43 responses to “Status

  1. Åh, det låter väldigt jobbigt, och svårt att värja sig mot i en sådan branch och när internet finns och man kan jämföra sig med alla. Och så dubbelt, för som du säger är det ju en fantastisk drivkraft…

  2. Jag är likadan! Men jag har försökt att jobba på det och jag brukar tänka att mitt "egenvärde" inte påverkas av det jag presterar. Alltså att jag är bra som jag är, inte på hur duktig jag är. Det är klurigt, man får öva och öva. Inse att man alltid kommer att utvecklas men att man gör sitt bästa just nu! Hoppas du får vila nu 🙂 Kram

  3. Känner precis samma som dig. I skolan har jag sån sjuk prestationsångest och för mig skapar det verkligen ÅNGEST. Vill alltid vara bäst och det gör att jag blir helt förstörd inombords när jag misslyckas. Mitt nyårslöfte är att inte gråta när det gått dåligt på ett prov eller inlämning, vilket jag verkligen kommer behöva kämpa med. Mina lärare som märker av detta påminner mig om att man inte kan vara bäst i allt, men det är ju det jag vill. Har jag en dålig dag i skolan känner jag mig direkt som ett misslyckande och tänker hur det kommer påverka min framtid (går alltså på gymnasiet). Arbetar varje dag med att försöka acceptera att när jag gjort mitt bästa ska det duga, för det är ju det det handlar om; att göra sitt bästa.. Man måste inse att man inte kan vara bäst i allt och jobba på det, på olika sätt. Försöker intala mig själv att jag inte kan förvänta av både mitt psyke och min kropp att jag ska ha högsta betyg i allt. Tror det handlar mycket om att sätta upp gränser för sig själv och inse själv när det går över den gränsen. Och alltid komma ihåg att när man gjort sitt bästa så duger det gott och väl.
    Hoppas att både du löser det och kommer över dina svårigheter med prestationsångest. Tror på dig! Kram!!

    1. Mm det var som när jag fick högsta betyg på tentan och ändå tjurade över varför jag inte hade fått full poäng på en fråga.. Det är löjligt när jag tänker på det.. Jag hejar både på dig och mig, vi får kämpa på mot denna ångest! Kramar!

  4. Jag önskar att jag hade något jättesupersmart att säga, men det vet jag inte om jag har… Kan dela med mig av lite tankar istället?

    Jag känner samma sak som du, det där med att inte kunna sitta med YouTube eller en serie utan att fippla med telefonen. Att se en film är i princip en omöjlighet.

    Vad som har hjälpt mig, och kanske också skulle funka för dig, är att stänga av ljud och vibrationer på telefonen, logga ut från Facebook och helt enkelt göra sig otillgänglig ett par timmar emellanåt. Jag brukar sätta mig med en bok. Det tar ett tag att slappna av och man sitter och sprätter och känner det där suget att kolla sociala media men jag upplever att det lägger sig efter en stund, bara man härdar ut lite. Jag har som mål för året att läsa minst en halvtimme varje kväll, utan att titta på telefonen och med datorn långt bort och avstängd. Får väl se hur det går men…

    Angående prestationsångesten – försök att bromsa. Som du säger är det en superbra drivkraft men inte om det leder till att du blir sjuk igen. Stress är fanimig livsfarligt, och det är något vi ska respektera. Kanske får man välja ut ett eller ett par områden där man kan satsa, men försöka inse att man inte är bäst i allt jämt, och att det är en omöjlighet att vara på topp i alla olika fält som man berör (jobb, plugg, träning, socialt liv, kärleksliv, osv). Jag själv får magkatarr speciellt jobbiga perioder, och det är inte kul. Mamma som jobbar på en akutmottagning säger att antalet unga tjejer med just magproblem – i synnerhet magkatarr – ökar. Vi ställer väldigt höga krav på oss själva helt enkelt. Tror det är viktigt att fundera över hur man prioriterar och vilket värde man sätter på sig själv…

    Hoppas att jag har kunnat hjälpa litelitelite i alla fall och hoppas att det löser sig någorlunda för dig. Kram!

