Body Positive

38

 

Obs. Det här inlägget handlar inte om min kroppsstorlek. Utan det handlar om hur jag ser på mig själv.
Det spelar alltså ingen roll hur ”fin” jag är, utan problemet sitter i huvudet.

 

Jag lyssnade på Linda Maries bok, ”Så lärde jag mig att älska min kropp”, för någon vecka sedan. Den var helt fantastiskt bra av flera anledningar och jag tar upp den idag för att den verkligen har varit en ögonöppnare för mig. Jag har alltid varit smal, men inte har jag varit lyckligare för det. Jag försökte trycka in min mage lika mycket för 15 år sedan, som jag försöker idag. Det spelar inte någon roll att jag var en 34a då, att jag är en 40a nu eller att jag kanske blir en 56a i framtiden.

Det handlar egentligen inte alls om hur jag ser ut. Det handlar om att alla kvinnor granskas dagligen och det handlar om att ”ingen” någonsin är nöjd. Man öppnar tidningen och det första man ser är ”så enkelt går du ner i vikt med soppdieten”. Man slår på någon tvserie och en kvinnlig karaktär beklagar sig över att hon precis dragit i sig en pizza. På instagram ”unnar sig” kvinnor en fruktsallad, hoppar över kladdkakan för att det är photoshoot imorgon eller visar hur rekordsnabbt de blivit smala igen efter graviditeten. Och så har vi alla de orealistiska kraven från det manliga könet, som jag inte ens orkar gå in på. Fokus försvinner aldrig. Man kan alltid bli lite snyggare smalare. Inte undra på att man aldrig är nöjd?!

Det är inte förrän nyligen som kroppspotivism brett ut sig och jag blir så himla glad. För att när jag klickar in på Instagram så ser jag kvinnor som är nöjda med sig själva och som inte bryr sig om någon annan tycker att de är knullbara eller inte. Och för att jag känner att Linda Maries tips på ”hur du älskar din kropp” faktiskt gör någonting med mitt huvud.

 

 

Baddräkt från Lindex i samband med en kampanj jag just nu deltar i på Instagram.

 

Jag känner mig så himla uppmuntrad till att testa själv. Att utmana mina tankar, skita i allt och att ta bilder på min kropp i alla möjliga och omöjliga vinklar. Ta bilder som inte måste postas. Kanske i framtiden – när jag fått öva först. För att jag vill hjälpa till att sprida den härliga känslan som kroppspositivism har skänkt mig. Nu har jag ju postat väldigt pose’iga bilder i det här inlägget, men jag måste ändå säga att det är ett stort steg för mig att visa mig själv i badkläder på internet. Jag tror bara att jag har gjort det en enda smygis-gång tidigare och det var otroligt läskigt.

Jag är inte ute efter att få kommentarer som ”men du är ju jättefin!” osv, för det handlar inte om mitt utseende. Att vara fin, har alltid varit förknippat med personligheten för mig. I alla fall när det handlar om alla andra – men inte om mig. Det jag skriver nu handlar om att styra hur jag känner inombords. Hur vi känner inombords. När jag var 16 år och smalare än någonsin, så hatade jag också mig själv mer än någonsin. Jag vet ju att det inte sitter i hur jag ser ut, men ändå sveps jag med av vågen.

 

 

Så jag får öva, som jag gjorde den här kvällen, när mamma skulle fota mig till en kampanj på Instagram. Hade först inte tänkt att tacka ja till den bara för att jag skulle vara tvungen att fota mig själv i baddräkt, men sen tänkte jag att det kunde vara bra övning. Och det var det! Jag kände mig jättefin, för att mina valkar och eksem syntes. För att jag ville att de skulle göra det. För att det var första gången jag inte försökte dölja dem. Jag kände mig fin för att jag fick vara mig själv.

Jag förstår ju att det kommer krävas mycket hjärngympa för att fortsätta känna såhär, men jag känner mig taggad. Jag är redo. Jag har avföljt alla på instagram, som jag mår dåligt av. Perfekt-kropp-på-strand-bilderna har blivit färre på min utforska-sida tack vare det – så det är ju bingo. Och istället har jag börjat följa stolta och orädda body positive-tjejer. Bara det har gjort enorm skillnad.

 

 

<3

38 responses to “Body Positive

  1. Jag tänker inte skriva är du är jättefin utan istället vill jag säga är du är ju jätteklok! Vilket fint och tänkvärt inlägg, precis därför jag klickar in på din blogg varje dag. Tänk om vi alla skulle kunna fokusera på och ge varandra beröm för våra egenskaper istället för vår utseende, så mycket bättre världen skulle bli då. Om man hyllades för att man var smart och snäll istället för att man var snygg och sexig!

