Hur bestämmer man sig?

 
 
Vad ska jag göra för att få det här att funka?
”Det är bara att bestämma sig” heter det. Men hur bestämmer man sig då? Jag har bestämt mig så himla många gånger nu att jag inte ens vågar tänka på det. Jag är bestämd i en vecka. Två. Tre. Kanske till och med fyra. Sen är det någonting som händer, som drar fram latmasken i mig och får mig att frossa i chips och hetsdricka cola, tills jag ligger där och badar bland smulor, med en tom enlitersflaska under armen som jag svept på två timmar.
 
Jag äter som en av alla de där ”tragiska” människorna i viktminskningsprogram, även om det inte synts ‘så mycket’ på utsidan (jag ser det tydligt i spegeln varje dag, men det är en annan femma) – och det är lätt för personer runt omkring att säga att ”man ska äta det man vill” och ”så stor är du ju inte”. Nej, jag är inte stor, jag är bara degig och svag, om det vore så himla mycket bättre. Och jag VILL äta det jag vill. Men det måste liksom finnas någon hejd på det? Eller?! Jag fattar liksom inte vad jag håller på med vissa gånger.
 
Önskar att jag kunde säga ”nu kör vi! This is it!”, men jag litar inte på mig själv längre.
Och som alla andra önskar jag att det fanns ett hemligt knep i kampen mot sitt egna psyke..

111 kommentarer

Kommenterarens avatar

Well, om du nån gång kommer på hur man gör – hör gärna av dig, känner så väl igen mig!

Kommenterarens avatar

Jag hade också väldiga problem i början, det ÄR svårt. Jag började däremot i den änden att jag tränade för att kunna äta vad jag vill och nu, till slut, har matdelen hängt på. Det tar tid, men man måste komma på VARFÖR man gör det. Där har man motivationen.

Kommenterarens avatar

Jag har varit i samma situation som du många gånger. Mitt bästa tips (som funkar för mig) är att sluta med allt "nu ska jag köra" och "nu börjar mitt nya liv (igen)". För gör man det ja då sitter man där efter två veckor och frossar, hetsäter och mår skit. Lagom är absolut bäst. Lägg upp realistiska mål, typ bara godsaker på onsdagar och lördagar. Börja med att träna typ två gånger i veckan och ALDRIG mindre. När träning två gånger i veckan känns enkelt så är det bara att öka i lagom takt. När sötsuget är där, ät något som du förberett innan, ex frukt, morot etc. Detta är som sagt bara ett råd som funkat för mig, lycka till och sätt inte så hög press på dig själv 🙂

Kommenterarens avatar

Man utmanar någon! En vän, pojkvän eller sig själv på något sätt, med en muta typ. Min sambo sa häromdagen att om jag slutar med mitt vräkande och går ned till 60kg (vilket är typ 5-7kg) så ska han betala min Barcelona-resa 🙂 Det som funkar för mig är egentligen inte att jag får pengar, för flygbiljetterna var ju rätt billiga, men att jag är så envis att jag vägrar ge mig i vilken tävling/utmaning som helst 🙂

För att komma igång och träna är det bra att morgonträna, sätt klockan tidigt (för mig är tidigt kl 6) och gå upp direkt. Förbered kläderna kvällen innan och gå direkt till gymmet. Du hinner inte vakna till förrän du är där 🙂 Ge dig själv 3 veckor, med kanske 3-4 träningar i veckan. På den tiden hinner du märka resultat och då gör resultaten att du fortsätter.

För min del är maten superenkel när jag väl börjat träna. Det känns som sånt slöseri att äta onyttigt – plus att man märker hur lite man orkar då! Gå på något gruppträningspass då och då, jämför man sig med andra blir man ännu mer taggad på att äta bra och orka lika mycket som dom.

& VIPS ÄR DU IGÅNG! Nu blev det himla långt, men testa, jag tycker verkligen det fungerar för mig! 🙂
Kram & Tack för en toppenblogg!

Kommenterarens avatar

Jag gjorde det nog ganska officiellt när jag skulle sluta med all skit och fokusera på hälsan. Visst finns det många i omgivningen som tröttnat på ‘varje gång’ jag ska ‘fokusera på nytt’. Men varje gång är ju ändå en bit närmare målet. Nu har jag tillslut kommit så långt att hälsosam livsstil är en vana och att äta dåligt eller frossa är ett snedsteg men det är det som är undantaget. Inte tvärt om. Som människa så gör man misstag och man trillar tillbaka i gamla vanor. Men då kan man ju antingen ge upp eller tycka att allt varit i onödan eller så kan man fortsätta och komma lite närmare målet.

Ursäkta uppsatsen och hoppas att det ger dig någon slags pepp i alla fall. 😉

Kommenterarens avatar

jag tror inte på dieter, bantning i perioder osv utan jag tror på rutin och vardag! se till att ha käka det du vill fredag och lördag gällande onyttigeter (chips godis osv) och sen äter du "normalt" resten av veckorna. äter mat enligt tallriksmodellen, tar en frukt eller kaka till fika (kanske inte kakor jämt men liksom då och då för att inte göra det till förbud då förbud bara gör cravingsen ännu större -iaf enligt egna erfarenheter) och sen vardaglig motion, ca 30-60 min. det är ju det som rekommenderas i alla fall. bara småsaker som att ta trapporna, gå av en tidigare hållplats, gå/cykla och handla istället för bil osv..
jag tror att får man det till en vardag och rutin så brukar det bli bra. i början kanske man går ner lite men sen istället håller man bara kvar det.

att jojobanta är inget bra och man går ändå bara upp allt sen när man nått sitt mål och vill tillbaka till "vardagen". att ändra sin vardag lite istället är bättre!
lycka till!! 🙂

Kommenterarens avatar

Hjärnan kan också bete sig konstigt när man är/har varit deprimerad med det här med mat och sötsug. Jag har själv bestämt mig många gånger men gått upp i vikt under min sjukdom då hjärnan och kroppen bara stänger av ibland. Hellre att bestämma sig om och om igen än att helt ge upp!

Och jämför inte med "alla andra", det tar tid att hitta bra rutiner och hållbar motivation, så håll ut! <3

Kommenterarens avatar

Jag tror på en bra balans.
Att det inte måste vara överdrivet varken åt det ena eller det andra hållet.
Man ska försöka hålla sig till en nyttig kost och motion. Men det gäller att hitta det goda i det nyttiga. Sådant man kanske inte tänkt på som nyttigt. Förstå hela grejen med energi in och energi ut. Att man inte måste räkna på allt. Utan att mer kunna ser helheten. Kunna höfta. Äter man mer, så rör man på sig mer eller drar in på det man ska äta senare under dagen. Äter man mindre, kan man unna sig mera senare. Jag tror på ett sunt liv, med det goda i vardagen också. Jag har lyckats gå ner -27 kilo nu, utan att göra det speciellt komplicerat. Utan att dra in allt för hårt 🙂
Men det är ju klart. Man ska ju vara sund invändigt också, utan att man siktar på en viktnedgång. Men även där tror jag på att få unna sig mitt i det sunda. Att hitta det man gillar bland det nyttiga som ett helhet. Men ändå inte glömma bort att man får unna sig, även om det inte ska bli på ett överdrivet sätt.
Det gäller att hitta sin grej och sitt upplägg 🙂

Kommenterarens avatar

Om du bara visste hur mycket jag känner igen mig i det du skriver. Det är sjukt hur man nästan kan ha en djävul och en ängel som sitter på axlarna och bråkar om vad man ska stoppa i sig eller göra om dagarna… Men jag tror på dig!

Kommenterarens avatar

Samtidigt tänker jag att är de värt att jaga det där "perfekta" hela tiden, är det inte bättre att försöka göra nuet så bra som möjligt och koncentrera sig på att leva istället… Frågan är om man mår bättre sen, är gräset grönare på andra sidan hagen? Bättre att försöka dra ner på begäret än att försöka sluta helt. Det är min åsikt och mitt sätt att försöka leva 🙂

Kommenterarens avatar

Ät och motionera sunt sex dagar i veckan, sen har du en dag där du frossar och äter allt det där som du inte äter under veckan…plus lite till.

