Då insåg jag att jag var förälskad

Detta var en av önskerubrikerna i min bloggundersökning!
Och det är väldigt pirrigt att posta detta, av många olika anledningar, kommer ni märka när ni scrollar :-*
 
 
 
 
 
Vi träffades på sommarjobbet en solig dag i juni. Eller vad vet jag om det förresten, jag var så jävla förkyld/febersjuk, så jag minns inga detaljer… haha. Han stod bara några ynka meter från mig med sin vagn fylld med post, men de två första veckorna sa vi ändå inte så mycket till varann. Typ ”hej” och ”har det gått bra idag?”, eller något sådant. Jag minns inte riktigt. Minns bara ett väldigt kort samtal när jag hade klarat min första postrunda själv utan att köra fel och jag sa att jag skulle fira med tårta. Hehe…
 
Någon gång den andra veckan började vi prata mer ordentligt med varandra. Vi fyllde i våra tider i vikariepärmen när alla hade gått hem och dröjde kvar för att prata om allt möjligt, som jag heller knappt kommer ihåg. Jag vet bara att jag tyckte att det fanns någonting i luften mellan oss. Lite spänning sådär, som fick mig att glömma att andas när han såg på mig.
 
Jag var väldigt bestämd med en sak och det var att jag absolut inte skulle träffa någon på minst ett år. Inte seriöst i alla fall. Jag var typ förhållandeutbränd. Men man kan ju träffas för att det är kul också, tänkte jag, lite som en sommarflirt. Så vi började ses.
 
 
Vi hängde var och varannan dag hela den sommaren. Badade, letade Haninge runt efter uppblåsbara båtar, promenerade i stan, spelade kort i solnedgången och kysstes i korridorerna på jobbet när ingen såg.
 
Sen förstod jag ju att det var något verkligt med grabben när sommaren började lida mot sitt slut och jag ville stanna tiden. När jag blev rädd för att han skulle flytta tillbaka hem och glömma bort mig. Haha. Men det gjorde han inte och när jag kom till Uppsala för första gången så kändes allting så väldigt mycket mer på riktigt. Så vi blev ihop någon gång där i början av hösten. Så gick det med den inplanerade singeltiden 😉
 
Nä men jag är så jäkla tacksam för att vi båda hamnade på samma postkontor just den där sommaren. Han är SÅ fantastisk! <3
 
 
 
 
 
 
 
 Hej hej Filip ??
 

81 kommentarer

Kommenterarens avatar

Fint! Jag minns när jag blev kär i min sen blivande man, 1989 – haha hundra år sen! I år firar vi 20 år som gifta och förra veckan åkte vi äntligen på vår smekmånad, sååå mysigt <3 Enda smolken i bägaren är att min mamma inte gillade min man från första början vilket ledde till bråk och att jag inte pratade med henne på flera år förrän jag sen blev med barn. Tråkigt var det. Så kommer jag aldrig göra mot våra barn.

Kommenterarens avatar

Men åh <3

Tack för mysig läsning, så glad för er skull! Håller med om det där med relationer och känslor, man kan aldrig planera sånt, försöker man det så får man en käftsmäll av ödet känns det som :p Så det är bara att åka med och njuta, haha!

Kommenterarens avatar

Så fint! Älskar att få ta del av sådanahär fina berättelser från livet 🙂 Och givetvis händer ju det man har bestämt sig för att det INTE ska hända 😉

Kommenterarens avatar

Så hærlig å lese at du er lykkelig og forelsket. Savner den følelsen selv, å være forelsket. Jeg er lykkelig men ikke forelsket 🙂 Kanskje en dag kommer det en mann ridende forbi her på gården på en hvit hest, hvem vet…

Kommenterarens avatar

När jag träffade min pojkvän var även jag inställd på att vara singel. Var trött på att vara i ett förhållande av olika orsaker, men så dök han bara upp och det blev som det blev. 🙂

Kommenterarens avatar

naaw, nu blev jag kärlekskrank, haha. Så fint inlägg hörrdu! verkar förresten som alla träffar någon när de INTE vill.. ska ändra mindset tror jag 😉

Kommenterarens avatar

Å gu så kul att han ville stiga in i bloggljuset haha! mycket stilig kille 🙂 älskar er fina historia, alla känslor påminner ju en själv om när man träffade sin egna prins ^^

Kommenterarens avatar

Hej Filip!! Ta hand om den där bruden du hittade bland posten. Hon är en pärla och en av Sveriges coolaste människor. Tusentals tjejer kommer bli sura på dig om du inte är hennes drömprins – eller i alla fall en verkligt fin människa som får verkligheten att bli drömsk. 😉 Lycka till er båda!

Kommenterarens avatar

Iiiih så fint! Tycker de flesta kommentarerna här över summerar det jag tänkt säga. Roligt att han ville synas på en bild och "hej Filip!" 😀

Kommenterarens avatar

men ååh, blir ju alldeles pirrig av lycka!! Så himla fint det kan bli. Och hejhej, Filip! 😀

Kommenterarens avatar

Haha sjukt att man blev så glad av att äntligen få se en bild på din drömprins! Hoppas ni får mååånga fina år tillsammans 🙂

Kommenterarens avatar

Åh, lite pirrade det allt i magen när jag läste detta. Jag träffade min kille på liknande sätt nu i höstas. "Kysstes i korridorerna på jobbet när ingen såg", igenkänningsfaktorn på denna. ÅH!

Kommenterarens avatar

Vad roligt att få ett ansikte på din drömkille 🙂
Jag kan tänka mig att ni är superfina tillsammans!

