Morgonen efter första natten i det lilla huset vaknade jag och tittade ut genom fönstret. Horisonten brann och jag flög i kläderna, grabbade kameran i flykten och for ut genom dörren.
Det är en helt overklig upplevelse att gå från att ‘alltid behöva ta sig till rätt plats för att dokumentera naturen’ till att bara kunna öppna ytterdörren. Det här är allt jag har drömt om. Att kunna fånga en morgonhimmel eller ett tätt snöfall utan att behöva tänka på var jag är någonstans.
Här är det lilla, gulliga trähuset som vi bor i. Rött med vita knutar som i superidyllen. Bakom ligger en stor trädgård (som tillhör stora huset, men som vi får hänga i) och längre bort en lada.
Tar man några steg längs grusvägen, förbi det stora huset, så kommer man till öppen åker kantad av skog. Här höll bonden på och plöjde de första dagarna.
När man bor i Stockholm så är man van vid att man inte snackar med folk omkring sig. Jag småpratade bara lite med två av mina grannar under de nästan två år vi bodde i Nacka. Den ena hade terassen precis bredvid och den andre jobbar på vår favoritrestaurang. Men annars hälsade man bara – knappt ens det. Och det var inget konstigt. Ganska skönt till och med. Alla hade bråttom vidare och det fanns inte utrymme för något djupare.
Men så kom vi hit. Bara de första dagarna hade jag pratat med åtminstone sex av grannarna – samtliga nyfikna på de nya som hittat till byn. Och ingen hade bråttom vidare, utan stannade genuint och berättade och lyssnade. I måndags var jag faktiskt ute på långpromenad med två av dem. Jag mötte dem när de var ute med sin hund och jag höll på och utforskade landskapet. Och så fortsatte vi helt enkelt bara att promenera tillsammans. Hur mysigt?!
Annars är det fullt stök hemma. Det blev ju ett sånt hårt race där med flytten, så vi tar det lite försiktigt med uppackandet. Ingen idé att stressa fram. Så vi plockar lite i taget.
Och mellan plocket så springer jag ut och hämtar ved, njuter av frost på rutan (och i gräset) och beundrar den vackra utsikten.
Verkligen nyp mig! Nu är vi här! I Örebro. Nej, utanför Örebro. På landet! 😀 <3
