Att hitta nya, själsliga platser

 

En av anledningarna till att jag känt mig lite dämpad det senaste är att jag aldrig riktigt orkar gå ut. Jag måste tvinga mig själv varje gång (även om det är alltid är magiskt när jag väl går ut). En av anledningarna till att jag måste göra det är nog för att jag saknar mina favoritställen i Tyresö.

När jag behöver stressa ned, så vill jag gå upp till min utsikt uppe på berget.
När jag vill jaga dimman eller bara ta en morgonpromenad, så vill jag gå till min favoritsjö.
Och när det är akut-foto-väder, så vill jag springa ut med kameran till korsningen.

Men dessa platser ligger inte nära mig längre, så nu vet jag inte var jag ska gå. Inte för att det inte är lika fint i Nacka, utan mer att jag… har lite svårt för det här med stora förändringar. Det absolut finaste med just de platserna som jag räknade upp ovan är just att de är välkända för mig. Att jag har upplevt dem årstid efter årstid, under fyra år. Och jag måste väl bara acceptera att det tar längre tid än ett halvår att hitta mina själsliga platser. Eller göra några utvalda platser till mina.

 

 

 

 

Jag måste dock erkänna att det händer någonting inuti mig nu när årstiderna förändras. Nu har jag sett mitt nya hem övergå från vår till sommar och från sommar till höst. Jag börjar lära mig var de fina solnedgångs- och soluppgångsplatserna är och jag har börjat trampa upp några personliga stigar. Jag har fått en ny sjö, med bryggan som jag suttit på många gånger nu. Jag har en utsikt, som jag hittade ganska snabbt efter det att vi flyttade in. Jag har till och med ett nytt grannhus som jag förälskat mig i! Kommer ni ihåg det gamla?

Det här ovanför är i alla fall den nya grannhus-förälskelsen. Ser så OTROLIGT drömmigt ut med den där grinden.. träden som hänger över som en portal… grusgången upp till huset… dubbeldörrarna och klätterväxten precis bredvid.. färgerna?! ÅH! Jag tror jag är kär 😉

Jag tror faktiskt eventuellt att jag har hittat en kandidat till en ny ”korsning också”, kolla på den här:

 

 

Den levererar ju skönhet delux såhär i hösttider, men jag tror att det kommer bli lite väl kalt här när alla blad är borta. Måste hitta ett ställe med mer gran! En sak är iaf klar: Jag kommer få PANNE (panik alltså) den dagen första snön kommer och jag inte vet var den bästa fotoplatsen för det är. Men jag lär väl lista ut det så småningom.. hehe..

19 kommentarer

Kommenterarens avatar

Elin du är en sann konstnär! Förutom magiska bilder som du alltid levererar så skriver du också så fina texter! Har du tänkt på att du med dina bilder ger oss läsare själsliga bilder. Har du haft många fotoutställningar? Må bra☺️

Kommenterarens avatar

Men puss på dig! Vad glad jag blir! 😭💕 Så fint sagt! Jag har haft en fotoutställning, som jag rafsade ihop för några år sedan. Idag hade den blivit väldigt mycket annorlunda. Ska ha en utställning i juni 2019 med mina Bauer-fotografier, men nu när jag tänker efter så hade det varit väldigt mysigt att ha en utställning med bara mina själsbilder också <3

Kommenterarens avatar

Åh vad jag känner igen mig i det där med att tvinga sig ut, leta efter fotoplatser. Nu har ju mitt fotande legat lite på is i nästan ett år men ändå. Något jag verkligen saknar här nere i Halmstad är höjder, visserligen har vi Galgberget men det är befolkat deluxe eftersom det löper en belyst skogsslinga runt hela berget… Hmmm, känner ibland att jag inte matchar naturen, om det låter vettigt. Naturen här är fin men den är inte jag. Jag vill ha en vildare, råare natur, här är det mest planterat och alldeles för mycket gran. Vill ha tallbeklädda klipphällar, djupa smålandsskogar eller sagolika fjällandskap! The struggle is ridiculously real. 😛

Kommenterarens avatar

Åh, känner så väl igen mig. Bodde i min förra bostad i fem år och kunde närområdet utan och innan. Var de första vårblommorna dök upp, när soluppgångarna var som vackrast och var höstfärgerna var starkast. Hade fotat allt så mycket så det hade börjat kännas lite uttjatat. MEN sen flyttade vi till hus i en mindre ort, dessutom inåt landet så nu är havet en halvtimme bort istället för runt hörnet, och jag saknar verkligen mina gamla omgivningar. Får panik över att jag i princip bara fotat vår tomt det senaste året. Har inte haft tid att utforska omgivningen heller pga mycket jobb med huset så visst, finns kanske lite mer än jag tror, men är inte så säker.

