Bilder från min just nu lite dämpade tillvaro

Jag har inte pallat vara så personlig den senaste tiden – förmodligen för att mitt liv har känts lite som den här bilden: När bakpulverförpackningen ramlade ned i min smet efter ett redan superkladdigt försök till att göra kladdmuffins samtidigt som jag gjorde frukost. Det var smet, mjöl och bakpulver all over the place.

Nä, jag har inte orkat göra några veckosummeringar den senaste tiden, för jag har inte orkat ta några bilder av min just nu lite dämpade tillvaro. Det låter kanske som ”oh no! Vad har hänt?!”, men det är egentligen inget speciellt. Det är bara ännu en dipp i Elin Keros liv. Jag är i grunden en väldigt harmonisk person. Jag lever mycket i nuet och tänker inte så mycket på morgondagen. Det är härligt. Men jag är också en känslomänniska och när dipparna kommer så förvandlas jag till ett panikande orosmonster. Gråter och tror att jag är på väg ned i avgrunden. ”Nu är slutet här” osv.

 

I helgen var jag låg. Självförtroendet dök flera grader och jag hann tänka väldigt många tankar om varför jag inte duger, varför jag inte klarar av mitt jobb, att ingenting är kul, att inte ens höstlöven och det magiska ljuset kan få mig att lämna soffan och att jag inte orkar med det här uppkopplade livet.

Men så blev det måndag och tisdag och märkligt nog känner jag mig pepp igen. Från att känna mig som en ofungerande människa utan energi eller vilja – till att få tillbaka kreativiteten, lusten och kämparglöden igen. På riktigt över en natt. Och såhär håller det på – upp och ned, upp och ned…

 

Så nu när jag har en uppåt-dag (för jag bloggar, filmar eller fotar aldrig när jag är låg), får jag passa på att kika in här och säga hej, Skriva att jag också saknar mina veckosummeringar, men att jag får nöja mig med att göra såna här inofficiella månadsuppdateringar lite då och då. För att berätta att livet rullar på, trots att jag känner mig ofungerande ibland. Så vi ska kika på lite andra grejer som hänt:

 

Grannkatten har käkat av mina döda uteväxter.

 

Jag, Filip och paprikan har taggat inför Idol och den traditionsenliga fredagstacosen.

 

Jag har pajat min vlogg-kamera…

 

…frusit inne på mitt kontor…

 

Frusit lite till i soffan…

 

Svettats i löpspåret.

 

Hängt med livets tjej (min syster, för dem som inte känner igen henne i hennes superblonda hår).

 

Och livets kille (som gillar att gömma sig bakom fläkten – eller är han helt enkelt bara för lång?),
som gör alla dippar lite enklare att ta sig igenom.

 

Och så blev det tydligen höst på riktigt.

Vad har ni hittat på? Hur mår ni?

 

 

44 kommentarer

Kommenterarens avatar

Glad över att du skrivit ett inlägg. Det är okej att vara låg ibland. Jag själv blev sjukskriven idag och vet inte riktigt hur jag ska tänka kring det. Men det blir nog bra. Ibland får man ta en dag i taget.
Kram på dig och glad att du hittar tillbaka till din kreativitet!

Kommenterarens avatar

Ja… Man kan ju inte göra så mycket åt det och jag tänker att ändå om det inte är en trevlig grej att vara sjukskriven, så är det ändå ett steg på vägen till att må bättre. Bättre än att känna sig dålig och inte veta vad som är fel eller vad man ska göra åt det <3 Massa kramar!

Kommenterarens avatar

Oj! Känns så himla tråkigt att behöva känna igen sig i din text… Men tror också på att man behöver nå botten innan man inser att man får ta tag i sig själv och hjälpa sig själv först innan andra kan hjälpa till. Har också mått lite sisådär på senaste. Jag brukar kalla det ”konstigt”, att ”jag mår konstigt” för jag kan inte riktigt beskriva känslan. Det är alltid i perioder då jag vill skapa men det känns som att något stryper mina händer och inget kommer ut ur kroppen…

Vad jag hoppas för din skull att du hittar tillbaka, och att du känner att du får tid till dig själv när det behövs. Jag älskar dina veckosummeringar lika mycket som många andra men jag föredrar nog än glad bloggare mer!