Kommenterarens avatar

Vill så gärna kommentera något vettigt och konkret på det här, men jag vet inte hur det ska gå till för jag tror alla har olika vägar för att komma dit dem vill. Jag kan bara utgå från mig själv och hur jag resonerar kring det hela, kanske är det till hjälp, kanske inte 🙂 Jag kan, precis som du skriver att du gör, se hur jag har förändrats i kroppen de senaste åren, men helt plötsligt har jag märkt att jag inte bryr mig min mjuka, degiga mage. Förra året tränade jag med målet att springa en mil, något som jag aldrig någonsin trodde var möjligt och det trodde nog inte någon i min närhet heller, haha. På den nivån var och har jag alltid varit när det kommer till idrott och träning. Men jag tränade, sprang och sprang och tillslut klarade jag milen, två veckor innan året var slut! Sedan tog det stopp och först igår var jag och sprang igen. Så vad jag tror att jag vill få sagt är att det i mitt fall var bra att ha ett tydligt mål att träna mot. Det är dock viktigt att i anslutning till det målet vara beredd med fler mål och utmaningar därefter, så man har något att göra när man når det där målet man jagat. Jag tror stenhårt på att förändringen först ska komma i träningsrutinen, sedan får maten komma i andra hand för det är så lätt att utveckla ett stört beteende till mat. Vilket är synd för mat är så jäkla gott 🙂

Vette tusan om det här blev så vettigt, men vad jag nog vill komma fram till är att utmaningar är bra, antingen utmaningar för dig själv eller med/mot någon annan. Ett mål att träna mot kan till exempel vara Vårruset, sprang det för första gången förra året och det var verkligen hur kul som helst! Jag kan till och med tänka mig att hänga på om du vill springa i Jönköping 😉

Kommenterarens avatar

Jag, som befinner mig på exakt samma plan som du, älskar den här bloggen: http://bloggaromtraning.se/roethlisberger/
Den här tjejen är en fantastisk inspirationskälla med världens bästa inställning till livet i allmänhet och hälsa i synnerhet. Kika in där! 🙂

Det handlar nog trots allt om att lära sig att tycka om det en redan har och ta avstamp i det. Det måste börja inifrån, liksom. Du är verkligen fantastisk och förtjänar bättre än det du beskriver här ovan. Varför inte bestämma dig för att du får göra precis vad din kropp signalerar att du ska göra? Lyssna på insidan och följ magkänslan (pun unintended…). Take care! ♥

Kommenterarens avatar

… och jag som tipsade om Roethlisbergers blogg är alltså någon helt annan än Roethlisberger själv! Missade signatur, märkte jag. 🙂

Kommenterarens avatar

Frosseri är något jag är, ehm, väldigt "bra" på.
Choklad, godis, chips, ostkrokar, kakor, you name it, de bara slinker ner. Fast jag är mätt, o fast att jag vet att det inte är bra.

Jag försöker begränsa mig till lördagar, födelsedagar o storhelger. Någon gång måste man få frossa, så är de!

För att klara mig på veckorna så har jag fått en ny vill-ha-grej, o de är passionsfrukt och kiwi. O en helt okej milkshake/smoothie med banan, mjölk, kakao, vaniljpulver, chiafrön o kokos. Nom nom nom säger jag bara! 🙂
Har även bakat egna proteinbars, gjort på ett kick i mixern (läs 15 min) o sen en sväng i ungnen. Mycket chokladbehov som blir stillat o dessutom är de väldigt mättande o trycka i sig efter träning.

Känner jag mig ändå låg brukar jag gå in på weheartit eller någon annan sida för att bli inspirerad av bilder 🙂

Lycka tiill nu 🙂

Kommenterarens avatar

Såg en inspotext. "Det tar 4 veckor innan du själv noterar skillnaden. 8 veckor innan dina vänner gör det och 12 veckor innan resten av världen gör det. Håll ut i de 12 veckorna"

Det kanske låter länge. Men jag är inne på min 5:e vecka och är taggad på att fortsätta. Sen får man väl hoppas att just att man faktisk märker skillnad blir en sporre att fortsätta!

Kommenterarens avatar

nya saker, eller bestämmelser tar tid att vänja sig vid. Så om du lyckas en dag, men misslyckas en annan så ska du inte ta det som ett misslyckande. Det är en del av processen, det tar tid att vänja sig vid nya saker, men genom att inte ge upp kommer man åtminstone ett litet steg på vägen, oavsett hur det har gått. Jag tror på dig 🙂

Kommenterarens avatar

Det är bara att köra på så kommer motivationen, vilket dock kanske är lite lättare för mig att säga då jag sysslar med en lagsport iof och alltid tränar med någon. Men hitta en träningsparner, kanske din syster, kompis, eller någon annan? Samt se det inte som något tvång, utan istället som något du vill uppnå, sätt upp mål. Små mål. För små framsteg är alltid lättare att se och inte minst genomföra lättare.

Byt även inte kost bara sådär, det fungerar inte. Börja lite smått, trappa ned på godis, onyttigheter, chips, läsk …ja allt tänkbart. Byt ut det mot hälsosammare produkter i vardagen, så som frukt, naturgodis, eller liknande. Drick juice istället för läsk, det är både sött och (relativt) nyttigt. Men se även till att äta lite onyttigt ibland, då det faktiskt är mer än okej att slänga i sig massa godis eller något annat. …ät husmanskost, bästa maten som innehåller allt och är varierande.

…och till träningen. Börja som sagt steg, för steg och inte i rekordfart utan se till att det är roligt först, innan du börjar avancera för annars är chansen stor att man tröttnar!

Hoppas min lite röriga text inspirerade/hjälpte dig något iaf! 🙂 / Kram Sara

Kommenterarens avatar

SV: … och så vräker man i sig allt på nolltid och hur mår man efteråt? Samtidigt, tänk om du köper en sådan där liten chipspåse med typ 20 chips i, då är man inte nöjd efteråt och då mår man inte bra pga det 🙂

Det var därför jag skrev perfekt inom "perfekt" för vad är perfekt? Finns ingen som har svar på det, för perfekt blir det aldrig. Har man någon gång nått det perfekta så ändras det perfekta till något nytt, ungefär som drömmar.

Har du provat att sätta upp ett slutmål och skrivit delmål för att nå dit?

Kommenterarens avatar

Jag tror på att det är viktigt att prova någonting helt nytt! Man kan inte göra samma sak om och om igen och förvänta sig annorlunda resultat.
Jag provar någonting nytt nu. LCHF. Har tyckt att det verkar jätteknäppt, men har insett att en diet där man får hiva bearnaissås är en bra diet 😛

Kommenterarens avatar

För min del blir det värre när jag säger till mig själv att jag inte får, då äter jag allt onyttigt som finns tills det inte finns något längre.

Om jag däremot känner efter och bestämmer mig för att jag inte ska äta det om jag inte är sugen på det, brukar det gå bättre. Då triggar man inte igång sockerbehovet när man egentligen inte var sugen på något från början.

Strikta dieter och specialregler tror jag inte på i längden. Att hålla blodsockret på jämn nivå och undvika att ha onyttigheter hemma tror jag mer på och att inte unna sig ätbart när man vill belöna sig själv.

Hur lösningen ser ut är nog väldigt individuell, hoppas du hittar en du trivs med! Men att misslyckas och börja om igen betyder inte att man är misslyckad…

Kommenterarens avatar

haha ah, jag känner igen mig i din text.
men jag har hittat ett knep som iaf minskar det hela lite, jag har ju sambo, så jag brukar försöka spara så mycket jag kan till honom, men oftast vill han inte ha, så då får jag gott i typ 3 dagar istället för 3h.. 😛 men just läsken är jag svagast för.. jag vill helst ha en egen 1.5L

Kommenterarens avatar

Jag gissar att du påbörjat en ny resa till en livsförändring nu? Något jag tycker du gör helt rätt i och det är absolut inga fel att göra de trots att man är smal och bra BMI som du har. Utsidan är ju inte allt! De viktiga är ju insidan som du även säger. 🙂 jag har varit där du var (fast ett litet mer extremare utgångsläge som du också vet). Jag har också försökt såååå många gånger innan. Men nyckeln till min framgång var att hitta stora tydliga och väldigt mål som inte bara var diffusa nyårslöften som: "jag ska börja träna minst 3 ggr/veckan och sluta äta godis för att förhoppningsvis gå ned nåååågra kilon till sommaren". Jag hade drömmål som jag trodde att jag aldrig skulle uppnå, dessa skrev jag ned så detaljerade på papper som möjligt. Speciellt en viss scen där jag är som lyckligast när jag nått målet. Efter det har jag delat upp i delmål med belöningar, och varje gång något känts motigt har jag tänkt på mitt drömmål. Och det sjukaste är att jag nådde mitt drömmål som jag aldrig trodde att jag skulle klara av att nå, inte ens läkare trodde de….

Kommenterarens avatar

Jag känner igen mig i de ord du skriver om kost och träning. Jag själv är som en strömbrytare, antingen är jag på/av på så vis att jag gör allt eller inget. Jag funderar på att anlita en PT som kan lära ut hur man lever en sund livsstil så att man kan få det bästa utav båda världarna utan att man behöver gå till överdrift åt något håll. Men hemligheten bakom ditt eget och alla våras välbefinnande sitter i huvudet, tankarna. "Att vilja är att kunna." Lycka till! 🙂

Kommenterarens avatar

Man kanske kan tillåta sig själv att dricka läsk? Alltså, ge det ditt allra bästa, få en dipp (som vi alla får) och sedan komma igång igen. Om man då fortsätter träna, det är då jag tycker att man har blivit riktigt stark.

Kommenterarens avatar

Sv. Bara jag som svävar ut lite, gör alltid det 🙂 din text gjorde att jag började tänka på annat som jag relaterade till…

För att återgå, det gäller nog att bryta ett mönster och de behöver kanske inte betyda att sluta dricka 1 liter Cola på 2 timmar. Utan kanske är något annat som gör att man bryter ett mönster. Själv upptäckte jag efter suttit på kontor i ett år nu från att varit montör o jobbat med kroppen dagligen, blivit pappa och ska busa och bära på min son hur svag jag blivit så nu hänger jag på gymmet igen och har nu på två månader blivit mkt starkare igen 🙂 nu ser du, nu svävar jag iväg igen haha. Så länge det inte är ett substitut för något annat tex att man inte mår bra eller motsvarande så kommer du hitta din "lösning" 🙂

Så nu har jag färdigsvamlat för den här gången xD hoppas de fanns något relevant i allt mitt ordbajsande. Trevlig kväll!

