Från soffpotatis till att springa 1 mil

Ett inlägg för dig som vill komma igång med löpning och som är intresserad av hur jag bar mig åt.

Löpning för nybörjare

 

Fram till för tio veckor sedan så tränade jag i princip ingenting. Jag har ett förflutet som innebandyspelare (under skoltiden), men så fort jag slutade i laget så blev det här med regelbunden tränning väldigt, väldigt svårt. Vad jag kan minnas så lyckades jag väl vid något enstaka tillfälle att gå till gymmet 1-2 gånger i veckan. Det höll i  sig under ungefär tre månader, men det var ungefär det. Jag har nog alltid haft lite svårt för gymmet – passen är ofta superroliga, men lokalerna varken motiverar eller inspirerar mig.

Löpning har jag alltid varit lite intresserad av (med betoning på lite). Verkligen inte på det viset som jag är nu, men det har ändå alltid funnits någon slags vilja att då och då ge mig ut för att springa. Och med ”då och då” menar jag kanske en gång varannan månad. Max hehe). Anledningen till att det blivit löpning/jogging, tror jag är för att jag tycker att promenader är så oerhört tråkiga. Promenader känns annars som den enkla vägen till ett rörligare liv, men jag blir bara så himla uttråkad. Då har det alltid varit skönare att bara öka på stegen och ”flyga” fram. För då hinner jag inte tröttna på det som finns omkring mig. Allting liksom bara swishar förbi!

Jag har dock inte lyckats hålla ut med löpningen så pass länge att det egentligen gett några resultat. Utan det har varje gång varit sådär fruktansvärt jobbigt att springa. Och de gånger jag lyckats ta mig fram 3km, så har det på riktigt känts som om jag sprungit ett maraton.

20/3-17 bestämde jag mig för att lyfta mig ur soffan och 15/5-17 sprang jag för första gången i mitt liv milen!

 

Att springa en mil

 

Mina tips till att komma igång med löpning:

Först: Ge utrymme åt träningen

Anledningen till att jag inte klarat av att springa milen tidigare, är för att jag inte gett träning något utrymme, varken i mitt schema eller i mitt liv. Jag har, precis som många andra, varit den som ”inte har tid med träning” och som aldrig i min vildaste fantasi skulle få för mig att gå upp tidigare på morgonen för att klämma in träning. ALDRIG.

Men så kom mitt wake-up-call och jag bestämde mig. Inga ursäkter. Jag plockade bort tre timmars slösurfande från kvällarna, och gick istället och la mig tidigare för att orka upp och gå på morgonen innan jobbet. För mig fanns det inget annat alternativ. Att träna mitt på dagen funkar inte med mitt jobb och jag är alldeles för trött på kvällarna, så att lägga promenaderna på morgonen, när jag har mest energi, har varit väldigt effektivt. Plus att det har visat sig vara en otroligt härlig start på dagen och därför gjort mig på väldigt gott humör också!

 

Träna för att springa en mil

 

Vecka 1: Börja med promenader

Den första veckan var jag ute och promenerade varje dag. Oftast i skogen (för att jag älskar skogen), men också till och från affären, samt hem från jobbet. Jag tog trapporna istället för rulltrappan/hissen, cykeln istället för bilen och hoppade ofta sista bussen till jobbet och gick istället de där 15 minutrarna från tunnelbanan – sån där vardagsmotion som det tjatas om. Jag hatar att promenera, det är typ det tråkigaste jag vet, så jag överlevde genom att lyssna på poddar, vilket jag aldrig ritkigt gjort förrut. Favoriterna är helt klart Josefin&Vanja, Mathilda&Andrea, Parpodden, Mordpodden och P3 Dokumentär!

Vecka 2-3: Spring korta sträckor när du känner för det

Efter ungefär en vecka hade jag tröttnat på att bara promenera, så då blev det lättare att öka på stegen. Mitt mål var som tidigare att bara ”gå ut och promenera”, så att ägna någon minut då och då åt (när jag kände för det) att springa, skapade ingen prestationsångest. Jag sprang för att jag var uttråkad och inte för att träna. Det blev lite jogging på skogsstigar och spurtar på grusvägar, men aldrig längre än typ 3 minuter i sträck.

