Från vålnad till superhjälte

Ni som har följt mig sedan minst ett år tillbaka minns säkert att jag mådde väldigt dåligt psykiskt där ett tag.
När jag var mitt inne i skiten, så kändes allting verkligen så himla hopplöst. Jag kunde liksom inte förstå hur jag någonsin skulle kunna bli glad igen.
Men det blev jag. Ett och ett halvt år tog det… Ett och ett halvt år av tårar, ångest, kaos i familjen, oro från både mig själv och närstående, uppbrott från dåvarande sambo sedan sju år, flytt, sjukskrivning och framför allt: En rejäl dos av ensamtid och självinsikt.
När ett hjulspår är djupt och lerigt, så kan det vara ordentligt svårt att komma ur det – det var lite så det kändes. Att jag försökte väja ur det, men att jag bara gled tillbaka i en grav av krav och prestationsångest. Ända tills leran började torka, i takt med att jag insåg att det faktiskt gick att leva livet genom att göra saker som man mår bra av. Man måste inte stå kvar som någon slags martyr och bekämpa ett slag som man innerst inne vet att man inte kommer att vinna. Jag är glad att jag insåg det.

Det och att jag… behövde vara för mig själv. Det insåg jag rätt tidigt. Sen att jag behövde sätta mig själv före alla andra i min omgivning, vilket var otroligt svårt. Jag behövde få ett miljöombyte och byta sysselsättning. Egentligen förändra allt. Ut med skiten bara! In med en sval bris och beslutsamhet.

Och jag blev en helt ny människa efter det.
Ibland tror jag fortfarande att jag är samma person som förut – den försiktiga, osäkra, väntande, nervösa, tysta och oroade jag utan egna åsikter – och så blir jag så förvånad när jag märker att jag inte är det. Det märktes extra tydligt när jag började skolan för fyra veckor sedan och förväntade mig att jag skulle smyga in och knappt våga titta på de andra i klassen, med bankande hjärta och darrande fingrar presentera mig och sedan sitta längst bak i klassrummet utan att säga ett ljud under lektionen, utan vänta till jag kunde prata enskilt med läraren. Istället stormade jag in på uppropet utan minsta nervositet, satte mig längst fram, mötte ivrigt allas blickar.. Jag bävar inte för att ställa mig upp och kräva allas uppmärksamhet, tar tag i saker och säger vad jag tycker.
Sommaren har varit helt fantastisk. Jag slutade på mitt jobb, reste till Santorini och USA, var på Medeltidsveckan, träffade min pojkvän, flyttade till Stockholm och började på Fotoskolan. Depressionen lämnade mig med en känsla av att vara totalt oövervinnerlig och med kraften att våga. För varje rädsla som jag utmanar och övervinner, så vill jag bara utmana fler.. och fler. Det går liksom inte att beskriva känslan. Jag har aldrig mått så bra i hela mitt liv!
Jag är så fasligt lycklig, som man bara kan vara när man varit i helvetet och vänt.
Jag älskar känslan av att regera mitt liv och jag hoppas verkligen att den består!

76 kommentarer

Kommenterarens avatar

Du är så jävla underbar och så jävla stark. Förstår precis hur du har känt eftersom jag själv har upplevt det, dock är jag bara 14 år. Musiken, kameran och nu även du räddade mig! <3

Kommenterarens avatar

Åh så fint skrivet! :)<33 Att bara få följa dig under sommaren har varit heelt fantastiskt! Att få se alla fina bilder från Santorini och USA har vart så inspererande och att du kom in till fotoskolan STHLM … Magiskt!!<3 😀 Tack för världens bästa blogg Elin<3

Kommenterarens avatar

Vilken härlig läsning Elin! Skönt att höra att det blir bättre, är själv nere i ångestträsket jobbigt ofta just nu så blir glad över att se hur det vänt för dig 🙂

Kommenterarens avatar

"There is some good in this world… and it’s worth fighting for"

Du är en äkta krigarprinsessa. Tack för att du inspirerar mig och tusentals andra varenda dag, bara genom att vara….du <3

Kommenterarens avatar

Va härligt! Jag känner igen känslan för jag har varit där, där i botten och sen tagit mig upp.
Kram på dig

Kommenterarens avatar

Du är en riktig kämpe som tagit dig ur det hela! Om du någon gång tror att du inte kommer att klara av något, tänk då tillbaka på den gångna tiden och se vilka stordåd du lyckats utföra: sådant kommer att ske igen.