Kommenterarens avatar

Jag har verkligen inget svar på det där. Tränar i princip aldrig på egen hand, är dessutom rädd för gym (alltså gymmet i sig, med alla maskiner som man inte fattar och säkert gör fel på – hej självförtroende!). Det som funkar för mig är gruppträning, hatar att jogga T.ex, vill bara dö. Men så är det det där med att hålla igång som är svårt. Inte för höga krav är viktigt.
Med ätandet så kan jag inte ha några regler för det, bara att ha annat som är gott hemma. Om jag tänker att jag ska låta bli, så sitter jag där och har tryckt i mig en 200grams chokladkaka på 5min.
Och det konstigaste är att jag alltid blir SJUKT träningssugen när jag ligger i sängen och ska sova. Då har jag värsta motivationen och känner att jag skulle kunna hoppa upp och jogga en sväng XD Så tänker jag alltid, imorgon ska jag ta en promenad innan frukost, och när man vaknar så bara "vafan tänkte jag egentligen?"
Fattar inte varför det ska vara så jävla SVÅRT?? Det borde finnas nån fantasy-inspirerad träning, bågskytteish, svärdsfäktning, springa genom episka landskap till musik, draktämjning, som en kombo,TYP!!

Kommenterarens avatar

KÄnner igen mig SÅ väl! Är inte tjock men har inte tränat på säkert 8 år. Så ja, degig är rätt ord. Går visserligen väldigt mycket (inte tränings-går) och när jag jobbar så rör jag mig. Men annars!
Har hört att det tar 27 dagar att få en vana att "fastna" och nu är jag på G.

Sambon springer, jag har försökt hänga på i olika omgångar men inte orkat, tyckt det var tråkigt eller liknande. Men nu skaffade jag nike+ appen (han har en nike + klocka) och FAN vilken peppning man får! Att se hur snabbt och långt man springer, sätta upp egna mål och sen se till att köra! Nu har jag bara sprungit sen 23/2 men hunnit med 5 rundor och nu ska jag faktiskt fortsätta!
Rekommenderar att skaffa nån typ av app/klocka eller liknande som visar och sparar pass, det gör att jag gått ut i alla fall.
Heja oss!

Kommenterarens avatar

Kör med det! Du har skrivit om det så nu kan du inte smita ifrån. Heja!

Kommenterarens avatar

Jag tror att hemligheten ligger i att hitta den träningsform som man verkligen tycker är rolig. Det ska vara kul att träna! Tycker man t.ex. att det är skittråkigt att träna på gym – då ska man inte tvinga sig dit flera gånger i veckan bara-för-att. Det finns ofta hur många olika gruppass som helst i anslutning till gym, det är bara att prova och se vad man gillar! Kan själv tipsa om spinning! Galet svettigt, jobbigt och alldeles underbart..!
Jag blev riktigt inspirerad av hopprepsbilden i ditt collage, ser superhärligt ut!

Man ska nog inte heller ha några förbud när det gäller kosten. Är något förbjudet blir det ju plötsligt tusen gånger mer frestande! Jag tror på en balans. Är man sugen på cola, då är det okej med ett glas. Om man vet att man kan tillåta sig det så kanske det inte blir lika frestande? Hälsosam mat kan vara minst lika god som "onyttig". Det finns en hel värld av spännande livsmedel och recept att prova.

Haha, jag skulle kunna skriva en uppsats om detta, men jag försöker begränsa mig…
Hitta inspirationsbloggar med sunda ideal, ha ett mål att jobba emot och var inte för hård mot dig själv om du råkar ta ett snedsteg tillbaka mot de gamla vanorna.
Kram på dig och lycka till!

Kommenterarens avatar

Hej jag förstår precis vad du menar, som många andra har skrivit tror jag inte på dieter eller att aldrig unna sig något gott. I stället för att fokusera på att jag är dålig om jag inte tränar ger jag mig själv en klapp på axeln när jag väl kommer ut och gör någonting. Försök lägga in vardagsmotion som efterhand kommer göra dig starkare och piggare, det handlar alltså bara om mysiga promenader med kameran eller någon vän. Samma sak gäller måltider, sätt dig inte och leta upp alla mumsiga recept på en gång utan ta de tillfällen i akt då du är sugen och välj ett av alla mumsiga och nyttiga recept och känn dig duktig när du gjort det. Känn inte att du behöver belöna dig med godis och sötsaker eller att du behöver äta det när du är deppig, belöna dig med en fika med vänner så att du undviker att äta när du är helt själv, mat är ju till för att delas och blir så mycket mysigare i andras sällskap 🙂 Det var väl mina småtips. Hoppas du kommer igång med allt. Tänk på att du är en underbar människa!

Kommenterarens avatar

Jag är exakt likadan… Även om det kanske inte "syns" eller verkar så. Om du flyttar till Sthlm får vi peppa varandra!!!

🙂

Kommenterarens avatar

Det som hjälpte jätte mycket för mig var två saker:
För det första, när du har tid, titta på Kjell enhagers föreläsning Jag Ab
För det andra så hjälpte till var att fördjupa mig i hur träning fungerar, börja käka lite protein shakes, lägga upp ett träningsprogram och forska lite i det,
Det blev en kul grej istället för "åh nej, gymmet idag igen :("

Kommenterarens avatar

Åh, men jag har PRECIS samma problem!! Jag har sedan sju veckor tillbaka ätit enligt Viktväktarna och börjat träna regelbundet just för att komma igång med en nyttigare kost, förhoppningsvis bli av med mitt enorma sötsug och känna mig piggare/starkare/piggare. Hittills har det gått okej – tills för drygt en vecka sedan. Mitt tålamod bara sa "nej, nu är det fan nog!!". Visst, träningen rullar på men alltså jag fascineras av alla där ute som ORKAR och lyckas hålla sig till att äta enligt diverse dieter och hålla sig undan sötsaker! Jag håller med om att man kanske borde anpassa portioner och hur ofta man äter sötsaker/andra onyttigheter, men alltså, hur folk lyckas hålla sig borta HELT från detta är för mig ett mysterium!! Nu har jag helt ramlat av Viktväktarbanan och är faktiskt kluven över om jag orkar ta mig upp igen… Gah!

Kommenterarens avatar

Hm… Skitsvårt det där. Jag känner igen mig i mycket av det du skriver. Försökte börja springa i höstas, men fick ont i knät efter ett par gånger (antagligen pga att senor och leder inte klarade av den ökade belastningen). Vissa rundor var helt magiska, faktiskt. Som när jag sprang förbi ett fält i kvällssolen och det stod två rådjur och stirrade på mig, åh… Jag sprang bara där ingen annan sprang/gick/såg. Varför någon nu skulle bry sig om att jag kom springande (hm… joggande typ superlångsamt, men dock.) Försöker äta nyttigare också, men det är så lätt att äta något litet när det finns i skåpen (bor hemma). Så prova att inte köpa en massa saker med socker i? (svårt, jag vet) Eller försök att ta ett äpple/banan varje gång du blir sugen och drick vatten tills sockersuget släpper. Eller gå och borsta tänderna?

Jag ska försöka börja träna igen. Det är ju egentligen det ultimata sättet att slippa plugga på, hehe. Istället för att läsa en massa bloggar. Nädå, men helt ärligt så tyckrer jag faktiskt inte att det är så illa att springa när väl jag-kan-inte-jag-orkar-inte-tankarna har släppt.

Okej, vet väl inte riktigt vart jag vill komma. Mer än att säga att du inte är ensam! Ska det här bli våren när vi äntligen börjar ta hand om oss själva på alla plan?

Heja! Kram Nea <3

Kommenterarens avatar

Hitta ett träningsträlle som har gruppträning med fokus på styrka, det jag väljer är kettlebell eller något cirkelträningsliknandepass (det på mitt ställe heter underground och har fokus mot back-to-basic-träning, övningar med egen kropp och enkla redskap) med 20-30 deltagare. Studentställe, så det är mest yngre människor och ungefär hälften på passen är tjejer. Gå på det några gånger och lär känna de du tränar med, speciellt de som är återkommande. Då blir det extra roligt att gå dit efter ett tag och det hjälper till att trigga träningslusten. Kör slut på dig totalt (och var inte rätt för att få muskler), då brukar sötsuget försvinna i flera timmar. Försök sedan att inte frossa i onyttigheter.
Jag tror det är lättast att komma igång om man hittar något som man ser fram emot att göra och inte behöver kämpa för att ge sig iväg till, sedan kan det nog bli lättare att undvika okynnesätande.
Lycka till!