Kram

Kommenterarens avatar

Eller ja, behöva och behöva 😉 att KÄNNA igen sig i din text är väl mer rätt..

Kommenterarens avatar

Det tror jag också! Och jag tycker att det är en bra förklaring: ”Jag mår konstigt”. Ska också börja säga så. Känner verkligen igen mig i den där strypande känslan. Den låser mig inte varje dag, så jag får iaf vara lite kreativ emellanåt. Det är skönt. Men de dagar det inte går, så får jag bara låta bli 🙂 Kram!

Kommenterarens avatar

Härligt vännen! Vi bryter ihop och kommer igen! Underbart med dina veckosummeringar och extra glad att du fick ett ryck tillbaka till oss andra ett tag! Love ya!

Kommenterarens avatar

Jag tycker ditt inlägg är ärligt och äkta & jag hoppas att du snart mår bättre! Så modigt att blogga om äkta känslor! Fint att du har din kille och familj som stöttar. Kram!

Kommenterarens avatar

Ja vad har jag hittat på senaste tiden egentligen? Nu när jag börjar tänka efter kan jag inte ens säga exakt vad jag gjort.. mest hängt på soffan typ.

Kommenterarens avatar

Åh Elin jag VET EXAKT HUR DU KÄNNER. Och ibland förstår liksom inte folk att man bara blir låg, utan att något händer. Det bara kommer. Man känner sig som världens tråkigaste, sämsta och blaha-igaste människa nånsin. Samtidigt som det på något sätt är typ lite skönt att vara där. I träsket, för där ställs inga krav. Man är bara dålig. Även fast man inte VILL vara där, man vill ju vara glad och kreativ och sprallig och energisk. Men det är inte alltid så. Och sen helt plötsligt är man glad igen? Livet är så jäkla konstigt asså.. Men jag gillar allt du lägger upp, just för att det är skönt att du visar att du också är mänsklig. <3

Kommenterarens avatar

Jag är inne i en jättekonstig period. Det hände en sak för två månader sen som gjort att jag typ dippat sedan dess. Men saker blir ju som tur är lättare att leva med.

Du är inte som mig (och många andra) som kan få dippar vid ägglossning/innan mens/typ sista dagen på mensen? Jag ser inget ljus i tunneln alls dessa dippar, haha usch!

Kommenterarens avatar

Dessa dippar alltså. Jag har börjat acceptera att de är en del av mitt liv, att jag är en person som i perioder mår rätt kasst, men att jag i alla fall inte mår dåligt hela tiden som jag gjorde för några år sedan. Just nu känner jag mig omotiverad och seg.

Jag skulle så gärna vilja bli bättre på att leva i nuet. Ofta har jag inte ro nog att njuta av vad jag gör för att jag redan oroar mig för vad som kommer sen. Kan du inte skriva lite om hur du tänker kring harmoni och att leva i nuet? Det vore intressant att höra om det är något som kommer naturligt för dig eller om det är något du fått jobba med.

Kommenterarens avatar

Känner igen mig i att det går upp och ner. Jag mår egentligen ganska bra men har varit väldigt stressad det senaste och är rädd för att må dåligt av höstmörkret (alltså va, makes no sense när jag skriver att jag mår bra) men det är lite så det känns. Försöker tänka att livet är ups and downs. 💕

Kommenterarens avatar

Stort ogilla på dippar! Tack för att du delar med dig Elin, både när det går upp och när det går ner <3 Känner så väl igen mig och det hjälper nog för många att läsa om fler som har det likadant. Hoppas det hjälper dig också att skriva av sig. <3
Tack för din blogg, för din ärlighet!

