Varför jag läser till bildbehandlare och inte fotograf

Den långa historien


 
Jag älskar ju att fota och jag har älskat det ända sedan den dagen för åtta år sedan, när jag köpte min första, alldeles egna systemkamera i februari 2008. Så varför sökte jag inte in till någon av fotografutbildningarna när jag väl bestämde mig för att börja plugga?
 
 
Jag i min gamla lägenhet i Bankeryd en av de där funderardagarna.
 
 
 
Vi spolar tillbaka bandet lite till för ganska precis två år sedan, vårvintern 2014.
 
Vid den tiden var det så mycket som gick runt i mitt huvud. Jag hade precis kommit tillbaka till mitt gamla jobb efter en nio månader lång sjukskrivning på grund av en depression. Anledningen att jag blev dålig från första början, var för att jag hade jobbat väldigt hårt under en väldigt lång period, utan att inse mina begränsningar, samtidigt som det hände en rad tråkigheter i privatlivet. Så jag förstod ju att om jag skulle må bra, så kunde jag inte fortsätta på samma spår som jag gjort tidigare.
 
Så jag visste att jag var tvungen att sluta på mitt jobb och göra någonting annat. Jag blev liksom galen där inne på kontoret – allting påminde mig om ångest och mörker. Jag hade lagt ner mitt egna företag (som jag haft vid sidan av) ett år tidigare och visste att jag inte kunde jobba med det heller. Samma sak där – ångest och rädsla för att göra samma felsteg igen och dras tillbaka in i mitt livs jävligaste karusell.
Så, vad skulle jag göra då? Jag ville ju inte sluta hålla på med kreativa saker.
 
Precis där dök Annika Svenmarck upp (jag träffade henne genom bloggen för en massa år sedan). Hon hade tjatat på mig ett par gånger om den där Bildbehandlarutbildningen som hon precis börjat på och jag tyckte väl det lät kul – men det var ju i Stockholm!
Nu när jag sitter här i huvudstaden sedan 1,5 år tillbaka, så är det ganska komiskt att läsa det här gamla inlägget om ”storstan” och tänka på hur mycket jag skydde just Stockholm vid den tiden. Haha! Vad saker kan ändras…
 
 
 
Lugnet på ”min strand” i lilla Bankeryd…
 
När jag skulle skicka in ansökningen till Bildbehandlarutbildningen på Fotoskolan STHLM – april 2014.
 
 
 
Och det ändrades snabbt! Sista ansökningsdagen kröp allt närmare och inom loppet av någon vecka gick jag från jag-mår-dåligt-och-vet-inte-vad-jag-ska-göra-åt-mitt-liv till fan-jag-måste-ta-chansen-det-här-kan-förändra-allt! Jag knuffade storstadsskräcken åt sidan och bara körde.
 
Jag har inte vänt mig om sedan dess 🙂
 
Grejen var den att jag var så himla trött på foto. Inte på ”att gå ut och fota det jag ser”, utan på att jobba med foto. Eller ”trött” kanske är fel ord. Jag var snarare rädd. Rädd för allt som var stort och oförutsägbart – som fotojobb blir. Det är ju stora projekt som man ska ta ansvar för och frilans innebär ju ingen trygghet. Så jag tänkte att om jag läste Bildbehandling, så skulle jag kunna jobba med fotografier, men utan att själv ta huvudansvaret. Jag skulle inte behöva åka runt och träffa människor, utan sitta på min stol och tuscha bilder hela dagarna.
 
 
 
Jag insåg tillslut att lugnet finns i Stockholm också!
 
När jag fick antagningsbeskedet från Fotoskolan STHLM och flyttade upp!
 
 
 
Sedan började jag utbildningen. Det var helt obeskrivligt att komma ifrån allt det där ångestfyllda som jag flydde från och komma till en helt ny plats utan koppling till något av det som varit. Jag är så glad att jag tog chansen!
 
Jag bör tillägga att det här med retusch och photoshop inte var något nytt för mig. Jag började faktiskt leka i Photoshop redan innan jag började fota och har alltid haft ett speciellt intresse för att leka med färger och roliga effekter. Så oron för att bo i Stockholm överskuggades av nyfikenheten och viljan att få nya kunskaper inom ett område som jag verkligen brinner för.
 
