Min vecka i bilder | v15 2018

 
Vecka femton var vårveckan! Så mycket härliga solskensögonblick som jag fick upptäcka då! Jag var ute och utforskade ett naturreservat i närheten av där jag bor. Den här selfien tog jag ca 30 sekunder efter det att jag precis halkat på lite kvarliggande is och skrapat upp både händer och armbågar – solljuset läker alla sår ?
 
 
 
Fint ihåligt sagoträd! ?
 
 
 
Fint morgonljus inne på kontoret och min nya murgröna ?
 
 
 
Den här veckan träffade jag Maria. Ja, precis just den Maria. Maria Ulmefors, som ni känner väldigt väl om ni läste min blogg 2008-2009. Det krävs typ ett eget inlägg för det egentligen, men här är hon i alla fall – mitt i min veckosummering och det känns nästan surrealistiskt.
 
Jag och Maria var bloggbästisar på den gamla goda tiden, när bloggandet exploderade i Sverige och när hon lämnade bloggvärlden för en herrans massa år sedan, så slutade vi också umgås. Så vi har inte setts på nio (!!) långa år. Men i veckan surplade vi alltså soppa här i Stockholm och pratade gamla minnen <3 Det var tillsammans med den här tjejen som jag blev bjuden på mitt allra första bloggevent och vi reste upp till stora Stockholm, hoppade i hotellsängar och tyckte att allt var döhäftigt!
 
Det var i alla fall magiskt att träffa henne igen! Fina, fina Maria! <3
 
 
 
Jag vet inte om det har varit stora ”titta i backspegeln”-veckan denna veckan iom det här inlägget… och att jag nu både träffat Maria och målat akvarell inom loppet av några få dagar. Liksom… måla akvarell har jag inte gjort sedan tiden då jag och Maria umgicks.. vilket alltså är 9 år sedan. Många av er har önskat ”mer teckningar”, men det är svårt när allting har låst sig så ordentligt för mig.
 
Det blev i alla fall lite kladd medan jag försökte komma ihåg tekniken. Det kom också lite (läs: mycket) tårar pga minnena av Ada, medan jag svepte runt med penseln och det blev ännu mer tydligt hur mycket man lämnar bakom sig medan livet rusar på i 180. På både gott och ont.
 
 
 
Jag och min sambo (var tvungen att skriva det, eftersom jag kan… hehe) var på lördagstur i stan och käkade årets första ute-glass medan vi promenerade i solnedgången längs Söder Mälarstrand. Jag sprang dock förbi syrran och snodde mammas goa stickade tröja på vägen, för jag hade varit lite för optimistisk när jag valde jacka… :))
 
 
 
För fint för att bara ta en bild…
 
 
 
…så jag tog två. Eller vem försöker jag lura? Jag tog ca 125 stycken medan jag skrek ”wow!”, ”jä!!”, ”underbart!!!”, ”kolla!!!”, ”vilka magiska färger!!!” osv. tills Filip började frysa och vi fick öka på stegen fram till Slussen. Magisk solnedgång i alla fall!
 
 
 
Söndagen spenderade vi genom att göra lite ärenden och sedan åka till Artipelag ute på Värmdö!
 
 
 
Hade aldrig varit där förrut och det var ju helt magiskt?!  Både inne och framförallt ute!
 
 
Sådant jag tänkt på:
» Jag är ju en föredetta växtdödare utan den minsta tillstymmelse till gröna fingrar, som har sadlat om till en riktig växtmamma på bara 1-2 år. Idag letar jag upp bilder från när mina äldsta plantor ”var små” och tänker ”åååh, vad de har växt och blivit stora!!” ? Men det är ju så galet häftigt med växter? Tänker framför allt på det nu när jag precis kapat av en av dem på mitten, för att den höll på att bli alldeles för lång och vinglig. Och där jag kapat börjar det nu växa helt galet (rötter eller nya kvistar)? Wow!!! Sticklingsparty någon?
 
» Ja, det har verkligen varit en sjukt sentimental och nostalgisk vecka. Vet inte varför det kom just nu. Förmodligen för att mycket från dåtiden har pockat på min uppmärksamhet. Och för att mamma ringde och berättade att en nära släkting (som var som en extra-morfar till mig när jag var liten) är väldigt sjuk i cancer. Det är sådant som får en att spola tillbaka bandet hela vägen till sin barndom och återuppleva allt som hänt på nytt.
 
» Att jag bara vill få ordning på kontoret nu. Men allt tar sin tid och jag är inte tålmodig! Haha ;D
 
 
Tips, favvisar och annat kul
» Björnstad (reklamlänk). Jag har precis läst ut den här boken, som är skriven av Fredrik Backman (som bland annat skrivit boken En man som heter Ove). Det som fascinerade mig mest när jag läste, är hans sätt att beskriva ”det simpla vardagslivet”. Han skapade både väldigt tydliga bilder i huvudet på mig och fick det allra enklaste vardagslivet att bli intressant. Boken kändes lite långdragen i mitten någonstans, men sedan exploderade den till en av de viktigaste böcker jag läst: Om könsroller, maktmissbruk, sexualitet och om hur enkelt det är att döma baserat på ens egna känslor. Läs den!
 
» Min Tradera-sida. Jag har rensat ut garderoben och säljer just nu lite av det på online – mycket gick på  fastpris, men det finns en del plagg kvar att buda på! 🙂
 
» Artipelag. En konsthall mitt ute i Skärgårdsnaturen på Värmdö. Jag har hört så mycket bra om det här stället och det var verkligen över alla förväntningar! Rekommenderar alla att parkera på den billigaste parkeringen längst bort från entrén och promenera dit längs strandpromenaden. Den är byggd i trä hela vägen fram och är alltså även tillgänglig för rullstolar, permobiler och barnvagnar – så att ALLA kan uppleva skogen, skärgården och den underbara naturen – ÄLSK PÅ DET!
 
