Kliva upp i soluppgången och ha picknick, innan dagen drar igång.
Den här vår-vintern har varit (och är!) prövande på så många sätt. Ena sidan av mig vill bara gråta och slänga in handduken och den andra känner att jag är någonting på spåren. Något som verkligen kan förändra allt.
Det är mycket jobb just nu. Men en positiv grej är att jag har vågat anlita folk för att hjälpa mig. Och det är riktigt stort. För ungefär ett år sedan kom jag i kontakt med Patrik, som nu hjälper mig med med allt som rör min site och blogg.
Ni vet ju att jag en gång i tiden älskade att sitta och pilla i blogg.se’s kodmallar och att jag alltid kämpade för att komma på nya innovativa lösningar. Men sånt har jag inte tid med nu… eller snarare: Jag har hittat roligare saker som jag vill lägga min tid på.
I februari hoppade också Jacqueline på tåget, som min Virituella Assistent. Jag förstod inte riktigt hur mycket jag behövde henne, förrän vi började jobba tillsammans. Hon har både blivit en super-coach som håller mig på banan och en så himla fin vän. Och det här är bara början <3
Just nu handlar mitt liv enbart om jobb-jobb-jobb-jobb. För att inte bli helt knäpp i huvudet så försöker jag peppa mig själv med livsnjut. Sätta ihop en vild blombukett. En picknick-morgon vid havet. Grillkväll med Filip. Solljuset på väggen.
Imorse smög jag ut i regnet och knyckte en bukett med vass intill gångtunneln på andra sidan vägen. Kände mig som en tjuv där jag gick med luvan uppe. Men vad härlig en folktom, regnig söndagspromenad klockan halv nio kan vara.. när man inte gör något annat än att sitta inne hela dagarna.
Jag har förresten bestämt mig för att lösa upp planerna för John Bauer-projektet. Jag fotograferade bild 2 i november, men den är inte ute än och jag skulle haft min utställning nu i Juni… men min magkänsla sa bara nej tillslut.
Nej, nej, nej, nej.
Jag har lovat för mycket. Satt upp för mycket regler. Ramar. Planer. Blev kvävd där ett tag, för jag vill bara vara fri i mitt skapande. Så jag gör om och gör rätt. John Bauer-projektet är så viktigt för mig, så jag kan inte behandla det som ett vanligt jobb med en deadline. Det tar bort allt det vackra.
Så, från och med nu kan jag inte svara på några frågor om det. Bilder kommer när det kommer. När jag känner att tiden är inne och när jag är redo <3
Så. Det var nog allt för nu. <3