 

 

Vecka 4-5: Ge dig ut och jogga, men gå när det blir jobbigt!

Inget Runkeeper, ingen pulsklocka, ingen mätning. Hitta en miljö som DU trivs i och spendera ungefär en timme där varannan dag. Jag hittade ett spår runt en sjö, som jag senare tagit reda på är omkring 2,5km, men jag visste inte det i början – för att det var oviktigt för mig. Huvudsaken var att jag rörde på mig. Vid den här tiden kände jag att jag verkligen VILLE springa och därför joggade jag så mycket jag orkade under timmen jag var ute på morgonen, men tillät mig även att stanna och ta bilder på naturen när jag ville, samt gå om det blev för jobbigt. Inga prestationskrav alltså. Det viktigaste här är att få in rutinen och vanan att ge sig ut. Inte att ta ut sig, så att man inte vågar ge sig ut och springa mer 😉

Viktigt: Börja LÅNGSAMT! Jag börjar alltid långsamt, även om jag har sprungit ett tag nu. Går jag ut för snabbt i början, så orkar jag ingenting sen. Det är inte kul! Så för att orka så långt som möjligt, spring så sakta du kan.

 

När du är redo: Spring så långt du orkar!

Den 26e april, ganska precis en månad efter att jag påbörjat träningen, bestämde jag mig för att för första gången mäta hur långt jag orkade jogga utan att stanna. Jag hade hittat ett grusspår som gick runt en gräsplan i centrala Uppsala (intill Fålhagsgatan, för den som är intresserad), där man kan se hela varvet under tiden man springer, vilket hjälper mycket om man känner att man har lätt att ”ge upp”. Mitt mål var nämligen att jogga ett varv, men ett varv är rätt kort, så när jag sprungit ett varv så tänkte jag ”äsch jag springer ett varv till”. När jag sprungit två varv så tänkte jag ”nä men, bara ett varv till då, det orkar jag”. Och så höll jag på tills jag hade joggat sex varv, vilket visade sig vara ungefär sex kilometer… hehe. Glädjen visste inga gränser! Jag, soffpotatisen, hade precis orkat springa SEX kilometer?!

 

joggingspår i Uppsala

Det korta grusvarvet intill Fålhagsgatan i Uppsala.

Jag tycker att det är mycket svårare att motivera mig att springa ”lite till”, om jag inte vet hur långt det är kvar, så att använda mig av det här kortare springspåret, som jag kunde överblicka, var verkligen ett vinnande koncept. Det var också här jag började använda Runkeeper, eftersom jag hade ställt in rösten på att meddela mig varje gång jag sprungit 1km, vilket gav ungefär samma resultat: Jag blev sporrad att orka 1km till, en till och en till.

Med det sagt så har jag också alltid varit inställd på att jag får stanna när jag vill eller inte orkar mer. Jag måste inte springa X antal kilometer, det har också hjälpt väldigt mycket. Vet man om att man ska springa en mil (och aldrig har gjort det innan) så blir det jäääävligt jobbigt i början 😉 Tänk er bara när ni åker till ett nytt ställe med bil – det känns alltid längre när man inte varit där och vet hur långt det är 🙂

 

Börja löpträna!

Efter det började jag löpträna. Det blev ganska intensivt i början, eftersom jag fick en sån kick av att orka springa 6km, vilket jag ångrar såhär i efterhand eftersom jag började få lite känningar i knäna. Så ta det lite lugnt i början och löpträna max 2-3 gånger i veckan.

Detta är vad jag har fått rekommenderat och försöker köra nu:
Pass 1: 5km i mitt vanliga, lite snabbare tempo
Pass 2: Intervaller. 20sek supersnabbt, 1min jättelångsamt, så många gånger jag orkar.
Pass 3: Jogga (långsamt pass alltså) 5-10km ELLER cykla 30-60min på gymmet (och kolla på YT-videos hehe)

Men kom ihåg att anpassa ditt schema efter vad som känns bra för dig. Vill du springa 3km istället för 5km, så gör det! Vill du springa färre gånger i veckan, gör det. Men blanda in promenader och vardagsmotion – att cykla är awesome!

