Du kan göra precis det du vill

Det blir lite sen-kväll-snack här. Det var länge sen.
 
Det började med att jag inte hade fått en enda kommentar på mitt senaste inlägg och jag ba ”va?” – var det inlägget så tråkigt att det inte finns en enda sak att säga om det? Blev förvirrad. Och ännu mer förvirrad när jag ändå fått 23 likes. Hmm.. Men aja..
Sen insåg jag att jag hade råkat stänga av kommentarsfunktionen. Så det var det. Tänk att en sån simpel sak kan ge en så dåligt självförtroende?? Haha. Trodde inte att jag brydde mig så mycket, men tydligen gör jag det. Fast det är klart, det betyder mycket för mig att läsa vad ni har att säga. Det har det alltid gjort och kommer alltid göra. Det är det som håller mig peppad och den här bloggen vid liv efter snart nio (!) år.
 
Men så kom det in en kommentar ändå. Inte på det inlägget, men ändå. Från en annan Elin med massor av drömmar – men hon började tappa hoppet om att någonsin få dem uppfyllda. Det gjorde mig ledsen, fast samtidigt lite beslutsam. För vad är mitt uppdrag i livet om inte att få andra att också följa sina drömmar? Jag tänker inte sitta här och se hur någons drömgnista slocknar. Nej. Det gör jag bara inte.
 
Fast kanske måste man komma ner i den där hopplösheten, för att kunna motivera kampen. För mig krävdes det uppenbarligen en depression och alltså ett två år långt mörker för att inse att jag behövde göra det som jag egentligen inte vågade.
 
Det är intressant hur något som jag nu ser som så enkelt och självklart, kan ha varit så himla skrämmande. Och att det skulle krävas mod för att göra det: Jag bodde utanför Jönköping och hade ett bra jobb. Det fanns inget att klaga på, men ändå var det som att min gnista slocknade och allt blev mörkt. Det krävdes ett miljöombyte och en förändring i karriären för att sätta fyr på den igen och det började brinna ordentligt.
Åh vad det brinner fortfarande.
 
En konstant eld som påminner mig om hur jäkla rätt det där beslutet var. Och hur lycklig jag har blivit. Inte för att jag lever loppan direkt (ekonomiskt läge: svajigt och det lär fortgå), men va fan, jag är här och jag gör det jag vill göra. Jag är här för att jag vill vara här! Jag sitter inte på en skrivbordsstol i ett kontorslandskap och snurrar, medan jag tittar ut genom fönstret och undrar vad som gömmer sig bortom trädtopparna. Jag har inte ångest när jag går och lägger mig, för att jag känner att jag aldrig har tid att göra det jag tycker om att göra.
 
Nej, jag sitter på en annan, betydligt mer attraktiv, action-stol med tjocksockar och njuter av hur solen skiner in genom fönstret. Och jag myser för att just den där stolen var vad som fanns på andra sidan de där trädtopparna. Jag har inte ångest när jag går och lägger mig, för varje ny dag är ett äventyr. Och jag är fri! FRI!
 
Det jag vill säga med detta är att DU KAN GÖRA PRECIS VAD DU VILL. Det är du som bestämmer. ”Ja men tänk om det går åt helvete, tänk om jag inte trivs, tänk om det inte är något bra, tänk om jag inte klarar av det”. Ja, tänkt, då kan du gå tillbaka. Eller välja en ny väg. Det behöver inte vara krångligare än så. Svårigheten är i våra huvuden. Jag har megaångest för tiden efter examen nu – för att jag inte ska klara mig – men samtidigt är jag så himla ”fuck this” alltså. JAG KÖR! Går det åt helvete så får jag väl börja jobba på Posten igen, det är väl inget mer med det 😉
 
Tro mig, jag har varit alla tiders mes. Jag kanske ser lite cool ut nu, men jag har varit en skallra i en mörk vrå också. Om jag vågade, så vågar du.
 
Det finns något mer än ”okej” hörni. Jag vill ta er om axlarna och skaka om er. Kolla er djupt in i ögonen och säga att DU KAN. Det handlar inte om att ”lyckas” – för det har jag inte gjort ännu – utan det handlar helt och hållet om att göra det som man mår bra av att göra.
 