Kommenterarens avatar

Wow vilken härlig känsla och jag kan med öppet hjärta säga att jag förstår PRECIS vad du menar för har samma känsla själv! Har nu gått två veckor på högskoleutbildning i Linköping och allt känns så rätt. Flyttade ifrån mitt lilla Kalmar till en större stad där jag inte kände en människa – men jag gjorde det med öppna ögon och har mött så många fantastiska människor på kort tid.

Det viktigaste för mig för att må bra var inte själva nystarten utan att se mig själv och andra med en annan inställning. Sluta jämföra och kasta bort fördomarna. Om du själv är en öppnare människa kommer du se att folk är mer öppna tillbaka!

Riktigt glad för din skull och kul att din blogg blivit mer aktiv i takt med att du piggnat till! Satt under din svåra period och uppdaterade varje dag trots att jag nästan slutade hoppas på något mer inlägg alls, men det är svårt att släppa taget om någon man ser upp till!

Stort grattis och älskar att läsa din blogg, och väldigt kul att du med ord skriver ner"lyckokänslan", för när (inte om, det är ganska förutbestämt) det kommer dåliga dagar i framtiden kan du läsa igenom vad du skrev här och kanske försöka hitta tillbaka till just det som gjorde dig lycklig!

Massa kramar!

Kommenterarens avatar

Åh!! Det är verkligen så otroligt roligt att läsa och höra Elin!! Fastän detta varit skitjobbigt, så har du ju växt något otroligt av det. Så himla skönt när du kan titta tillbaka och se det själv också! Det hjälper ju inte dig att andra ser det om du inte inser det själv liksom. Det är så underbart att se att du är så lycklig nu, när man läste för ett år sen att du inte visste varken in eller ut. Motvind gör en verkligen starkare! Du är verkligen så grym! Var stolt över att du klarat detta! <3
Gillar din blogg skarpt för den är så äkta, ärlig, rolig, inspirerande och allt däremellan. Med fantastiska bilder!
Kram på dig!

Kommenterarens avatar

ååå så himla skönt!! jag måste bara få fråga, jag mår inte själv så bra idag och har så otroooligt mycket ångest som äter upp mig, ibland känns det bra men ibland kan det vara så jävla svårt att ens ta sig upp ur sängen och fara till min utbildning. Träffar en psykolog och pratar om problemen men nu har vi börjat prata om medicin. Vet att det är otroligt personligt, men åt du någonsin antidepressiva? eller pallade du med livet utan det? Skulle bara vara skönt att veta att det faktiskt går utan eller att det går med medicin och att man faktiskt mår BRA efteråt. Puss och kram <3

Kommenterarens avatar

Men åh! Det är helt okej att fråga. Ja, jag tog antidepressivt under nästan ett år. Jag hade lite svårt för tanken i början, men sedan accepterade jag det bara och är helt övertygad om att det – tillsammans med alla samtal och sjukskrivning – hjälpt mig på fötter 🙂

Kommenterarens avatar

Vilket härligt inlägg!! Blir så himla glad att det har vänt!

Kommenterarens avatar

Åh, så bra skrivet! Jag vet så väl vad du talar om, du sätter orden på det så klockrent. Jag har gjort en liknande resa som du. Från en mörk botten där jag aldrig trodde att ljuset skulle segra igen. Bröt upp ett 5 år långt förhållande, drog till London på skrivkurs, flyttade till egen lägenhet, ändrade om mitt liv och började sätta mig själv först. Sen träffade jag min sambo och allt kändes så självklart med honom. Jag sökte en drömutbildning och är nu utbildad florist. Nu, mer än två år senare lever vi tillsammans med vår hund och katt och planerar att flytta till hus nästa sommar. Nu ser jag vägen klart framför mig. Den där djupa, leriga sörjan har bytts ut mot en solig landsväg som leder mot vår framtid, MIN framtid, precis som jag vill ha den!