Kommenterarens avatar

Jag tror också det <3 När jag tvekar inför att klicka på publicera-knappen, så tänker jag att jag hade blivit väldigt lugn av att få läsa det inne hos någon <3 Tack för din fina kommentar! <3

Kommenterarens avatar

Tack för detta inlägg. Det är så oerhört skönt att få inse att man inte är ensam. Även om jag vet att jag inte är ensam så är det ju ingen som pratar om det.
Är precis som du, en vanligtvis ganska harmonisk människa men denna månad, usch.. Vissa dagar är så tunga utan att det egentligen hänt något. Så lite energi och så mycket oro.
Men jag vet ju att det vänder, förr eller senare. Det är nog bara att försöka acceptera läget och att det är okej att inte vara okej ibland.
Jag mår iaf väldigt bra av din blogg och av dina vloggar, du inspirerar verkligen. Så tack för det ❤️

Kommenterarens avatar

Det är det verkligen! Jag tror ju också att jag är ensam om det (även om jag vet att jag inte är det), så enda anledningen till att jag vågar klicka på publicera, är för att jag hade blivit lättad av att gå in på en blogg jag följde för att läsa om det. Och nu känns det så skönt att läsa era kommentarer <3 Och tack fina! <3

Kommenterarens avatar

Känner såhär typ lite då och då?? Sucks alltså, dvs man har inte lust till något, känner sig nedstämd etc trots att ingenting är direkt fel. Så jävla skev känsla – men man kanske inte kan känna sig inspirerad och på topp hela tiden? Det kanske behövs lite kontraster. Du är grym även om det inte alltid känns så iaf, som vanligt! Kram!

Kommenterarens avatar

Verkligen skevt! Och nä, jag vet ju att den glada och inspirerade känslan känns starkare när man har känt sig låg ett tag. Så det är väl lika bra att känna sig nere ett tag 🙂 Tack! <3 <3 och massa kramrar!

Kommenterarens avatar

Åh man har sådana perioder <3 Men du duger. Du är grym. Du är jättefin in och ut. Du gör grymma jobb och du är fantastisk. Hoppas din höstpepp kommer igång! Köp hem Chailatte <3 Det gör vilket ruskdag som helst mycket, mycket mysigare! Och 16 November släpps nästa Harry Potter-inspirerade film i USA! Så snart blir världen ännu lite bättre! Bara några dagar senare borde den ju hinna hit tycker man! BIO!!! <3

Kommenterarens avatar

Tack fina du för pepp!! <3 Chailatte, mums! MÅSTE fixa hemmagjord!! 😀 OH GÖR DEN?!?! YAY!!

Kommenterarens avatar

Relaterar starkt! Berg-o-dalbane-liv is LIFE! Eller nåt… hm.

Har iallafall märkt att det är lättare att vara stabil när jag äter ”snäll” mat (läs nyttig) på jämna tider, går och lägger mig TIDIGT. (Det tror jag iofs att du redan gör.) Micke brukar skicka i säng mig när jag börjar bli grinig, haha. Eller säger åt mig att äta en sallad (när jag levt på fil, flingor och bröd en hel dag och ”inte kan förståååå” varför jag är deppig XD )

Det är ju aldrig så enkelt som bara kost och sömn, men det gör det liiite lättare att hantera.
Sen får vi passa på att njuta av känslorna också. Topparna är ju aldrig så härliga som när det plötsligt vänder! 🙂
Och så kan det vara lite skönt att få vältra sig i självömkan ibland 😉 Det är okej att deppa ihop. Vi reser oss igen!