 

 

Att springa milen

När jag sprang milen första gången så var det inte för att jag slumpmässigt hade bestämt en dag som jag skulle göra det. Utan jag vaknade upp en morgon och kände att jag var riktigt i form, på bra humör och hade massor av energi. Sömn är något som jag inte nämnt tidigare, men sömnen har verkligen spelat en avgörande roll i hela den här processen. Att sova 8h per natt, för att låta kroppen återhämta sig, har gjort det både enklare att ta sig upp på morgonen för att träna OCH fått mig att orka hålla igång (och kunna utvecklas).

Så pröva inte springa milen första gången en dag när du sovit lite halvdåligt eller inte ätit så bra. Spring milen när du känner i kroppen att ”idag kan jag faktiskt orka”. Och jag höll ett långsamt men stadigt tempo hela rundan, för att försäkra mig om att jag inte skulle bli helt tömd på energi någonstans halvvägs, utan palla hela vägen i mål.

 

 

Några fler tips på vägen:

» Du måste tvinga dig själv att gå ut, men du måste inte tvinga dig själv att prestera. Första veckorna kommer att vara jobbiga, så är det alltid när man ska ändra på vanor. Man vill ju göra som man alltid har gjort. Det kommer inte att kännas kul. Men ett glädjande besked är att det blir bättre efter det. När jag hade tagit mig förbi första månaden och började se resultat, så började jag faktiskt längta efter att ge mig ut!

» Spring på grusvägar istället för asfalt, det är snällare för knäna

» Gillar du inte att träna ute, så är det najs att springa på löpband medan man kollar på Youtubevideos!

» Skaffa dig ett par bra löparskor, annars är skaderisken mycket större.

» Drick inte en massa vatten innan du ger dig ut och springer, det blir väldigt jobbigt för magen. Drick massa efter istället! Blir du så törstig att du inte kan hantera det, så finns ju såna där bälten med små vattenflaskor.

» Jag springer helst på morgonen eller kvällen, eftersom jag DÖR av värmeslag dagtid. Det går bara inte. Skulle jag ge mig ut och springa en solig dag på dagen, så skulle jag förmodligen hata löpning. Haha.

» Om du har lätt att få skavsår, införskaffa riktiga löparstrumpor. Det hjälpte mig något enormt.

» Om du inte känner för att ge dig ut och springa, spring på något nytt ställe. Då glömmer man bort att det är både jobbigt och långtråkigt.

» Om jag springer på morgonen så brukar jag inte äta frukost innan, utan jag förbereder så att frukosten snabbt blir klar och kan ätas när jag kommer hem istället. Detta för att jag måste gå ut DIREKT när jag stigit upp, annars hinner jag komma på tusen anledningar till varför jag inte vill gå ut 😉

Här kan du läsa svaren på frågorna ni ställt mig om min träning.

I grund och botten handlar det såklart om att verkligen vilja, som med allt annat. Vill du lära dig/bli bättre på att fota, så övar du. Vill du bli sjuksköterska, så pluggar du. Vill du springa milen, så tränar du. Man har bra dagar och man har dåliga dagar. Men istället för att låta bli och springa bara för att det är dåligt väder/man känner sig trött/man har ont någonstans/det känns omotiverat… ta en promenad istället den dagen då. Lyssna på en ljudbok eller kolla på ett Youtubeklipp samtidigt. När man väl kommer ut, så är det alltid lika skönt! Jag lyssnar alltid på kroppen, så orkar jag inte springa en dag, så promenerar jag som sagt, även om det bara är 20 minuter i ”strosar-tempo”. Det är inte mängden träning som spelar roll, utan att man faktiskt går ut och trotsar sina gnälliga tankar <3

