Det finns dagar när till och med jag hatar snön

Lite bilder från en dag när jag som vanligt var helt förtrollad i snön.

Och så text från idag, när jag inte ens kan kolla ut genom fönstret av besvikelse för att det är vitt ute.

Kappa & mössa från Zara, Stickat från H&M, Väska från Sandlund / Hossain & Skor från River Island

Det har vart barmark ända sedan vinterns intåg i november, bortsett från några enstaka dagar av typisk ”Narnia i två timmar, sedan omedelbart snöslask”. I december var det lika sorgligt som vanligt, eftersom julen är lika med snö – men vi får ju aldrig någon. Nu har jag accepterat barmarken. Den är här och jag kan inte göra någonting åt det.

Men det är så himla IRONISKT när jag har suttit och väntat att snön ska komma i drygt två och en halv månad och så den ENDA DAGEN när det INTE får komma snö, så blir det SNÖSTORM?!?!?!?! Ska man skratta eller gråta?! Kanske skratta egentligen, men jag har gråtit hela förmiddagen. Jag orkar inte med det här.

Så vad händer?

Jo, jag skulle ju publicera en video på Golden Hour i december, där jag visade er behind the scenes hur jag genomförde en plåtning. Till den här plåtningen hade jag varit i Jönköping och fotograferat bilder från sagoskogen här. Jag hade planerat plåtningen in i minsta detalj, haft en del ångest på vägen, men det var okej. Allt var perfekt. Ända tills bilderna från skogen försvann från min hårddisk och jag hade formaterat minneskortet. Filerna gick inte att rädda, trots flera försök. Så jag gjorde den här plåtningen med syrran för att vinna tid. För jag visste att jag skulle tillbaka till Jönköping några veckor senare (igår) och då kunde jag ta om bilderna. Ingen fara liksom.

Eftersom jag hade jobb inbokat hela dagen igår, så skulle jag inte hinna åka till skogen i dagsljus, så jag bokade en hotellövernattning och en extra dag i Jönköping (trots att jag har massor av saker hemma som jag behöver komma hem till och som stressar mig väldigt mycket). Det fanns en enda sak som kunde förstöra allting. Eftersom bilden jag ska fota ska föreställa en vår/sommarskog, så kan det inte vara snö. Så gissa den känslan när jag drog upp rullgardinen på hotellet för några timmar sedan och inser att det snöat hela natten. Och det har nu snöat oavbrutet sen dess.

DET HAR VARIT BARMARK HELA JÄVLA JULEN OCH PRECIS JUST IDAG SÅ DRAR EN SNÖSTORM IN?!?!?!?!?!

Det finns inte ord för hur arg, ledsen, besviken, hopplös, panikartad, stressad, onödig osv osv jag känner mig just nu.

Nej, jag kan inte göra ett undantag och låta det vara snö på bilden. Nej, jag kan inte ta en bild i skogen i Tyresö, när jag bestämt mig för en sagolig Smålandsskog. Nej, jag kan inte be någon annan ta bilden, för ingen annan vet hur jag tänker och vill ha den, eller förstår hur jag har planerat. Nej, jag kan inte skita i min grundidé och göra det lite halvdant. Jag är Elin Kero. Har jag bestämt mig för en sak och lagt ned såhär mycket tid, energi, pengar och har ett syfte med bilden, så kan jag inte ändra mig eller göra någonting ”nästan bra”. Det skulle slita isär min själ.

Åh, vad dramatisk jag är, tycker väl en del, men jag är en millimeterplanerande kreatör. Jag funkar så. Skapandet är mitt liv och det är det allt jag gör baseras på. Jag går alltid den extra milen när jag skapar. Och det ska jag göra nu också. TREDJE GÅNGEN GILLT, NU JÄVLAR, vad jag ska köra de där extra 66,4 jävla milen ned en jävla gång till och ta den jävla skogsbilden jag vill ha och det finns ingenting i världen som kan stoppa mig. Jag orkar egentligen inte. Jag är så jävla trött på det här och att allt med den här fotograferingen (som från början var en drömfotografering och startskottet för ett drömprojekt) gått åt helvete. Men jag orkar heller med känslan av att göra någonting 98% klart när man kan bli 100%.

