Min vecka i bilder | v24 2018

Follow my blog with Bloglovin

Måndag. Veckan började med en plåtning för Apotek Hjärtat, tillsammans med Erika på Apelöga.

 

Tisdag. Funderade lite på varför jag alltid tar selfies lite såhär underifrån. Är jag den enda som gör det?
Möjliga anledningar: Vill se mäktig ut? Prioriterar bakgrunden? Är inte tillräckligt stark i selfie-armen?

 

Onsdag. Jag som tycker att det är tråkigt att gå en massa i kollektivtrafiken (går hellre på trevligare ställen än mellan buss och tunnelbana liksom), tycker att det är fruktansvärt i-landsproblematiskt att det nu blivit så långt att gå från Slussens tunnelbana till Nacka-bussarna. Zzzzz….

 

Torsdag. Jag och syrran möttes upp på centralen och satte oss sedan på tåget mot…

 

…Avesta (och Krylbo)! Vad i hela friden… tänker ni då? Vi dansade lite bland dalahästar (notera lappen som sticker upp pur brallorna haha), men det var ungefär det enda roliga. Huvudanledningen till denna resa, var nämligen en begravning. För min mammas morbror (och min bästa barndoms-lekkompis) Sune.

 

Som vanligt, när min familj ska försöka sova i samma rum, så går det lite sisådär. Pappa (och ibland mamma, men inte denna gången), snarkar så mycket och jag är jättekänslig mot ljud när jag sover. Speciellt när jag tappat en hörselpropp… Så jag lackade ett par gånger fram till klockan 02, innan jag tillslut tog täcket och kudden och gick och la mig i bilen. Haha. Syrran vaknade av mitt gormande och kunde sen inte somna om på hela natten. Tacksamt… haha.

 

Fredag. Vi åkte ut till Sjövik, där Sune växte upp, och plockade blommor för att lägga på kistan. <3

 

Lördag. Trött efter en väldigt intensiv vecka (eller egentligen två), låg jag bara på soffan hela dagen. Drack min favoritläsk och kollade på hela säsongen av Biggest Loser. Det är gött när man missat att ett program gått och upptäcker det precis efter finalen sänts. Bara att mata på avsnitten!

 

Jag fortsatte ta bilder underifrån, medan Filip (väldigt irriterad) försökte sätta upp lampan i vardagsrummet.

 

Sen tog vi ett nattdopp i sjön precis nedanför oss. Så himla mysigt!

 

Söndag. Vi drog in till stan för att Filip skulle kika på en cykel – och passade på att käka vår favorit-thai i Spökparken.

 

 

Sådant jag tänkt på

» Jo, vi var ju på begravning i Avesta denna veckan, som sagt. Sunes begravning. Sune och Kerstin var som min extra mormor och morfar. De var tillsammans i sextio år och för några månader sedan gick Kerstin bort. Vi trodde att det skulle bli många ensamma år för Sune, som alltid varit frisk. Men för några veckor sedan fick vi veta att han hade cancer och ja… nu är han borta. Läkarna sa ”några månader”, men det gick snabbt. Och jag undrar om sorgen kan få kroppen att stänga av? Om man verkligen vill dö, slutar kroppen att fungera då? Jag har hört om många fall där äldre par gått bort med bara några månaders mellanrum, så det kan ju inte vara ett sammanträffande?

» De säger att regnet kommer och jag trodde aldrig att jag skulle säga detta, men jag ser verkligen fram emot det! Sol och värme är underbart, men nu saknar jag faktiskt att vara ute och springa. Jag har låtit bli att löpträna, för jag vet att jag alltid får en typ av migränanfall när jag tränar när det är för varmt. Så det kittlar i benen! Kommer säkert vara tillbaka på 0 igen vad gäller kondition, efter denna långa värmebölja, men jag är beredd på kamp! Haha

 

