Minns du 2007?

44

Jag sitter och är nostalgisk över mitt första år som bloggare. Igen. Jag vet inte hur många gånger jag bläddrar tillbaka till 2007 och läser vad som skrivits – både från min sida och alla kommentarer.

Vi hade verkligen ett pågående samtal här inne hela tiden. Jag uppdaterade vad jag gjorde i realtid, ni gamlisar (några av er är minsann kvar än!! <3) kommenterade, jag svarade på kommentarer i nya inlägg och så höll det på.

Det var inte ovanligt att det blev 5 till 15 inlägg om dagen. Små microinlägg med tankar, drömmar, skapelser och todolists. Bloggen var som twitter och Instastory kombinerat.

Jag minns hur jag satt uppe hela nätterna igenom och tecknade för brinnande livet. Varje gång jag hade en ny illustration klar, så laddade jag upp den. Och det fanns alltid någon vaken, som jag snackade med i kommentarsfältet. Alltid sällskap.

Min dåvarande kille var så trött på mig. Han hade ett vanligt jobb och gick upp klockan halv sju – ungefär i tid med att jag gick och la mig. Han tyckte att jag som var hemma hela dagarna skulle städa och hålla på, men jag var ju upptagen med att teckna och blogga :)) Och varje dag, timmen innan han kom hem, hade jag panik för att jag fortfarande satt i sömnrufsigt hår och mjukisbyxor. För att jag visste att han skulle kommentera det – och allt det jag inte hade gjort under dagen.

En sak är fortfarande sig lik. Jag sitter hemma hela dagarna och skapar nu också, men nu för tiden går det under täckmanteln “egenföretagare” 😉

En sak är dock INTE sig lik och det är att jag INTE kan sitta vaken hela nätterna och skapa längre. Numera är jag en riktig pensionär, som börjar känna att det är läggdags redan 20.30 och – på riktigt – jag lääääängtar tills jag får krypa ned under täcket och sova. För att sen få vakna tidigt på morgonen igen och skapa när jag har som allra mest kreativitet – på förmiddagen.

På ett sätt är det lite sorgligt med tider som är förbi. Men på ett annat sätt är det också skönt. Ibland önskar jag att man kunde tidsresa. Lite som i Harry Potter, när han kan titta tillbaka på Tom Riddle utan att synas själv. Så skulle jag vilja kunna titta tillbaka på mig själv och allt det äventyr som man varit ute på!

Minns du 2007-2008 och vad saknar du mest?

Jag måste nog säga att jag saknar den där oerhört nära kontakten. Jag försöker bibehålla den, genom att vara aktiv på DM’s, men det kommer jag aldrig att bli samma sak! <3

44 responses to “Minns du 2007?

  1. Jag saknar kontakten ENORMT. Jag LÄRDE KÄNNA människor på den tiden. En an mina bästa vänner i Sthlm är tack vare att vi pratade i kommentarerna, jag har gått på 2 bröllop tack vare det faktum att man satt och pratade i varandras kommentarsfält. Nu är det inte lika ömsesidigt längre och jag kommenterar väldigt sällan i bloggar för jag vet att troligtvis inte får någon respons i alla fall 🙈 Så tråkigt men men… Haha 🙂

    Jag själv har förflyttat detta till mitt instastory flöde där jag själv tycker det är roligt att vara social haha!

    1. Men ellerhuuuuur?! Man tog sig tiden. Man hetsade inte vidare. Som du säger har det blivit mer av detta på Instastory, men det är samtidigt inte riktigt samma, för att man inte kan se vad andra har skrivit och kommentera på varandra – utan det är ju mer mellan uppläggaren och en själv 🙈

      1. Saknar allt med den tiden, men främst hur man vågade lägga upp bilder tagna i nuet och hur alla experimenterade med bloggdesigner osv. Nu är jag så trött på alla posé-bilder på stränder på instagram, där exakt allt ser likadant ut oavsett person. Vill bara läsa en vanlig blogg ist för instagram och youtube 😅

        1. Ellerhur?! När jag kollar igenom vilka bilder jag la upp så var det usel kvalitet – värre än den sämsta mobilkameran 2020 😉 Men det var så himla charmigt på något sätt – att det inte spelade någon roll. Som du säger – man följde folk för deras fina bloggdesigner, snarare än hur kvalitativt innehållet var.