    1. Men precis! Jag tror det här är någonting som vi speciellt måste fokusera på med unga tjejer. Det är väldigt mycket fokus på hur söt och fin små flickor är och hur coola och starka små pojkar är. Det är klart det påverkar hur man ser på sig själv – eller i alla fall vad som är viktigt när det kommer till omgivningens gillande :/ Och tack! <3 <3

  2. Hej! Vill bara säga att din blogg inte connectar med Bloglovin längre, det senaste inlägget som syns i mitt flöde är 39 dagar gammalt ?

  3. Så grymt fina bilder! Och kloka tankar. Jag har läst om kroppsaktivism och body positivity osv i flera år och tänkt att jag fått en ganska bra relation till min kropp ändå men så gick jag upp typ en storlek under ca ett halvår och kroppshatet kom tillbaka med full styrka. Jag hade visst bara slutit fred med den kroppen jag hade just DÅ. Det är så JÄVLA svårt att bara vara accepterande mot sig själv. Men det finns ju saker som hjälper. Typ att avfölja sånt som får en att må dåligt och fylla sitt flöde med sånt som får en att må bra istället. Men hatar verkligen samhället som fått mig att känna att jag bara är värd nånting om magen är platt och kroppen är liten.

    1. Alltså den här igenkänningen. Gick också upp en storlek på ett halvår och mådde skitdåligt i början av året. Nu har jag släppt det och mår bra, men jag inser ju att jag kommer få kämpa när det fortsätter. Problemet är ju att man påverkas att man ”måste hålla vikten” osv trots att man blir äldre och det blir naturligt att man lägger på sig. Jag är ju 30 nu liksom, så det är ju inte rimligt med önskningar om att min kropp ska se ut som när jag var 18. Snaaaark! Varför ska det ha någon betydelse ens?! Hur man ser ut?! När man mår bra och kan göra svincoola grejer?! ;D

  4. Ååå vilket jättebra inlägg!! Fina du! Så tänkvärt ock starkt! Jag håller just nu på och läser boken efter att du tipsade om den tidigare! ? Och det är så sant allt du säger och känner igen mig i så mycket! Vårt värde sitter ju inte i utseendet…. Åå jag har också börjat träna mina tankar! ? ❤️ Heja dig!!!❤️

  5. Heja dig som är så klok! ❤ Och mig! Jag jobbar också med mina tankar om mig själv. Det går framåt och jag är så stolt över mig själv.

  6. Riktigt bra och läsvärt inlägg med väldigt härliga bilder! Du är onekligen jätteklol, som en ovanstående kommentator skrev.

    Jag insjuknade i en ätstörning i höstas. Det började som ångestdämpning men när jag tappade i vikt kom även smalhetsaspekten in och blev en del i problematiken. När jag påbörjade min behandling för att bryta det destruktiva beteendet och gå upp till en (för mig och min hälsa) friskare vikt lurade jag mig själv att tänka: ”Om jag satsar ordentligt nu kommer mina favoritkläder snart sitta som de ska igen!” Och det hjälpte mycket för mig. Jag försökte fokusera på MIG och MIN kropp; inte på vad idealet säger om hur vi kvinnor ska se ut. Det var så jävla härligt! Nu när jag snart är frisk (FAN SÅ BRA DET KÄNNS!!!) känns det extra viktigt att bibehålla samma fokus och fortsätta öva på att älska mig själv med valkar och bristningar och smal överkropp kontra bred underkropp och allt annat. För jag är lika fin som alla andra! Det är ju i våra olikheter som vår egen skönhet finns! ?

    Jag hjärtmarkerade det här inlägget på Bloglovin’ och borde definitivt läsa boken! Tack för att du skriver om detta, Elin. Du kan hjälpa många en bit på vägen mot kärlek till den egna kroppen genom att formulera dig i ämnet! ?

  7. Du är GRYM!! Älskar att du gör detta, och att vi kan hjälpas åt att sprida ”smal = inte nödvändigtvis lycklig”.

    Jag mådde skit när jag var som smalast. Revbenen syntes men jag var ju tjockast i världen… ? Hatade min egen personlighet också…

    Att bli äldre kan innebära både ändrad ämnesomsättning och ändrad syn på sig själv. Flera kilo tyngre, flera kilo klokare. Även om det fortfarande är kämpigt.

    Megakram till dig för att du är så jäkla bra!

    1. Visst är det så konstigt? Jag kan kolla tillbaka på bilder på mig där jag kände mig som allra tjockast och jag hade ju inte en millimeter fett. Armarna var som sugrör liksom.. Så jävla märkligt och hemskt. Och jag hatade min egen personlighet också. Undrar om det hänger ihop.. Massa massa kramar! Det är inte naturligt att eftersträva en 18-årings kropp när man är 30 år..

  8. Det här inlägget är garanterat ett av dina bästa. Det är känsla, vishet och ärlighet. Det träffar mig rätt i hjärtat. Så modigt och starkt! Heja dig och den underbara person du är på insidan och utsidan. Kram!

  9. Heja dig! Du är så klok och skriver så himla, himla bra <3 det är så viktigt att få känna sig bra oavsett storlek och form, alla är vi verkligen lika värda och lika vackra! Älskar bilderna!