Kommenterarens avatar

Läste Daniels kommentar och ditt svar, och jag håller nog mer er båda. Jag är också en major frossare, finns det en godisskål i närheten sitter jag med handen i den hela kvällen, tills allt är slut, och då menar jag verkligen ALLT. Min första tanke när du skrev det där om att aldrig äta lagom mycket var dock "men kan man inte köpa mindre varianter av godsakerna då?" Till exempel en sån där liten chipspåse, eller två beroende på hur många gram de innehåller, jag har inte så bra koll. Då kan man ju tillåta sig att äta ALLT, fast ALLT är ju då inte så mycket 🙂 Och sen om man går och köper godis, plocka en mindre påse och tillåt dig att äta ALLT, men då är allt det inte heller så jättemycket. Och sen när det är slut, är det verkligen slut och det finns ingen påfyllning för du åt upp ALLT. Som inte var så mycket, men ändå ALLT. Haha! Vet inte om du förstår hur jag tänker, men… kanske? Sen när man fixar det kanske man kan "låta bli att köpa" en liten påse nästa gång man går och handlar, och köpa med lite tuggumi i stället, bara för att ha något att tugga på när abstinensen blir för svår. Det kanske inte funkar för alla, men funkar ganska bra för mig 🙂 Sen kan man ju sätta vissa gränser som att till en början "bara äta på helger" eller "tre gånger i veckan" eller så. Själv kan jag lätt smälla i mig en halvliter glass på en kväll, det är min stora fälla. Jag har nyligen börjat igen med att äta "ingenting", fast med vissa tydliga gränser. Till exempel så tillåter jag mig en Ben & Jerry’s i månaden, att fika om någon fyller år eller om man är bortbjuden eller så, och äta mörk choklad (på riktigt min bästa vän i denna ständiga kamp mot det söta!). Har insett att jag faktiskt är smått sockerberoende, och då är det (kanske precis som man har hört att det kan vara för rökare?) svårt att sluta helt så man får minska lite åt gången i stället 🙂 vet inte alls om du blev något klokare eller fick något tips av detta, men ändå 🙂
Hoppas verkligen du hittar någon bra plan till slut! Tror inte du behöver vara så inställd på att börja träna direkt heller, det är kanske bäst att ta en sak i taget? Jag försöker komma igång och träna men har världens svagaste psyke när det gäller sånna saker, haha. Men det löser sig nog till slut det med! Allt löser sig 🙂

Massa kramar till dig, det är en riktigt underbart inspirerande blogg du har!!

Kommenterarens avatar

Jag förstår hur du menar, men jag har testat det mesta. Testat att köpa mindre, testat att dra ner det till en dag, till två dagar, tre dagar.. Det funkar nästan sämre än att sluta helt eftersom jag får mersmak hela tiden. Nu när jag inte har ätit något alls så kommer jag typ inte ihåg hur det smakar eller känns att äta. De gånger jag fallit tillbaka har varit när jag tex vart ute på restaurang och tagit cola för att "unna mig, för vi är ju ute" och då känner jag bara hur satans gott det är och så vill jag ha mer, meeer MER! 😛 Så jag TROR att det bästa för mig är att sluta helt, eller åtminstone att hitta alternativ. Vad fillar jag sådär sjukt mycket som inte är så sjukt onyttigt eller som ger sådana oerhörda cravings? Just nu är det citrondryck och tomater med fetaost. Eller yoghurt cashew (eller hur stavas det? eeh..). Så vi får se.. Jag ska testa det här också, men det är klart jag är rädd. Jag är så bra på att äta bara för att det är skönt att äta och inte för att jag egentligen är sugen eller hungrig. Och målet är ju att någonstans kunna bli "normal" och kunna äta en skål med chips utan att slänga i mig hela påsen eller åka till Ica och köpa mer senare på kvällen/dagen efter.Kunna dricka cola när jag äter ute, utan att direkt springa och köpa mig en 2L flaska och svepa.. :/
Tack så mycket för pepp <3

Kommenterarens avatar

Hej! Jag är i ungefär samma sits som dig när det gäller maten. Jag hetsäter allt som är sött och onyttigt. Men det är just det som är grejen. Man ska inte förbjuda någon mat bara för att det är onyttigt. Det man ska göra är att bestämma sig för NÄR man ska äta det "onyttiga". Börja med 2-3 gånger i veckan. När du äter något gott, stanna upp och känn efter. Varför äter jag ex denna kakan? Är det för tröst, belöning, underhållning? Är det för att man måste äta något gott när man kollar på tvserier? Ibland är man inte ens sugen på något gott, utan man äter det bara för att det finns hemma. Försök att äta något som du är sugen på När du ÄR SUGEN. Inte för att det finns hemma eller för att kanske fly från sina känslor. Så varje gång du äter något "onyttigt", stanna upp och känn efter… Behöver jag äta detta? Eller klarar jag mig utan det? Nu blev det ett väldigt långt inlägg.. 🙂 men jag går igenom samma sak, så vet hur det känns. Lycka till!

Kommenterarens avatar

Mitt tips är att verkligen komma på VARFÖR du vill göra det. Är det för din egen skull? För i sånna fall tror jag att du tillslut kommer att hitta balansen! Jag hade istället för mycket disiplin på mig själv gällande träning och mat, vilket lett till att jag hamnat i en ätstörning. Jag fastnade i ett självskadebeteende utan att egentligen veta varför jag gjorde som jag gjorde. För det var i alla fall inte för min egen skull. Nu när jag insett det försöker jag långsamt hitta tillbaka och finna den rätta motivationen där jag gör allt för min egen skull. Då blir allt plötsligt mycket klarare. Kram

Kommenterarens avatar

Haha! Alltså, jag vet att det kanske inte är okej att skratta åt det. Men jag känner SÅÅ igen mig i den bilden & du beskrev det så klockrent & roligt med flaskan under armen.

Det är skitsvårt. Och det är nog bara att bestämma sig, ja. Men hur kommer man till att fortsätta i den tankegången.. jag vet inte. Psyket spelar ju spratt med en hela tiden 🙂

Kommenterarens avatar

HAaha jag tycker att det är ok att skratta, för det är ändå rätt komiskt.. .;)

Kommenterarens avatar

Jag är precis som du! Bestämmer att jag ska köra igång med träning m.m. men sen ger jag upp efter ett kort tag igen. För mig fungerar det bäst med små steg. Det är ju lätt att man överdriver när man väl bestämt sig att ta tag i hälsan, och att man därför bara orkar hålla i ett par veckor. För mig får det motsatt effekt om jag har mycket press på mig. Men nu har jag faktiskt tränat hemma sedan i somras, och gått till gymmet två gånger i månaden detta år. Har nu tänkt öka det till en gång i veckan, och hoppas jag klarar av det. Viktigast av allt är att jag inte sätter för mycket press på mig, det är inte hela världen om jag är lat nån dag och inte orkar träna.

Kommenterarens avatar

Jag tyckte det var kämpigt i början att få till den där vanan och viljan att gå till gymmet, men nu känns det naturligt att sticka dit efter jobbet i nån timme. Det har blivit en del av min vardagsrutin för att göra av med överskottsenergi pga ett relativt stillasittande jobb, och rutiner har alltid varit en slags trygghet för mitt psyke. När man börjar känna av att man får mer energi tack vare träningen tror jag dessutom att man undermedvetet vill börja "mata" kroppen med mindre skräp. Man har bara en kropp så då vill man ju ta hand om den, både på insidan och utsidan. Jag försöker gå tillbaka till konceptet med lördagsgodis, så att man är duktig under veckan och äter husmanskost, men att man får lov att unna sig på helgerna. Ett trick är att köpa mindre förpackningar av godis/chips/läsk osv. Ligger det en 200g Marabou framför mig kan den lätt slinka ner utan att jag ens tänker på det (det är min fälla, jag vill alltid äta upp allt som ligger framme, det går ju absolut inte att lägga in en halväten Marabou i skafferiet igen…!). Köper man istället en mindre chokladkaka så är det lättare att säga till sig själv "hepp, nu var den slut, nu är det alltså färdigätet". På instagram finns det massa bra inspirationskonton med övningar man kan göra med frivikter 🙂 och ju mer muskler man bygger, desto mer ökar ens allmänna förbränning även under vila. Sen känns det otroligt tillfredställande när man kan "uppgradera" till en tyngre vikt efter att under några veckor ha gjort en övning med en lägre vikt!

Kommenterarens avatar

Testa att inte förbjuda dig att äta vissa saker utan dra ner på det. Ät chips eller godis en gång i veckan och ät inte så mycket då heller 🙂 sen så småning om kanske du kan ta bort det helt 🙂 när det gäller träningen tycker jag att man bara ska göra det man tycker är kul! 😀

Kommenterarens avatar

Skaffa en träningskompis!!! Då kan man inte bara ställa in träningen för att man inte känner för det, för då sviker man inte bara sig själv utan någon annan också 🙂 det var det som fungerade för mej iaf.. Kosten följer med på nåt sätt, sötsuget försvinner gradvis tkr jag 🙂

Kommenterarens avatar

Ja du. Jag tror många vill få resultat på en gång. Kör igång för intensivt och tar bort allt gott. Jag försöker också komma igång men denna gången lagom. En träning i veckan (har 4 barn så jag hinner fasiken inte mer) och äter ändå vad jag vill. Andra ggr jag försökt har jag sagt minst 2-3 ggr per vecka annars tar det inte. Men nu fokuserar jag inte på att det ska ta utan på att det ska vara kul. Lycka till. Du är vacker så du behöver inte fokusera på att det ska ta. Du förtjänar leva och att göra sånt som är kul. När du blivit 31 som jag kommer du kanske som jag att kolla tillbaka på bilderna från nu och tänka – varför kunde jag inte bara vara nöjd ibland. Jag var ju så fin.