Jag vill tala om för er vilket jäkla rus det ger att bara vända upp och ned på allt och bara köra. Hur rätt det känns när allt är rätt. Hur den där lyckan av att leva en dröm kan bygga upp ett pansar och skydda en från allt i livet som hugger i en.
 
Jag vet inte vad jag snackar om längre, så jag ska nog avrunda här.
Men ni är alla superhjältar, kom ihåg det <3

107 kommentarer

Kommenterarens avatar

Det betyder så mycket för mig att läsa det här! Ljusar upp min kväll och ger mig ett leende på läpparna. Detta tack vare dig, så tack snälla du!

Kommenterarens avatar

Bra skrivit Elin! Du ger hopp till mig att jag kan uppfylla min dröm så småningom. Mig och många andra, det är jag säker på! Jag har läst din blogg i massor av år men jag kommenterar tyvärr väldigt sällan… (eh typ aldrig faktiskt) Men nu när jag ändå är här och lämnar ett litet avtryck, så tänkte jag även passa på att säga tack för all inspiration genom åren. ♥ Keep up the good work gurl!

Kommenterarens avatar

Inte kan vi ha en opepp Elin, ska spamma kommentarer nu! Det du gör inspirerar så mycket! inte bara när det kommer till Foto men allt annat du delar med dig av på denna bloggen! Fortsätt med det du gör, det uppskattas! :)))

Kommenterarens avatar

Ojoj va detta inlägg kom presic i rätt tid!
Kom nyss hem från jobb och var sjukt opepp.
Men nu mår jag mycket bättre 🙂
Satt på imacen surfa in på din blogg det första jag gjorde och så får man läsa något sånt här gött!
Läster din blogg varje dag och måste få tacka för allt fint du skriver och alla dina super fina bilder.
Jag får sådan inspiration.
Fortsätt så här Elin du är så Grym <3

Kommenterarens avatar

Men åh vad glad jag blir! (Inte att du kom hem opepp, men att du mår bättre såklart haha). Så skönt att känna att ens ord kan hjälpa något.. Tusen tack för peppen som du precis gav tillbaka 😀

Kommenterarens avatar

Jag vet inte om du läst boken The Secret, men kortfattat handlar den helt enkelt om att om man tror att man ska få eller uppnå något tillräckligt mycket så kommer det att ske. Typ "if you can dream it, you can do it" och att redan tro att man har uppnått/har det man vill ha. Läste den för massa år sedan och insåg att this is it, this is how everything works. Allt föll på plats.. Är själv väldigt kritisk till allt hokuspokus och sånt, men den här boken är skitbra!
Allt går!
Och om någon annan läser detta så ta en titt i boken du med.

Kommenterarens avatar

Tack för de inspirerande orden, det är ju faktiskt bla du som har "fått" mig att våga hoppa både när det gäller flytten till Skara men också sådana småsaker som att våga sig på att sy (eller ja, började sy och sedan hamnade det på hyllan men jag skaaaa ta upp det igen :D) egna fantasykläder.

Jag gillar ett ordspråk som jag hört;
-but what if I fall?
-but darling, what if you fly?

försöker köra på den samt på ordspårket jag faktiskt tatuerat in på mina fötter: försök inte styra livet, låt livet styra dig 🙂

Tack igen, behövde faktiskt en liten påminnelse <3

Kommenterarens avatar

Jag har för mig att jag svarade på den här kommentaren i mobilen, men den är likväl här "oläst" ändå, så jag tar risken att eventuellt "svara igen" 😉 Men jag gillar verkligen också de där ordspråken! Grymma! 😀

Kommenterarens avatar

Tack så himla mycket för inspirationen! Du är bäst Elin! Har känt länge nu att jag inte kan, att allt är så svårt, men efter det här inlägget så har jag fyllt på med nytt hopp :D<3

Kommenterarens avatar

Wow, det här va något jag kände att jag verkligen behövde. Tror jag själv börjar bli ganska bekväm i mitt liv, liksom lite för bekväm. samtidigt som jag känner att det drar lite i mig, det här är inte helt det jag vill göra och bli bekväm i.. det finns fler äventyr som jag inte får missa! Tack, nu ska jag bara välja var jag ska börja 😀 Livet är allt bra spännande ska man komma ihåg!
You rock <3

Kommenterarens avatar

Underbar pepp! precis vad jag behövde just nu 🙂 Tack!