    1. Ja, läsa är fan bra alltså. Jag läste ut en bok alldeles nyss, men sen glömde jag av att låna en ny. När du säger det så är det nog faktiskt det enda jag sysselsatt mig med på sista tiden som helt fått mig att gå in i det, utan att rastlöst stirra i väg mot något annat… Tillbaka med läsandet!
      Som tur är så har jag väldigt låg stresströskel nu om man jämför med för några år sedan.. vilket betyder att jag märker av tydligare när jag inte sköter mig och stressar för mycket. Det är väl bra det. För sjuk vill jag inte bli igen. :/

  5. Något jag tycker hjälper är att inse att denna prestationsångest så mycket grundar sig i det ‘duktiga flicka’-fenomenet där vi tjejer på något sätt inbillar oss i att vi värderas utifrån vad vi gör, inte vilka vi är.

    Mikaela (http://hej.blekk.se/2013/06/12/overge-duktig-flicka-syndromet-nu/) skriver superbra om denna press som vi sätter på oss själva från ett himla bra perspektiv som för mig är väldigt lugnande och ger mig själv insikt när jag driver mig som jag tycker det låter som att även du gör.

    Så ett sätt att få stopp på dig själv, eller för mig att få stopp på mig själv, kan verkligen vara att bara ta ett andetag och tänka efter att du duger precis som du är, oavsett vad du presterar.

    1. Jag måste ta och supa in den tanken varje gång jag tar tag i en uppgift som är baserad på prestation. Ah.. övningen börjar nu..

  6. Elin, fråga dig själv – varför är det viktigt att alltid vara bäst? Måste allt vara perfekt för att vara bäst? Och är allting perfekt när det är bäst?

    Jag har kommit till att inse detta: Det kommer alltid finnas någon som är snyggare, smartare, bättre på ALLT som jag tycker att jag är bra på. Och så är det för alla personer. Den personen som jag tycker är bäst på en sak, tycker en annan är bäst på den saken. Nyckeln tror jag är, att lära sig att acceptera. Acceptera när något inte blir bäst. Du gjorde ditt bästa och därför är det bäst oavsett.

  7. Första gången jag skriver och jag känner igen mig med prestationsångesten. Den drev mig så långt att jag hamnade käpprent rätt in i väggen. Trots det vägrade jag att ge upp. De sa att jag var som en bil utan bensin men presterade på topp ändå. Ingen kunde liksom fatta att det var möjligt, men det tog hårt. Mest hårt på mig och min hälsa. Min arbetsgivare gav mig den bästa psykologen på marknaden och ett prestations/stressprogram jag skulle följa. Jag fick då maxpoäng på prestationsbaserad självkänsla. Presterade jag inte, räknades ingenting heller… i min värld. Var jag inte bäst.. var jag inget alls.

    Jag vart rektor vid 25 års ålder på en gymnasieskola (yngsta i Sverige) för att jag ville så mycket och gjorde allt perfekt. Jag satte sådana enorma krav på mig själv att jag skulle vara bättre än alla rektorer i regionen (och då hade de varit rektorer i över 30 år) men jag skulle bli bättre än dem alla! Jag låg också i topp på alla mätningar. Min psykolog sa många kloka grejer och jag kom till nya insikter och "aha-upplevelser" varje dag. Bland annat att man inte får ha en sådan svartvit värld som jag har. Jag måste dra ner till en gråskala. "får jag inte vara bra på något längre?" frågade jag. Återigen. Var är gråskalan? I min värld, fick jag inte vara bäst behövde jag inte ens vara bra, enligt mig själv. Det tog mig lång tid innan jag accepterade att jättebra och bra faktiskt också duger. Att prestera på en lagom nivå för att få en inre balans. Jag presterar än idag och ligger i topp på mätningarna, men förut låg jag ÖVER vad som förväntades x1000. Nu är jag kanske på över förväntan och vet du, det är okej det med.