Kommenterarens avatar

Fast det är ju också så mycket mer än mitt utseende. Det är känslan och hur jag mår när jag frossat i gottigheter, när jag egnentligen borde ätit riktig mat. :/

Kommenterarens avatar

Puh! Jag har också alltid ätit det jag tyckt om och velat äta just för stunden, äta och äta…kränkt. Trots det så har jag pendlat mellan 45-50 kg, så det syntes ju knappast på utsidan, och det var det folk reagerade på. "Sålänge det inte syns på utsidan, så är det okej". Men nej. Jag bytte ut kosten (var ett rent helvete i början, men bestämde mig för att göra det för MIN skull), jag berättade ingenting för någon för då hade reaktionen varit "varför bantar DU?"

Någon månad senare (utan att fortfarande hade sagt något) så sa folk "vad pigg och fräch du ser ut! Det är något med dig som är annorlunda?" Det är fortfarande min hemlighet… 😉 Det syns fortfarande inte viktmässigt, utan håller mig på runt samma, men OJ vilken skillnad för humör och mående!!

Sååå, go for it! Kunde jag, för tusan (helt omöjlig trodde jag), så kan minsann DU också!!!!!!!! :))

Kommenterarens avatar

Degig och svag, det känner jag igen! Mitt bästa tips är att hitta det som är både nyttigt och gott att äta och att träningen är kul för då känns det inte som träning! Lättare sagt än gjort kanske men det är det enda tips jag har 🙂

Kommenterarens avatar

Bra inlägg, man bestämmer själv för vilka resultat man vill ha i livet.

Kommenterarens avatar

Det går ju lite snack nuförtiden, och det e fler och fler som tycks upptäcka hur jävla mkt stryk kroppen får av animaliska produkter(köt, fisk, ägg, animaliskt fett, MJÖLK. Bara att kolla alla dokumentärer som redan ligger ute.) och att trappa ner på de sakerna har hjälpt de flesta att bli sundare/hålla vikten utan att behöva hetsa sig.

Varje gång du får cravings, testa att äta frukt och grönt istället. Och då menar jag en tillräcklig mängd för att du ska bli mätt. 1 Liter smoothie perhaps. Sockret och kolhtydraterna är tydligen inget att va rädd för, din hjärna SKRIKER efter det för att den förmodligen är undernärd eftersom all annan skit man lätt får i sig bara innehåller tomma kalorier.

Jag testar det just nu. Eller tja, jag gick all in och testar veganskt(Försöker undvika för stora mängde fett fortf, det e aldrig bra för en). Började läsa på rätt mkt om det och nu tre veckor senare så mår jag skitbra. Och det knäppaste är att all form av cravings har försvunnit. Svepte flera koppar kaffe om dagen innan för att hålla igång och plötsligt så är jag inte sugen ens på kaffe..? Känns jätteknäppt.

Framförallt att man nu snarare måste äta TILLRÄCKLIGT med mat(svårt att vänja sig vid känslan. Typ "Va? Får jag äta mig proppmätt??"), istället för att svälta sig/inte tillåta sig att äta stora portioner.

Ah bara en tanke. Jag kör på de och jag tror att jag kommer fortsätta leva såhär. Upptäckte nämligen själv att kilona började smyga sig på och jag fattade inte varför. Och de e inte optimalt att svälta sig om man tränar flera ggr i veckan. Kroppen måste ju få fungera.

Kommenterarens avatar

kämpar själv med att "bestämma sig" men de funkar inte riktigt 🙁 Hoppas du fixar det! *styrke kramar*

Kommenterarens avatar

Ser många kloka råd ovanför, men tänkte ändå att jag skulle skriva min syn på det hela…

Jag tror aldrig att man ska kräva för mycket av sig själv, speciellt inte när man nyligen varit sjukskriven och haft svårt att klara av sina vardagssysslor. Har själv varit i den svängen och är fortfarande, så jag vet hur tufft det varit för mig och gissar därför hur du kanske mår/mått. I min värld är nog det bästa att inte ge sig själv så många krav i början. Prova att vissa dagar byta ut godiset mot något annat som går att småäta (nötter, druvor etc). Var inte ledsen de dagar du äter godis, var istället glad för de dagar då du INTE äter det. I början kanske det handlar om 1 dag/vecka. Om några månader kanske det plötsligt är 3 dagar/vecka. Att förändra ett beroende och framför allt en vana är tufft. Gör det i små minietapper istället för "nu ska jag träna 4 dagar i veckan och aldrig mer äta något onyttigt". Och glöm inte att man alltid kan få bakslag… men det gör ju inget! Bakslag är en del av vägen framåt! 🙂

Kommenterarens avatar

När jag la om min kost så att det blev mer hälsosam än den var innan (har aldrig ätit riktigt dåligt, men man kan alltid bli bättre) så läste jag Bodylicious av Sofi Fahrman. Förutom att vara en otroligt inspirerande bok så tyckte jag att den hade en sund inställning till mat som man faktiskt kan leva efter i ett vanligt liv.
De skriver i boken att det tar 21 dagar att ändra/skapa en vana, alltså tre veckor. Jag utmanade mig själv att äta sunt (alltså inte bara gurka och quinoa) i tre veckor och efter de tre veckorna belönade jag mig själv men något. Bryt ner det hela i mindre etapper och bli inte för arg på dig själv om du någon gång skulle äta lite chips, för du är inte mer än människa. Äter man rätt 80% av tiden så kan man fuska lite de andra 20 procenten.
Och sist, det är faktiskt sant att man blir mindre sugen på godis desto nyttigare man äter 🙂

Kommenterarens avatar

Trodde nästan att du hade skrivit det här inlägget om mig! Känner verkligen igen mig i chipskvällar där hela påsen ska ätas, för jag kan ju inte lämna lite och vara onyttig i två dagar (även om det ändå blir något annat den andra dagen). I alla fall, jag själv har också det där utseendet så att folk inte inte riktigt inser vilket tjockisliv man egentligen lever. Jag har sådana sötsug, jag klarar inte en kväll utan något.. Men min insikt till att börja träna var nog i julas när jag vaknade med nackspärr, aldrig känt mig så gammal och så ska det inte vara för en 20åring. Jag saknar muskler, har ingen form av kondition men ändå reagerar folk med "men varför ska du börja träna? du behöver inte gå ner i vikt?"

Mitt mål är snarare att själv se lite muskler och känna att jag orkar göra saker. Ser ju så härligt ut med människor som är uppe på morgnarna och joggar när de fortfarande är lite dimma ute i solens första strålar… men tyvärr orkar jag själv inte göra det. Vilket som så har jag börjat komma iväg till gymmet, för mig gör det mycket att man alltid ha en återuppföljning efter en månad när de introducerar nya saker och man har även en tabell där man fyller i hur mkt vikt man orkar, hur många lyft man orkar vilket gör att man snabbare ser sin utveckling.

Vill även tipsa om denna bild gällande att hitta ersättare för vad man är sugen på. Har själv inte hunnit testa den men finns säkert någon form av sanning i den så man kanske kan bli liiite nyttigare i alla fall 🙂
http://media-cache-ec0.pinimg.com/736x/5b/d1/7a/5bd17acfb10319092d14c1bfd16cc3c3.jpg

Kommenterarens avatar

Men exakt!! Det är precis det här jag menar! Man känner att man har ont och att man inte orkar, men det är liksom "fult" på något sätt att vilja börja träna och äta rätt, för att man inte är överviktig :S Tack för peppande ord! 😀

Kommenterarens avatar

Maten har jag tyvärr inga bra tips på, men har du funderat på någon sport? Jag är precis likadan som dig när det kommer till gymmet – max en månad sedan är jag körd.. Den enda gången jag har lyckats träna regelbundet är när jag hållit på med en idrott (Jag gick från att aldrig ha tränat i mitt liv till att elitsatsa med 5-6 träningar i veckan i nästan 6 år)
Det är roligare än att "bara gymma", men framförallt så har man fasta träningar som man måste vara på och ett helt lag som räknar med att man ska vara där, men även om det är en individuell sport så är det ju fasta träningar och en tränare som väntar på en:) Idag finns det ju hur mycket som helst att välja mellan – allt från bollsporter till dans och kampsport – även för nybörjare 🙂

Kommenterarens avatar

Känner verkligen igen mig i det här inlägget… Och jag vet inte heller vart jag ska börja. Jag har alltid varit naturligt smal utan att begränsa vad jag äter, eller behövt träna för att se smal ut. Nyligen har jag gått upp lite i vikt, och fått massor av komplimanger för det, för "det är ju så bra att ha lite att ta av!" Men känns det inte bra på insidan, om man inte trivs med sig själv. Jag vet ju att de kilon jag gått upp inte är av det hälsosamma slaget. Det kan gå en hel dag utan att jag äter något annat än choklad/kakor/chips etc. Frukost är jag dessvärre alldeles för dålig på att prioritera, trots att jag VET att man mår så bra av det. Jag orkar liksom inte.
Jag har precis börjat med regelbunden träning, två gånger i veckan masar jag mig i väg till gymmet, och har precis börjat svänga från att tvinga mig dit, till att börja se fram emot det litegrann. Jag tror att träning i samband med den kommande våren förhoppningsvis kan leda till lite bättre motivation gällande matvanorna… Just nu känner jag mig mest orkeslös och brist på sol och energi.
Jag tror inte heller att det handlar om att bestämma sig, utan mer om att vilja, att komma till insikt, eller snarare att försöka. Lite flummigt formulerat, men jag tror att man inte ska bli arg på sig själv om man faller tillbaka i gamla vanor då och då. Jag tror att man blir bättre och bättre, eller snarare trillar tillbaka mindre sällan, ju längre tiden går och man blir mer van och säker.
Lite förvirrat inlägg med massor av tankar, men jag tror att det är mer vanligt än vad man tror. Bra att du uppmärksammar!
Fortsätt kämpa så tror jag att det vänder 🙂 Kram!

