Det fanns en tid när jag var tvungen att fixa mig till tänderna innan jag plockade fram kameran för att ta självporträtt. Det berodde mest på att jag led av acne under många år och då var det helt otänkbart att jag en dag skulle kunna gå runt utan smink ens en hel dag. Jag trodde ju att jag skulle ha acne resten av livet och jag minns att jag tänkte att jag nog alltid skulle behöva ha foundation på mig – även när jag blev gammal.
Acnen försvann tillslut när jag började närma mig 25, men då fick jag ju mina eksem.. haha. Och istället för att täcka ansiktet med smink för att gömma min acne, så har jag numera sällan smink för att inte trigga mina eksem. Och jag kommer på mig själv med att tänka att jag kanske aldrig kommer att kunna bära smink på samma sätt igen. Jag om älskar känslan av att måla en perfekt vinklad eyeliner.
Samtidigt vet jag ju att acnen försvann, så det kan mina eksem också göra. Jag läste någonstans att det är vanligt att kvinnor runt trettio får eksem och jag försöker vara hoppfull och tänka att det kanske går över. Det har ju gjort det förr – även om jag inte var lika intensivt drabbad då.
Det har i alla fall varit svårt att vänja mig vid hur jag själv ser ut på bild utan smink. Inte för att jag inte tycker om mitt utseende, men för att jag tagit hundratals (kanske tusentals?) bilder på mig själv under tolv års tid. På alla de bilderna har jag haft ett målat ansikte och man vänjer sig ju. Så det har känts så konstigt och ovant att se mina ögon helt nakna. Utan mascara och utan två perfekta, svarta linjer ut från två ögonvrår.
Men den senaste tiden har det blivit en hel del självporträtt utan varken smink eller fixat hår. Väldigt anonyma sådana i det här inlägget förstås, men det är själva grejen som är viktig för mig. Att jag ställer mig framför kameran utan smink. Att jag vänjer tillbaka mitt eget ansikte. Att jag känner att jag varken behöver borsta eller locka håret för att ta mysiga eller artsy bilder.
Jag var i alla fall på väg till bilen för att åka till Ica Maxi igår morse. Jag hade på mig den här klänningen och musik i öronen. Sen glömde jag bort att jag skulle handla, för jag fick syn på ett par syrenbuskar och kom på att det finns ett helt gäng sådana längs motorvägen, som ingen någonsin hinner njuta ordentligt av. Så jag gick dit och plockade mig en bukett och gick hem. Inspirerade av skuggan av mig själv med den vilda buketten i handen och drog fram min beige’a bakgrund. Gick loss med kameran. Älskar det dova ljuset i köket sådär tidigt på dagen.
Och ja, nu vill jag såklart ha beige’t på väggarna hemma också. Hur ska det här gå?!