Och parallellt med den här drömfotograferingen, så finns det en drömlägenhet. Här förstör snökaoset och hemma förstör folkkaoset. Här blir jag deppigare för varje snöflinga som passerar fönstret, för att den tar mig längre och längre bort från möjligheten att få den där bilden jag måste ha. Och hemma tickar hundratusentals kronor uppåt, samtidigt som jag driver längre och längre bort från huset vid sjön.

28 kommentarer

Kommenterarens avatar

Ska försöka komma med lite pepp. Trots att allting kring den här fotograferingen har gått fel kanske det var meningen. Nu när du tar bilden för tredje gången. kanske resultatet blir ännu bättre och ännu mer sagolikt än vad du tänkt dig från början. Kanske leder det till något jättestort och det hade inte hänt om du inte hade tagit bilden just den där tredje gången gången och inte de andra två gångerna. Dessutom har du ju lärt dig att vara supernoga med att kolla vädret inför nästa gång, så att det verkligen blir en vår/sommaraktig sagoskog.

Kram! <3

Kommenterarens avatar

Tips kolla vädret inför nästa gång.
Hade du gjort det hade du fått veta att det skulle vara snöstorm nu.

Kommenterarens avatar

Jag fattar fullkomligt det där med skapandet…att det ska vara just precis SÅ. Jag är själv konstnär, skapare, drömmare. Det kommer bli bra till slut Elin…jag vet det. Du är otroligt begåvad, och så jävla duktig på ALLT du gör! You Go Girl!!!

Kommenterarens avatar

Åhh Elin du bör åka ner till Skåne och besöka kullaberg! Det är en magiskt plats och påminner så mycket om både hobbit och Narnia. Väldigt mycket trollskog på vissa ställen också. Bara ett tips❤️

Kommenterarens avatar

Ehh… en tuff dag alltså. Pust! Ja, vad gör man? Bryter ihop och kommer igen bara. 🙂

Kommenterarens avatar

Precis så! haha… Jag är på väg.. Ska bli skönt att sova och vakna upp till en ny dag ^^

Kommenterarens avatar

Vet du Elin, jag tror inte på ödet eller någon högre kraft i huvud taget, men det här kanske var liiite meningen? Jag tror du har investerat så mycket i det här nu att när du väl får till det så då jävlar kommer det vara helt otroligt och man lär sig grejer, om inte annat om sig själv, i pissituationer.
Jag kan också relatera så starkt. Jag hade fått en beställning på en stor oljemålning, en som egentligen var alldeles för stor för mitt staffli. Men jag kände att jag inte hade inte råd att köpa ett nytt så jag chansade för jag ville så gärna. Och allt blev så jävla bra, det gick smärtfritt och jag ville inte muttra åt penslarna för att de och jag inte kom överens en enda gång. Men sen gav staffliet upp mitt i natten och hela skiten brakade i golvet och oljefärgen smetades ut och jag ville rulla ihop mig till en liten boll och gråta OCH kasta ut staffliskiten i närmaste snödriva OCH typ bränna upp det OCH hugga det i bitar OCH sen gråta lite till. Nu slog jag ju bara med en kudde i väggen ett antal gånger, men du kan nog förstå humöret.
Sen sket jag i tavlan i en vecka, för den var ju förstörd och jag skulle inte tjäna några extra cash. Men sen grundmålade jag duken helt svart (något helt nytt för mig) och tänkte fuck it, jag kör. Och det blir fan bättre nu, det svarta tillför nått helt nytt när jag egentligen bara tyckte det kändes lagom dramatiskt och lämpligt för mitt humör.
Så jag ville bara säga att det kanske var lite meningen (även om ödet kan slänga sig i väggen)? Du kan ju få ut nått helt nytt och det blir nog tur i oturen för dig med! Jag håller tummarna för dig och skickar mentala styrkekramar och svordomar på vädret åt ditt håll!
PS. Om inget annat funkar så kan du alltid attackera en intet ont anande vägg med en kudde, lovar att det känns bättre sen och filma gärna! 😉

Kommenterarens avatar

Haha jag började skratta när jag började läsa, för att det var så skönt på något sätt och för att jag verkligen känner en urkraft inifrån att göra något mer av det här än vad som var tänkt från början. Det är skönt <3
Och jag förstår PRECIS! Det är verkligen så jag kände när filerna försvann och nu när hela skogen såg ut som Narnia ? Känns skönt att höra att det inte är bara jag som relaterar så starkt – att det blir så när man investerat mycket i något och kanske FRAMFÖR ALLT när man själv kört på och liksom orsakat sitt eget misstag. Tex. att jag skulle ha varit noggrannare med backup/att spara testredigeringar och sen att jag skulle ha bokat ombokningsbart både på tåg och hotell… lätt att känna allt man borde ha gjort i efterhand och det förstärker ju bara ilskan.