  2. 2007 tog jag studenten, jag köpte min första systemkamera, och de bilderna… Är ju inte alls.. vad jag kanske trodde. Jag tyckte jag var mästerfotograf. ERHM, återkoppling? Nej. Inte alls.
    2008 utvecklades jag rätt mycket inom fotograferingen, men har typ inget från aug 27 2007, till 10 april 2010 kvar pga en hårddiskkrasch.

    Inte varit superbloggare heller iofs, men när jag skaffade mig min första smartphone, var instagram givet. ÄLSKADE idén att dela sina vardagsbilder med nära och kära. Det skulle inte vara massa tjaffs med högklassade foton.
    Vissa dagar känns det som jag ensam kör på den grejen. Vardagsbilder. Nuet, här och nu. Samma i stories. Pratar inte så mycket i stories, hatar min röst. När jag ställer frågor i stories, är det max 10 av 40 pers som kollar dem, som svarar, eller reagerar. Så, jag kör mitt race. xD
    Saknar dock när alla rent generellt var mer aktiva. Och jag var lääääänge rädd att kommentera på typ de bloggar som var stora, typ din, jonna jintons osv. Pga att man bara blev en i mängden.
    Så glad när man får svar, känns så skönt att få svar, och grejer. Det känns som man även om man inte kommenterar ofta, ändå får chansen till någon liten del av kommunikationen, vilket är guld 🙂
    (HOppas jag inte blev för rörig nu…)

    1. Hahahahah känner igen det där. Tyckte också jag var rekordbäst… Nä Elin, men du hade kul iaf.. 😂 Tråkigt med hårddiskkrasch! Jag har också varit med om några mindre, där jag inte förlorat alla bilder men nästan. Har hämtat hem några lågupplösta versioner från bloggen men det är ju inte samma sak… så nu sitter jag och gör fotoböcker för att i alla fall ha någonting om ALLT försvinner.

      Jag känner verkligen att jag saknar det där vardagliga. Men jag har svårt att motivera mig själv till att publicera ibland om jag känner att jag får sämre respons (det beror lite på vilken typ av vardagligt inlägg det är men) – jag tror att det är lite samma grej som att man inte orkar kommentera längre. Man orkar inte kommentera för att man inte får svar. Och jag orkar inte publicera vissa grejer för att jag inte får kommentarer haha. Inte för att siffror egentligen betyder något, men det blir liksom ingen kontakt och det saknar jag. Så det blir lite som en ond cirkel.

      Saknar också när alla var aktiva och hade TID!! Aaah tiderna… <3 Nu orkar man inte när det kommer inlägg varje dag ens 😛

      1. Haha men lite så! Ingen respons = färre Inlägg eller så. Sjuk taskig cirkel faktiskt.
        Jag kommenterar när jag kan relatera eller så, liksom. Så att man kan dela sina åsikter etc. Men man är dålig på att kommentera, det är man. Lättast att typ bara “gilla” och gå vidare. Tråkigt, men lite så det blivit känns det som!

        Siffror är inte allt, samtidigt som det är mysigt att se om många gillar, eller kommenterar ner på något. Det är ju också något som man märker själv ibland:)

        1. Ja, men ellerhur?! Jag är likadan! Kan till och med glömma bort att gilla ibland och det är ju hemskt. Siffror är inte allt som du säger, men det är ju samtidigt dem som är kommunikationen på något sätt haha. Så det känns ju tomt, när man ropar och ingen svarar. Samma sak om man kommenterar och ingen svarar. Man ba “nähä, ingen där…” 😉

          1. haha, ja men vetlgen ! Hallå I skogen, och ekar bara till svar. Men är roligt när det eldar igång igen. Blir så glad då !