Kommenterarens avatar

Så intressant… Det här inlägget träffade mig rätt i magen… Tack, för jag behövde det. <3

Kommenterarens avatar

Så bra skrivet! ^^ Du har inspirerat mig! Halkade in på din blogg när jag just skaffat kamera och bara var en syälskande, nyseparerad sak som inte visste vad jag ville göra med mitt liv och som inte trodde att det fanns fler nördar där ute 😉 Du har visat mig att det finns fler som är som jag och du har inspirerat mig att våga fota och att våga ägna mig åt mina fantasyfantasier öppet! <3 Du har visat att det är okej att vara annorlunda än idealbruden, men ändå vara snygg och duktig och härlig och bara helt fantastiskt.

Kommenterarens avatar

Åh, tack! Så himla bra skrivet och uppmuntrande att läsa. Saker man nu står inför och tycker är jobbiga beslut kommer säkert bara vara självklara i framtiden. Det behövde jag! Tack!! <3

Kommenterarens avatar

Åhhh jag tänkte när det inte gick å kommentera igår att du blockat just bara mig… Ähhhh den där Cilla vill man inte ha en kommentar ifrån ?

Kommenterarens avatar

HAHA! Ja fy fan alltså – henne kan man ju inte ha rännande fritt bland kommentarerna, man vet ju aldrig vad hon hittar på 😉 Närå :-*

Kommenterarens avatar

Här sitter jag framför datorn och gråter, för det här träffade så hårt. Detta är något som jag går och tänker väldigt mycket på till och från, och just nu de senaste veckorna har det varit väldigt mycket till. Jag vill så mycket med mitt liv, men sitter liksom fast. Jag vågar inte. Jag har en väldigt svår social fobi till exempel som får mig att inte våga gå någon utbildning, vilket jag väldigt gärna hade velat. Den hindrar mig från att göra så väldigt många saker jag drömmer om. Och den rösten i hjärnan som säger att jag inte kommer klara det är så stark, och nästan totalt överöstar alla de andra rösterna. Det finns andra röster. Det finns röster om hopp. Jag känner att dom finns där, men hamnar totalt i skuggan av den "onda" rösten.
Att läsa detta inlägget stärker dock hoppet. Men inte bara detta inlägget, utan hela din blogg. Jag har följt den nu ett bra tag, och jag blir ofta så inspirerad och imponerad. Du vågade ta chansen, och går den utbildningen du ville gå. Du lever ett underbart sagoliv med dina vänner. Du gör så många coola saker i ditt liv, och jag önskar att jag någon dag kan komma dit jag med. Tack för att du delar detta med oss.

Kommenterarens avatar

Men åh <3 Det är så lätt att de negativa rösterna tar över, det känner jag väldigt väl igen.. Och det där med fobin också, även om den har blivit mycket bättre de senaste åren. :/
Tack så jättemycket för de fina orden! Vilken otrolig fin känsla jag fick i magen nu. <3

Kommenterarens avatar

Jag sitter på tåget, på väg till skolan. läser ditt inlägg och tårarna rinner. Så fint skrivet, så rätt! Jag tog själv ett sådant kliv som ruskade om lite i livet för ca tre år sedan. Jag började utbilda mig till grafisk designer. Jag vågade fast än det var så jävla läskigt. Examen närmar sig och nu sitter jag här med bristande gnista igen, kommer det gå det här, kommer jag få jobb, ska jag ta ytterligare ett mega kliv och kasta om världen igen för att fortsätta dit jag verkligen vill eller ska jag bara skita i allt.. Nej det ska jag inte, jag ska banne mig kavla upp ärmarna, ta klivet och ge gärnet 150% extra! Tja, ville väl bara säga att du tände den där lilla gnistan igen, och skrev precis det jag behövde höra. Tack! <3

Kommenterarens avatar

Men åh fina <3 NEJ du ska inte skita i det – och det ska inte jag heller. Nu hugger vi i! :-*

Kommenterarens avatar

ÅH. Du satte ord på det. Behövde verkligen läsa detta, precis denna dag. Efter en deppig vecka fick jag plötsligt världens fredagskänsla tack vare dig. Du är bäst!
<3

