Jag har saknat att skriva

 

Varje år i slutet av augusti, så har jag separationsångest för att sommaren är på väg att lämna oss. Känner mig alltid tokdeppig och kan inte fatta att det ”redan är över”. Men så kommer september och jag minns hur fantastisk hösten är och hur mycket jag älskar den. Det säger jag visserligen inför varje årstid, men jag hinner glömma bort det och upplever den här nyförälskelsen gång efter gång. År efter år. Årstidsmagi.

Igår kväll gick jag ned till bryggan och upplevde en solnedgång som jag inte upplevt på hela sommaren. Det var knappt så att solen orkade igenom, men dess ljus färgade de mörka molnen i mina favoritfärger och allt var så stillsamt och lugnt. Det är så härligt att få vara ensam på bryggan, efter en sommar när den nästan tyngts ned under ytan varje kväll, för att det varit så mycket badsugna människor där.

Nu har de flesta, inklusive min sambo, bestämt sig för att det är för kallt för att bada. Så jag får glida ner i vattnet helt för mig själv och det är nästan så att Enya-musiken börjar flöda i öronen medan jag flyter omkring där – så harmoniskt är det.

 

 

 

Jag har verkligen saknat att skriva. Och det känns så skönt att veta att så många ändå orkar läsa. Att jag inte bara skriver ut i rymden och att mina ord försvinner. Ibland känns det svårt att öppna sig och erkänna att man är sårbar. Men när era röster poppar upp på skärmen, så känner jag att ni står runt omkring mig med stora sköldar. Ni känns verkligen som mina vänner.

Jag vet att det kan vara svårt att förklara hur man kan känna någon som man aldrig träffat, för att man följt hens blogg i så många år. Och jag tycker att det känns lika svårt att förklara att jag har nära vänner, som jag inte ens vet vilka de är. Well, några av er har jag ju träffat, men många har jag inte. Ändå vet jag att ni har min rygg och att ni är så jäkla kloka. Varma. Fina. Snälla. Omtänksamma. Peppande. Kreativa. Fulla av idéer. Erfarenheter. Ni ger mig virtuella kramar varje dag.

Känns inte som att jag kan tacka er tillräckligt när jag svarar på era kommentarer. Allt känns lite lamt, för att jag egentligen bara vill krama er tillbaka.

 

 

Jag känner mig i alla fall betydligt mer pepp idag! Fylld till bredden av era heja-rop och uppbackningar. Harmoniskt inställd till mörkret och välkomnande av hösten. Vi är vi och vi lever NU!

<3

26 kommentarer

Kommenterarens avatar

Längtar också efter hösten! Bästa som finns är väl ändå höstmorgonar när solen kämpar sig upp och frosten syns på löven och en sitter inne med sin kaffekopp liksom. Det längtar jag efter.

Kommenterarens avatar

Men jaaaaaaaaaaaa!! Aaaah, får typ gåshud när jag tänker på det haha :’)

Kommenterarens avatar

Jo det kan kännas lite udda men kul från båda håll tror jag, de där känslorna av att känna någon bara för att man följt varandra via tex en blogg i så många år. När jag tänker efter inser jag att jag följt din blogg sedan jag gick på högstadiet, så 2010 någon gång. Alltså back in the days när jag inte någonstans hade fattat att jag var bisexuell men ändå gick och hade superintensiva, jätteröriga känslor för tjejer, både några i min omedelbara närhet och några avlägsna kändisar. Där 2011-du förstås var en av dem. Det gick ju över ganska fort såklart, till mer normala känslor av att bara vara allmänt imponerad. Men kan bli så himla road av hur mitt fjortonåriga jag typ hade svimmat om hon fått veta att jag faktiskt skulle hänga med dig på medeltidsveckan ett antal år senare, haha!

Kommenterade aldrig på det förra inlägget men vill bara instämma i kören där också. Älskar verkligen din blogg som kanal, och innebär ”att följa din känsla” att skriva mer här kommer jag alltid att läsa med intresse. Tycker du ju har så mycket klokheter att dela med dig av, utöver dina fantastiska bilder 🙂

Kommenterarens avatar

HAHAHA! Alltså detta är ju bara så underbart :’) Och jag tycker att det är så kul att vi har utvecklats så, sida vid sida, genom internet. Tänk vad lite vi visste då, om oss själva, om omvärlden… Och tänk allt vi varit med om sedan dess. 8 år är sjukt lång tid ändå! 😀 Tack så himla mycket för pepp, Vilma! <3

Kommenterarens avatar

Hej Elin! Jag har följt dig under så många år (tror det är alla) och jag kommer fortsätta göra det så länge du orkar hålla ångan uppe. Blir glad att läsa att så många människor bryr sig om dig, och det är du värd för du är en så ärlig och härlig blogg och influencer så du ska ha en stor kram för det! Det är ok att dippa och det är ok att peaka; det är så vi människor fungerar. Och vi är lika fina oavsett hur vi mår. Keep on, my friend. Hösten kommer nu och det är nu sagorna väcks till liv igen <3 Kram!