  3. Den tiden var magisk. Folk höll på med bloggar för att dom älskade det, genuint alltså, inte för att dom ville synas och höras. Idag är många snarare ute efter uppmärksamheten, eventen, kicken av att vara influencer, allt det ytliga… Det var så gulligt hur oskyldigt allt var förr, i sociala mediers startfas. Saker var inte perfekta, bilder var naturliga, spontana.. Och! Sprättben och rövbilder fanns inte haha. Jag är förresten en av alla gamla rävar som häckat i skuggan här, minns dina illustrationer, Erik, katter, blogawards, du & Maria som superteamet osv. Coolt ändå att du fortfarande (till viss del) har kvar nevnarien, med tanke på att alla skrotat sina alias nu för tiden 🙂 Med det sagt, TACK för alla dessa år, hoppas på fler! <3

    1. Den var verkligen det! Och som du säger så bloggade man för att man älskade det och inte för att det var en strategi. Även om jag försöker slappna av och även om det mesta jag gör är för att jag tycker att det är roligt, så är jag så himla medveten just nu. Medveten om allt. Hur det funkar och hur det funkat. Känns som det blir en block ibland och min största rädsla är typ att jag ska sluta vara genuin. Att det inte ska gå att nå fram till mig. Att allt jag postar är stelt. Haha. Nä, tiden innan sprättben och rövbilder var magisk.

      Vad kul att du kommer ihåg allt det! Det är precis det jag scrollar igenom nu – när jag och Maria träffades för första gången och jag ohämmat beskrev mitt allra första event jag var på, som om ingen annan än mina läsare skulle läsa det haha. “Allt var bara REKLAM!!” och “Jag visste inte ens vad för bloggträff det var förrän jag kom dit”. Ganska kul inlägg egentligen: https://nevnarien.se/2008/january/stockholm-del-2 Jag fattade verkligen inte alls vilken makt jag satt på och att företagen hade börjat inse värdet i det haha.

      Jag undrar om det är någon av dina kommentarer som jag scrollat igenom nu när jag gått igenom arkivet. Har kommit upp några sandra iaf :-* TACK själv! <3 <3

  4. Åh jag kommer ihåg den tiden så väl! Och med bilddagboken som bästa vän. Älskar att gå tillbaka i arkivet, se hur man skrev då och vad som förändrats eller inte 🙂

  5. Jag förstår inte hur jag hann med allt. 3 barnmorska på den tiden då yngsta var 7 år. Jag skrev blogg nästan dagligen, jobbade och hade familj. Idag är barnen vuxna och det känns som om jag har mindre tid men i själva verket är det tvärtom. Man har nog börjat prioritera tiden på ett annat sätt nu tror jag 😂

    1. Hahah men ellerhur?! Hur gick timmarna ihop? Förmodligen för att ingen brydde sig så mycket om kvalitet, så man slängde bara upp saker. Eller jag kan bara tala för mig själv – la upp mycket som inte var direkt genomtänkt 😉

  6. Jag är också en av de gamla rävarna som lurar i skuggan och har varit på väg att sluta läsa bloggar med jämna mellanrum. Men ip-adressen nevnarien har liksom skrivit in sig själv och så har jag hamnat här igen – vilket jag är så glad för! Jag följer endast din och Kenzas då jag känner att ni är genuina och känns allmänt supertrevliga. Känns liksom som jag känner dig efter alla dessa år fastän vi aldrig träffats. Så härlig känsla! Snälla fortsätt blogga, jag går in varje dag och hoppas på att där ligger ett litet inlägg – och blir superglad när jag möts av en rubrik jag inte läst tidigare.

    Tyvärr har mitt fotointresse minskat oerhört, troligtvis på grund av att jag började studera – jag hinner liksom inte. Därför är de så trevligt att komma in här och se bilder som jag förmodligen har fotat (såklart inte lika bra men det är grejen som räknas). Du får gärna lägga ut ääännnuuuu fler bilder – i love it!

    Kram på dig Elin!