Kommenterarens avatar

Men fy farao vad underbart att höra! Heja! Får typ rysningar! 😀 <3

Kommenterarens avatar

Vad härligt att höra! Jag tror på dig! Det kommer bli något av dig! Sluta aldrig kämpa! Du är värd att vara lycklig! Massor av kramar till dig! Heja!!

Kommenterarens avatar

Fortsätt kämpa vännen!
Fantastiskt att höra att du har fortsatt och att du nu mår bättre 🙂

Kommenterarens avatar

Håller med tidigare kommentarer – vad härligt det låter 🙂 Jag har sedan hösten 2012 haft det kämpigt med humöret. Det har varit lite upp och ner men just nu är det definitivt mycket ner. Det går inte en dag utan att jag känner mig ledsen, nedstämd och orolig. Längtar efter att vara glad varje dag som jag alltid varit innan. Vet dock inte hur jag ska ta mig dit… Men hoppas att vägen klarnar framöver. Ha det bäst, kram!

Kommenterarens avatar

Det låter verkligen underbart! En kan inte annat än glädjas! Kram.

Kommenterarens avatar

Alltså det gör mig så himla glad att höra det här! Du är så fin och du förtjänar verkligen att må bra igen!! ^ ^

Kommenterarens avatar

Åh, vad skönt att du mår bra! Och roligt att du hittat ett självförtroende och en utbildning du gillar. Håller tummarna för att allt ska fortsätta gå uppåt för dig 🙂

Kommenterarens avatar

Så starkt av dig att dela med dig av dina erfarenheter! Har själv lidit av en depression sedan 2007, den har varit lite svagare i vissa perioder men alltid varit där. Dem senaste 4 åren har jag bara gått hemma därför jag varit så rädd för att misslyckas i skolan, i arbetslivet och ja i livet i allmänhet. På måndag ska jag tillbaka till skolbänken och det är lite smått spännande men samtidigt så fruktansvärt läskigt, känner lite så som du beskriver det. Att jag inte ska våga synas eller över huvud taget lära känna någon i klassen. Blev visst en liten wall of text här haha, men blev himla glad av att se att någon känt på ett liknande sätt som mig och som kunnat ta sig ur det, ibland känner man sig lätt så ensam och hopplös och glömmer bort att det finns dem som mått som en själv men som har tagit sig ur allt, för det är min högsta önskan, men jag har inte riktigt vågat. Blev säkert väldigt flummigt med orden här nu, att sätta ord på vad jag tänker och känner har aldrig varit något jag är bra på haha… ^^

Kommenterarens avatar

Så bra och fint skrivet! Jag kan känna igen mig i liknelsen med leriga hjulpår. Det är lätt att fastna där och bara slira… Hilma kul att det har vänt!

Kommenterarens avatar

Jag önskar dig lycka till, med dina nya insikter och ditt nya liv, av hela mitt hjärta.

Kommenterarens avatar

Jag kan inte uttrycka tillräckligt hur stolt och imponerad jag är över din resa. Du är så BRA, och du inspirerar mig varje dag att kämpa vidare, att inte nöja mig med hur jag mår just nu <3
Ni är bäst sagosystrar, förgyller varje dag <3 <3

Kommenterarens avatar

Du är grym och så himla stark! En riktig förebild.
Lycka till med allt i Stockholm nu och hoppas att livet behandlar dig väl i fortsättningen. ♥

Kommenterarens avatar

Så himla fint skrivit. Så skönt att du har de där bakom dig nu. O kan vara glad nu. 🙂
Jag är också den där osäkra, nervösa o försiktig o allt. Men inte lika mycket som innan.

Kommenterarens avatar

Letade lite "fotoinspiration", hamnade av en slump på din sida, och blev alldeles knockad av din inledande text på din blogg. Var som att se sig själv i spegeln. För ett år och 8 månader fastnade jag också i ett djupt och lerigt hjulspår. Ett hjulspår som tidigare varit snabbt, tryggt och som jag trivts med. I efterhand förstår jag att det gått lite för fort de sista 15 åren, och att jag hela tiden försökt vara andra till lags. Rädd för att andra människor besvikna. Alltid tackat Ja till allt. Alltid jagat prispallen. Alltid levt i framtiden och sprungit förbi allt det vackra utan att se det. Aldrig levt i nuet. Sorgligt på många sätt, men glad för att jag fick den där käftsmällen som öppnade mina ögon, och som tvingade att lära känna mig själv bättre.