 
 
 
 
 
 
Så: Det var hur jag hamnade på Bildbehandlareutbildningen. Nu: Nutid!
 
Som bildbehandlare kan man både frilansa eller få anställning på en retuschbyrå eller hos företag som t.ex. nelly.com, där det är mycket produkter i omlopp. Ens uppgift i den kreativa processen är att ta hand om bilder som någon annan redan tänkt ut, planerat och fotat. Min plan var från början att bli bildbehandlare och få en anställning någonstans, för trygghetens skull. Men under utbildningens gång har jag insett att jag inte klarar av att ta över det någon annan redan fotat och påbörjat. Jag vill vara med! Jag vill tänka, tycka och klicka!
 
Även om den här utbildningen inte kommer att sluta med att jag jobbar som bildbehandlare (eller vad vet jag, lite hade jag väl tänkt att jobba med det också – även om det inte kommer att vara huvudfokus), så är jag så himla glad och tacksam över att jag valde att söka och faktiskt kom in! Jag sökte för att jag ville ha kunskap – och kunskap fick jag! Jag har alltid velat kunna det jag kan nu och det känns helt fenomenalt och typ övermäskligt att kunna skapa precis det jag vill! 😀
 
 
Det blev lite av en ”Storytime” av det här inlägget. Fick nämligen ett önskemål i min undersökning att skriva just det här inlägget.
Har ni några fler saker ni tycker skulle vara kul att läsa om, så kommentera dem gärna 😀

51 kommentarer på “Varför jag läser till bildbehandlare och inte fotograf

Kommenterarens avatar

Vilket roligt inlägg 😀 Och så jäkla grymt att du kommit såhär långt. Grym är du Elin!!

Kommenterarens avatar

Härligt, är på samma ställe själv i livet så det är skönt att se någon som tog klivet och upplevde att det blev bra! 😀 Vart ligger den urmysiga lilla stranden du har på bilen? Ser bara att det står din gamla lägenhet och Bankeryd 🙂

Kommenterarens avatar

😀 Vad skönt att höra att du tycker så! 😀 Stranden ligger på Sjöåkra i Bankeryd, ned för en liten stig precis bredvid en gul "villa" vid sista busshållplatsen 🙂

Kommenterarens avatar

Hej,
Jag har precis hittat till din blogg och tycker att den är superhärlig och lärorik!
I sommar ska jag fota ett bröllop och sen mingel på kvällen så jag tänkte kolla om du har några bra tips? Jag är redan supernervös då jag inte vill "förstöra" någons viktigaste dag genom att ta dåliga foton…
Tack på förhand!

Kommenterarens avatar

LOOVE IT! så intressant inlägg, funderar själv i dessa spåren efter gymnasiet… Men som du säger är det läskigt att ta steget. Känns som att lilla jag aldrig kommer komma in på en så eftertraktad utbildning

Kommenterarens avatar

Fint inlägg! Jag undrar om du har något bra kameratips? Är lite sugen på att köpa en, men vet inte vad man ska ha eller om det ens är värt det. Är ju på en högst amatörmässig nivå och vill mest fånga vardagsögonblick och lite "planerade" bilder, främst på natur. Nu fotar jag bara med mobilen och det är lite tråkigt. Vad blir liksom fotoskillnaden mellan en system och kompaktkamera? Kompaktkamera och mobil?
Ursäkta frågig fråga, men ahh behöver lite vägledning i denna djungel :):)

Kommenterarens avatar

Jag har tyvärr inga specifika kameratips, då jag inte har någon koll på marknaden just nu – vad som finns och så. Rekommenderar dig hellre att mejla en fotobutik! 😀
Men som jag kan säga kortfattat:
En kompaktkamera ger dig några fler valmöjligheter (om du köper en avancerad kompaktkamera) och bättre kvalitet än en mobil. Och en systemkamera ger dig oändliga möjligheter och superkvalitet i jämförelse med de andra två. Men om jag inte ville sätta mig in i hur man fotar och bara vill ha något bättre än en mobilkamera, så skulle jag köpa en kompaktkamera om jag vore du 🙂

Kommenterarens avatar

Hejsan Elin! Jag och min vän ska nu på fredag åka in till stan (Stockholm) och fotografera, men vi är ute efter platser som har lite ’’betong’’ i. Såg din vlogg på tuben där du letade platser med betong när du fotade Angelica. Skulle du kunna tipsa om fler locations i Stockholm!? Kram!

