Hujedamej vad varmt det är!
Klagar dock inte - påpekar bara. Som om ni inte redan visste.. Någon av er kanske suttit inlåst i ett kylrum hela dagen och inte haft någon aning - men då vet ni nu! Jag sitter inne och "svalkar mig", men ska snart ut och käka glass. Erik måste bara bli klar först.

Annars då? Sitter och gör ett produkt-tips-inlägg till er. Gör inte så många sådana, så tänkte att det kanske kunde vara kul? Lite väskor, stativ, filter och sånt.. Får se vad det blir av det.. :)

Jag önskar att naturen fanns precis utanför min dörr.
Fram till ungefär.. förra året.. så kunde jag inte se mig som något annat än stadsmänniska, men nu skulle jag absolut inte ha någonting emot att bo på landet. Eller åtminstone i utkanten av stan. Där det är lite längre mellan husen.. Och lite fler träd.. mer gräs.. Blommor överallt. Något berg kanske. En fantastiskt stor och spring-vänlig äng. En glittrande sjö. En sagoglänta eller en dunge. Lövskog.

Mmm.. Några av mina läsare som bor på landet? Vad tycker ni om det? :)

Har haft en otroligt rolig dag utanför Borås idag!
Jag kom hem med strax över tusen bilder och en bula i huvudet. Hur gick det till? Tja, bilderna var inte så svåra, de bara klickade på, men bulan... Det var ganska skämmigt faktiskt. Brudföljet (hade aldrig träffat någon av dem innan) hade precis kommit ut i trädgården och stod och väntade på att jag skulle börja min magi med kameran och visa mina skills. De var så många att de inte fick plats i bilden och jag tog några saftiga steg bakåt, utan att se mig för.. Blev nockad bakifrån av en krokig, bastant och argsint gren, tillhörande ett träd som jag tydligen råkat trampa på rötterna.. sorry! Han fällde mig nästan till marken där, men jag behöll lugnet - och balansen! - och spelade oberörd.. classy. Nja, jag skrattade lite lätt och tänkte att jag offrade mig för att lätta upp stämningen... ;)

Tack så mycket för idag, alla inblandade! :)

Idag har jag legat och krälat i grusgången hela dagen.
Skillan växer överallt i min familjs stora trädgård, men jag tyckte att de som växte i skuggan intill gruset var som mest fotogeniska... Blir en skön kontrast mellan växtlighet och sten. Använde mig av en sprayflaska med vatten för att krydda blombladen med lite blänkande vattendroppar.
Blev lite grön på knäna och hade mossa i hela håret när jag var klar. Men det är ju så det ska va! ;)

Så här såg det ut i lördags kväll när vi var ute vid havet!
Sånt perfekt ljus och underbara färger! :)




Nu är jag i alla fall hemma från Malmö.
Fruktansvärt långtråkigt att sitta i bil därifrån ända upp hit till Jönköping. När jag såg skylten "Jönköping 37km" och senare även stadssiluetten, så gav jag ifrån mig mitt glädje/vinst-tjut i bilen. Tur att ingen annan hörde..

Idag... händer inte mycket. Funderar på att gå till frisören och göra en förändring. Jag har haft jämnlångt mellanbrunt hår väldigt länge nu.. Vet inte vad jag ska göra riktigt. Har vart svarthårig, rödhårig och alla möjliga bruna/orange-a nyanser. Gillar inte att ha kort hår och mitt hår växer inte, eller jo det gör det, men de slitna topparna växer i samma hastighet, så det spelar som ingen roll ;)
Min syster, den lurken, behöver bara låta bli att klippa sig, så växer det som ogräs och hon har snart hår till midjan. FUSK! Har aldrig haft (naturligt) hår längre än till skulderbladen. Och då har jag ändå kämpat i ca 7 år...

Nä, man ska inte vara bitter över småsaker.

Vill du göra familjen orolig, så är det bästa sättet att låna en väldigt intressant kamera, ringa familjen och säga att du "åker nu" och sedan stanna femtioelva gånger på vägen och fotografera.
Jag gjorde det igår. Stannade visserligen inte längre på varje ställe, men flera små blir tillslut en stor (precis som man bör tänka på när man handlar på IKEA ;)).

Jag bara ääääälskar att fota när mörkret faller. Det är så mystiskt och underbart! Sen älskar jag nya 5d mark III också (ja, självklart hade ni alla rätt som gisade.. hehe..). Displayen är megastor.
Ska försöka hinna göra en jämförelse i helgen - om vädret tillåter mig.

Nu ska jag vara lite social. Har suttit halva dagen med de här bilderna, så syrran är lite missnöjd.. ;)
Glad Påsk på er - ta det lugnt med kvastarna, annars kommer Harry Potter occh ger er minuspoäng!

