Kärlekshistorier

178
Kan inte ni berätta era kärlekshistorier? Hur träffade ni era pojkvänner/flickvänner?

Skulle vara så mysigt att läsa! 😀

178 responses to “Kärlekshistorier

  1. Vi var 13år och gick på skolorna bredvid varann och precis innan det var dags att gå över till högstadiet och komma till en ny skola på ett helt nytt ställe så var det dags för en avslutningsmiddag mellan våra två skolor. Vilket alla tyckte var fruktansvärt för vi tyckte dom var dryga och dom tyckte vi var dryga helt enkelt.

    Men en härlig kväll med klassen innan vi skulle splittras kunde väl bli kul tänkte vi. Tills dess att vi kom fram till lokalen. Våra lärare hade bestämt att man inte fick sitta bredvid vem man ville utan det var slumpen som skulle avgöra vems ens bordsdam/herre skulle bli.

    Så när vi kom fick alla ett halvt kortlekskort och sen skulle man leta upp personen med den andra halvan och där var Han. Den drygaste av dom alla, som alltid stod längst fram i busskön och kastade sten på alla, som alltid satt längst fram i bussen trots att alla visste att man skulle sitta så långt bak som möjligt. (Sen att han gjorde det för att han gick av på första stoppet efter ungefär 3 min kvittar). Han hade den andra halvan. Hjärta åtta.
    Så nu skulle vi vara bordsgrannar under hela middagen och det var lite av världens undergång för jag var stört förälskad i en av hans kompisar.

    Men vi överlevde, (även om jag trånade efter hans kompis hela kvällen) och hade riktigt kul.

    Sommarlovet där efter var han min ständiga sms kompis och när vi sen började högstadiet till hösten så gick han i min parallellklass. Nu var det inte längre hans kompis jag ville ha och vi blev väl sådär stormigt förälskade under hösten men vi var både sådana känslostormar att det höll på fram och tillbaka i över ett år. Sen sa det stopp. Ingen av oss orkade med och han slutade prata med mig helt och aldrig har jag varit så förstörd. Hela den följande sommaren var en enda stor känslostorm och jag ville inget annat än att ha tillbaks honom. Sommaren tog slut och det var dags att börja åttan och nu när vi helt plötsligt skulle se varandra vareviga dag insåg vi snabbt att vi aldrig skulle kunna hålla oss i från varann och bestämde oss för att ge det en sista chans. Annars fick det vara.

    I höstas firade vi 5 år tillsammans med världens finaste son vid vår sida och han är idag den mest kärleksfulla personen jag vet. Min bästa vän och världens bästa pappa till min son.

    1. Men åh vad fint!! Tycker det är så fascinerande med historier som den här, när man från början inte ens gillar varann.. haha. Det är så mysigt på något sätt 😀

  2. Ååååh fram med popcornen!! 😀 Hoppas det kommer in fler snart 😀 Blödig som man är 😀

  3. 2007 bodde jag i Seattle (jobbade som au pair där ett år) och skulle egentligen tagit några kurser på ett college men så blev inte fallet. Så en kväll var jag inne på MySpace (dåtidens facebook antar jag) och sökte på folk som gått på den skolan som jag skulle gått på bara för att se vem jag missat. En bild dök upp på en kille som såg trevlig ut. Han bodde numera i San Diego (avståndet är Sverige Italien) så jag slängde iväg ett meddelande eftersom jag ändå aldrig skulle stöta på honom på gatan. Han hade en Harry Potter-tatuering och HP-nörd som jag är var jag ju tvungen att fråga om den.

    Han svarade. Det visade sig att han hade bott bara några gator bort i samma område som jag fast några år tidigare. Vi mejlade i en vecka. Msn, sms och senare telefonsamtal. Till slut tog jag mina sista semesterdagar och flög ner till Kalifornien och hälsade på honom. Vi blev ett par och 12 dagar senare var mitt USA-år slut och jag flyttade hem.

    Vi körde på långdistans i lite över två år, jag åkte och hälsade på honom fem gånger och han var här en gång (han hade kontrakt med militären och fick inte lämna landet förrän kontraktet var slut). Tidsskillnaden är 9 timmar så det gällde att matcha telefonsamtalen med sömn och jobb.

    Till slut var kontraktet slut, vi ansökte om uppehållstillstånd och han flyttade hit i augusti 2009. Då hade vi varit ett par i 2 år och 3 månader men kunde äntligen få börja från början. (Fast vi hade varit förlovade i 1 år och 11 månader, hej och hå här gick det fort). Fortfarande inte gifta dock.

    Han har nu bott här i över fem år och vi har en dotter på två år.

    Så Stockholm-Falkenberg är ju inte jättelångt, det är ju samma tidszon i alla fall, hehe 😉 Nä jag vet, det suger att bo långt ifrån varandra.

