Fras. Knarr. Duns.

9

Föreställ dig hur du åker längre och längre ut från stan. Längre och längre bort från bilmuller och människoröster. Du har åkt för att lämna stressen och pressen hemma och för varje minut som går blir den nu vardagliga orosklumpen i magen mindre.

Du möter färre och färre bilar. De öppna ängarna blir fler och fler och snart försvinner en grusväg ned till höger – rakt in i skogen. Du parkerar bilen i vägrenen och promenerar in. In i allén av björkar. Bruset har bytts ut mot ljuvlig fågelsång och knallgula fjärilar fladdrar runt de knoppande buskarna.

Våren är verkligen här, tänker du och det hugger till lite i hjärtat för att du känner att du inte har tid att vara ute så mycket som du önskar. Om du fick bestämma så skulle du kunna sitta på en filt nedanför Magnolia-buskarna i dagar, bara för att se hur blommorna sakta slår ut.

Några minuter in i skogen öppnar sig skjutängen. Bågskyttarnas träningsparadis. Du stannar till helt hönförd – för du hör fågelkören ta i, ännu starkare än innan. De sitter i vartenda träd runt hela ängen. De kvittrar precis lika lyckligt som du känner dig i själen, för att du är precis där du är.

Det är så vackert så att du glömmer allt annat.

Kjolen fladdrar runt dina bara ben, när du sträcker dig efter bågen. Sen första gången du höll i en långbåge, så har du vetat att ni hör ihop. Pilen frasar när du drar den ur ditt koger. Du känns så levande i den stunden.

Bågen spänns. Pilen släpps. Duns.

En gång till.

”Du skjuter för snabbt”, säger mina tränare. Men det är ju just då som jag lever som mest. Tänker som minst. Förlorar mig i bågen och hur den känns i min hand. Jag behöver inte ens en sagoklänning för att känna det som att jag står mitt i en dröm.

Fras. Knarr. Duns.

Om och om igen


Du är jag förstås.

Bågskyttet har blivit en självklar del av min Todo-lista för själen. Jag känner det extra mycket nu när träningen flyttat ut ur den väldigt tråkiga skyttelokalen inomhus. Det är bra att den finns såklart, så att man slipper frysa fingrarna av sig, men känslan den kommer alltid utomhus

Hoppas ni haft en fin valborg, vänner!
Hur sjukt är det inte att det redan är maj?!

9 responses to “Fras. Knarr. Duns.

  1. Kan inte annat än instämma. Tycker själv att ögonblicket precis när man släpper är det allra bästa. Har inte kunnat skjuta den senaste månaden, och det jag saknar mest när jag tänker på det är just det.

    Gillar din idé med to do-lista för själen, för övrigt.

  2. Åh, längtar ut med bågen! Måste bara köpa en skjuthandske först, har ju ingen pilhylla så pilarna… gör minst sagt ont efter ett par gånger ^^’

Lämna ett svar till Malin Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.