    Försök hitta små verktyg och använd dem. Det är ingen som kommer ihåg att du fick MVG (+++++) när det högsta man kan ha är MVG. Förstår du hur jag tänker? Jag brottas fortfarande med min prestationsångest men har tagit ner den till en annan nivå. Förut drev den mig så långt att jag inte ens vart glad av beröm eller högsta betyg längre. Då förstod jag att det blivit totalt inflation i denna enorma press på mig själv. och det var bara jag själv som kunde sänka den. Allt handlar om en själv och hitta din gråskala (för den kommer ändå vara långt över förväntan) 🙂 Prestationsångesten är en drivkraft, men den kommer nog skada dig mer i längden än vad den driver dig framåt, tyvärr. OM du inte lär dig att hantera den på en lagom nivå. Sorry för novellen. Lycka till, du gör det superbra och duger precis som det är! 🙂

  8. exakt så känner jag också angående första stycket 🙁 kan knappt se ett avsnitt tv-serie utan att kolla mobilen var tionde minut och blir stressad av att ha för mycket tid, blir stressad av att inte ha ett alarm satt till dagen därpå med rädsla för att sova bort hela dagen även om jag inte har något särskilt planerat 🙁

  9. Vi är många som brottas med samma sak, tyvärr finns det inga lätta svar. 🙁 handlar bara om att påminna sig själv, att lyssna på andra som säger att man är tillräckligt bra, titta på andra som tar det lugnare och se att den vägen också är helt ok. Var dock försiktig, med tanke på att du varit deprimerad och så….Blev själv deprimerad förut bla. pga. stress och prestationspanik och känner att nästa gång jag sysselsätter mig med något där jag presterar, tex. plugg kanske jag kommer behöva söka hjälp för att hantera det på ett annat sätt innan det leder till en depression igen..

    1. Är verkligen livrädd att hamna där igen, så varningsklockorna ringer högt just nu.. vilket jag absolut lyssnat på.. så nu ska jag hem och slappna av resten av veckan! 🙂

  10. Igenkänningsfaktorn i detta inlägg är verkligen ENORM. Jag är exakt likadan och är också fast i det där höga tempot just nu. Livet snurrar konstant i 180. 🙁

  11. Det är en bra början att vilja förändra och det vill du förstår man ju. Jag hade samma problem då jag gick i skolan. Fick till slut ta time out för hälsan blev inte bra.. så jag började jobba med djur och vara ute i naturen. Plöjde igenom sagor, om ringen och andra gemytliga och trevliga historier, målade, skrev, lärde mig varva ner.. Fått sakta ner tempot för att hjärnan ska sluta vara så aktiv hela tiden. Och för mig går det inte med Fb och liknande, det ger för mycket stress, för mycket kontakter/onaturligt – för en natursjäl 🙂

  12. Hej Elin! Jag läser också på en kreativ utbildning och jag känner igen mig i din prestationsångest och har verkligen varit där du är och har kanske inte ännu kommit förbi det. Om man nu någonsin kommer det. På något sätt så är det nog något man får jobba med hela livet! Mitt tips som hjälper mig är att försöka hitta något annat som är viktigare än skolan och jobb eller vad det kan vara som är mest prestationskrävande. Jag fokuserar jättemycket på mina vänner och familj. Om jag har massor i skolan så att det bara kryper i hela mig då väljer jag alltid att träffa vänner eller göra något helt annat som tar mitt fokus. Jag vill bli bäst på att må bra och ta hand om mitt "riktiga liv". Det är viktigare än skolan. Om jag mår bra då presterar jag bättre. Sedan såg jag för ett tag sedan att du skrev att du jobbar med skolarbeten på helgerna också. Ett big NO på den! Och det kanske funkar för dig iofs. Men jag fick höra hur viktigt det är att ta ledig på helgerna och hur många från klassen över mig som nästan hade gått in i väggen efter sin första termin på min skola. Då blev jag rädd och slutade att jobba på helgerna. Det är ju det svåra med kreativa utbildningar och jobb. Det är ju så himla roligt!