Kommenterarens avatar

Verkligen!! Och jag känner samma sak.. därför är det så jobbigt att man inte orkar laga mat när man är nere.. man vill bara öppna kylskåpet och ta ut någonting (och då blir det oftast crap) haha… Men jag kämpar på! Haha… Gå och lägga mig är jag dock bra på, så får klappa mig på axeln för det iaf 😉 Igår gick jag och la mig kl 22 och vaknade som en klocka 06.00 – redo att se soluppgången. Satt i köket och målade och såg hur molnen färgades starkare och starkare rosa av solen ju längre tiden gick – HUR MYSIGT SOM HELST! Sen var det svårt att vara nedstämd 🙂 Och jagf håller med.. man måste känna kontrasterna för att uppskatta det fina ordentligt och det ÄR faktiskt skönt att vältra sig också haha… konstigt nog ^^Massa kramar!

Kommenterarens avatar

Har fått av psykologen fyra hörnstenar att förhålla mej till: Sova, äta, promenera(motion om du hellre vill) och egentid. Kanske även något för dej Lovisa?! Stor kram till er båda fina människor! Kärlek och åter kärlek!!

Kommenterarens avatar

Jag kan verkligen relatera till den där känslan, och jag verkar ju inte vara ensam. =/ ”Att må konstigt”, som någon skrev, är verkligen en bra beskrivning. Den här hösten har verkligen varit tung, utan någon egentlig anledning. Tur man vet att det går över..
Vilken lyx förresten att ha sin syster sådär nära ❤️ Ps. Du är grym på det du gör, glöm inte det! 🙂

Kommenterarens avatar

Vill egentligen inte skriva det här men jag känner så igen mig fast jag önskar att jag inte gjorde det (därför jag inte vill skriva den här kommentaren ens, eh). Att ena dagen känna mig såå låg, för att dagen efter känna mig på topp igen samtidigt som jag inte kan förstå hur det kunde vända så snabbt. Och så håller det på, fram och tillbaka hela tiden även om dipparna är fler än topparna.

Kommenterarens avatar

Men verkligen!! Ville egentligen inte skriva det här inlägget av samma anledning, men… kände att det var viktigt ändå. Det är alltid skönt att höra att man inte är ensam <3 Massa massa kramr!

Kommenterarens avatar

Jobbigt med dippar, men förstår exakt! Känner igen mig mycket i det där med att vara upp ner, upp ner.. och vad ska man göra åt det? Det känns också alltid (iallafall för mig) som att man är så himla ensam om det. Men det är ju bara att läsa alla andra kommentarer här, vi är ju många som kämpar med olika saker. Är dock väldigt tacksam för min bästigaste man, finns alltid alltid där för mig och får mig alltid att känna att jag inte är helt ensam.. jag önskar alla därute en vän som får de svåra stunderna att kännas lite lättare! Vet inte riktigt vart den här kommentaren skulle hän men.. tycker iallafall så otroligt mycket om dig och din blogg Elin och det är okej att ha låga dagar där man inte orkar något – du är lika grym för det! ❤️

Kommenterarens avatar

Man känner sig verkligen så ensam! Det är ju ingen som vill berätta eller visa att en har dippar. Inte jag heller egentligen, men… jag skulle bli väldigt ”glad” av att läsa det hos någon jag följer, så jag tänkte att jag får dra mitt strå till stacken… Och känner samma för Filip. Vad hade vi gjort utan dem? Tack så mycket för din fina kommentar! <3

Kommenterarens avatar

Livet är ändå fint med dippar och uppgångar. Det är också väldigt fint att hösten är här.
Jag har själv gått och blivit med lägenhet i Stockholm och skrivit på papper till ett nytt jobb, så det är kul. Jag är ganska uppåt nu, haha 😛

Kommenterarens avatar

Fina Elin, så bra att du reser dig igen trots dipparna! Här också gått igenom några väldiga dippar senaste veckorna. Men du, jag har jättelänge gått och undrat om du har gjort Myers Briggs personlighetstest, tycker det är så himla intressant och har så länge känt igen mig i så mycket du skriver. Finns att göra om du inte redan gjort det om du googlar 16personalities (finns på svenska där också). Om du mot förmodan får tid över att göra det kan du väl berätta vilken typ du blev! Kram!

