Sagofotografering vid det ihåliga trädet

Modell: Julia P

Jag har gått förbi dessa träd så många gånger på mina promenader. Varje gång har jag stannat till och tänkt att ”här måste jag fota!”. Men som med alla mina personliga projekt (jag skrev lite om det på instagram när jag postade bilderna), så har de en tendens att förbli idéer i mitt huvud. För att jag alltid har så höga förväntningar på det jag gör, att det blir till en börda att göra idéerna till verklighet.

Men jag lackade lite på mig själv i början av augusti och tänkte att nu får jag minsann skärpa mig! Det måste inte vara så planerat hela tiden! Och så blev fotograferingen med Julia till. Jag kontaktade henne på Instagram efter att ha sett henne i mitt flöde, beställde några random klänningar och så bokade vi ett datum.

Och så svårt var det ju inte?! Det var jättehärligt att fota som vanligt. Så nu tänker jag att jag ska genomföra en till plåtning i det här projektet inom två månader. För att inte tappa den här känslan av att det inte behöver vara så stort som jag inbillar mig. Att jag inte måste övertänka det för att det ska bli bra. Och om det inte blir bra så måste jag inte göra något med bilderna. Det är inte hela världen om jag inte blir nöjd.

Öva, öva, öva… alla har vi akilleshälar.

13 responses to “Sagofotografering vid det ihåliga trädet

  1. Hej! Måste bara fråga, eftersom jag känner igen mig i det du skriver om förväntningar och idéer osv. Hur gör du för att faktiskt vara såpass produktiv inom kreativiteten som du ändå är?? Jag verkar bara kunna vara kreativ under kurser eller liknande för på egen hand så bara stoppar jag mig själv på något undermedvetet sätt. Kan inte riktigt förklara. Kanske helt enkelt har med personlighet att göra men är ändå nyfiken på hur du upplever det?

    Kram!

    1. Jag tror lite att det är en del av personligheten. Min syster och jag har pratat en del om det här och hon är mer som dig, medan jag river på. Jag har svårare att vara aktiv med vissa saker och lättare med andra. Att måla har jag alltid haft lite svårare att pressa fram, medan fotograferandet och filmandet inte är så ”skört” om du förstår vad jag menar med det 🙂 <3

      1. Ja, det är nog så. Även om ens kreativa förmåga finns så är man ju olika såklart. Allt det är med prestationsångest och krav kan spela in också säkert – mer eller mindre. Absolut, håller med 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.