full screen header

Nomineringsfilmen



HAHAHA
Herregud, jag tycker att sånt här är så himla jobbigt ;)
Men jag skötte mig väldigt bra ändå för att vara livrädd för kameror.... Har nog aldrig varit så pass lugn vid en inspelning tidigare....

Programmet går även på tv400 klockan 21.45 och 22.45.
Och här har ni en intervju :)

Roliga miner gör jag också. Typiskt mig att höja på ena ögonbrynet.
76 kommentarer

Bara Clara


Tusch. Pigmentliner + Promarker


Clara. Så söt tjej! Snyggt stylad, underbar röst. Varför gick inte hon vidare?
Jag är verkligen på G ikväll. Hade det inte varit för att jag ska upp och jobba imorgon, så hade det definitivt blivit en sån där tecknarnatt som jag inte haft på väldigt länge....

Det är det jag saknar från mitt barndomshem. Ett eget litet rum, mysigt och stilla. Ett stort skrivbord och en nattlampa. Där satt jag om nätterna och ritade med musiken svagt strömmande ur högtalarna. Så mysigt. Kommer aldrig få tillbaka det.

:(
53 kommentarer

Tvivel & Pepp

Det är tyst här.
Jag tror jag genomgår någon form av kris.
Allting som rör min konst, mina talanger och min framtid har plötsligt blivit väldigt jobbigt att deala med. Det är jobbigt att gå omkring och veta att man besitter en form av kraft, men samtidigt inte vet hur man ska utnyttja den.

Överallt jag går får jag höra att jag är fantastisk på det jag gör, att jag borde byta yrke omedelbart och att det bara är en tidsfråga innan någon "riktigt lyckligt lottad" hittar mig. Hela mitt liv har jag fått beröm för min talang att förvandla allt jag tar i till guld, oavsett vad för kreativitet jag har att göra med.

Jag är ingen renodlad fotograf, jag är inte enbart en tecknare och jag är heller inte en designer - jag är en bubblande kreativitetsbomb som sprätter ut mig själv på allt som finns runt omkring mig....  Det är fantastiskt, men väldigt.... förvirrande?
Ena dagen vill jag bara rita. Andra dagen bara fotografera. Tredje dagen undrar jag vad fan jag såg i de två första och fjärde dagen blir jag lyrisk över något nytt påfund.

Det är jobbigt att känna sig så underlägsen sina egna förmågor.
Jag vet att jag kan, men det är bara jag själv som hindrar mig - hungriga demoner inuti mig som tuggar på min livsgnista och min framtidssyn. Gör mig kvitt dem?

Undertiden jag skriver det här känner jag bara att det är så himla löjligt.
Vad har jag att oroa mig för? Varför är jag så elak mot mig själv? Varför tar jag inte tillvara på dagara? Varför ger jag upp så lätt? Jag har ju världens chans att bli något och så låter jag det bara sippra ner mellan fingrarna på mig... för att jag är rädd.

Rädd för att misslyckas. Mitt perfekta jag. Elin som aldrig misslyckas. Elin som ju alltid är bäst. På allt. Alltid. Kan jag inte bara ge fan i att alltid försöka vara bäst? Allt skulle bli så mycket lättare då.
Samtligt är det ju en drivkraft, så svår att blansera.

Lev livet och var glad, för fan - det är ju mitt motto. Mitt ledord.
Lev som du lär.

DU ÄR JU NOMINERAD TILL BLOGAWARS FÖR HELVETE!
Borde inte det säga någonting??? Ryck upp dig!!!

75 kommentarer