Och jag känner lite så när jag har sovit på saken… att om det inte skiti sig, så hade jag inte börjat prata om mina tankar med bilden och då hade inte jag fått tips om hur jag kunde jobba vidare och göra något ännu grymmare… så… NU JÄVLAR!!! hahahahaha
Ps. Ska filma! 😉

Kommenterarens avatar

Nej fy, vilken otur! Just den dagen det inte fick bli snöstorm…! Förstår att det verkligen känns motigt! I sånna lägen måste man få tillåta sig själv att bli både arg, ledsen och besviken.
Hoppas du känner dig lite bättre till mods idag.

Kommenterarens avatar

Åååhh va tråkigt!!! När du investerat så mk energi, tid och pengar…!!! Kanske en klen tröst men du är vilket fall såååå bra! Otroligt duktig på allt du gör! Och jag hoppas du får revansch på din idé!
❤️

Kommenterarens avatar

Nej men fy fan vad surt!!! Jag förstår verkligen din frustration! Men du gör ju det enda rätta med den, bryter ihop och kommer igen och så tänds all jävlar anamma som en fyrbåk i hjärtat och du tänker ”jag ska fanimig göra det här och det ska bli så INIHELVETE bra”! Det är ju helt rätt strategi! Kör på av bara den! Häng på i den där känslan och släpp inte taget. Förstå vilken lycka när du får den där bilden till slut, och du kan färdigställa projektet. Det kommer att sluta i något alldeles fantastiskt, du vet. Det är ju din DRÖMPLÅTNING! You go! *stridsfanfar*

/Ellen.

P.s. Det finns andra hus, det finns andra sjöar. Ni kommer att hitta rätt ställe, lovar <3

Kommenterarens avatar

Åhh, skitdag helt enkelt. Skitsnö också. det tycker jag i och för sig ofta. Så går jag in här och jag smittas lite av din kärlek för snön så då är det väl okej med skitsnön. Just nu har vi i gbg till och med snö och jag hade gärna tagit en promenad – jag är nyopererad så vi skiter i den då och gör nåt annat. jag fattar din frustration med andra ord.

Jag tror att du kommer att ha denna historia (med ett annat slut, då den inte är klar ännu) som en av dina bästa stories när du föreläser senare…kanske redan detta år?! Jag tror att detta kan bli lika stort som du drömmer om men det är inte just nu bara. Du tenderar att ändå hitta en väg, det kommer denna gång också men man måste få vara deppig och ha ångest över det när det drabbar en också, man är ju bara människa liksom.

Jag tror att det kommer att bli bäst. tillslut. Kram

Kommenterarens avatar

Nej fy vad tråkigt när du lagt så himla mycket tid på det! Du får tänka att någon annan som kanske också planerat en plåtning jättelänge önskade sig snö den dagen för sina bilder. Eller så var inte universum på din sida helt enkelt. Jag blir i alla fall otroligt inspirerad av dig. Att du aldrig ger dig. När det sket sig första gången så gjorde du en annan plåtning och när det sket sig andra gången så är du ändå fast besluten att prova igen. En annan hade nog bara lagt sig platt på marken med täcke över huvudet. Heja dig!
Kram

Kommenterarens avatar

Aha, intressant inblick i väder och annan ort. Förlåt, det tänkte jag inte på. Vad fint att det i alla fall ledde till den där personen som du fick nya idéer av! 😀 (Läste också inlägget som kom efter detta om dina nya insikter och det lät verkligen helt magiskt. Go you!)

Kommenterarens avatar

Du har fått så många fina kommentarer och råd så jag nöjer mig med att skicka en stor STYRKEKRAM till dig, och önskar att du slapp känna sån inre stress <3. Och du, jag hoppas innerligen att du finner tiden att hälsa på vänner när du kan, jag tror att du kommer att må riktigt bra av att stjäla dig en stund för den energipåfyllnaden.

Kommentera