Massa lycka till! :-*

74 kommentarer på “Från soffpotatis till att springa 1 mil

Kommenterarens avatar

Åh vad bra inlägg, tack för peppen! Har nyligen insett att jag vill orka springa jag med, gav mig ut för första gången på 2 år häromveckan. Jisses vilken chock, man hinner tappa så mycket. Men jag ska verkligen ta till mig av dina tips, speciellt om att släppa prestationskraven! 🙂

Kommenterarens avatar

Jag älskade verkligen detta inlägget. Du är så duktig på att skriva och bilderna komplementerar verkligen texten. Plus att det är intressant att läsa om din resa. Och så måste jag säga att du är så duktig på att fota. Dina inlägg och bilder är alltid inspirerande. ^^

Kommenterarens avatar

Wow, tack för peppen och inspirationen! Grymt inlägg. 😀 Blev riktigt sugen på att börja springa nu.

Kommenterarens avatar

Hej undrar hur ofta du är ute. I början var det väl en timme varje morgon men kör du fortfarande det? Det är så coolt att du lyckats! : D

Kommenterarens avatar

Vilket bra och inspirerande inlägg! Älskar att du betonar att inte lägga vikten på prestationen, för jag tror att det är där många (mig själv inkuderat) faller.

Kommenterarens avatar

Ja, det är så himla lätt att göra det! Som med allt egentligen. Men det är tur att det går att tänka bort det ockås, även om det såklart är svårt också i dagens samhälle haha 🙂

Kommenterarens avatar

Hej! Tack för det här inlägget. Det var verkligen vad jag behövde för att själv få motivationen till att börja röra på mig.

Två saker jag är nyfiken på, ett vad har du för träningskläder (Du kanske kan visa dem i en video)? Två hur ser dina rutiner ut? Alltså när går du och lägger dig? När kliver du upp? Hur länge är du då ute och springer. Hur långt innan du måste iväg till jobbet eller så kliver du upp så du hinner med att träna osv.

Kram Mira

Kommenterarens avatar

Vilket bra och intressant inlägg! Kul att det går bra i löpningen också, ger inspiration till att det faktiskt går att få bra resultat på relativt kort tid! 🙂

Jag har joggat från och till i typ 10 år nu men fortfarande inte fått upp varken flåset eller farten. Finns givetvis flera anledningar till det men största anledningen är att jag i 9 fall av 10 får håll efter 2 km typ vilket gör att jag får sänka farten ännu mer (typ i gå-fart) för att ens kunna jogga i 5 km.

Så en liten fråga: brukar du få håll när du är ute och springer? Eller om du hade det i början men kanske tränat bort det? Isf hur gjorde du det? 🙂

Kommenterarens avatar

Läste min kommentar och menade inte bra resultat utan menade att det går att utvecklas även på kort tid om man ger sig attan på’t 🙂

Kommenterarens avatar

Jag sprang Vårruset (eller sprang och sprang, tog mig runt på 37 minuter) igår.

Tidigare i år har jag sprungit 2 km som mest, så att jag joggade 4,5 km igår handlade enbart om vilja. Det visar ju om nåt att det mesta sitter i skallen 😉

Kommer dock givetvis inte att springa 5 km nu, då dör min kropp XD take it slow, som sagt. Däremot vet jag att jag kan nu! Träningsvärken dock. Träningsvärken…

/Ellen.

Den här kommentaren är sjukt osammanhängande och jag har säkert upprepat mig flera gånger men jag är så trött och stressad över jobbet att jag knappt får ihop en fullständig mening haha…

Kommenterarens avatar

Haha! Det sitter verkligen i skallen! Jag och Filip körde intervaller igår. 400m på 1 min och 35sek x 6. Det var ren viljestyrka där också kan jag säga, för jag är inte den som springer snabbt ? Sista 100meter’na varje vända ville jag stanna och spy, men sen samlade jag tankarna och fokuset på mål – och klarade det, trots att jag trodde att jag var nära kollaps 😉 Men ja, take it slow! Men det är skönt att veta att man klarar av det, speciellt när man trott att man inte skulle göra det 😀

Kommenterarens avatar

Grymt inspirerande! Jag har faktiskt varit med om det där, att vilja öka takten och springa lite, men det har ändå känts jobbigt pga prestationsångest. Kanske jag nu skulle våga försöka!