    1. Alltså det här gör mig så glad! Att du vill fortsätta hänga här och att du orkar klicka dig in, fast jag inte är så flitig på att uppdatera <3 Jag känner verkligen att jag saknar att blogga och ska nog sluta "vänta på att det händer" och istället försöka få in det i min rutin igen. En gång i veckan är väl inte så mycket begärt liksom?? hahah! Tack för att du peppar mig så <3 <3

  7. 2007 började mitt nya liv, började plugga i Jönköping levde loppan. Haha, kul att minnas ibland men jag är lite mer pensionär nu med, skönt att ta det lite lugnare… Har hund, sambo, drömmer om hus utanför stan, mer natur, mer plats, mer andrum… Följer din blogg med spänning fortfarande, sedan start! 🙂

    1. Hahaha så vi började våra nya liv i Jönköping samtidigt?! Så himla kul! Och har båda utvecklats till pensionärer 😉 Tycker också det är väldigt skönt, blir lite andfått bara av att läsa vad jag höll på med för 13 år sen hahaha…

  8. Jag tänker att det är vi som är kvar på bloggar som kan få tillbaka den där känslan som var från början :). Det jag tycker är skönt med att blogga idag (började blogga 2004 på Lunarstorm) är att de som läser nu är äldre och mognare. Man lyssnar på varandra och det där ytliga har försvunnit :). Man får liksom ge och ta lite som förr igen, vissa tror jag inte orkar det och då fortsätter man på Instagram. Men vill man ha vänner så ska man definitivt kommentera hos varandra som där 2007 igen, för de som fortfarande bloggar vill ha den responsen :).

    1. Men… att jag inte ens tänkt på det. Det är verkligen sant! Jag måste sluta tänka på bloggande som en tid som var och börja tänka på det som någonting som fortfarande utvecklas. Det är skönt att storhetstiden är förbi.. för när bloggar var som roligast, så var det ju faktiskt bara en liten klick som höll på med det och som läste bloggar. Det hade ju inte spridit sig till allmänheten. Och nu drar sig allmänheten undan igen 😉

  9. Jag var inte med sedan första början.. men har läst din blogg läänge. 🙂 Jag minns att jag älskade att se dina illustrationer, din rockiga stil och “fotosessioner” haha. Jag saknar också det där vardagliga, kreativa bloggandet. Nu känns det som att allting ska passa in i en mall för annars blir det dömt?

    1. Men verkligen! När jag har gått tillbaka och läst så har jag reagerat på massor jag lagt ut, för att det inte hade funkat att publicera nu. På ett sätt kanske bra (man måste faktiskt inte säga allt man tänker! haha), men på ett sätt också tråkigt, för det blir så stelt när man måste tänka efter så mycket innan man trycker på publicera. Jag känner det inte så mycket på bloggen, men dessvärre på Instagram och det smittar av sig på alla medier :/

  10. Det är faktiskt crazy hur mycket allt förändrats, t.ex så träffade jag min man i kommentarsfältet till min egen blogg! Tänk att jag numera är gift och bor på andra sidan jordklotet – allt tack vare ett kommentarsfält?! Ibland när jag blir nostalgisk går jag tillbaka till min gamla blogg och läser den första kommentaren som han lämnade :’)

    1. Näääää?! HUR HÄFTIGT!? Och jag får rysningar när jag tänker på att ni har er allra första kontakt sparad för evigt – så himla fint <3

      1. Det är häftigt! Får nästan svindel ibland när jag tänker på hur liten chansen att han hittade just min blogg är.. men nu gjorde han ju det så 😅 och ja, det är superfint att den första kontakten är sparad lite som en time capsule.

        Njuter av att följa din blogg och instagram, känns verkligen som att ni hittat hem nu i det vackra lilla huset på landet 😍

        1. Haha men veeeerkligen!! Ödet finns väl? 😉 😉 😉 Jag älskar såna där grejer. När man tänker på sannolikheten. Jag och F träffades när vi sommarjobbade på posten i Tyresö. För det första så skulle jag först flyttat till Huddinge, men hon som hyrde ut lägenheten till mig ångrade sig. Så då hamnade jag i Tyresö. Sen tänkte jag absolut inte sommarjobba på posten för jag var så klar med det, utan tänkte söka till alla ställen utan det. Men så ångrade jag mig av någon anledning… och tur var väl det, för annars hade jag inte fått med mig en kille hem igen 😉