Kommenterarens avatar

Jag har gjort precis samma resa som du, sjuk i stress, slutat mitt jobb, lagt ned min blogg, pluggade foto ett år för att inse att fotograf är 80% entreprenör och 20% klickande. Det fungerar inte att marknadsföra sig när man inte mår bra.

Jag var på Öppet Hus på Fotoskolan och funderar på Bildbehandlare. Men har redan innan jag söker oro över detta med att hamna i en fotofabrik där jag retuscherar på löpande band – andras bilder. Hur länge kommer jag tycka att det är roligt?

Så därför blir jag väldigt intresserad av vad du ser i din framtid? Vad ska du göra framöver? Arbeta med? Känns det som utbildningen blev ett uppehåll bara och nu kommer verkligheten ikapp dig?

Kram från en orolig böna.

Kommenterarens avatar

Så roligt att läsa!! Stockholm känns så himla stort och långt bort för mig, samtidigt som jag villvillvill dit NU och plugga på Fotoskolan… Snart sökdags waaa!!

Kommenterarens avatar

Vad fint att du ville dela med dig av din historia! Någon gång kanske jag också vågar satsa på mitt fotograferande… Är både intresserad av bildbehandling och foto, så kommer bli svårt att välja om jag väl bestämmer mig för att satsa.

Kommenterarens avatar

Haha känner igen mig… men jag tror man måste testa båda, så märker man nog vad man känner mer eller mindre för – annars är det ju bara att kombinera 😉

Kommenterarens avatar

Kul att läsa! Ofta halkar man väl in på grejer utan någon riktig mening 😉

Kommenterarens avatar

Det är så roligt att läsa om din resa och alla dina tankar kring den. Du verkar ha växt så mycket och jag är otroligt glad för din skull! Rock on, framtiden är din! <3
Kram Lovisa

Kommenterarens avatar

Jag skulle tycka det var roligt att läsa om din barndom och att du visar massor med olika bilder från när du var barn! 🙂

Kommenterarens avatar

Åh ögonen tåras när jag läser det här. Det är precis här jag står nu. Ett stort frågetecken och en längtan efter bildbehandlarutbildningen för att jag känner mig fast i mitt fotograferande. Rädslan rent ekonomiskt och att bo i Stockholm. Längtar efter något nytt och det känns som ett kreativt äventyr på Fotoskolan och sen vill jag utomlands och prova nya marker som fotograf och bildbehandlare. Pendlar mellan livrädd och 100% säker hela tiden och det är så frustrerande! Speciellt eftersom jag känner mig så stressad av skolan så jag inte hinner tänka på framtiden utan vill bara nå målet som den vita mössan är. Haha ååååh frustration och längtan

Kommenterarens avatar

Men åh <3 Men du… allt sånt där.. ekomomin och sånt, det löser sig! Vi är ju många som pluggar i Stockholm, inte bara på den här utbildningen – så uppenbarligen går det runt! Får man in lite småpengar vid sidan om så tycker jag att det går att leva rätt lyxigt här. Åtminstone studentlyxigt 😉 Och man kommer aldrig att bli 100% helt säkert utan att det sviktar. Ibland måste man bara mosa allt och köra. Du kan ju tänka att om du nu flyttar upp och inte trivs (eller om du känner att det inte funkar eller du inte trivs), så kan du ju bara flytta hem igen? Så tänkte jag och det hjälpte mycket 🙂 Och sen.. man måste inte tänka på framtiden hela tiden. Om du inte orkar och känner dig stressad av den, så tycker jag att du ska ta det lugnt en stund – man behöver det också. Jag menar.. framtiden är stor och den försvinner inte på ett år eller två 😉 KRAM! 😀

