Jag förstår att vissa inte pallar med mig.
Mitt liv är faktiskt underbart att leva mestadels. En familj som stöttar mig, en snygg och underbar pojkvän som jag bor ihop med, massor av vänner. Jag har ett jobb, en stor blogg och jag har en ambition med livet. Jag har inte bara en, utan flera saker som jag vill göra och är väldigt bra på. Andra vill vara som mig och kunna göra det jag gör. Jag bor i en jättefin, fräsch lägenhet i en av Sveriges (enligt mig) vackraste städer.

Och förrutom det har jag ett jäkligt coolt efternamn som folk har en tendens att lägga på minnet. Jag är en omtänksam och glad tjej som aldrig tycker illa om någon och som har ett stort hjärta. Jag ser bra ut och trivs i mig själv. Har en snygg stil och verkar inte vara det minsta missnöjd.

Nyckeln till mitt liv är att vara glad och försöka se det positiva i det dåliga.
Värna om andra och visa att man bryr sig. Då får man det tillbaka.

Nej jag är då rakt inte missnöjd. 
Mitt liv är inte perfekt, men jag har det oerhört bra och det är jag tacksam för.
Förstår att en del inte tål mig och måste sprida dynga för att de inte vet vad de ska ta sig till för att ta mig ner från molnen där jag lever.

Lessen att säga det dock.... Jag tänker stanna kvar här uppe. Det är jag värd.
Och när ni håller på där nere i mörkret och skriker och har er...
Då ser ni bara förjäkla hopplösa ut.

Det finns ett par tusen jättefina tjejer och killar här inne som inte ser svart så fort de klickar in. Jag slår vad om att de kommer mycket längre och mår betydligt bättre, än vad ni gör som måste älta skiten.

Kärlek till alla. That's the shit. Tro mig....

Var med om en incident idag med förstås.
Körde bensinmoppen idag på 554 45 (har cyklat på 554 53 de andra dagarna+ förra veckan - måste erkänna att jag gillar de bättre..). Gasade in på en väg, som var blockerad av en bil, trots att jag vet att jag inte kan backa med moppen. Tänkte att de skulle flytta på sig eftersom de stod precis utanför dörren till huset och inte på parkeringen 3 meter därifrån...

Men de flyttade inte på sig och där satt jag fast. Jädra HSB-bil med...
Fick ställa mig och knuffa bak mobben, som var fullastad (för det här hände precis i början) och som jag dessutom inte fick i friläget på, så den ville som dra framåt av sig självt... på mig. Och när den inte kunde hålla sig i en rak bana bakåt, så nådde jag inte styret på grund av den stora lastboxen i fram, så fick försöka hålla tillbaka den, så att den inte åkte fram de meterarna jag knuffat den, samtidigt som jag försökte styra den åt rätt håll.... Nästan omöjligt kan jag säga och så fruktansvärt tungt, att mina armar förlorade all kraft för resten av dagen. Jag skakade så fort jag lyfte dem i axelhöjd och fick som kramp.. känns lite svagt så fortfarande.

Hänt senast:

Skulle avisera ett paket och läste "NEVNARIEN" på det! Hjärtat hoppade till ett par gånger fler än normalt, innan jag insåg att det stog Nevanen, inte Nevnarien, men ändå. Jädra likt ;D



Sen har jag lite konstiga vanor vid frukosten.
Viktor tyckte att jag var weird som inte hade nåt pålägg på mackan. Sen såg han att det låg en ostskiva på bordet bredvid. Så äre - jag har pålägget bredvid mackan när jag äter. Don't ask me why ;)
(OK det har jag inte, men osten va äcklig .. hah)

Syrran och jag pratar på msn ett rum från varann med öppen dörr.

Aredhel säger: Hej din lilla bajskorv

E l i n K e r o säger: din skit

Aredhel säger: Lortskit!

E l i n K e r o säger: fnissfnurreblaja

E l i n K e r o säger: *vev-vev uppmefingret*
Aredhel säger: Ärthjärna

E l i n K e r o säger: fruktkonsentratsforumsflajsabajsa

E l i n K e r o säger: Kattarsel!!

Aredhel säger: glasögonorm

E l i n K e r o säger: jag har inga glasögon??
E l i n K e r o säger: *mammasägerlinslus*

Aredhel säger: JAG HÖÖR!

E l i n K e r o säger: ögonfelsberoendejänta!!

E l i n K e r o säger: öronvaxklet

Aredhel säger: Bajjamaja

Aredhel säger: Vaxhaka

E l i n K e r o säger: snabelkrokskrullo!!

Foto: Mamma

Behind The Scenes från när vi plåtade vid Eggby Kyrka.
Det blåste så himla fint! Både bilderna på bara Hanna och dem på Hanna och mamma blev så bra just tack vare den...