  13. Hej Elin! Jag läser också på en kreativ utbildning och jag känner igen mig i din prestationsångest och har verkligen varit där du är och har kanske inte ännu kommit förbi det. Om man nu någonsin kommer det. På något sätt så är det nog något man får jobba med hela livet! Mitt tips som hjälper mig är att försöka hitta något annat som är viktigare än skolan och jobb eller vad det kan vara som är mest prestationskrävande. Jag fokuserar jättemycket på mina vänner och familj. Om jag har massor i skolan så att det bara kryper i hela mig då väljer jag alltid att träffa vänner eller göra något helt annat som tar mitt fokus. Jag vill bli bäst på att må bra och ta hand om mitt "riktiga liv". Det är viktigare än skolan. Om jag mår bra då presterar jag bättre. Sedan såg jag för ett tag sedan att du skrev att du jobbar med skolarbeten på helgerna också. Ett big NO på den! Och det kanske funkar för dig iofs. Men jag fick höra hur viktigt det är att ta ledig på helgerna och hur många från klassen över mig som nästan hade gått in i väggen efter sin första termin på min skola. Då blev jag rädd och slutade att jobba på helgerna. Det är ju det svåra med kreativa utbildningar och jobb. Det är ju så himla roligt!

    1. Ja, jag ska nog sluta jobba på helgerna… dock har jag bara gjort det en gång egentligen, de andra gångerna jag suttit där har varit med personliga grejer, för att datorn och skärmen är bättre än hemma.. men ändå 🙂

  14. Oh, I know the feeling… hemsk! För mig är den ends som hjälper långa promenader. Börjar ofta stressad och kanske till och med arg. Men kommer alltid tillbaka ganska lugn.

  15. Hej Elin! Det här har ingenting med inlägget att göra, men om jag minns rätt så jobbade väl du på posten ett tag för några år sedan? Hur sökte du det jobbet, och hur trivdes du med det? Är så himla sugen på att söka jobb där då jag tar studenten till sommaren, så jag skulle bli jätteglad av att höra hur du trivdes med det! 🙂 Tack på förhand!

  16. Jag kan inte annat än att bara peppa på! Jag stressade själv så mycket i höstas att jag hamnade på akuten med sådan hemsk magkatarr att de började fundera på om jag hade fått magsår. Vilket jag tack och lov inte hade, men som jag verkligen inte blivit förvånad om jag hade haft. Det är det som är det värsta tycker jag, när man vet vad det är man gör mot sig själv. Man kämpar, sliter och stressar och vet att det förstör hela ens kropp, men inte kan man sluta för det.

    Självklart ska man göra sitt bästa, men måste man jobba så hårt att man går sönder? Det kommer inte spela någon roll för en arbetsgivare eller kund i framtiden att vi var perfekta nu om vi sitter där sjukskrivna och inte kan jobba då för att vi slet för mycket under studietiden.

    Kämpa på, jag kämpar med dig ♥

  17. Oj, är allt ok Elin? Hoppas det i alla fall.:)
    Såg att du tagit bort texten och vet inte vad du skrev men såg lite av vad de andra skrivit så förmodade att det hade en liten "djupare" klang detta inlägg.
    Men eftersom du behöver tänka på annat än inlägget hoppas jag det inte är något som tynger dig tokmycket.Gissar att du heller inte vill tänka på inlägget så nu tänker vi på att det snart är vår, knappt en månad kvar till mars med mer ljus och tussilago:)

    Take care

    1. Ja jag känner att jag inte behöver göra det värre genom att ha det där inlägget som påminde mig om situationen allra högst upp i bloggen.. Känns redan bättre.. haha. Behöver tänka positivt och andas 🙂

  18. Lysna til alarmklokkerne og pas på dig selv. Der er jo ikke noget ting fel ved at ville præstere bra. Det er når vi drukner i at ville præstere, det går galt. At passe på sig selv og samtidig præstere bra kan være en svær balance. Jeg hoppes du finder balancen. Kram fra Karin i Danmark.