Kommenterarens avatar

Mitt i prick! Så bra skrivet! 😀
Behövde denna peppen nu då jag funderar på att inte gå tillbaka till mitt säsongsjobb som jag haft i 5 säsonger nu där jag känner att jag inte kan utvecklas.. Det är skitläskigt. Men vafan, man lever ju bara en gång! Tack Elin! <3

Kommenterarens avatar

Känner igen mig så mycket i det du säger! Vet när jag bytte jobb förra året till en projekt anställning från ett fast hur flera i min omgivning tyckte jag var galen/idiot som gav upp en fast anställning för en projektanställning. Så här i efterhand är jag fortfarande stolt över att jag tog det beslutet för jag mår 100% bättre på mina nya arbetsplats och gör så mycket mer saker än på mitt förra jobb. Jag har utvecklats så mycket och är glad att jag vågade hoppa på tåget.

KRAM PÅ DIG!

Kommenterarens avatar

Kort och gott: Tack.
Efter att ha följt din blogg sedan 2008 eller något sånt (herregud!!), så tröttnar jag aldrig och kikar in här varje dag. Du är så jordnära och härlig! <3

Kommenterarens avatar

Du skriver verkligen helt fantastisk! Du klara liksom av att sätta ord på det jag själv sitter och grubblar på ibland utan framgång. Du är så jäkla cool Elin, kbk, kör bara kör! 😀
Kram!

Kommenterarens avatar

“JAG KÖR! Går det åt helvete så får jag väl börja jobba på Posten igen, det är väl inget mer med det”. Ditt inlägg mina tankar och det har du rätt i att man kan alltid gå tillbaka eller välja en ny väg. Fail:ar jag, så gör jag väl det. Jag har iallafall försökt.
Tack :D!

Kommenterarens avatar

Jag känner igen mig så otroligt mycket i det du skriver här. Hur länge har inte jag också gått runt och drömt om alla de där sakerna som jag velat göra – men aldrig vågat.
Men nu blir det en ny väg – snart slutar jag på mitt jobb och börjar heltid med mitt egna, och jag tänker ta det som ett gott tecken att du skrev detta mitt i tumultet av oro, förvirring och glädje!
Tack för en härlig blogg med många kloka ord 🙂

Kommenterarens avatar

Vilket peppigt och fint inlägg. Läste det i precis rätt tid också. Har suttit hela dagen och känt mig så fruktansvärt opepp och deppig på jobbet. Nu fick mina drömmar lite extra bränsle. Dags att ta tag i sitt liv igen! 🙂

Kommenterarens avatar

Tårarna bränner i ögonvrån nu och jag vill inget hellre än att kunna ge dig en stor, stor kram

Kommenterarens avatar

Ett fantastiskt inlägg som fick mig att tänka till ordentligt! Tack för de inspirerande och peppande orden. DU är min hjälte! <3 Kram och trevlig helg!

Kommenterarens avatar

Tack Elin. Tack för de fina orden, det var precis vad jag behövde läsa. Jag ska spara ditt inlägg och läsa det när jag känner mig låg. Tack!

Kommenterarens avatar

Du är helt jävla amazing!! / skrivet från Brighton av en tjej som har börjat göra precis det du skriver om – BARA KÖRA! Gasen i botten, vroom vroom!

Kommenterarens avatar

Så tänkte jag också, och nu har jag jobbat på Posten i snart tre år….. haha

Kommenterarens avatar

Det här var precis vad jag behövde höra just nu. Tack! 🙂

Kommenterarens avatar

Elin, du är klok som en läsebok:) Vet att det inte stavas så men det var en replik jag hade i en mellansstadiepjäs vi hade för föräldrarna. Jag tyckte den passade in här:)

Jag läser din blogg ofta och har nog inte funnit ett inlägg jag inte läst och funnit nått intressant med. Ibland går det lite tid emellan jag läser beroende på om det är mycket runt mig. Men som en boomerang kommer jag alltid till din sida och läser alltid ikapp 🙂
Ibland tänker jag att jag kan inte kommentera varje inlägg för då tänker du, oh fan han igen, den jobbiga jäveln:) Så jag läser alla dina inlägg och jag gillar dem, glöm aldrig det om ingen skriver kommentar eller att du råkar stänga av funktionen 🙂