Jag såg aldrig det komma, utan rätt som det var så visste jag inte hur jag skulle starta min tjänstebil efter ett kundbesök. Jag visste inte hur jag skulle ta mig hem eller åt vilket håll jag skulle ta mig. Blev livrädd och trodde jag fått en hjärnblödning. Det är en lång historia, där en massa kombinationer av både arbete, familj, och den personlighet jah har ledde mig djupare och djupare ner i det där leriga hjulspåret du pratar om. Plötsligt satt jag bara fast som berget.

Jag som alltid varit social, van vid människor, offentligt arbete, musik på scen inför tusentals människor. Plötsligt isolerade jag mig helt. Orkade inte träffa människor. Hukade för bilar. Knackade det på dörren så smög jag till et hörn och var knäpptyst i 10 minuter och hoppades på att jag inte glömt att låsa dörren.

Hade jag inte haft min nya sambo, och mina barn sedan ett tidigare förhållande så vet jag inte hur det hade slutat. Men jag fick professionell hjälp vid det andra utbrottet. Med en bra läkare, och antidepp, ångestdämpande och mediciner för att kunna sova normalt hjälpte mig att överleva och omvärdera vad som egentligen är viktigt i livet. Mitt i allt får min äldsta son diagnosen Adhd. Han och jag som är så lika i vårt sätt… 🙂

Köpte mig en ny kamera och började fotografera igen, vilket hjälper mig att försöka leva här och nu, i denna sekund. Varit ute mycket och förstår hur mycket kropp och själ hänger ihop. Hur viktigt det är att träffas av solen. Känna gräset under barfota fötter. Vara rak och ärlig.

Mår förbaskat mycket bättre nu och skyndar långsamt. Är tillbaka på jobbet 25 %, och plötsligt tycker jag att det är trevligt att träffa människor igen. I lagom takt.

På något sätt så kände man sig ganska ensam på den här jorden, men nu i efterhand så förstår man att det inte är helt ovanligt. Att jag inte är onormal. Att många andra delar samma upplevelse. Tack för att du delar med dig!

Gillar den första arrangerade bilden skarpt. Jag tycker inte det gör så mycket att du kört på en sådan liten bländare (gillar också korta skärpdjup) och att benen på tjejen inte hamnade i fokus. Tycker heller inte det gör något att du skärpt till dem hårt så att det bildas linjer i strumporna. Det skulle ju kunna vara ett mönster i dem, så det tror jag inte "vanliga" människor upptäcker. Vinjetteringen är helrätt på denna bild, men det som fångar mig är ljuset som du fått till på hennes överkropp. Magiskt!

Nu ska jag fortsätta läsa och kolla in dina bilder!

/ Joakim

Kommenterarens avatar

Jag tycker detta var så otroligt att läsa! Hur allt vänder från något dåligt till något riktigt bra. Starkt att du delar med dig och jag tror att du kan hjälpa många med detta 🙂

Kommenterarens avatar

Vad glad och inspirerad jag blir när jag läser detta! 😀 Fortsatt att följa den väg du vill gå och göra de saker som gör dig lycklig! ^^

Kommenterarens avatar

Jag känner mig så stolt över dig och det känns fantastiskt att ha fått följa dig genom bloggen på din resa! Jag minns så tydligt det inlägget och det var första gången jag vågade öppna mig också i kommentarsfältet.. Det har blivit så mycket bättre även för mig nu och det känns fantastiskt i hjärtat att veta att du mår bra

En supermega kram från mig <3 Elin, U ROCK!