Kommenterarens avatar

Tack för ett inspirerande inlägg! Jag är ute och springer i tanken flera gånger i veckan, men jag har svårt att få till tiden att faktiskt göra det på riktigt. Jag gillar att springa, det rensar både kropp och själ, så nu ska jag skriva ut det här inlägget och påminna mig varje dag jag inte hinner, så kanske jag till slut får till en runda om så bara en gång i veckan! Tack för pepp!

Kommenterarens avatar

Superbra inlägg! Jag har börjat försöka ta mig ut men blir alltid så besviken när jag inte lyckas ta mig lika långt som jag väntat mig. Nästa gång struntar jag i att mäta tid och längd, och bara springer när det känns bra! Mitt mål är att kunna springa min sambos 5km-runda, så jag använder det för att peppa mig 🙂

Och stället du sprang på i Uppsala heter Bolandsparken! Åker förbi där varje dag när jag ska till jobbet 🙂

Kommenterarens avatar

Kul att få läsa om din framgångar i löpspåret och att du verkar ha fastnat för löpning 🙂

Kommenterarens avatar

Så himla bra inlägg!
Jag har en fråga angående intervallerna. Använder du runkeeper då för att hålla koll på tiden genom att rösten säger till när du ska öka/sakta ner? Jag har bara gratis versionen av runkeeper så har inte brytt mig om att utforska den.

Kommenterarens avatar

Kan svara på den direkt! 😀 Jag använder mest runkeeper, precis som du säger, så följer jag rösten 🙂 Och jag har också gratisversionen, så du kan göra samma 😀 Men man kan använda klocka med sekundvisare också – det gjorde jag och min kille igår. Mätte upp en sträcka på 400m och skulle springa den på max 1min och 40sek, sen fick vi 1 min och 20sek vila innan vi var på det igen 🙂

Kommenterarens avatar

Jättebra och motiverande inlägg!
Hur gjorde du precis i början för att lägga om både dygnsrytm, kost och dessutom börja träna? Var det ren vilja och envishet?

Det är så svårt för mig att kliva upp ur sängen dagar då jag är ledig och ännu svårare att gå upp tidigare dagar då jag ska iväg till jobbet. Har du något tips? Det hjälper ju inte direkt att både min sambo och min katt ligger kvar och snarkar. Kvällar verkar inte fungera för mig att träna på. Jag är alltid alldeles för trött då.

Kommenterarens avatar

Hann inte läsa allt nu, är så trött 🙂 Men har sparat inlägget och ska läsa igenom ordentligt imrn! Men kul med ett inlägg med tips för just springa/jogga. Då jag tränar för att bli bättre på just det 🙂

Kommenterarens avatar

TACK för det här inlägget! Behövde verkligen den här inspirationen just nu, och det hjälpte så pass mycket att jag faktiskt bestämde mig för att ge mig ut med löparskorna igår. Så åter igen, tack för peppen!

Kommenterarens avatar

Så bra inlägg! Kul att läsa om din upplevelse och jag tycker att den har en stor förankring i verkligheten, till skillnad från många andra tips på hur man ska börja springa. Jag har sprungit tidigare, men jag håller på att komma igång igen 🙂

Kommenterarens avatar

Tack för det här inlägget! Verkligen bra och konkreta tips som motiverar mig. Jag är så himla rädd att bli sämre i min utmattning och med min värk, men jag vet också att jag blir sämre av att inte träna så det är en balansgång. Dina tips låter verkligen som något jag behöver testa – framför allt det där med att släppa prestation och siffror tills det känns relevant överhuvudtaget. Tack och så himla bra jobbat!

Kommenterarens avatar

Asså träningen är mitt liv. haha lät typ töntigt men har varit elithockeyspelare i många år och det är första året med en paus. Jag förstår precis allt det där du skriver om och sömnen är verkligen A&O. Men grym pepp och starkt jobbat! 😀
kram!