 
Den här veckan tidigare år:

21 kommentarer på “Min vecka i bilder | v15 2018

Kommenterarens avatar

Vilket fint inlägg!
gillar verkligen just de veckosummeringarna lite extra dina bilder är alltid så drömmiga (som en önskar att vardagen alltid var = önsketänk deluxe) och texterna sådär himla fint beskrivande som bara du kan skriva de ❤
Varje vecka när jag läser dessa summeringar blir jag himla inspirerad till att göra samma sak själv men jag vågar lixom inte ta steget fullt ut att göra det så offentligt som ex. en blogg.
Jag har min egna version av det dock, i analogt format med söta klistermärken osv. men saknar bildformatet i det hela lite, min hobby som yngre var just foto (så jag hittade till dig en gång i tiden) nu lever jag ut det genom att försöka uppdatera semi-regelbundet på min instagram.
Kram ❤

Kommenterarens avatar

Åh! Maria! Minns henne och hennes blogg så väl.. alla clementiner och så jobbade hon på Ica precis som jag.
Håller med om varenda ord om björnstad. Så viktig bok! Tvingade min sportälskande sambo att lyssna när jag läste högt.

Kommenterarens avatar

<Alltså, det där trädet.. Vilka möjligheter. Jag bara ser mantel, rödluvan osv, jag bara. WOW! Hahahaha. Av ett ihåligt träd.. Normalt.
Härlig vecka i övrigt 🙂 Tråkigt med sådana besked, men mysigt med återblickar och glada minnen <3

Kommenterarens avatar

Men ellerhuuuuur!! Jag måste tillbaka dit! Det jobbiga är bara att det ligger precis intill ett väldigt ebefolkat promenadstråk… så jag lär ju få publik… haha

Kommenterarens avatar

Känner igen mig med växterna, man blir så stolt över dem?! Särskilt när man odlar något från scratch, lyckan när man ser första lilla grodden. Ah, mina växter är nog det som räddar mig nu när jag inte får ha djur. 😛
Och känslan när jag och min barndomsvän sitter och diskuterar växter och delar odlings-tips med varandra i våra egna lägenheter, herregud vilken bisarr känsla det var. Kändes bara så himla vuxet haha!

Kommenterarens avatar

Men verkligen!! Jag har inte kommit till det stadiet att jag har odlat något från ett frö än (försökte med en avokado, men det var svårt.. haha). Dock har jag en stickling som bara var ett litet blad, men som har tagit sig riktigt bra och växer på – den är jag megastolt över 😀

Kommenterarens avatar

Så glad att jag fick träffa dig igen!! Hoppas vi kan hitta på massa kul snart igen… Och vad glad jag blir av att se två penselproducerade katter 😀 Äääntligen åkte färgerna fram.. Nu är det bara dags för mig att plocka fram kameran också. Blir så sugen bara av träffa dig (på att fotografera alltså) ;P Vad fina du och Filip är också ?

Kommenterarens avatar

Maria! Vilken blast from the past! Gu, att jag följt dig så länge nu alltså. Fint iaf att träffa folk från förr och vara lite nostalgisk ihop.
Hehe ja alltså växter! För 5 år sen skaffade jag min första krukväxt. Men mitt växtintresse exploderade typ också för två år sen. Nu har jag massor! Men jag flyttade långt nyligen och då fick jag klippa några till sticklingar så jag kunde ta med dem. Önskar lite jag bott kvar i Stockholm och haft sticklingsparty! <3
Åh björnstad! Älskar den! Är nog den bästa av Backmans tror jag! Eller En man som heter Ove, fast den är bra på ett annat sätt. (Har du sett den filmen? Jag såg den på bio med mamma, pappa och syrran, fulgrinade supermkt på slutet och kunde inte sluta. Tror det hade att göra med att pappa var sjuk i camcer, blev nån outlet.) Haha åh detta blev långt 😛

Kommenterarens avatar

Maria! Vilken blast from the past! Gu, att jag följt dig så länge nu alltså. Fint iaf att träffa folk från förr och vara lite nostalgisk ihop.
Hehe ja alltså växter! För 5 år sen skaffade jag min första krukväxt. Men mitt växtintresse exploderade typ också för två år sen. Nu har jag massor! Men jag flyttade långt nyligen och då fick jag klippa några till sticklingar så jag kunde ta med dem. Önskar lite jag bott kvar i Stockholm och haft sticklingsparty! <3
Åh björnstad! Älskar den! Är nog den bästa av Backmans tror jag! Eller En man som heter Ove, fast den är bra på ett annat sätt. (Har du sett den filmen? Jag såg den på bio med mamma, pappa och syrran, fulgrinade supermkt på slutet och kunde inte sluta. Tror det hade att göra med att pappa var sjuk i camcer, blev nån outlet.) Haha åh detta blev långt 😛

Kommenterarens avatar

Hahhaa, men.. Vem bryr sig ? När man skapar…? 😀 Jag har stått skrattandes och kastade löv på mig själv i trädgårdsföreningen för många år sedan… Utan att märka att en barnfamilj stått och beskådat detta.. En stund. Medan jag skrattandes, högt och grejer, fnittrade med kameran i ena handen och kastande med löv i den andra xD

Kommenterarens avatar

Haha sant iof… och jag har märkt att folk har enklare att "förstå" varför man tar självporträtt när man är sagoklädd, än när man kör vardagsstilen 😉 och HAHAHA så himla befriande att läsa ?

Kommentera