  10. Så sjukt bra inlägg!! <3 Nickar instämmande på exakt allt, och är själv så trött på att man defineras utifrån sitt utseende hela tiden. Skapar bara ångest helt i onödan.

    Var precis likadan i tonåren, var mindre än någonsin, men lyckades ändå hitta massvis med fel.

    Det känns som att mycket växer bort ju äldre man blir? Hoppas det iaf, och hoppas verkligen att body positivism fortsätter i samma upptrend som den gör nu.

    Heja dig! <3

    1. Det känns verkligen som att det växer bort. För att man 1. Inte orkar. 2. Innerst inne vet man att det inte betyder något och man har hittat bra egenskaper man har, som man kan fokusera på istället. Och jag hoppas också att det fortsätter och blir större och större! 😀

    1. Verkligen! Eksem ser man så sällan på bild tycker jag.. Jag brukar inte visa det heller när jag tar sånna här seriösa bilder. Men nu jävlar så! 🙂

  11. Har fött två barn på mindre än två år. Försöker att vara snäll mot min kropp och vara tacksam över vad den har klarat av. Men det svider så när allt man blir matad med är hur viktigt det är att ”snabbt bli sitt vanliga jag”. Helt sjukt egentligen, att kroppen ska tillverka och föda ett barn på 9 månader, sen ska man låtsas som att ingenting har hänt.
    Uppskattar ditt inlägg så mycket! <3
    Fortsätt vara modig och klok.

    1. Men verkligen?! Kan inte ens föreställa mig den pressen.. fy fa-an. Det är helt orimliga förväntningar som sätts på en :/ Massa kramar!

  12. Tack för ett jättebra och klokt inlägg! Har alltid haft kroppskomplex och ogillat mitt utseende, det har blivit bättre med åldern men behöver påminnas om att vara snällare mot min kropp oftare..

  13. Så bra skrivet Elin!! Tror vi är många som behöver läsa det här. Tack för att du använder ditt medieutrymme till att sprida positiv energi <3

  14. Sjukt bra inlägg! Har själv tampats med kroppskomplex så länge jag kan minnas, kämpat med en ätstörning i två omgångar, försökt balansera träning med kost med själavård och gud vet vad. Och så alla dessa kommentarer, bedömandet, åsikter man inte har bett om.

    Är nu gravid i tionde veckan (har vetat om det sedan vecka 4), hormonfinnarna sprider sig i ansiktet, är konstant blek av illamående, magen är så svullen att jag fick köpa gravidjeans i vecka 8 för att kunna ha bekväma byxor på mig.

    Välmenande släkt och vänner tipsar mig om att äta morotsstavar för att hålla blodsockret uppe och vikten nere och att det är ”farligt” att småäta energirika saker. Ha. Haha. Hahahaaaaaaaaa…. nej, det blir kex och kakor och godis och saft och nötter och mandlar och rostat bröd och vad som nu går ner och får stanna nere. Blev ärligt glad när barnmorskan sade ”Bara ät så att du får i dig alla näringsämnen och skit i resten, du ska må bra!”

    Och: ingen kroppsångest! Ingen som helst! I samma ögonblick som jag visste att jag hade ett litet, litet liv i magen slutade allt annat spela någon roll, inklusive kroppsformen. Magen är svullen? Jaha, så är det nu. So what, liksom? Min kropp fungerar alldeles ypperligt! Det är första gången på 29 år som jag helt ärligt kan känna såhär, och vilken grej! Vilken frihet!!

    Gick till och med och köpte mig en fantastisk Lindex-långklänning med stora blommor och mycket plats för magen. Den döljer ingenting, ”smickrar” (ghhh, gillar egentligen inte alls när ordet används så, men gravidhjärnan får inte tag i något annat) inte på något sätt, men herrejävlar vad jag känner mig fin i den! 😀

    Keep up the good work! Världen behöver fler sådana här inlägg, fler som vågar vara sig själva utan att försöka förminska sig, dölja och gömma. Om fler gör sin grej utan att be om ursäkt eller förhålla sig till stereotypa ideal kommer andra att hänga på!

    1. Tack för att du delar med dig! <3 Jag blir så glad att höra att graviditeten hjälpt dig till att känna denna sköna känslan! Kroppen är ju inte där för att se ut, den är ju där för att hjälpa oss att ta oss fram i vardagen och göra makalösa saker! 😀

  15. Heja dig Elin, kan relatera så mycket till det du skriver. Har du några supertips på instagrammare att följa? Känner också att jag verkligen vill rensa o bara mötas av sånt jag blir peppad o mår bättre av! Kram till coola dig!

    1. Men puss! Jag försöker hela tiden hitta nya, men just nu följer jag @mariasalibaa, @tarakynn, @jadasezer, @bodyposipanda, @lindamariie, @johannajingnert, @mamacaxx, @allastorlekararvackra_ 😀

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.