Snälla Lisa, kom hem

 
 
 
 
Det är söndag. Jag står och väntar på kullerstensgatan i stan. Jag fryser. Lite på dåligt humör av någon anledning, tycker det är jobbigt när det är så mycket folk. Men alla vill titta på studenterna som ska gå på bal. Klockan närmar sig 18.30 i snigelfart och jag tjurar över att paraden aldrig börjar. Jag har stått där länge och vill inte att någon ska kliva framför mig och sno min plats… kan de komma någon gång? Jag fryser!
 
Samtidigt, omkring 2 mil därifrån, kliver en 17-årig tjej ut från caféet där hon jobbar och försvinner spårlöst. Hennes moped står kvar utanför, med nycklarna i låset. Hennes saker ligger kvar på backen. Men Lisa är borta och man tror att hon blivit bortrövad. En söt, blond tjej på ett café ute i ingenstans. Jag och mamma tänkte stanna där och fika när vi var ute och fotade på Kinekulle för två veckor sedan. Men det blev inte så.
 
Känner sånt jäkla obehag som jag aldrig känt av en sån här nyhet förr. Både jag och min syster är ovanligt medtagna. Sitter och uppdaterar alla nyhetssidor likt man sitter och uppdaterar Instagram när man precis laddat upp en bild. Refresh. Refresh. Refresh.
 
Snälla, låt Lisa komma hem säkert till sin familj igen.

13 kommentarer

Kommenterarens avatar

vilken fin text, Elin! Jag blir också så oerhört berörd av detta, mer än av liknande händelser tidigare. Min spontana analys är att det är för att det dels är geografiskt nära när det händer här i Västergötland, och dels för den där "det kunde varit jag"-känslan. Fan, hur många gånger har man inte fått den där oroskänslan av att någon kan lura bakom hörnet när man går hem från bussen/tar ut sista vagnen sopor från jobbet/traskar ner till tvättstugan en mörk kväll? Man intalar sig själv att man är fjantig, att inget kan hända – men uppenbarligen kan det ju det… Åh vad jag hoppas att hon kommer hem välbehållen snart!

Kommenterarens avatar

Ja men ellerhur.. tror också det :/ Fan alltså.. För många gånger.. Och detta gör en ju bara ännu mer säker på att man ska lyssna på sin instinkt och hellre vara på den säkra sidan, än knalla på bara för att "inte vara en mes".. :/

Kommenterarens avatar

Bor utanför Skövde så det är i närområdet och det är så jävla läskigt hela historien!
Ps. Örhängen hon i röd klänning har, vet du var de kommer ifrån? De var jättefina! Känns dumytligt att fråga om det med tanke på vad inlägget egentligen handlar om men.

Kommenterarens avatar

så hemskt. fruktansvärt. Jag hoppas de hittar henne snart och att hon är oskadd.

Kommenterarens avatar

Usch, det hela är så hemskt. Man får ju kalla kårar bara av att tänka på det…

Kommenterarens avatar

Jag känner samma obehag som du. Jag bor i Göteborg så inte alls i närheten av var Lisa försvann men jag känner mig så ledsen och sorgsen över att hon har försvunnit. Särskilt när det pratas så mycket om alla tillhörigheter de har hittat och att en kvinna i samma ålder som Lisa försvann 1992 och båda tillvägagångssätten stämmer överens.. Det känns så hemskt att man som ung kvinna inte ens vågar vara utomhus på kvällen för att någonting kan hända.

Jag vill bara att de ska hitta henne. Det här gör sönder hela mig och jag önskar verkligen att de hittar henne vid liv trots att det inte känns som de kommer göra det.

Kommenterarens avatar

Jag med. Jag fastnar alltid framför många amerikanska kriminalserier som spelar upp verkliga händelser så jag har sett så mycket av sådant här så jag målar liksom upp allt i huvudet. All tortyr och allt lidande så då blir det bara värre. Stackars Lisa 🙁

Kommenterarens avatar

Det är så vansinnigt hemskt, och jag får en sådan isande känsla i maggropen. Jag hoppas verkligen att dom hittar henne snart, och att hon kommer bli okej…

Kommentera