Rock on:)

Kommenterarens avatar

Aaaw.. Fast det skulle jag aldrig tänka! Blir glad när dina kommentarer kommer in, för det känns som att du är min kompis, även om vi aldrig träffats 🙂

Men jag ska tänka på det! 😀

Kommenterarens avatar

Hej Elin 🙂
Jag har läst din blogg nu ett tag, och känner mig alltid så inspirerad så fort du visar dina foton. De är alla så fantastiskt bra! Wow, säger jag bara…
Jag är en nybörjare när det gäller foto, men jag tycker att det är jättekul och vill bara fota hela tiden! Dock är det ju svårt att veta om ens foton är bra eller inte, vilket gör att man blir otroligt osäker på sig själv som fotograf.
Men jag ska komma till saken, jag går första året på gymnasiet med inriktningen "Media" där givetvis foto ingår. Jag kunde ingenting i början av terminen men jag börjar smått lära mig nu! Grejen är att vi har fått en uppgift att fota bilder som sedan ska bli svartvita, och jag undrar om man bör tänka på något särskilt när man tar svartvita bilder? Sedan ska vi också ta porträttbilder (i miljö) i svartvitt, och jag vet inte riktigt hur jag ska tänka gällande porträtt bilder… Har du några tips?
Förlåt för så lång kommentar….
Tack på förhand 🙂

Kommenterarens avatar

Hej nicky! Tack så jättemycket! 😀 jag skulle kunna göra ett inlägg om svartvita bilder! Ska försöka publicera det idag, men annars i början på nästa vecka 🙂 ska klura lite på porträtt också, annars finns det många handledningar på nätet om jag inte hinner med :-* superkul att du kämpar på – men kom ihåg att allt du gör är bra om bara DU tycker det 🙂 för fotografi handlar om att vara en konstnär och det är dina konstverk – så du gör precis vad du vill med dem 🙂

Kommenterarens avatar

Wow, vilket underbart inlägg! Du lyckas få mig att känna igen mig och bli peppad på samma gång 🙂

Jag undrar: Hur visste du att du ville satsa på just foto? Du har ju många talanger förutom att fota, det vill säga skriva, sy och rita. Hur visste du att det var just foto du ville satsa mest på?

Kommenterarens avatar

Bra inlägg! Alltid kul när folk försöker motivera och hjälpa varandra. Jag försöker göra detsamma även om jag inte når ut till mer än vänner och familj. 🙂

Kommenterarens avatar

Åh om det vore så lätt att följa sina drömmae och mål i livet. Jag har egentligen två helt olika men lika viktiga mål i livet och jag kan bara välja en av dom. Och just nu vet jag inte vilket mål jag ska välja för att det finns två andra personer med i bilden… Jag har grubblat och tänkt i flera månader men kommer ingen vart. Om jag väljer det ena målet kommer jag få kämpa så sjukt mycket och det kommer säkert ta flera år innan allting blir bra men det är också ett mål jag vill mest nå. Det andra målet vill jag med nå men det tar inte lika lång tid men då får jag uppoffra många saker… svårt det där med drömmar och mål. Det är ännu svårare att ha drömmar och mål när man har en familj! Tack för inlägget, kommer sitta ikväll och tänka och grubbla ?

Kommenterarens avatar

Enda sedan jag hittade din blogg från första början (vilket var några år sedan nu) så har jag sett upp till dig och inspirerats, inte bara för att du är grym på det du gör utan också för att du allt som oftast verkar vara så glad och uppiggande, vilket är smittsamt haha, så detta inlägg satt ju verkligen perfekt nu när man har tusen saker i huvudet, drömmar, planer, idéer, finns Så mycket man vill göra…men ibland känns allt bara hopplöst när det ständigt finns saker ivägen. Så tack för lite pepp, det kommer väldigt lägligt ☺️

Kommenterarens avatar

Peppigt! Tycker det är inspirerande att läsa om personer med drömmar och hur de har gått tillväga för att närma sig dem. Själv är jag tragiskt tom på drömmar, det finns liksom inget inuti. Så jag sitter kvar på min kontorsstol, tittar ut över trädtopparna och börjar inse att det inte finns så mycket mer. Det får vara okej det också, även om det låter en aning deppigt. Hur som helst, det är helt fantastiskt att se din resa via bloggen och underbart att du kommit till en punkt där du är lycklig 🙂