Kommenterarens avatar

Jättekul att du kommit igång! Själv har jag sprungit många år och älskar det! Det enda jag funderar på är det du skriver om att du fick ont i knäna när du sprang mycket, och att man ska införskaffa sig ett par bra löpskor. En av anledningen till att många får ont när de springer är att de helt enkelt springer "fel". Vi är gjorda för att springa men det är mycket teknik bakom, och skorna man bör ha ska ha så tunn sula som möjligt! Det låter paradoxalt, men för att kunna ha så tunna sulor måste man först veta hur man ska springa i dem. Vet man det kan man springa milen varje dag utan problem för leder och knän! Rekommenderar starkt boken "Born to run" av Christopher McDougall. Den öppnade mina ögon för löpning på ett helt nytt sätt! Keep it upp!!! 😀

Kommenterarens avatar

Riktigt bra inlägg!! Fick mig att vilja ta tag i träningen, målet är att gå ner i vikt i sommar, redan gått en vecka och har inte tränat en enda dag… bara ursäkter antar jag även om jag har problem med vaderna vilket gör att jag inte kan springa för tillfället. Men lugna promenader varje dag ska jag få till nu är tanken och så får vi se hur det blir med vaderna helt enkelt. Är under utredning för kronisk kompartment i båda vaderna därav att jag inte kan springa/PW. Du är en ren inspirationskälla!!

Dina löpskor, vad är det för märke? är de breda över foten (från lilltå till stortå) eller rätt smala?
Kram!!

Kommenterarens avatar

Super bra tips! Jag längtar tills jag kan komma igång med träningen igen.. 🙂

Kommenterarens avatar

JÄVLAR vilket bra inlägg. Oftast får jag bara ångest av kom-igång-och-jogga-inlägg men detta var riktigt peppande! Kanske tar jag mig till och med ut imorrn?

Kommenterarens avatar

Fint inlägg! Löpning är den enda träningsformen som jag håller fast vid år ut och år in. Allt som behövs är bra löparskor och en bra sport-bh, att öppna ytterdörren och springa! Just nu tränar jag inför Varberg Halvmara, mitt längsta lopp någonsin. Wieeeeee!!

Kommenterarens avatar

Tack Annika!! 😀 Håller med, det är så jäkla bra! Och hur coolt?! Massa lycka till! (Längtar tills jag pallar lite längre sträckor!)

Kommenterarens avatar

Känner verkligen igen mig sååå mycket i detta, och så bra tips! Sprang ALDRIG under hela min skoltid, skolkade idrotten etc men så tog jag studenten och sprang lite då och då och minns när jag sprang en mil en sommarkväll. Kände mig verkligen bäst och en sån jävla revansch på all tråkig skolidrott, det var den det var fel på och inte jag! Nu har jag varit ute och rest hela våren så har tappat mycket kondition men lusten finns ändå och är på din "vecka 2"-etapp, promenerar lite men springer några minuter i taget 😉

Kommenterarens avatar

Tack för motivationen! Direkt efter att jag läste detta inlägg så gav jag mig ut på en timmes promenad och mår redan bättre efter en helg fylld med godsaker. 😉

Kommenterarens avatar

Vilket roligt inlägg Elin!
Vill bara säga att din vlog "Jag behöver en förändring" gav mig jättemycket motivation till att också börja träna för mitt eget välmående 🙂 jag har som du aldrig orkar hålla uppe träningen någon längre tid, men efter att ha sett din vlog så kände jag bara att nu ska jag banne mig göra det! Jag brukar titta på den ibland bara för att den gör mig så glad och ger mig ännu mer motivation till att fortsätta 😛 Jag började lite smått med att träna hemma bara och att gå ut och springa lite då och då. Nu har jag i 3 veckors tid sprungit nästan varje dag och märker faktiskt hur mycket piggare jag blir av det! Vilken härlig motivationsspridare du är! 😀 Trodde aldrig att jag skulle kunna göra något sådant då jag aldrig tyckt om att springa. Men nu gör jag det 😀 Tack vare din video! Så jag vill bara tacka dig så väldigt mycket för att du gjorde den!