Kommenterarens avatar

Det finns massa olika hjärnspöken som spökar hos en. Jag var otroligt överviktig för ett år sen och efter att ha varit på akuten för magsmärtor som han trodde berodde på gallan som han sedan sa "detta är sjävförvållat eftersom du är tjock" fick jag nog. Mina magsmärtor som kommer och går fortfarande om inte beror på gallan (fick jag reda på efter ytterligare en tur till akuten..) fick jag nog och sa "Ingen ska någonsin få kalla mig tjock igen" och där hittade jag min motivation. Idag står vågen på -27 kilo 🙂 Trots det har jag hjärnspöken som gör att när man tittar i spegeln fortfarande har jobbigt med vikten och så.

Det jag älskar med sättet jag har gått ner är att jag fortfarande äter godis, läsk och sånt onyttigt. Det handlar om att alla ska hitta sin väg 🙂 Jag räknade kalorier med slogan "ju mer du tränar, ju mer får du träna".. 🙂 Ville jag äta en chipspåse på 500kcal så får jag under dagen träna bort 500kcal innan, i slutändan hamnar man på +-0 🙂

Kommenterarens avatar

Jag jobbar som passledare och guldtipset tycker jag är: Hitta träningsformen du tycker är rolig och strunta i vad andra säger är "bra" träning. Tycker du att träningen är rolig så kommer du att fortsätta med den. Och som de andra säger om kosten – lagom är alltid bäst. Ha två ätardagar i veckan där du bestämmer att du får äta vad du vill och försök ha lite mer koll på vad som går in genom munnen de andra dagarna, så känns allt inte så hårt. Ett bra tips när man tycker om att njuta av livets goda tycker jag 🙂 Kram

Kommenterarens avatar

Två saker jag tänkte tillägga i bland alla dessa fina råd är att istället för att utesluta chips och cola kan du undvika dem. Vad spelar det för roll om du tillåter dej dricka 2 liter cola och vräka i dej en 600 grams chips påse en dag i veckan och äter 5 små och täta mål mat resten av dagarna?
Dessutom är det ätandet till filmer/tvprogram som är värst. Då äter man 4 gånger mer än man behöver bara för att man är fokuserad på det man tittar på istället för vad man lastar in i munnen…
Det är kanske tittarvanorna du ska se över som läge 1? Puss!

Kommenterarens avatar

Det skulle verkligen kunna vara jag som skrivit den där texten. Har varit och är till viss del fortfarande deprimerad. Är smal men degig, svag och ofta jättetrött =/ Dock har jag sakteligen börjat ta tag i mitt liv. Och en sak som känns som det har gjort allt bättre för mig och som jag vill tipsa om är: Beröm dig själv för varje framgång och klandra inte dig själv för bakstegen! Det är lättare sagt än gjort, men ett tips är att innan du somnar tänka igenom allt som varit bra med dagen och under den stunden ignorera det som varit dåligt med den. Som att träna hjärnan att ändra perspektiv! Till exempel: Gu va bra jag var som gick till gymmet idag! Istället för: Det var ju bra att jag tränade men gu vad onödigt att jag åt både pizza och godis när jag kom hem.

Jag råkade själv nyss ha ett sex veckors uppehåll från allt vad träning heter, jag som äntligen hade kommit igång! Men istället för att se det som att allt var förstört och jag var tvungen att börja om igen så tänkte jag att nu jäklar FORTSÄTTER jag. För allt det bra jag gjorde innan uppehållet är ju faktiskt inte ogjort bara för att det var ett tag sen.. Det funkar iallafall för mig (för det mesta:p) som ett sätt att peppa sig själv lite, orka mer bra saker och sluta vara så satans hård mot mig själv! 🙂

Kommenterarens avatar

skit i alla som bedömmer din kropp (oavsett om det är positivt elr negativt) och gör saker som du mår bra av:) jag tror inte att alla mår bra av att träna 8 gånger i veckan och typ leva på barkbröd.. så tragiskt att vi blir behandlade utifrån vårt utseende och kön ist för vår insida för jag är säker på du har en underbar sådan! Sen skiter jag i hur du ser ut utanpå♡

Kommenterarens avatar

Allt handlar ju om balans…äter man mycket ska man självklart träna lika mycket för att träna bort överskottsfett. Äter man extremt hälsosamt är det bara att köra det man känner för inom träning. Själv är jag hypad på Pilates, bra för hela systemet OCH ryggen när man bloggar hardcore haha.

Ha det gött och lycka till med vad du nu vill träna 🙂

Kommenterarens avatar

Balans.
Det handlar om balans och att hitta något som fungerar för en själv.
Jag jobbar på ett fik och är en SJUKT stor godisgris okej? Jag älskar allt som är dåligt för kroppen känns det som och jag tänker aldrig sluta äta chips.

Det jag gör är jag planerar ett träningsschema för en månad framåt. Radar upp vad jag ska göra varje dag så jag slipper tänka sen.

Jag tror att du också är en planeringsmänniska, så det skulle kunna fungera för dig också.

Sen ger jag mig själv 10 stycken cheatmeals per månad. Typ en påse chips är en, en semla är en till och så. Sen resten av tiden försöker jag dra ner på kolhydraterna och äter allmänt nyttigt.

Det fungerar aldrig med att köra stenhårt för man tröttnar sen. Du måste hitta ett sätt som fungerar resten av livet.
Balans i allt. Och vart den balansen ligger är helt personligt. Testa! Ladda ner lite träningsrutiner du kan göra hemma. Sätt ut dom på olika dagar som passar med resten av schemat. Kanske träna tre dagar, vara ledig två osv? Börja lätt. Funkar det bra? Då kanske man kan vara liiiite hårdare nästa månad. Gick det inga bra? Då går vi tillbaka.

Ja, jag tror du fattar. Nu ska jag sluta babbla.

Kommenterarens avatar

Du är inte ensam! Har tävlat med någon kompis ibland för att få upp kämparglöden. Det hjälper! Det syns inte alls på dig, men man känner ju sin kropp bäst sj. kram 🙂

Kommenterarens avatar

Det finns ju listor på vad det är kroppen behöver när man är sugen på ex salta saker, feta saker eller sockriga saker. Att byta ut tex chips mot lite nötter gör det hela lite bättre. Att dricka ett glas cvitamin istället för sockerläsk eller giftig lightläsk är inte heller sådär jättesvårt. Nån gång ibland, och sedan lite oftare 🙂 Fokusera på de gånger du lyckas välja en frukt framför en chokladkaka när du blir sugen, och på känslan du får då. Att det faktiskt känns bättre i kroppen än efter att man ätit fel.. Var inte så hård emot dig själv, det hjälper ingen, var positiv! =D och som sagt så är det ju inget som syns utanpå, och att göra bättre val gör ju att man får rätt snabb bra effekt, men sätt inte för höga hårda och orealistiska mål! =)

Kommenterarens avatar

Hej Elin! jag vet inte om du kommer ihåg, men för ett tag sedan skrev jag ett mail till dig där jag frågade om det var OK att jag lånat en av dina illustrationer för att försöka efterlikna den (jag är nämligen nybörjare vad gäller att teckna)…? Om du kommer ihåg så tänkte jag att du kanske var nyfiken på att se hur resultatet ser ut och jag har postat ett inlägg på min blogg nu om du vill in och kika 🙂 Tack igen för att jag fick låna din bild <3 Här kommer länken till inlägget: http://jennifernilsson.wordpress.com/2014/03/05/min-senaste-teckning/#respond

Kommenterarens avatar

Läs Kroppspanik av Julia Skott! Alla borde läsa den, den är så sjukt nyttig. Det var länge sen jag läste den och jag tänker fortfarande på vad som stod i den, typ varje dag. Den förändrar ens syn på kroppen!

Kommenterarens avatar

Gör det enkelt för dig själv, byt ut godsaker och ingredienser i din matlagning, bestäm dig för 1 eller kanske 2 dagar då du unnar dig. Gå i trappor, sitt inte för mkt, bestäm en joggingtur en gång i veckan med en vän eller pojkvännen. Gör en lista/schema och se vad som är rimligt för dig och addera saker/byt ut saker när du känner att det passar.. att pröva nya saker, kanske yoga är din grej eller kickboxning?!