Kommenterarens avatar

Du har så rätt! Det är nu sagorna väcks till liv! <3 Och kan inte tacka dig nog för dina fina ord <3

Kommenterarens avatar

Det är en så konstig, men härlig (!), grej med sociala medier och framför allt bloggar, att trots att man inte träffat majoriteten av läsarna (eller bloggarna för den delen) så är det som att man känner varandra. Helt fantastiskt, och härligt tycker jag!
Jag kände ju lite att jag kände dig innan vi träffades första gången, eller ja jag var ju starstrucked men ändå.. ^^
Och på tal om hösten, jag har längtat hela sommaren efter hösten. Tror ändå att höst och vår är mina favoritårstider, äskar förändringen som sker och just inför hösten där man får börja på nytt igen. Magiskt! 🙂

Kommenterarens avatar

Det är verkligen helt fantastiskt!! HAHA! Så himla kul att tänka på ändå 😂 Jag gillar ju alla årstider, MEN det är extremt jobbigt när det inte är snö på vintern. Mörkret blir så totalt haha…

Kommenterarens avatar

Måste bara berätta att din blogg är den jag kan relatera mest till av alla jag läser och det här är helt sjukt:

När jag började läsa din blogg jobbade jag som brevbärare, var fotointresserad och tillbringade mina helger i Jönköping för att jag hade blivit ihop med en kille från internet som bodde där. Samtidigt jobbade du som brevbärare, bloggade om foto och bodde i Jönköping med en kille du träffat på internet om jag inte minns fel?

Sen går åren och jag blir ihop med en kille jag jobbar som brevbärare med. Han bor i Tyresö och jag flyttar dit. Samtidigt blir du ihop med en kille du jobbar som brevbärare med och jag inser att vi bor väldigt nära varandra i Tyresö (?!?!) (Kände igen busstationen i dina foton, vi hade samma)

Sen flyttar vi vidare till Nacka, och en månad senare flyttar ni också dit. Haha så sjukt ändå?

Kommenterarens avatar

HAHAHAHA VAAAA?!?! Är det sant?! Det ÄR ju HELT sjukt?! Och min kille är ju också från Tyresö… Det här är typ läskigt. Vi måste ses?!?! 😂😂😂😂😂😂

Kommenterarens avatar

Hahaha ännu mer! Att vi inte är vänner än är ju ett mysterium 😂😂

Kommenterarens avatar

Jag får ursäkta, men jag var tvungen att stalka dig lite för att se hur nära du bodde och då såg jag att du är född samma år som mig också – OCH att din kille också är yngre?? Haha.. The list goes on 😉

Kommenterarens avatar

Hahaha helt okej att du stalkar 🙂 Haha men alltså, det är sjukt ju! Är vi samma person?? 😂😂😂

Kommenterarens avatar

Jag börjar undra…….. hahahahaha

Kommenterarens avatar

Jag saknar bloggar med djup, med eftertänksamma texter som liksom skildrar människan inifrån. Vi matas varje dag med så mycket yta, med de senaste inköpen, med drama om flirtar och krogbesök (alltså blä) och det känns fint att få komma nära.
Kenza, Isabella L, Angelica Blick, Alexandra N, m.fl. är inga jag tycker mig ”känna”. Dig däremot har jag EB relation med genom ”rutan”, och det är ju för att du genom åren (även om det sista åren varit lite mindre) valt att ha kvar de där reflekterande texterna.

Med andra ord: det är fint, härligt och mysigt att få följa dig. Känner mig aldrig stressad eller ångestfylld. Känner mig aldrig otillräcklig efter att ha kikat in här och det älskar jag. Må du aldrig sluta! Hihi

Kram ❤️

Kommenterarens avatar

Alltså kan man få bättre respons på vad man gör än det här? Jag tror inte det. Wow vad glad jag blir! <3

Kommenterarens avatar

Jaa skriv mer, trolla bort oss in in dina tankar<3 Mer sånt! Skriv om det du tycker känns bäst just nu. Du har så många trofasta läsare som gärna följer med dig i din utveckling samtidigt som dom själv utvecklas. Finns ju inget tråkigare med bloggar som har stannat i en time warp där allt står still och är precis som förr.