Jag träffade också min sambo när jag som minst ville ha något seriöst. Hade kommit ur ett 5år långt förhållande och singel hann jag vara i 7 månader, mellan januari till juli..
I december samma år (2014) plussade jag och i augusti 2015, nästan precis ett år efter vi hade blivit tillsammans, så kom vårt kärleksbarn 🙂

Kommenterarens avatar

😀 😀 😀 Och så himla roligt ändå… det blir aldrig som man tänkt sig. Men det är ju lite det fina i det hela också 🙂

Kommenterarens avatar

åh så fint <3 Tack för att du delar med dig! Så mysigt att läsa.

Kommenterarens avatar

Hej!
Helt annat ämne nu men… Har du sett filmen babysitters blackbook? Huvudrollsinnehavaren är så lik dej! Satt hela filmen och tyckte jag kände igen henne, sen klickade det ju att det är ju dej hon är lik, ja eller om det nu är tvärtom.
Det måste du genast kolla! =)

Kommenterarens avatar

Alltså gud vad kul. Jag läser även egoinas blogg och hon har nyligen "släppt" en bild på sin pojkvän och även hans namn. Jag har varit så nyfiken på både hennes och din kille och nu heter de båda Filip 😀

Kommenterarens avatar

Åh, Elin! Så jäkla glad för din skull, du verkar ha hittat en riktig toppenkille! Njut och må bra! ?

Kommenterarens avatar

Men åh så mysigt! Och så kul att få se den mystiske Filip tillslut, bara sådär hux-flux! Av vad vi har fått läsa verkar han var kanon!

Och jag tror nog att det där en inte har "planerat" blir bäst. Så blev det med min kära viking för lite mer än 7 år sen i alla fall 😀
Jobbfling där också, för den delen 😛

Kommenterarens avatar

Men Elin! Så pirrigt och fint det låter!

Och det här med "inplanerad" singeltid funkar aldrig. När jag började träffa min M var jag bestämd med att jag inte skulle ha något seriöst fören efter sommaren. Det var i november/december i slutat på mars fick jag bara inse att jag var upp över öronen förälskad i honom, nu 1 år senare blir jag fortfarande helt pirrig av honom.

Kommenterarens avatar

Fin berättelse!!
Jag är helt hundra på att kärleken hittar man (eller kanske är det kärleken som hittar en själv?) när man minst vill det. Jag träffade min nuvarande kille efter att ha varit singel i två månader från mitt första förhållande på ca 3 år. Nu skulle jag leva studentliv och vara singel hade jag tänkt! Men nej det gick inte när jag kände att killen jag träffade kunde jag inte vara utan. Trots jag hade planerat ett singelliv… och nu har vi varit tillsammans i tre år och precis köpt lägenhet tillsammans!

Och samma sak har hänt nästan alla mina kompisar som nu är i ett förhållande. De blir tillslut tillsammans trots att de egentligen inte vill ha ett förhållande, men kärleken bryr sig inte om det ^^

Kommenterarens avatar

Åh 😀 😀 så fint att du delar med dig! Man vet ALDRIG när kärleken dyker upp!! Verkligen aldrig! Hade också bestämt mig att nä "nu ska jag vara fri som en fågel och inte ens tänka på killar" men så blev jag såklart superkär i min egen prins för över fyra år sen, och är än idag lika kär 🙂 kärlek är det bästa som finns! All lycka till er! <3

Kommenterarens avatar

Åh, så underbart att läsa! Och kul att få se din kärlek! 🙂 Haha, känner igen det där med att "nu ska jag allt vara singel länge..". Jag hade precis kommit ur ett dåligt förhållande när jag träffade min man. Vi fattade tycke direkt, och några månader senare berättade han hur han kände och tillade att jag fick ta den tid jag behövde (för att återhämta mig från det förra förhållandet) och jag svarade bara "Bra, tack". Haha. I fyra månader höll jag tyst (även om jag visade med små gester att det var ömesidigt) och sedan berättade jag att det var ömsesidigt. En månad senare blev vi tillsammans och nu sitter vi här, snart 8 år senare, gifta med två barn. Kärleken kommer verkligen när den själv vill – och tur är väl det! 😀

Kommenterarens avatar

Så roligt att få läsa er fina berättelse! Jag vill också bli kär någon gång men nu är jag 29 och den är alldeles för långt borta haha. Men ni är så gulliga tillsammans!

Kommenterarens avatar

29 är ingen ålder! Man ska inte ha bråttom in i kärleken, då blir det som mina tidigare förhållanden…. 😉

Kommenterarens avatar

Åh Elin! Man blir ju helt varm i kroppen av att läsa att detta. Är så glad för dig, att du har det bra och mår bättre <3

Kommenterarens avatar

Vilken fin berättelse, tack för att du delar med dig och grattis till kärleken!

Kommenterarens avatar

Jag blir helt varm i kroppen när jag läser det här.
Dessa sommarflirtar, en del förblir bara en flirt andra växer till något starkare.
På mitt första sommarjobb som fastighetsskötare så fanns där en flirt, det var en fin sommar med pirr i magen och kyssar mellan ogräs-rensningen.

Kommenterarens avatar

Nej så mysigt det låter, blir som lite avis på det spännande sätt ni träffades på! För mig var det väldigt oromantiskt sätt som jag träffade min kille på, haha..

Kommenterarens avatar

Vilken fin berättelse. ???
Jag känner igen mig i när man väl ha planer på att vara singel så när man minst anar det så händer det Man träffar sin kärlek. Jag träffade min älskling på Öland en sommarkväll för snart 8 år sedan. ☺❤

Kommenterarens avatar

Haha så det kan bli! Tror inte det där är allt för ovanligt sätt att träffas på?

Kommentera