Så var det blåsippeväder igen.
Ungefär en månad tidigare än förra året. Det gillar vi minsann!
Var ute på fotopromenad (som vanligt!) i helgen med mamma, syrran och mormor.
Förrutom att fota blåsippor, så besteg vi berg i jakt på 3G - man måste ju instagramma liksom.. ;)

Jag hade tänkt att skriva något trevlig här, men jag körde så hårt på Body Combat'en ikväll, så jag orkar inte använda mina hjärnceller mer än nödvändigt... Blöh, min hjärna har inte fattat att träningen är slut och fortsätter kicka. Kicka, slå, kicka. Han kickar mig riktigt hårt i pannbenet. Jag masserar, men det hjälper inte. Huvudvärk alltså!

Men nu ska jag gå på toa. Jag fattar inte varför jag alltid sitter och håller mig tills jag nästan kissar på mig, fast jag sitter två meter från toadörren. Det är viktigare att fixa bilder, twittra och blogga ;)

Ps/ Jag vill ha en iPad! iPad iPad iPad! Kan knappt tänka på nåt annat nu för tiden. Prylnörd

Här är vi nu två år senare. Vinden river i håret, Vänern är lika frostig som förr och vägen lerig. Kallt så det isar i luften, men ändå är det vår och den kom en månad tidigare denna gång.
Trädet på den översta bilden är samma som trädet i mitten här. Tre är också siluetterna i sanden. Vi håller alla våra kameror hårt, trots att händerna stelnat av kylan. För vi vet hur besvikna vi skulle bli, om vi missade att föreviga varje överjordiskt vackert ögonblick från denna solnedgång.
Jag ligger på mage i sanden ända tills solen försvunnit bakom horisonten.

Först då säger vi adjö. Svalnäs, vi ses igen till sommaren!
PS. Någon som har snö kvar där ni bor?

Utrustning: Canon EOS 5d Mark II + Canon EF 50/1,4 USM & Canon EF 16-35/2,8 L USM



Det har varit en så perfekt morgon. När jag klev upp vid halv nio, efter att ha gosat lite med Diesel, möttes jag av ett sådant fantastiskt ljus utanför fönstren, att jag blev total-exalterad och bara stod och stirrade. Solen bröt precis fram över berget på andra sidan sjön och ljuset var mystiskt, dovt, overkligt och varmt, samtidigt som stora, stora snöflingor dalade tätt intill varandra utanför rutan. Fick smått panik, för jag visste inte om jag skulle filma-, fota. eller njuta av det. Jag försökte göra alltihop på en gång. Diesel hoppade upp i fönstret framför mig och tittade han också. Så stod vi tillsammans till solen stigit över bergen och ljuset bländade oss.

Snön fortsatte vräka ner och jag drog på mig långkalsonger, raggsockar, stickad tröja, snowjoggers och ytterkläder och drog mig ut i kylan. Det känns som att vi här söder ut aldrig klär oss "riktigt" efter vintern, så jag kände mig lite udda när jag klev ut, stoppad som en mvichelingubbe, bland vinter-nekande grannar i tunna kläder utan vantar.
Jag har varit ute i 40 minusgrader, så de där -12 graderna var som ingenting med ordentliga kläder. Det var inte förrän jag tog av mig vantarna för att komma åt knapparna på kameran ordentligt som fingrarna stelnade till. Minusgrader + kamera i metall + bara händer = ingen hit.

Jag promenerade ner till högskolans "strand" och tog bilderna ovan. Det snöade något makalöst, men det syns dessvärre inte (eller jo, det som ser ut som smuts på linsen är alltså snön!)
..så här kommer ett klipp, där snön syns något bättre.. ;)



PS/ Shit vad många Dieselfrågor!! Var inte beredd på det.. haha. Har sammanställt alla svar, så nu blir det bara till att plocka ihop lite passande bilder... ;)

Canon EOS 5d Mark II + Canon EF 50/1,4 USM (som alltid, hehe..)



Här kommer lite bilder från förra söndagen, när jag och mamma var ute och fotade
- det har verkligen blivit en grej att åka ut varje gång jag är och hälsar på! Och jag gillar det. En lugn, frisk, mysig, vacker och spännande tur som gör gott för själen.

Jag har bloggat på i 110 sedan jag startade min blogg 2007 och någonstans på vägen har jag försummat sådant som inte borde försummas. Bloggen har alltid gått före allt. Min familj, min pojkvän och mitt eget liv. Det är förmodligen därför det tagit stopp nu. Jag har upptäckt hur det känns att vara "en vanlig människa" och inte en bloggare. De dagar/veckor jag inte bloggat har jag känt mig fri. Jag har haft tid att göra saker som jag aldrig haft tid med annars. Jag har kunnat njuta av saker utan att ha ångest över att jag inte publicerat ett inlägg på flera dagar och jag har inte behövt tänka på att "jag måste ta bilder så att jag har nåt att blogga om sen".