Kommenterarens avatar

Hej Elin, kan inte du berätta lite mer om din depression och hur du tog dig ur den? Gick du och pratade med någon eller gjorde tiden sitt? Har du några bra tips för den som är deppig och känner sig väldigt ensam?
Kram Anna

Kommenterarens avatar

Så otroligt modig du är. Fantastiskt, såhär i efterhand, att du faktiskt vågade! Fattar att det säkert var sjukt jobbigt då…

Kommenterarens avatar

Jag tycker det är så fint att få läsa sådana här inlägg! Att du öppnar upp och berättar, det får en att bli ännu mer nyfiken på människan bakom kameran (och tangenterna!) 😀

Kommenterarens avatar

Hej!
Först vill jag bara säga att du har en grymt fin blogg!

Sen undrar jag lite mer om din utbildning, tycker ett den verkar vara rolig.
Hur gick det till när du sökte till den, vad behövde du göra? Tycker du att det är väldigt mycket att göra, är det stressigt ofta eller är det ett "lagom" tempo?

Kommenterarens avatar

Hmm. Det var jag kanske? Hmm vart var det i så fall? Jag bor ju i Danderyd till att börja med numera så kanske har det varit mer en en gång? 🙂 jag far runt lite med kameran. Senast var jag i Tyresta nationalpark. Mysigt!

Kommenterarens avatar

Jag bor i trollbäcken i Tyresö – så det är inte superlångt till tyresta 😀

Kommenterarens avatar

Kul att läsa =) Jag gick bildbehandlingsutbildningen direkt efter kungstensgymnasiet (en trappa upp.. hehe) det var rätt najs även om den antagligen var rätt annorlunda då. Det var innan den blev gratis och gjordes om.
Men idag satsar jag på foto på heltid, Min arm pallar inte retuschering på den nivån som krävs och är suupertrasig efter två års fast tjänst 🙁

Kul att se bilderna på ET. Många minnen kommer tillbaka =) En gång fick hon mig att skriva ut en bild på sumobrottares bakdelar 25 gånger innan det vart bra. Haha!

Ha det så fint, kul att följa din blogg =)

Kommenterarens avatar

Hur lång är utbildningen ? Måste man ha någon speciell kunskap i Photoshop innan eller jobbat med just bild innan? Skulle man skicka in bildprover på egna foton ? 🙂 MVH Linda Emanuelsson

Kommenterarens avatar

Var det svårt att hitta ett boende? Kunde du hyra eller måsta du köpa?
Hur mycket har själva utbildningen kostat?
Hur mycket förkunskaper behövs?

Skulle så gärna vilja söka! Kanske inte i år, känns som man är lite sent ute haha. Men kanske ett annat år. 🙂

Kommenterarens avatar

Jag hade tur med boendet och hittade rätt på första försöket tack vare en bloggläsare. Men det kan vara lite klurigt, ja. De flesta i min klass har hittat via släktingar/kompisar eller genom att lägga ut en egen annons på blocket. Alla hyr i princip i andrahand (förrutom de som är från Stockholm, som bodde här innan) 🙂 Utbildningen har inte kostat något mer än de CSN-skulder man dragit på sig och några få hundralappar för några böcker och printar 🙂 Ang förkunskaper så har jag svarat på det i inlägget 🙂 Kul ju! Och neeej du är inte sent ute! Jag tror jag drog ihop mitt sista veckan 😉 Men du gör ju såklart som du själv vill 😀 Kram!

Kommenterarens avatar

Tack för det fina svaret Elin! Jag sitter nu och gfunderar om jag ska skicka en ansökan i alla fall men funderar också på att om jag kommer in och känner att jag vill tacka nej. Tror du det är svårare att komma in en gång till eller är det "kommer du in så måste du ta det"? Känner att i höst kanske jag är redo även om jag inte känner det nu. Läskigt att slungas ut ur rutinerna och tryggheten som vardagen är nu!

Kommenterarens avatar

Jag tror inte att det är något problem – tror de fokuserar på det de får in i år och inte vad någon skrivit tidigare 🙂 sök! 😀

Kommentera