  11. Saknar blogg-tiden ganska mycket faktiskt, även om jag aldrig var så mycket för att kommentera då, jag var nog för blyg. Men det var mysigt att ha lite att läsa på kvällen innan man gick och lade sig och bli inspirerad av andras bloggdesigner och funktioner, idag ser ju det mesta likadant ut och även om det är snyggt och stilrent så är det ibland lite tråkigt och svårt att hålla vissa bloggar/hemsidor isär från varandra. 😛

    Sociala medier över lag har jag märkt är SÅ dåligt för mig, av någon anledning kan jag bara inte hantera det utan att må så himla dålig psykiskt så försöker hålla mig borta från det. Tyvärr blir man ju rätt utanför om man inte har något av det, man glöms bort lite typ och det är trist.

    1. Men jag håller med.. Då var det mindre fokus på innehållet och mer på designen. Nu är det tvärt om 😉 Och jag har också tänkt på det där.. att om man inte finns i sociala medier så “finns man inte”. Det är så hemskt. Har själv glidit ifrån kompisar för att jag levt mitt liv i sociala medier och de inte. Det är som att jag har glömt hur man håller kontakt utanför messenger och instagram🧐

      1. Tycker det är särskilt svårt när man träffar nya personer och ska hålla kontakten. Alla liksom förväntar sig att man har messenger i alla fall, så man slipper dela nummer och smsa. Förr förstod jag det, eftersom sms oftast kostade pengar, vilket det sällan gör längre eller så har jag bara ett bra abonnemang? Jag föredrar att smsa, främst för att jag av någon anledning inte alltid får notiser från messenger när någon skriver men också för att det känns mer… personligt? Nedkopplat? Eller så är jag bara gammeldags? Hur som så håller jag ändå kontakten via messenger för jag orkar inte känna mig mer utanför typ haha! xD
        Minns fortfarande när jag fick min första iPhone och Instagram hade precis lanserats och det var ju världens grej och nu vill jag typ bara tillbaka till tiden då Bilddagboken var grejen. Det var ju typ gulligt nu när man ser tillbaka på det. 😛

        1. Haha jag förstår hur du menar. Jag gillar messenger för att det känns mindre personligt. Inte för att jag vill att det ska vara opersonligt, utan mer för att det känns som att det är mindre press på att svara på något sätt. Konstigt, jag vet 🙂

  12. Alltså ja! Minns det såväl och förstår knappt att det är så länge sedan. 2007 gick jag på gymnasiet och läste mediaprogrammet när jag hittade din blogg, och wow, du blev min gud typ 😂😂😂. Kommenterade dock aldrig (eller bara någon gång i halvåret typ) pga extremt introvert då och så blyg. Det har dock blivit bättre och nu vågar jag mig på kommentarer ibland här, men mest på instagram, det känns lättare på något sätt, trots att det borde vara tvärtom? 😅.

  13. Jag tycker att det känns att internet faktiskt var mindre på den tiden. Både bloggar och forum var mycket mer familjära. Minns att jag hängde en hel del på Hogwarts.nu och den stämningen som var där är vad jag kommer att tänka på när jag läser din tillbakablick nu. Saknar den! Och saknar stämningen överlag som var på nätet då. Din blogg är ett positivt undantag, du har liksom kvar den där genuina feelingen som jag saknar hos många andra. Är glad att jag hittade tillbaka in hit. 😊

    1. Till Akleja: Åh! Jag minns hoggy! Håller verkligen med dig om att nätet kändes mindre och mer familjärt, jag saknar också det.