Det går i vågor det där. Ena dagen känns det som att jag lika gärna kan sluta blogga för gott och andra dagen är det det bästa jag vet. Jag kommer inte att sluta blogga. Det är fortfarande ett verktyg som hjälper mig, även om det är jobbigt ibland och det skulle kännas så tomt att inte ha kontakten med er längre. Hade det inte varit för er, hade den här bloggen inte funnits.
Jag måste bara finna en balansgång.

Sen kanske det har med årstiden att göra också, jag vet inte. Jaja. Jag är på bra humör idag i alla fall.
För imorgon är en pirrig dag. Ser fram emot imorgon så mycket så det inte är klokt. Det är en livsförändrande dag för mig. Trodde aldrig jag skulle bli så exalterad över en sån här sak, haha. Men ni får se själva med egna ögon imorgon!

Utrustning: Canon EOS 5d Mark II + Canon EF 50/1,4 USM + Graduerat ND8-filter
Inställningar: f/5,6 . 1/100 . ISO100 (landskap) & f/1,4 . 1/1000 . ISO100 (porträtt/detaljer)



Vaknade imorse och var riktigt seg och pessimistisk.
Tittade ut genom fönstret och suckade. Jag vill fota! Varför är allt så fult?! Januari-Februari, försvinn!
Gick omkring i lägenheten och puttrade. Gnällde. Klagade. Spelade ett parti ChinaSchack med syrran och mamma. Glodde på klipp på Youtube. Sedan började jag och syrran klättra på väggarna av tristess.

Sedan bestämde vi oss för att vi skulle ut och fota i alla fall och då vände allt.
Det var faktiskt riktigt vackert och bilderna blev riktigt bra. Pessimist-Elin blev glad.

Alla bilder fotade med Canon EOS 5d Mark II och Canon EF 50/1,4 USM



Här är lite bilder från igår, när jag och mamma var ute och njöt av snön på morgonen.
Jösses, jag höll på att skriva "i söndags", som om det vore jättelänge sedan. Känns verkligen som ett par dagar sedan, och så är det bara igår. Sjukt. Och något som är ännu sjukare är att det är den 19 december idag. Det är inte klokt! Hoppas fortfarande på snö! Snälla snälla please vädergudarna, ge mig snö på julafton! <3

Btw, ni vet de här "Hellre en... än..." - skämten?
Jag tillhör den skaran personer som kommer på "kvicka saker" att inflika med ungefär hundra år för sent, det är så där retligt jobbigt ibland. Men den här gången hände något annorlunda; Pappa la av en fis i hallen (nä det är inte så annorlunda..;)) och som vanligt blev det megarabalder pga det (de luktar ju så mycket mer än kvinnliga fisar, ellerhur?! haha..) och mamma gnällde om hur äcklig han var, syrran ropade "ååååååååhååhäääääööööhhhkk bläää!" och Diesel sprang och gömde sig. Jag var på andra sidan lägenheten men plötsligt hände det som aldrig händer; Jag kom på något kvickt att säga! Jag blev övermegaglad och som den dåliga komikern jag är, sprang jag, skrattandes åt mitt eget skämt (innan jag ens yttrat det), in till familjen och skulle till att säga det. Fan alltså att det ska vara så svårt att hålla sig för skratt! När jag äntligen kommer på något så står jag alltså illröd i ansiktet och puttrar av skratt och det liksom bara kokar över och locket faller av.. det går inte att säga något. Men tilllslut kom det... "HELLRE EN FJÄRT I HALLEN ÄN EN SNÄRT I BALLEN!!! HAHAHAHAHAHAHAHA".. Jag tror att jag var den som tyckte skämtet var allra roligast, tyvärr... jag lovar och svär, jag ska aldrig bli komiker...

Äh okej. Det var inte kul, jag fattar... ;) Vill ni läsa riktigt dumma saker så kan ni läsa här istället ;)

Canon EOS 5d mark II + Canon EF 50/1,4 USM (Bild1) + Canon EF 100/2,8 Macro USM (Närbilder)
+ Canon EF 135/2,0 L USM (resten) : Bländare 2,8-4,0, slutartid 1/200, ISO 400-1000






Efter stoppet i allén förra helgen, åkte vi vidare till Hornborgasjöns utlopp.
Kalt, kallt, coolt ställe. Bild två blev min favorit - och det var mamma som först hittade fjädrarna på marken, jag hade inte ens sett dem. De låg så fint med vattendropparna utströdda över sig. Tog fram macrot för första gången på evigheter! :)
Känner verkligen att jag börjar hitta tillbaka till det här med att fota natur och "allt möjligt". Det är underbart!

Translation: Some pictures from one cold and rainy day last weekend at Honborgasjön (a small lake here in Sweden). My favourite one is the second one - the feather with raindrops! :)