  19. Hej, jag förstår att du redan tänkt på detta fram och tillbaka. Så antagligen är det jag skriver inget nytt för dig. Men jag har själv svårt med prestationsångest, även om det tagit mig lång tid att verkligen förstå det. Men för ca två år sedan fick jag min största ångestattack och den fick mig att vakna lite efteråt. Jag har alltid satt jobb och skola högst i mina prioriteringar. För jag måste ju vara bäst. Men efter/under min senaste depression tänkte min hjärna om. För jag insåg att det viktigaste i mitt liv är min familj, min pojkvän och mina vänner. Resten är egentligen skit samma. Något som är självklart, men av någon anledning inte fått lika mycket fokus av mig pga mina prestationskrav på jobb o skola. Jag förstår att detta inte är något man bara väljer att ändra på. För som sagt de nära o kära är självklar alltid viktiga. Men för mig vart det en uppenbarelse att ändra fokus. Det innebär att när jag får panik över att prestera så backar jag och tänker "vad är viktigast i livet?" Jo mina närmsta. Då blir det, för mig, lättare att slappna av och släppa ångesten som närmar sig. Jag skiter helt enkelt lite i hur det går på jobbet. Jag vet att det viktigaste är kvar. Men för det så skiter jag ju så klar inte i det utan min hjärna jobbar ju på ändå och jag har fått massor av positiv feedback sen jag börjat tänka såhär och mina vänner har också märkt stor skillnad. För jobbet rör mig inte längre på samma sätt, jag kan släppa det när det blir för ångestladdat. Jag bryter inte längre ihop om jag inte lägger allt fokus där. För det är inte längre viktigast. Jag hoppas du förstår vad jag menar. Men framför allt hoppas jag att du mår bättre snart och att ångesten släpper! Ta hand om dig 🙂 allt kommer bli bra, glöm aldrig det!

    1. Tack så mycket för at du delar med dig <3 Jag har också ändrat fokus från min senaste depression, men just nu är det nog extra svårt just för att både familj och pojkvän bor väldigt långt ifrån.. hade de bott närmare hade jag prioriterat att åka och hälsa på dem snarare än att sitta med skolarbeten alldeles för länge 🙂

  20. (Anonym igen) jag förstår precis. Har också varit långt hemifrån förut. Men försök ändå, när du sitter nergrävd i ångestladdade uppgifter, bara titta upp blunda och tänkt "är det verkligen värt att må dåligt över?" Svaret är nej. För det viktigaste i ditt liv är att din hälsa, att du mår bra. Ta en paus. Skriv ett brev till din familj/ring dem/sakna dem en stund. Det hjälper! För de är ju de som är prio ett vad som än händer. Resten av livet faller på plats när vi låter det göra det 🙂 vi kan inte kontrollera livet och vi ska inte låta det kontrollera oss. Njut! Varje dag är underbar 🙂

  21. Åh vad synd att du tog bort texten (men jag förstår dig). Jag vet att jag läste det som hastigast och har liksom "burit det med mig".

    Jag är också högpresterande. Idag lider jag inte lika mycket av "duktig flicka"-syndromet men jag måste alltid göra något.

    Jag har därför en "att göra"-lista med sånt som är OK att göra. Om jag sitter en kväll och inte kan slappna av utan bara sitter och flippar mellan kanaler eller kollar sociala medier eller vad det nu, så kollar jag min lista. På den finns:
    – Projekt att sy
    – Projekt att virka
    – Texter att skriva
    – Saker att sortera och rum att städa.

    Jag har insett att jag alltid kommer att göra något. Däremot måste jag hitta saker att göra som liksom inte handlar om typ jobb eller prestation på det sättet, utan mer som nåt jag gör för mig (städar ut ett rum, till exempel). För mig har det funkat ganska bra, faktiskt.

    Hoppas du hittar dina verktyg <3

  22. Glöm aldrig att du är fantastisk som du är! Vi är många som tycker det. Du har inget att bevisa för någon. Ha en harmonisk fredagskväll 🙂

  23. Hej Elin! Jag trillade alldeles nyss in på din blogg och är helt besatt. Har suttit och skrollat tillbaka i arkivet de senaste 30 minuterna. Du är så duktig!
    Hoppas du får en fortsatt fin vecka. Kram!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.