Kommenterarens avatar

Men jag tycker inte alls det låter deppigt. Om det inte är något annat som drar så finns det ju inget som tynger ner dig om du inte gör något åt det. Inget ”tänk om jag hade testat” när du blir äldre. Skönt! 🙂 och tack så mycket <3

Kommenterarens avatar

Hej Elin!
Jag har följt din blogg on and off i väldigt många år nu och tycker att du varit helgrym hela den här tiden! Och man ser verkligen hur du har utvecklats! Jättekul! 🙂

Nu är det så att jag själv har varit intresserad av fotografi i flera år, köpte min första systemkamera när jag var 15 och började fota (och tyckte jag var asgrym – såklart). Nu på senare år, när jag har växt upp och börjat tänka att jag måste satsa på ett "riktigt" jobb, har fotandet liksom hamnat i skymundan. Jag påbörjade förskollärarutbildning på universitetet, för jag tänkte att där finns det ju i alla fall jobb i framtiden – vill jag fortfarande fota senare i livet får jag väl göra det på fritiden liksom. Men det slutade med att jag "hoppade av" utbildningen efter ett år, för jag kom på att jag faktiskt inte tycker om barn. Alls. Så nu arbetar jag deltid med marknadsundersökningar (ja, jag är den där irriterande personen som ringer dig på fredagskvällarna och undrar om du vill vara med i en undersökning) och det har fått mig att fundera på vad mitt nästa steg ska vara. Jag har kollat in Bildjournalistikutbildningar, men vet inte om det är rätt. Jag vet inte riktigt vad jag vill göra, men jag tycker om att fota. Jag vet bara inte riktigt _vad_ jag vill fota.

Fotointresset går i vågor, ibland är jag ute varje dag och fotar. Sedan tar motiven slut, jag hittar inget nytt att fota, inspirationen tar slut och jag blir bara frustrerad för jag tar samma bilder om och om igen. Hade du någon sådan period? Där du kände att "nä, det här ÄR inte så kul… MÅSTE jag ut och fota nu igen?" eller liknande. Så är det för mig ibland. Men sedan försvinner det och jag vill ut och fota igen!

Okej, så min fråga är (ja, jag hade faktiskt en…) : finns det jobb för fotografer? Vad ska man göra för att bli fotograf? Kan man gå massa småkurser eller ska man satsa på en större kurs? Vad för kurs ska man satsa på? Eller kan man lära sig själv, med hjälp av böcker och internet? Hur är det att vara fotograf? Och (om det inte är allt oförskämt att fråga) hur är det med lönen? Hur mycket tjänar man? Klarar man sig? Kan man göra sig en karriär i Sverige eller måste man utomlands för att lyckas? Ska man satsa på nyhetsfotografi, dokumentärfotografi, eget företag med bröllopsfotograferingar, barnfotograferingar, porträttfotograferingar osv? Är det stressigt att fota folk?

Okej, det blev en hel del frågor (förlåt!). Om du någon gång har tid att sätta dig ned och besvara några av mina frågor eller berätta lite av din egen erfarenhet, får du gärna skriva till min mejl.

Tills dess får du ha det jättebra! 🙂 Kram!

Kommenterarens avatar

Jag håller på och svarar på detta i nästa frågor-och-svar som kommer upp på bloggen (förmodligen efter att jag kommit hem från USA om en vecka) 🙂

Kommenterarens avatar

Du är själv en superhjälte Elin! Tror alla blev berörda på något sätt av detta inlägget och behövde höra det, inklusive mig. Fortsätt med det du gör, för du är bäst på det!
STOR KRAM

Kommenterarens avatar

Sådan här pepp behövs! Saker och ting kan bara gå åt helvete. 🙂
Själv har jag massa idéer och jag vill försöka att satsa mer på mitt fotande och utvecklas.
Tack för bra inspiration.

Kommenterarens avatar

Så härligt motiverande skrivit av dig! Jag skulle behöva läsa det här dagligen, kanske flera gånger om dagen till och med! Heja dig! …och kanske en dag mig!

Kommentera