Kommenterarens avatar

Vad kul! Jo, jag har gjort det testet och tyckte att det var sjukt intressant! 😀 Jag blev INFP-t (Medlare) – vad blev du?

Kommenterarens avatar

Hahahaha vad sjukt, är också INFP-t!! Tyckte väl att jag kunde relatera orimligt mycket till det mesta du skriver. Blir så inspirerad av dig och önskar att jag också hade modet att börja vlogga, dina vloggar är alltid så mysiga.Tack för svar och ha en fortsatt trevlig helg!

Kommenterarens avatar

HAHA! Så himla kul! Och tack så mycket för din fina kommentar! Klart du ska börja vlogga! Du kan ju börja göra det för dig själv bara för att vänja dig vid kameran och lägga ut först när du känner att du är redo för det <3

Kommenterarens avatar

Du är underbar Elin och du kan kämpa dig igenom det! Du är inte ensam <3 Många saker är jättebra men ändå finns den där knorrande, bullrande tråkiga känslan i huvudet, hjärtat och kroppen, vet exakt vad du känner.

Kommenterarens avatar

Jag är på väg tillbaka till glädjen efter en lång tuff period. Du inspirerar alltid – på de mest oväntade sett. I veckan har jag spanat på svenska julmarknader för att skriva om på min reseblogg, en av de som gav mest sug var Medeltida Jul i Visby pga hemsidan. Och vilket namn hittar jag där om inte ditt? Du är GRYM ELIN, finns aldrig någon anledning att tvivla. <3

Kommenterarens avatar

Vad glad jag blir att höra det! KÄMPA! <3 Och ja snälla, åk till Medeltida Jul! Det är så galet mysigt och framför allt om snön behagar hälsa på 😀 Massa massa kramar och tack för pepen <3

Kommenterarens avatar

Tråkigt att höra att du inte har mått bra! Sådär kan jag också känna lite ibland och ibland blir man överväldigad av hur mycket förväntningar som ligger på en och självförtroendet sjunger ner i skosulorna.

Hoppas att du snart får energin och höstglädjen tillbaka! 🙂

/C

http://fondofhome.blogg.se – en annorlunda inrednings-/lantlivsblogg

Kommenterarens avatar

Verkligen så! Och tack så mycket! Det känns redan bättre och jag hoppas det fortsätter såhär <3 kram!

Kommenterarens avatar

Jag har också haft en dipp senaste tiden men har börjat känna en vändning. Speciellt i fredags och idag. Jag har saknat naturen så mycket sen jag flyttade till Stockholm men har nu hittat en jättemysig promenadslinga som gav mig såå mycket inspiration. Jag lyssnade även på din inspirationslista samtidigt på spotify och det började klia i fingrarna av kreativitet. Imorgon planerar jag faktiskt att ta med mig kameragrejerna och gå dit igen för att fota lite självporträtt.

Hoppas det vänder helt för dig, tycker korsningen ser helt magisk ut! Kram <3

Kommenterarens avatar

Åh tråkigt att du inte mått så bra på sistone…❤️ Men uppskattar att du vågar dela med dig av de sidorna också!! Är alltid lättare när man vet att man inte är ensam om att känna så eller tänka såna tankar! För det är du inte! Jag känner igen mig så mk…just det att när man plötslig mår sämre så är det så lätt att få panik..att ”åh nej…nu är jag där igen”…ungefär! Att det känns hopplöst…
Men de tankar du får då är ju just bara det, tankar, det betyder inte att de är sanna! Kan vara bra att komma ihåg när man är i en dipp!
Men är ju en del av vad som gör dig så inspirerande, allt du gör och klarar, TROTS att det är svårt ibland!
Jag uppskattar dig i alla fall, även om du inte själv alltid gör det😉
Kraaam

Kommentera