Kommenterarens avatar

För mej funkade det att vara konkret i mitt bestämmande. "Från och med nu går jag till gymmet och tränar 1 timme varje måndag och varje onsdag, oavsett vad" och punkt slut liksom. Att "bestämma sej för att bli nyttig" har aaldrig gått. Så tydlighet är awesome (:

Kommenterarens avatar

Några kanske användbara tips.

Skaffa träningskompis, både irl och via nätet funkar. Det är nog bra om man är i hyfsat samma sits, samma nivå. Förstår man varann helt och fullt kan man hjälpa, stötta och sporra på ett helt annat sätt.

Gällande vräkandet så gäller det att hitta knep som funkar för just en själv. Jag är galen i choklad, men jag har insett att det är kakaon jag vill ha (den frigör kroppens egna vällust ämne, eller nåt sånt), så ju mörkare desto bättre, då behöver jag inte alls lika stor mängd som om det hade varit mjölkchoklad innan suget är mättat.
Ett annat tips är att hälla upp en del chips i en skål, och lämna påsen i skåpet ute i köket. Och det behöver ju inte va typ 10 chips, utan häll på en del.. 80% är mindre än 100%. 😀 Vill man ha mer när skålen är slut så får man fråga sig själv "Är suget så stort att jag ska orka gå ut i köket och fixa mer, eller kan det lika gärna vara?" Vill man då ändå ha mer så vet man ju ialla fall att man äter för att man vill och inte bara för ätandets skull. Liknande kan göras med Cola, häll upp ett stort glas och ta med en flaska vatten (eller nåt annat som iaf är bättre än cola). "Orkar jag gå och hämta mer cola eller räcker det med lite vatten just nu?"

Kommenterarens avatar

Been here so many times!

Jag tror inte på dieter, det funkar iaf inte för mig för slutar man med en diet ska man ju återgå till det vanliga så småningom om man inte vill gå på en diet resten av livet. And how fun is that liksom? Jag började i januari att räkna kalorier, dvs jag tänker på vad jag stoppar i mig och tänker en extra gång om jag behöver äta det. Sen är jag en naturmänniska så älskar promenader, därför går jag cirka 1h om dagen efter eller innan jobbet (bra om man jobbar skift). Och mer behöver man faktiskt inte göra i början, det funkar liksom inte för alla att traska till gymmet direkt. Jag kör en dag i veckan där jag får svulla i chips/choklad/snacks, just för att ibland får man unna sig 🙂

Naturen är gratis och man kan göra mycket utomhus året runt (man måste bara jobba hårdare under vintern plus ha underställ ;)). En parkbänk kan bli ett hinder, ett räcke kan användas för att träna armarna och en lekpark! här finns ju massa möjligheter 😉

Bankeryd har många fina promenadstrån 😉 du kan alltid ta bilen och parkera den sen gå en runda och tillbaka till bilen. Åker du ut mot prinseryd finns mycket landet och skog att gå i om du vill komma ifrån centrum miljön, granshult också för att få ännu mer landet promenad 🙂 Jag vet många fina fotograferings ställen som man kan ta på promenaden också 😉

Lycka till 🙂

Kommenterarens avatar

Har det precis som du. Kan tänka i någon vecka att jag ska träna och bygga upp muskler/minska i vikt, men sedan kan jag frossa tillbaka allt arbete med chips och godis.

Kommenterarens avatar

Hej Elin – och alla andra där ute 🙂

Som personlig tränare/kostrådgivare och coach så vill jag starkt rekommendera att inte fokusera på just kosten när det känns svårt. Det finns alltid en bakomliggande faktor till att kroppen strävar efter sötsaker/salt. Framför allt är det den mentala biten – självkänsla, självkännedom och respekt för sin kropp.

Läs gärna mitt inlägg om "Disciplin" så kan det förhoppningsvis ge en och annan tankeställare till hur att hålla sig till bra mat året om – i alla lägen.

http://niklaswadman.fitnessguru.com/disciplin-0

Med vänlig hälsning,

Niklas Wadman
Lic. PT/Kostrådgivare

Kommenterarens avatar

Jag känner så väl igen mig! (som säkert de flesta som kommenterar här :))
Jag vill "kunna äta vad jag vill" och inte sätta så stort fokus på mat, jag vill inte ha ett destruktivt förhållande till mat som handlar om att mäta varje smula, jag vill kunna äta en del sötsaker när jag känner för det.
Men samtidigt om jag inte fokuserar på mat så händer det att jag vräker i mig, precis som du beskriver och det funkar inte heller.
Jag tror att nyckeln delvis ligger i att må bra på andra nivåer i livet, om jag har saker att engagera mig i, som gör mig glad. Då tror jag i alla fall att jag hetsäter mindre, om jag inte är ledsen över andra saker.
Sen tror jag att för att kunna hålla en lagom nivå och inte vräka i sig kan det vara bra att sluta med socker helt, vara strikt en period för att bli av med det där suget, och för oss som blir hungriga ofta fylla på sitt energiföråd kontnuerligt under
dagen med annat än socker så att man aldrig blir gluphungrig. Andra tips är att inte ha så mycket sockergrejer hemma och inte hanla när man är hungrig. Sen tror jag på det gamla tipset som alla hela tiden tar upp, att man inte kan skapa stora förändringar plötligt utan ändra en vana i taget och gå långsamt framåt.

Kommenterarens avatar

i hear ya sista! om du får ett sådant knep någon dag får jätte gärna dela med dig. skriver detta från sängen… där jag degar. aka need help as well!

Kommenterarens avatar

Jag tror att man visst ska få äta vad man vill, men kanske man får försöka hålla sig till vissa mängder?
Jag drack ganska mycket läsk typ i somras, men nu vill jag knappt ha det längre, hehe. Men jag tror största problemet för dig kan vara sötsuget. Det kan ju sätta sig mer undermedvetet och på så sätt göra att man vill ha allt detdär "supernyttiga" hehe.
Men det du skulle kunna göra är ju att när du är sugen på t.ex chips, ät naturgodis om du gillar sånt? jumbomajs är asgött (giant qorn på engelska). Helt enkelt hitta andra nyttigare "snacks" och saker att äta du gillar, och äta det istället. Sen tror jag på en balans mellan träning och kost, för om man tränar vill man nog ha bättre mat att ge kroppen.

Jag tror nog man kan om man vill, sen hur lätt det är, är en annan sak. Du klarar det! Tänk även på att om man "faller tillbaka" behöver man inte känna sig misslyckad, utan försök bara igen! Och ha vissa dagar då du får äta vilka mängder du vill av det göttiga, så har du nått att se fram emot när suget sätter in de andra dagarna 😉

Kommenterarens avatar

jag tror det verkligen handlar om att man måste sluta fokusera så mycket på vad man äter, när man hela tiden måste göra val. att konstant tänka "det är hälsosammare än det och vise versa", köp hem bra mat och aldrig det man inte "ska" äta, träffa vännerna och gå runt rocksjön istället för att fika så slipper man de där valen och man slutar fokusera så mycket på maten och det blir liksom en automatisk vana. och vad det kommer till träning, årets klycha. hitta det som är roligt, då går man dit och har kalaskul och vips har en och en halvtimme gått.

tror du kommer hitta dit, det tar lite tid. men lycka till! 🙂

Kommenterarens avatar

Svårt det där asså. Men depression och sötsug hör väl lite ihop..? Jag tror inte heller att man ska va för hård mot sej själv när man faller tillbaka… Kanske föröka fokusera mer på dom två veckorna som du faktiskt höll de? 🙂 så kanske det inte blir jobbigt måste att vara nyttig. Om jag tänker att jag inte får äta godis så vill jag ha det mer än nånsin 😉 det är ju ok att äta godis i bland men annars kanske man kan lyxa med en fruktsallad? Jag mixar fler och bär i en mixer när jag är söt sugen, sätt och gott plus mättande 🙂
Lycka till!

Kommenterarens avatar

Hej! jag fick hem Promarkers igår, men jag beställde nog fel färger.. färgerna jag har är: Henna,Ruby,Amethyst,Coolgrey,Canary,Rose Pink,Forest Green,Indigo Blue,Lime Green,Bright Orange,Black och en Blender som jag inte vet hur man ska använda den. Dessa färger är väldigt skrikiga och blir inte bra när jag målar med dom, känns mycket som att jag behöver fler färger, men jag skulle bara vilja lära mig hur man ritar och vilka färger man ska kombinera med som blir bäst med skuggningar osv. Tacksam för svar! Kram.

Kommenterarens avatar

Det finns inga färger som är bäst och jag vet inte vilka som kombineras bäst – kör bara på chans och känsla 🙂 Brukar dock kika efter så neutrala och naturliga färger som möjligt 🙂

Kommenterarens avatar

Ta hjälp av PT-Fia annars? Hon är grym och hjälper en att finna det där i livet som är så viktigt – balans!

Kommenterarens avatar

Du har redan kommit halvvägs Elin eftersom du ser ett problem och vågar erkänna det för dig själv 🙂 En sak som kan vara till hjälp är att skriva matdagbok under en veckas tid. Att skriva upp tidpunkter och vad det är man äter. För att få en överblick och när veckan är slut kunna se vilka mål du kan förbättra och hur du kan minska din socker-konsumtion.