Tips, favvisar och annat kul

» P3 Historia: Emmeline Pankhurst – rösträtt till varje pris. Jag blir så himla… imponerad och typ… stärkt när jag lyssnar om historier från kampen för kvinnors rösträtt. Det är så häftigt vad dessa kvinnor gjort för historien och det är när jag lyssnar på sånt här som jag känner att vi är på väg någonstans. Att den kamp som pågår just nu, faktiskt gör att det händer någonting. Kvinnor avfärdades som ”hysteriska”, mindre intelligenta och att inte vara ”riktiga kvinnor” redan då. Så när folk beklagar sig över att Cissi Wallin och Lady Dahmer skriker för högt och är feministfittor, så tänker jag bara på att det var precis det som kvinnor utstod för 100 år sedan. Och vi fick rösträtt tillslut..

 

Det var allt för förra veckan det! <3

15 kommentarer

Kommenterarens avatar

Jeg er også sånn med lyd. Min mann snorker noe helt forferdelig. Og jeg må ha ørepropper men hører ham allikevel. Sovner litt lettere nå enn før for jeg begynner å bli vant med det, men det er krise hvis jeg glemmer øreproppene når vi reiser noe sted. 😛

Kommenterarens avatar

Alltså åååh jag känner paniken! Jag är så otroligt glad att min kille inte snarkar… haha… finns inte ord alltså. Men när jag är hemma hos mina föräldrar eller ute och reser, så måste hörselpropparna med! 🙂

Kommenterarens avatar

Ugh jag är också så sjuuukt ljudkänslig när jag ska sova. Har du testat detta öronproppar? https://www.kronansapotek.se/SwedSafe-Silikonpropp/p/430015?gclid=EAIaIQobChMIw5up1-rc2wIVx6sYCh0bzgfWEAQYAyABEgJSm_D_BwE&gclsrc=aw.ds

Kan ju tipsa om de annars, de har räddat mitt liv och senaste åren så är jag stendöv tack vare de, och sover igenom i princip vadsomhelst 😀

Önskar dig en fantastisk kommande vecka!

Kommenterarens avatar

HAHA stendöv låter underbart! Har inte testat dem faktiskt, så det måste jag helt klart göra! Har kört på de silikonpropparna som ser ut som granar och de har funkat förvånansvärt bra faktiskt. Inte så att de täckt de grovaste snarkningarna, men ändå det mesta 😀 Tack för tips!

Kommenterarens avatar

Yay! Nu kommer dina inlägg upp på Bloglovin!
Men istället måste man trycka på ”view orginal post ‘ för att kunna läsa allt ..

Kommenterarens avatar

Meeen, jag är ju uppvuxen i Avesta/Krylbo!! Och den där hästfan håller på att vittra sönder, synd ändå 🙁 Ledsamt att höra om begravning men jag tror som du säger att sorg kan skynda på.

Ha en fin midsommar och hoppas att hyllorna sitter kvar där de ska 🙂 Kram Eva

Kommenterarens avatar

Jag tar alltid bilder från sidan. Min bästa vinkel tycker jag och om jag tog underifrån skulle det se ut som hej kom och hjälp mig. .:-) Beklagar sorgen. <3

Kommenterarens avatar

Hahah, alltså när jag skickat åt någon vän på Snapchat tar jag alltid selfie under ifrån också, medan nästan alla mina vänner fotar sig själva uppifrån. När jag väl försöker ta selfie uppifrån känns det dock som att jag ”skapar till mig” för mycket och medvetet försöker se fin ut, medan när jag tar selfie lite snett nerifrån känns det mer naturligt och som om jag bara knäpper en bild i förbifarten.

Kommenterarens avatar

Hahaha det ddär känner jag iof igen mig i, så det kan ju stämma in på mig här ändå 😉

Kommenterarens avatar

Åh hade också de där ”granpropparna” , stendöv av de med, men tyvärr tryckte de in hjärnan på mig när jag låg på sidan :’D Annars hade de varit perfekta!

Kommenterarens avatar

HAHA! åååh.. Jag får lite ont i öronen efter att ha haft dem i för länge, men annars funkar de bra 😀

Kommentera