Jag tar färre och färre bilder

Idag när jag vaknade, så såg jag att det var frost på träden! Det gjorde mig överlycklig, för även om det snöat oavbrutet
i 1,5 dygn här, så har inget fastnat på grenarna, så det har bara sett kalt ut när jag försökt fota vinterlandskap… fram tills nu!
 
Så jag pälsade på mig ordentligt och tog med mig kameran ut! (Så glad att jag tog med den här mössan hem från Skara – den är SÅ varm!)
 
Jag tog cykeln, vilket jag ångrade lite när jag insåg hur kallt det var – och jag hade bara på mig jeansleggins….
Mina lår stacks under färden och var helt bortdomnade och röda när jag kom hem!
 
Jag satt som Quasimodo på gångvägarna och tog bilder, medan folk gick förbi och undrade vad det var som var så himla speciellt i just det buskaget.
 
Jag ville fota porträtt här! Men jag hade ingen att fota och orkade inte gå in och sminka mig heller.
 
Alltså FROST+SOL+Elin=SANT!!! <3
 
 
Canon EOS 5D Mark II + Canon EF 35/2 IS USM
 
 
Känslan när jag vaknade på morgonen var verkligen ”OMG! Vad mycket jag ska fota idag!”.
Känslan när jag kom hem från fotorundan var dock mer ”Jag stod ju mest och tittade på frosten och solen och snöglittret som förtrollade luften. Tog jag ens några bilder?”. Jag är så himla van vid att bara springa runt med kameran i högsta hugg och smattra på, att det känns konstigt att jag inte har behovet att göra det längre. Jag menar, jag kom hem med 12 olika typer av bilder och jag använde 9 av dem i det här inlägget. Snacka om att inte ta fler bilder än vad jag behöver och snacka om att jag verkligen kunde njuta av rundan samtidigt? För något år sedan kom jag hem med 350 bilder efter en sån här runda – och ändå publicerade jag inte fler bilder än vad jag gjort här.
 
Det är det som är så himla roligt med utveckling: Att det inte bara är synliga saker som utvecklas. Det är en så himla go känsla att kunna visa upp snyggare tagna bilder och bättre redigering… men det är också en så himla go känsla när man är ute och fotar… och känner att man liksom vet. Man låter ögonen glida över omgivningen och på några mikrosekunder vet man vad som är värt att fota eller inte. Man vet vad som blir en bra bild – man ser redan bilden i huvudet innan man ens kikat genom sökaren. Det känns mäktigt på något sätt. Speciellt mäktigt när jag fortfarande har minnet kvar av hur det kändes att vara nybörjare.
 
I alla fall… det var helt magiskt ute! Sånna här vinterdagar gör mig så lycklig och jag klamrar mig fast vid dem
och hoppas att de inte ska försvinna bort alldeles för fort <3

27 kommentarer

Kommenterarens avatar

Åååh fint! Var också ute och fotograferade idag! Och precis som du hade jag tunna byxor och höll på att frysa ihjäl!!!

Kommenterarens avatar

Jag springer också ut och fotar nu såfort jag vaknar! Det är ju så fint med solen och snön och allting. Dock förstår jag varför du inte orkar gå in och sminka dig och trixa, det är sjukt jobbigt ju! Knappt att jag orkar heller 🙁 Men det blir ju så sjukt fina bilder ändå.

Kram 🙂

Kommenterarens avatar

Åh vad fint! Jag märker också att jag tar färre och färre bilder, så himla skönt för hårddiskarna blev ju knökfulla förut. Och det känns roligt att veta vad som är "jag" och inte. Önskar också vi hade sån fin frost och sol i Göteborg. 🙁

Kommenterarens avatar

Åh, precis så vill jag känna.. Att jag "vet" Har inte kommit så långt och för mig blir det just MASSA bilder och har jag tur blir jag nöjd med nåt ? Står vara still och stampar på samma ställe…
Jättefina bilder Elin ?

Kommenterarens avatar

Underbara bilder!! Fantastiska! Du är så himla duktig :’) Och så himla bra skrivet, känner med att jag mer och mer känner så, att man inte behöver tar flera 100 bilder för att få till någon bra, utan de räcker ibland med bara 20st 🙂

Kommenterarens avatar

åh så himla fina bilder!! längtar till dagen jag också vet precis hur bilderna blir, men tills dess knäpper jag på allt jag har haha 😀

Kommenterarens avatar

Håller med. Försökte förklara det för en vän som just börjat med foto: att efter ett tag ser man i förväg vilka vinklar som funkar och vilket ljus som är vackert, man behöver inte prova sju vinklar per blomma. han höll inte alls med utan påstod att man missar något när man inte tar 7 vinklar. Men jag försökte förklara att jag TITTAR ju fortfarande men jag behöver inte knäppa av längre för att avgöra att nej, det där är inte bra. Tar mycket färre bilder nu än för ett år sedan. Jag är inte på din nivå än, men jag har verkligen utvecklats och så har mitt fotograferande! 🙂 Framförallt är det skönt när man kommer hem och ska gå igenom allt.

Kommenterarens avatar

Hahaha… men exakt 😛 Och ja visst är det så skönt när man ska göra urval?! omg.. så enkelt helt plötsligt.. haha

Kommenterarens avatar

Så fantastiska bilder. Tar också färre bilder, men för mig är det gör att jag är omotiverad och får inte till det jag vill. Älskar bilden med cykeln ?

Kommenterarens avatar

Ja, exakt så känner jag också! Vi var ute på en promenad på isen igår med min man. Det var jag som höll i kameran under turen. Min man som rätt så nyligen fått upp sina ögon för fotografi knäpper som en galning då han håller i kameran. Även sånt som jag ser att knappast kommer att bli bra.
Då vi kom hem och skulle kolla igenom bilderna utbrast han helt förskräckt "Vad lite bilder du tagit!!?" Typ 20 st. Skulle nog varit minst 200 till om det varit han som fotat istället, haha 🙂

Kommenterarens avatar

Ja, exakt så känner jag också! Vi var ute på en promenad på isen igår med min man. Det var jag som höll i kameran under turen. Min man som rätt så nyligen fått upp sina ögon för fotografi knäpper som en galning då han håller i kameran. Även sånt som jag ser att knappast kommer att bli bra.
Då vi kom hem och skulle kolla igenom bilderna utbrast han helt förskräckt "Vad lite bilder du tagit!!?" Typ 20 st. Skulle nog varit minst 200 till om det varit han som fotat istället, haha 🙂

Kommentera