Kommenterarens avatar

Flyttade till ny lägenhet för tre veckor sen och känner verkligen igen mig! Längtar tillbaka, längtar hem, inget i omgivningen liksom duger. Sen dyker det upp små ögonblick när saker är magiska här och det känns bra, men just nu känns de som att de är så små. Den där tryggheten som fanns tidigare, bland annat genom massor av skog väldigt nära och inte bara hus runt i kring, saknar jag. Vi båda får hoppas att den kommer med tiden!

Kommenterarens avatar

Åh så fint du sätter ord på det du känner! Jag upplever det som att du är en konstnärssjäl ända ut i fingertopparna!
Jag är likadan. Behöver ha lite kontroll, behöver space och behöver mina ”snöa in dagar” då jag bara är och ”flummar på med eget. Tyvärr har jag inte fått det på länge. Får jag inte skapa fritt när jag är stressad- ja då går går jag in i väggen.
Vi har flyttat tre ggr på två år och jag har genast kollat in ljuset och platserna…

Du hittar nog dina platser <3 Du skapar magi var du än är men jag tror dina egna krav begränsar dig lite? Vet du hur jag menar? Du har liksom en bild hur det ska vara men det hindrar dig från att se nya möjligheter? Vet inte om jag tänker / förklarar rätt nu, men så känner jag mig själv i bland. Att jag trampar i trygga spår och borde se saker annorlunda men inte vet hur.

Kommenterarens avatar

Åh, vilka bilder! Tycker särskilt mycket om ljuset och vinkeln på sista bilden! *.*

Kommenterarens avatar

Gud vlika fina höstbilder. Jag verkligen älskar hösten!

Kommenterarens avatar

Om du saknar Tyresö kan du ju komma och hälsa på mig sen. Jag flyttar till Vendelsö (som ligger jättenära Tyresö) i december och då måste jag ut och utforska mina nya omgivningar 😉

Kommenterarens avatar

Jag är precis som du just nu, att gå ut är för mig som en pina. Väl ute så är det ändå okej, bor på Södermalm men trivs inte alls. Blir dock glad när du säger att Tyresö är så fint, ska nämligen flytta dit om två månader. Har du några platser du känner för att dela med dig av?
Anledningen till att jag flyttar till tyresö är helt klart naturen! Du får gärna komma förbi så kan vi promenera tillsammans 🙈//Therese

Kommenterarens avatar

Ibland är det så att man hamnar i ett läge då inget känns kul.
Så hade jag i sommras, hade sjukt mycket idéer men orkade inte ta tag i det.
Satt bara och lät dagarna ticka iväg och då blev man stressad av det att man inte gör något.

Fast jag förstår hur du känner när dina favoriter är långt borta.
Du kommer att hitta nya platser men ta en termos choklad och lite bullar med dig och hälsa på dem ibland, de saknar dig nog oxå 🙂

Bilderna är höstiga och fina och det ser ut som om att om ett tag kommer ni nog att klicka.:-)
Jag fann fö den mest magiska platsen för solnedgång och stjärnhimmel.
Den ligger långt från mig men i det samhälle jag växte upp helt missat den på 20år:-)
Så din magiska plats kan ligga närmare än du tror 🙂

Kommenterarens avatar

Jag känner igen mig så mycket i det här. Jag bodde 4 år ute på Lidingö innan jag flyttade in till Södermalm. Mitt in i smeten. Från att ha massa natur i närheten till folk och betong. Men sakta men säkert är det som du skriver att man hittar sina små stigar som man gör till sina egna.

Kommenterarens avatar

Asså gud vilka underbara bilder du tar. Jag följer dig och kikar in här på bloggen ibland, men måste börja göra det kontinuerligt. Har själv en fotoblogg 😉 Älskar att fota djur och natur. Är från Västergötland själv och känner igen mig när du är hemma i Skara. Vore skoj om du vill ses, fota och ta en fika 😉
Kram

Kommentera