Kommenterarens avatar

Håller helt med!! Och det är så spännande det här som du nämner: Att utvecklas tillsammans 😀 Yay för det! <3 Och tack för senast förresten, glömde skriva det innan! Det var så himla fint att ses!

Kommenterarens avatar

Gu vad mysig gå ner så där alldeles själv andas in naturen höra vindens sus och vattnets ljud när det slår mot bryggan. Ta in alla inryck som kommer från naturen och bara vara.
Jag känner som dig varje år tänker man vart tog sommaren vägen? Va inte längesen man gick runt och svettades som en gris och bara ville slänga sig i vattnet. Men nu kommer hösten den är härlig med alla fina färger som
Naturen bjuder på. Men framåt november mörkaste månaden på året får man enligt mig gärna hoppa över mörk jävlig och deppig månad urs.
Så glad jag hittade din blogg du skriver från hjärtat och verkar vara så glad och sprallig kul och följa dig och kul att vi delar samma intressen 🙂 🙂 🙂
Måste säga en sak jag har i så många år velat sy mig en medeltidsklänning har då många modeller jag vill sy men inte riktigt vågat eller tagit tag i det tills denna sommar som jag slog tag i saken och började tack vare mycket inspiration från dig så tack 🙂 nu håller jag på att sy en marinblå linne klänning 🙂 trodde jag skulle hinna klart med den på min semester men tar längre tid än vad man tror. Blev mycket små fel som jag fick korrigera.
Tack för all din inspiration du delar med dig om 🙂

Kommenterarens avatar

Elin du är så otroligt bra 📷🎥🎬💥👑💎❤❤❤ Du är bäst 💕💕💕
Massa kramar och kärlek till världens bästa Elin 👑💎📷💥❤❤❤❤

Kommenterarens avatar

Alltid fint att läsa din ”uttömande” texter, de känns så genuina på ett sällsynt vis. Allt gott 🙂

Kommenterarens avatar

Åh vad det resonerade hos mig gällande separationsångesten när sommaren börjar gå mot höst, men det är ju verkligen så att när man väl vant sig med den friska och småkyliga morgonluften så finner man återigen en fridfullhet i nästa årstid. Även fast det var längesedan jag gick till skolan om morgnarna så känns alltid hösten som en slags nystart, ett nytt ”skolår” med nya möjligheter. Att man på nåt sätt får en energi och nyfunnen pigghet till att ta sig an nya projekt som legat och lurat i bakhuvudet ett tag. Kanske för att det är mysigare att befinna sig inomhus med tända ljus på höstkvällarna, när dagarna börjar bli kortare och mörkret faller tidigare, då man får mer tid över till att jobba vid datorn när man under sommaren kanske hade haft annat för sig, bara för att det känns som man ”borde” vara utomhus och njuta av att man faktiskt kan bada/gå barfota på gräset/sitta ute och njuta av de svala sommarkvällarna som aldrig känns som att de ska ta slut. Dina texter har alltid en tendens att få mig att fokusera på sånt i ens vardag som man uppskattar, det kan vara nåt så litet som att köpa en ny kruka att ha till en växt i köksfönstret, eller att njuta av att känna dagens sista solstrålar i ansiktet medan man är ute på en promenad. Att inte gräva ner sig i för många måsten och all press man konstant sätter på sig själv, utan att även avsätta tid för att få finnas i nuet och låta sig själv vara nöjd med att ha bockat av projekt som inte nödvändigtvis kommer ge en mer jobb eller större inkomst den här månaden. Det tror jag är en viktig del i att hålla depression på avstånd, speciellt om man har hamnat i en svacka tidigare. Tack för att du är du, och för att du skriver en av ytterst få bloggar jag tycker är tillräckligt viktig, inspirerande, engagerande och djup nog att läsa nu för tiden <3

Kommenterarens avatar

Det är så himla kul att det blir så VARJE år. Att man alltid känner separationsångest och att man sedan alltid finner lugnet haha. Det är så knäppt. Men bra på ett sätt – att det blir bra tillslut 😉 Och ja, man behöver ju inte längre ha dåligt samvete över att man vill sitta inne 😉 Och vad glad jag blir att höra det! För det är verkligen någonting som jag vill förmedla, även om jag inte skriver det rakt ut. TACK för din fina kommentar, som landade så himla fint den här morgonen. <3 <3

Kommentera