Måla mig fri

 

Den 11 november 2012 slutade jag teckna. Jag publicerade den sista illustrationen i kategorin ”Promarkers, blyerts & akvarell” och ett stort kapitel i min blogghistoria var förbi. För alla som läst min blogg sedan begynnelsen vet att den här bloggen en gång började som en skaparblogg med fokus på illustrationer. Jag blev känd tack vare min tecknarserie ”Gissa Bloggerskan”, som senare tog sig vidare till en helsida kallad ”Gissa kändisen” i Veckorevyns papperstidning. Men min tecknarådra var (och är) skör och den tålde inte den psykiska belastningen som kom med alla nya läsare och bildbeställningar från höger och vänster.

 

 

 

Sex år har nu gått och jag har låtit pennorna glida åt sidan. För att jag vet att allt har sin tid och teckningarna kommer att komma tillbaka den dagen jag känner mig redo. Den dagen ångesten lagt sig och nyfikenheten på vad jag kan göra tagit överhanden.

Det känns som att jag är på väg dit, även om det är en väldigt lång väg att gå.  För i veckan öppnade jag nämligen skåpet och tog fram akvarellfärgerna, blocket och blyertspennorna. De som har vägt trettio ton de gånger jag försökt tidigare, men som den här gången vägde relativt lätt i mina händer. Sedan bläddrade jag fram ett tomt blad och började skissa upp en drömvärld som bara kom till mig där och då. Det var inte på något sätt enkelt – ångesten arbetade sakta men säkert upp ett litet trassel i mitt inre medan jag arbetade. Men när trasselbollen blev för stor, så la jag bara drömvärlden åt sidan, växlade papper och började kravlöst att måla blommor och blad istället.

När ångesttrasslet krymt, vågade jag mig på att måla något mer avancerat igen.

 

 

 

Jag kände mig väldigt sentimental när jag målade. För att det kändes som att jag vågade hämta tillbaka någonting från mitt tidigare liv, som jag för länge sedan lämnat bakom mig. När jag tänker på mitt liv innan 25 (innan depressionen), så känns det ofta som att jag tänker på någon annans liv och på en annan person. Det känns inte som jag som har haft alla de tankarna och upplevelserna. Och det är inte så konstigt att jag känner ångest när jag målar, eftersom det var så otroligt mycket ångest inom mig då.

Det är så tråkigt att någonting som får mig att må så bra, också kan få mig att må så dåligt. Det är liksom som att tecknandet varit en stor tvättsvamp, som bara sugit åt sig ångesten, som i sin tur kommit av helt andra saker och situationer i mitt liv. Och nu försöker jag klämma ur den där svampen allt vad jag kan. Så att den blir torr och luftig – så att jag kan börja känna de fina känslorna igen när jag målar.

 

 

 

Jag köpte en bok med blanka sidor inne på Akademibokhandeln i måndags. En doodle-bok. För att komma bort från det här att jag måste ”skapa underverk” bara för att jag börjar på ett blankt blad. Med en bok finns det ingen återvändo. Det finns begränsat med plats att måla på, vilket motiverar mig till att göra mindre motiv. Det går inte att ångra sig, eftersom jag inte vill riva ut några sidor och jag har märkt att det fått mig att göra klart motiv, som jag annars bara hade kasserat för att jag drog ett streck fel. Och jag känner mig manad att fortsätta fylla på sidorna. Ju fler sidor som får färg på sig, desto roligare blir det.

En liten doodle om dagen ska jag försöka mig på. Får se hur det går…

Håll tummarna för mig! <3

10 kommentarer

Kommenterarens avatar

Altså…. Elin!! Jeg krysser fortsatt fingrene for deg 🙂 Wow for en utvikling de siste dagene, hva er det som skjeeeeeer?? 😀
SÅ glad på dine vegne!
Jeg har fulgt bloggen din i et år eller to, så dette med depresjon og angst er nytt for meg (men noe jeg kjenner meg altfor godt igjen i). Kan du skrive litt mer om det, hva som skjedde og hvordan du kom deg ut av det? Eller eventuelt linke til tidligere innlegg du har skrevet om det? Det skulle jeg gjerne ville lese 🙂

Stoooor klem, Janniche

Kommenterarens avatar

Vad roligt att det smyger sig tillbaka.

Jag har haft så med mitt skrivande. Det blev väl inte ångestladdat, men fick kliva åt sidan när livet med barn och relation tog över. Och nu, när jag kliver ur relationen, så får det plats igen. Så jag skriver jättemycket, helt plötsligt! Och det är nog 2011-2012 som det försvann.

Du tecknar så himla fint! Hoppas att du får in mer glädje i det så att det negativa får mindre plats <3

Kommenterarens avatar

Heja skaparglädje! Hoppas att det håller i sig och att ångesten håller sig lååååångt långt borta! 🙌

Kommenterarens avatar

Tror absolut det där med en liten skissbok/ritbok är en bra idé 🙂 Tvingar en att ta bort pressen på något vis, det är ju bara roligt att fylla upp boken så den blir klar. Såna böcker har hjälpt mig massor genom åren.

Och även akvarellfärger som målarmedie är bra för oss med kontrollbehov, för det GÅR INTE att kontrollera dem 😂😅 Lika bra att acceptera kaoset och låta det bli vad det blir.

Kommenterarens avatar

När det kommer till att just rita, skissa, måla, så har jag alltid haft så himla dåligt självförtroende. Jag sitter och jämför mig med konstnärer på instagram som övat varje dag i flera år, och tänker att ”varför kan inte jag göra så?”. Jag ger upp och blir besviken och tjurar en stund. Jag måste bli mer envis! Våga testa och våga göra fel! Blir verkligen inspirerad av att du börjat försöka måla igen, så det peppar mig med 🙂

Kommenterarens avatar

Åh vad jag håller tummarna för att du får känna den känslan igen att du mår bra av att måla! Jag tror ångesten kommer släppa efter ett tag…! ❤️

Kommenterarens avatar

Gud va kul att du kickat igång skapandet igen!

Känner igen mig så mycket i det du beskriver. Just skapande kan vara en sån sinnessjuk balansgång mellan ångest och lycka, helt sjukt emellanåt.

Tror det är super att du inte tvingat dig själv, utan gett den tid du behövt för att väcka den där nyfikenheten du nämnde. Vi är inga maskiner liksom, och just kreativitet är så himla känslostyrt.

Hakar du på Inktober förresten? 🙂

Kommenterarens avatar

Jaaa!! Men verkligen! Och jag hade inte funderat på det alls, men jaaa… why not?! 😀 Kan bli spännande!

Kommentera