En annan sak, är att köpa böcker inom området (har massa böcker jag kan tipsa om om du vill). För ökad kunskap ger förståelse för vad vissa livsmedel, som tex socker gör med kroppen.. och när du vet det så kommer du helt enkelt inte vilja stoppa i dig det!

En tredje sak är att inse sitt värde. Tänk att din kropp är ditt tempel, ditt hus. Du ska bo i din kropp så länge den håller. Det är din kropp som ska bestämma vad den ska äta – inte din hjärna. Respektera din kropp om du vill att den ska orka länge. När man proppar i sig onyttiga saker i för stora mängder respekterar man inte sin kropp 🙂

Små tips:

– Skriv matdagbok under 1 vecka, analysera
– Gör matschema varje söndag för kommande vecka för att slippa "panikhandla" och då också köpa med sig för mycket sött
– Läs på. Var intresserad av din egen hälsa.
– Byt ut onyttigt godis till nyttigare alternativ.
– När du känner suget komma – ring en kompis eller gör något annat som tar HELA din fokus.
– Hitta en träningsform som du tycker är kul.
– Inse ditt egenvärde.
– Ät aldrig socker i emotionella sammanhang, tex när du är ledsen, arg, superglad, exalterad m.m. Omedvetet kommer du skapa ett behov av just det du ätit vid andra tillfällen när du känner så. Ett exempel är tex alkohol som ofta ska intas vid fest och choklad när man har mens.
– Sug sitter i hjärnan, hunger sitter i magen – lär dig känna skillnaden.

LYCKA TILL! 🙂 KRAM

Kommenterarens avatar

Jag brukar tänka så här: skräpmat och läsk är ett gift som sprider sig i kroppen. Tänk på alla kemikalier det innehåller! Själva tanken håller suget borta. Vill ju inte förgifta mig själv!

Kommenterarens avatar

Jag är likadan. För mig har det hjälpt att acceptera att jag är precis sådär som du beskriver. Det är okej att ha den där hetsdagen en gång i veckan. Och träningen får bli någon slags rutin under veckan som går, men också att det får bero på hur veckan också ser ut och försöka att inte ha ångest för en vecka där man knappt hinner med nåt. Det är framförallt OK! Att folk säger att det är tufft håller jag inte med om. Man får hitta det som passa en själv. Vad spelar det för roll om din träning blir en promenad eller intensiva träningspass? Och vad spelar det egentligen för roll om 100 år? Hitta det som passar dig bäst och acceptera att det är okej att ha dem här dagarna 🙂

Kommenterarens avatar

Det gäller att "bara bestämma sig" men inte ha skyhöga mål utan mål man kan klara! Typ som med träning: ha som mål att springa två gånger i veckan. Efter några veckor kan man bli bättre. 40grr gör en vana. Men att säga från början att man ska göra något är extremt svårt. Man måste ta steg för steg.

Men tänk på att de små sakerna gör den stora skillnaden. Köp nyttigare mat. Gå till och från saker istället för att ta hiss eller bil eller buss. 🙂 Promenader är jättebra för sinnet och kroppen och ökar motivationen!

Kommenterarens avatar

Mitt tips angående mat är att aldrig ha onyttigheter hemma. Köp det endast när du är riktigt sugen och ska unna dig. Köp då så du vet att du kommer äta upp allt på samma gång – annars får man massa rester och så blir en unnardag två helt plötsligt! Att unna sig något litet varje dag fungerar personligen inte för mig – då sätter jag bara igång mitt sötsug vilket resulterar i att jag äter mer.
Sedan brukar jag tänka att min mage inte är en soppkorg. Ät sådant som du kan se växa eller finnas i naturen. Min kropp är mitt tempel och därefter ska jag ta hand om min kropp.

Sen är ett väldigt bra tips angående motion något som jag bär med mig från min gamla gymnasielärare i idrott. Han sa att 3 x 20 minuter intensivt svettandes i veckan räcker. Tänk efter egentligen, 20 minuter tre gånger i veckan är INGENTING! I 20 minuter ska du få upp pulsen, hjärtat ska jobba och svetten ska komma. Man behöver inte spendera två timmar varannan dag på gym… Sedan kanske du tycker det är så kul när du väl gjort dina 20 minuter att det blir 40 🙂

Lycka till!

Kommenterarens avatar

Det är ju grymt att du klarar flera veckor ibland!! Och vad säger att bara för att halkar tillbaka och har en frossardag, inte kan fortsätta med dina nya vanor efteråt? Det är bara att köra på ändå, det är helt naturligt att falla tillbaka i gamla vanor ibland, det är en del i förändringsprocessen! Jag är också rätt duktig på att bestämma mig men sen halka tillbaka och mosa i mig diverse onyttigheter så jag känner verkligen igen mig… Men jag försöker verkligen tänka på det sättet som jag skrev här, att återfall är en del av processen och det bara är att ta nya tag när sockerchocken har lagt sig 😉
För mig har det blivit lättare att undvika återfall genom att se till att inte ha något onyttigt hemma i skåpen, bara massa frukt och nötter (och kanske lite mörk choklad hehe). Och att ta omvägar i affären så jag inte går förbi godishyllorna 😉 + att inte handla när jag är hungrig för då brukar det alltid sluta med frosseri….
You can do this!

Kommenterarens avatar

Jag skulle vilja tipsa om terapi eller att gå till en psykolog,hittar man rätt kan man vända upp ovh ned på allt 🙂

Kommenterarens avatar

Jag har lite samma som du! Jag är en riktig godisgris om skulle kunna äta godis hela tiden och dricka cola, men jag vet ju också att man inte mår så bra av det.
Nu försöker jag i alla fall minska med allt socker genom att bara äta godis och dricka läsk på helgerna. Visst om man är på kalas eller blir bjuden mitt i veckan på några godsaker så tackar jag inte nej. Jag började på måndagen men då hade jag hudvårdsskolning så då åt jag lite ostkaka, men annars har jag klarat mig relativt bra. Har också försökt bygga upp muskler och kondition med att gå ut och gå och göra muskelträning här hemma.

Små steg i taget så klarar man av sådant. Och jag vet att om jag klarar det som är världens största latmask så klarar du också av det 🙂

Kommenterarens avatar

Alla förändringar man gör i sitt liv är just förändringar. Vi människor är vanemänniskor vilket innebär att du måste träna din hjärna till att tro/veta att det är din nya vana (att äta bra i ditt fall?). En livsstilsförändring tar tid och inte förän du har funnit ett sätt som passar dig kommer det att fungera. Jag tror framförallt på att inte tänka för mkt då tänkandet verkar ha en tendens att få oss att vilja äta mer och sämre just pga det dåliga samvetet. Bli sams med ditt inre och fråga dig själv varför du vill göra dessa förändringar och därefter hur? Varför är förändringarna viktiga för dig? Vad vill du uppnå? Du kan även försöka reda ut under vilka tillfällen som chipspåsen och colan åker fram – är du ensam, hungrig, ledsen, rastlös eller känner du något annat? Om det är tidsbundet, var förberedd med den nya vanan vid den tidspunkten. Såhär kan du göra vid nästan alla vanor som man vill bryta men som sagt, det tar tid för hjärnan att vänja sig vid en ny vana så pass bra att du kan kalla den en vana. Lycka till 🙂

Kommenterarens avatar

Fina, kära du! Jag vet känslan. Jag vet så väl. Jag är mitt i den nu jag också. Jag ser i spegeln varje dag, de där benen o den där röven som jag inte är bekväm i alls. som inte längre får plats i byxorna jag hade förra sommaren. Inte på långa vägar. löparskorna står redo i hallen, löpmöjligheterna är direkt utanför dörren. gymmet är 10 minuter bort. men vägen tillbaka till de där byxorna, och den kropp jag verkligen trivs i, är 10 kg bort. och minst ett års träning bort. Det känns så avlägset, och jag ser inte riktigt klart att jag kommer nå målet. och så kommer en födelsedag på vägen då och då, och tårtor o goda bjudsaker som jag inte riktigt kan stå emot. och så står jag där, ledsen vid spegeln, dagen därpå….
vad ska man göra? hur sjutton ska man lyckas rycka tag i sig själv? det känns som att dygnet har för få timmar. livet tar för mycket tid, när ska man hinna med att träna?

förövrigt – du är fantastiskt vacker.
och bilderna med rök som din syster fotade, de blev otroligt fina!

KRAM <3

Kommenterarens avatar

Hej! Såg att du hade fått många bra svar och jag har själv några stycken. Se vad som händer när du äter skräp! Tex… Jag får finnar när jag käkar godis. Får asont i magen när jag äter popcorn, vindruvor, för fet mat.
Om inte det fungerar så börja träna. Väg ut att du stoppar i dig med motion. När jag väl börjar träna och drar i mig 2 liter vatten om dagen så blir jag inte sugen längre.

Och det där med vatten är viktigt som fan. Är jag godissugen så brukar jag dricka ett stort glas vatten först. Oftast när jag är sugen på någonting så är jag egentligen törstig.
Hoppas något av detta hjälper!

Kommentera