        1. Eller hur! Apropå, det hade varit super med en “meddela mig om vidare kommentarer via e-post”-knapp i kommentarsfältet, så man blev varse ifall någon svarade en! Vet att det ska finnas till wordpress om din blogg drivs med det 🙂

  14. Vilket roligt inlägg! Minns hur jag fastnade för dina illustrationer och din rockiga stil, lite den personen jag ville vara men inte riktigt vågade 🙂 Var så imponerad av att du hade designat din egen kortlek med illustrationer och jag gick direkt och köpte en ritplatta! Jättekul att ha följt din blogg sedan dess och jag tittar fortfarande in regelbundet varje vecka. Läser enbart tre bloggar nu för tiden, och din är fortfarande en av favoriterna. Fortsätt med det du gör – du är inspirerande! 😀

  15. Jag minns 2007 😍 Så kul att se lite av en återblick! Året 2007 hade jag precis börjat plugga och jag minns att jag hade en klasskompis som bloggade och det var så jag hittade till din blogg! Det är så roligt att ha följt med ända sedan dess. Även om jag inte riktigt var med i starten, men kanske hösten 2007 nån gång! Jag minns inte om jag kommenterade så mycket då, tror att jag väldigt sällan skrev något.. dumt nog! Men jag var så inspirerad av dig och kommer ihåg alla silversmycken jag köpte 😀 Jag älskade dragkedjor också och allt jag ägde i klädväg, skoväg, väskväg, jackväg hade massa dragkedjor. Haha 💕 Idag när jag hittar något från den tiden, så kan jag sakna att jag då hade en så tydlig stil och visste vad jag gillade och inte. Var så mycket lättare att hitta kläder. Nu är jag så lost istället haha.
    Nu kom jag visst in på kläder istället för bloggvärlden 🙈 Men jag saknar också den tiden, när man kikade in på bloggar istället för i sociala medier. Då kunde man liksom gå in på bloggar när man ville under dagen och sen var man inte tvungen att läsa klart allt just då utan man visste att inläggen skulle ligga kvar så man kunde ta ikapp det på helgen. Lite mindre stress så!

    1. Men wow vad häftigt!! 😀 Det är ändå väldigt tidigt!! Det känns som att det var där på hösten som jag insåg att det på riktigt fanns ett community. Inte bara enstaka bloggar/siter med fina desinger haha! Och JAA alla silversmycken i överflöd! Nu har jag typ aldrig smycken alls – undrar om jag fick för mycket av det där back in the days 😉 Och det där har jag inte riktigt tänkt på, men det är ju verkligen så. På instagram försvinner ju bilder i flödet och storys försvinner HELT efter 24h. Verkligen stress. Det går inte att gå tillbaka och titta igen. Det är charmigt på ett sätt, men också stressigt på ett annat.

  16. Jag började också blogga 2007! (Minns att jag hittade din blogg ganska snart därpå). På den tiden visste min kreativitet inga gränser så bloggen fylldes med allt möjligt jag fick lust till, utan att jag tänkte igenom det så mycket. (När jag senare försökte nischa mig gick det utför). Jag tyckte både om att skriva och fota, men framförallt att koda webbdesign! Jag saknar tiden då inläggen kunde bestå av bara text (som folk dessutom tog sig tid att läsa) för designen var det som ramade in den likt ett konstverk (och så hade man ju alla grejer som trängdes i sidebaren, typ hundra banners och länkbyten). Härom dagen gick jag igenom gamla blogginlägg och blev så glad när jag läste – då skrev jag ju för att det var roligt! För min egen skull, ingen annans. Det fick mig även att leta reda på bloggdesigner från den tiden och där kan vi snacka om nostalgi! Då satt ju alla vid datorn och kunde uppskatta designen på ett annat sätt också. Vet inte riktigt vart jag är påväg med den här kommentaren, men jag vill bara säga att JAG MINNS och jag längtar tillbaka!

    1. Men ellerhuuuuuuur!!! När jag kollar tillbaka i arkivet på de inlägg som bara var text (antingen superkort som twitter eller långa berättelser) så ser det jättetrist ut. Kommer på mig själv med att tänka att “hur kunde någon vara intresserad av att läsa det här?” haha. Men som du säger så hade man ju en intressant design då och den gjorde allt intressant. Nu är det bilderna som ska vara den ramen istället, men problemet är ju att man måste ha nya bilder till varje inlägg 😛 haha. Nä men har också gått tillbaka och läst och tänkt att jag var så rolig förr?? Spontan humor i vardagen. Känner mig så himla stel i jämförelse! haha!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Cart Item Removed. Undo
  • No products in the cart.