Kommenterarens avatar

Underbart att du mår bättre!! Och så skönt att du kunde ta dig ur det för ibland kan man sitta fast i flera år och inte se något hopp för framtiden. Så var det för mig. Genom svårigheter kan man bli starkare. Har du läst texten This is your life? Googla på den och läs texten. Den har uppmuntrat mig jätte mycket när jag vill gräva ner mig och tycka synd om mig själv. Visar verkligen på att man har ett val hur man ska hantera saker och ting! 🙂
Super glad för din skull Elin och jag är så glad att du skriver om det med! Den falska bilden på att allt ska vara perfekt och diffust romantiskt hela tiden hjälper ingen. Du är en förebild 🙂

Kommenterarens avatar

Är så glad för din skull, detta förtjänar du verkligen!

Kommenterarens avatar

Du är en stor källa till inspiration helt enkelt genom att vara den du är.

Kommenterarens avatar

Fantastiskt Elin! Även jag har gått genom ett helvete men det finns inget som slår känslan när man börjar må bra igen. 🙂

Kommenterarens avatar

Så himla underbart! Hela detta inlägget lyser av glädje, man känner det ända in i hjärtat. Så härligt att du kom ur skiten, starkt jobbat!! <3

Kommenterarens avatar

Det gör mig så glad att läsa detta. Uppriktigt genuint glad! Du förtjänar detta så himla mycket, har följt din blogg en himlans massa år och har känt med dig vid så många tillfällen, både glada och sorgliga. Att livet har tagit en vändning för dig i en såhär positiv riktning gör mig verkligen glad. Jag själv är också på en mycket bättre plats i livet nu än för några är sedan, så förstår lite hur du känner! Så jädra härligt att få må såhär genuint bra och trivas så med livet! Det imonerar hur stark du är och en sak som är säker är att du verkligen förtjänar detta!

Kommenterarens avatar

Nu tåras det lite i ögonen, är så glad för din skull, mest för att man känner igen sig i det du skriver!

Kommenterarens avatar

Du är grym Elin! Att vinna över en depression är något av det största man kan göra. Den känslan att verkligen har lyckats med något som mitt i det allra mörkaste verkade omöjligt.. Obeskrivligt. Och det är fantastiskt att veta att i framtiden för dig själv och för andra; man kan klara även det för stunden omöjliga. Det är också en gåva, och en erfarenhet när man kommit igenom det.
Kram

Kommenterarens avatar

Wow, det är så härligt att läsa om människor som mått dåligt men lyckats ta sig upp igen. Det är kämpigt och asjobbigt, men när man väl lyckts ta sig upp till ytan och kan andas igen är det värt det. och man känner sig, precis som du säger, oövervinnerlig! 🙂

Kommenterarens avatar

jag är så himla himla glad för dig. och shit vad jag ser upp till dig! kan du, kan antagligen jag. jobbar på det iaf. hoppas verkligen du får vara så lycklig ett bra tag framöver!! <3

Kommenterarens avatar

Så himla roligt att du är så lycklig och mår bra igen!!
Du är en stark, underbar och inspirerande tjej! 🙂

Sen en du en väldigt bra fotograf & bildbehandlare 🙂
Har också känt lite samma sak, om det du skriver.
Men som du skriver så ska man göra saker som man mår bra av.
Så väldigt bra skrivit!
Men mår idag mycket bättre =D
Det mycket av att man köpte sig en kamera och började fota vilket är otroligt roligt. Sen även av att läsa din blogg, så uppmuntrade,inspirerande och härlig att läsa!! 🙂

Kommenterarens avatar

Jag har läst din blogg sen du började med den, men jag har aldrig skrivit en kommentar. Fascinerats av dina bilder och att du bjuder på dig själv. Blir så glad av att läsa att du nu mår så bra och trivs med dig själv och ditt liv! All lycka o solsken till dig och tack för upplevelsen att läsa din blogg 🙂

Kommenterarens avatar

Tack!
Väldigt bra skrivet om att må dåligt och depression. Det är så många som känner så här men som inte vågar eller har förmågan att uttrycka det. Det är ändå ca 25 % av svenskarna som någon gång upplever en depression, ändå pratar vi knappt om det.
Jag har själv upplevt det du beskriver om att man fortfarande tror att man är den samma som innan. Efter en stor kris jag hade för ca 8 år sedan kan jag fortfarande ibland tro att jag var som innan, fast så mycket har förändrats. Det tar tid att lära om!
Lycka till med fortsättningen!

Kommentera