Kommenterarens avatar

Åh, vilket härligt och peppande inlägg!
Min kärlek till löpning är egentligen enorm, men har fått legat på is i tre år då jag haft benhinneinflammation och fått tränapå gym.. Ja, den har varit extremt långdragen. Men nu (förhoppningsvis!!) så går det äntligen åt rätt håll!
Bara några månader innan inflammationen kom så hade jag börjat springa milen- snacka om att det var surt, haha. Men lyssna på kroppen är viktigt! Och ta det lugnt. Det lönar sig i längden så man inte står där med skadan som tar flera månader att läka när man istället bara kunde vilat en vecka.
För några veckor sen sprang jag mina första 500m och det gick bra! Det låter ju så sjukt mesigt, men glädjen var stor alltså! Ska testa ikväll igen.
Så glad att du hittat glädjen i löpning/träning! Det gör livet lite roligare och lättare faktiskt 🙂

Kommenterarens avatar

TACK för det här inlägget!!! Du är verkligen en inspiration för mig!! Vill också ju! Sååå bra jobbat av dig!??
Så bra tips och tankar! Precis vad jag behöver!
Kraam

Kommenterarens avatar

TACK för detta härliga inlägg! Det inspirerade mig helt massor, och även om jag inte planerar att börja löpa (kanske jag trots allt börjar haha) så har jag varit ut och gå varje morgon sedan jag läste detta. Så skönt att ta sig upp ur sängen och börja dagen på det sättet! 🙂

Kommenterarens avatar

Hej, jätteinspirerande inlägg! Jag sprang mycket för ett par år sedan men tappade allt när jag fick ont i ett knä. Men blev sugen nu igen! 🙂 Eftersom du skrev att du också fått lite ont i knäna, har du några mer tips hur du gör när du får ont? Några speciella stretchövningar eller är det bara att du tar det lite lugnare?

Kommenterarens avatar

Wow vilken fin blogg du har! Och tusen tack för att vi får hänga med i öronen 😉
Kram Amanda (Mordpodden)

Kommenterarens avatar

Härligt inlägg!

Känner igen mig så mycket. Jag har gått från att hata att löpträna till att älska det. Jag bytte nyligen jobb och springer numera varje torsdag innan lunchen tillsammans med kollegorna. Joggar i lugnt tempo och har inget mål mer än att komma ut minst en gång i veckan och jogga en runda. Det är så skönt att komma ut och rensa huvudet!

Nu blir det lite mer jogging då jag ska springa Bellmanstaffetten i aug på 5km, men det ska nog gå bra det också!

KRAM

Kommenterarens avatar

Men åh vad härligt!! Det är verkligen underbart att komma ut och rensa huvudet <3

Kommenterarens avatar

Underbart inlägg!
JAg har precis börjat springa. Börjat på gym dock, men tänkte nu lätra mig utomhus, åker till Italien Toscana i morgon och löparskorna ska definitivt med. TACK för bästa inspirationen!

Kommenterarens avatar

Jag har alltid haft så svårt för att löpträna eller dylikt utan att fokusera på prestation. Får lätt prestationsångest och känner mig omotiverad för att jag en dag inte orkade längre än dagen innan, men att se dig, läsa dina tips och höra dina oerhört prestationsbefriande tankar får mig väldigt motiverad! Har varit ute och gått nästan varje dag och fokuserar inte på tid eller sträcka – bara på att det är så skönt att komma ut i naturen! 😀 har till och med fått sån feeling att jag sprungit vissa sträckor, vilket jag inte tidigare kunnat göra utan krav! Du är en så fantastisk, inspirerande och härlig person och jag är så glad att jag får följa dig! <3 Ha en superfin dag 😀

Kommenterarens avatar

Men alltså WOW vad glad jag blir av att läsa och SÅ imponerad! Fy fan vad grym du är! Prestationskrav är inte lätta att komma ifrån <3 Och tack för de fina orden! <3

Kommentera