    1. Haha! Nej i sammanhanget är det ju inte alls långt – men tillräckligt långt för att det ska bli jobbigt. 😉 Dock tycker jag ändå att det fungerar bra – även om man längtar väldigt mycket 🙂

  4. Jag träffade min pojkvän via vårt gemensamma intresse – hundar. Det ironiska är att jag var hans tränare – då han är 13 år äldre än jag 😉 Men så var det. Jag tittade åt ett HELT annat håll men fy bubblan vad envis någon kan vara – han tjatade i två år och till slut fick han mig. Och tur är väl det – vi har varit ihop i tre år och vi är fortfarande mycket kära :3

  5. Jag träffade min pojkvän via vårt gemensamma intresse – hundar. Det ironiska är att jag var hans tränare – då han är 13 år äldre än jag 😉 Men så var det. Jag tittade åt ett HELT annat håll men fy bubblan vad envis någon kan vara – han tjatade i två år och till slut fick han mig. Och tur är väl det – vi har varit ihop i tre år och vi är fortfarande mycket kära :3

  6. Jag träffade min pojkvän via vårt gemensamma intresse – hundar. Det ironiska är att jag var hans tränare – då han är 13 år äldre än jag 😉 Men så var det. Jag tittade åt ett HELT annat håll men fy bubblan vad envis någon kan vara – han tjatade i två år och till slut fick han mig. Och tur är väl det – vi har varit ihop i tre år och vi är fortfarande mycket kära :3

  7. Nu har inte jag officiellt en pojkvän, ännu. Men kille som jag träffar just nu har jag varit vän med i ca 4 år. Har aldrig haft några känslor för honom även om jag försökt eftersom på "papperet" är han perfekt. Foto och häst person älskar att mysa och ta promenader och sjukt random och helt enkelt bäst. Men som sagt inga känslor, tills jag kom hem från spanien där jag varit ett år. Nu hänger vi typ varje dag och det är sjukt mysigt så jag nästan dör :’)

    1. Men åh! Det är ju så himla spännande med personer som varit vänner innan och sen upptäcker att man tycker om varandra mer.. Lycka till! 😀

  8. Vi var redan kompisar. Gick i samma klass på högskolan. Sen när jag hoppade av skolan så sov jag alltid hos honom när jag kom och hälsade på (typ en gång i månaden) för han var den enda med bäddsoffa av mina närmsta kompisar där. När jag hade varit singel i en månad så var vi några där och drack vin och kollade på film. Jag var astrött så jag somnade på hans säng innan alla hann gå hem från soffan som jag skulle sova på. Sen råkade vi ha bakissex morgonen efteråt. Det var skitdåligt. En halvtimme senare hade gänget kommit ner för att äta pannkaksfrukost. Sjukt pinsamt. Men vi fortsatte ligga iallafall, i smyg. Vad hade vi att förlora? Det kunde ju bara bli bättre.
    Nu, ett år senare är jag kärare än aldrig förr. Vi tyckte att det var otippat, men det tyckte ingen annan.

  9. Jag och min pojkvän träffades på en dejting-sida på nätet. Pratade över en chat i bara en vecka innan vi bokade en dejt. Sen den dejten har vi inte vart borta ifrån varanndra i mer än 2 nätter som mest. Så nu har vi varit tillsammans i snart 1,5 år 🙂

  10. Jag och min pojkvän träffades på en dejting-sida på nätet. Pratade över en chat i bara en vecka innan vi bokade en dejt. Sen den dejten har vi inte vart borta ifrån varanndra i mer än 2 nätter som mest. Så nu har vi varit tillsammans i snart 1,5 år 🙂

  11. Måste bara säga att jag älskar din blogg just nu! Du verkar så himla lycklig och det lyser verkligen igenom i din blogg 🙂 <3

  12. Åh vad rolig historia! Jag träffade min kille(fästman nu) genom gemensamma vänner som tyckte att vi två var så otroligt lika, 22 år men visa och godhjärtade som ett par pensionärer 😉 . Jag minns att jag just då bearbetade ett trauma efter att ha blivit utsatt för ett mordförsök och sedan blivit utbränd och han var nästan den enda som faktiskt såg att jag mådde dåligt, och gav så otroligt mycket stöd och glädje. Jag kan liksom inte tacka honom nog för alla gånger han hållit mig i sina armar när jag ska sova, suttit uppe och pratat hela nätter, burit mig, lockat fram skratt och varit den största trygghet man kan tänka sig. Vi lärde känna varandra otroligt bra på kort tid, och jag vet att jag tänkte att jag klarar mig inte utan honom och det han ger, som vän eller partner. Det spelade inte så stor roll, men vi blev ett par 😉 Bara varit tillsammans i 1 1/2 år men det känns äkta och genuint. All lycka till er två, ni ser ju för lyckliga ut!<3

    1. Men åh vad hemskt det du gått igenom, men åh vad bra att du träffat en sådan kille! De kan verkligen vända allting till rätta! 😀 <3

  13. Det hela började med att han la till mig på facebook, när jag så att en av våra gemensamma vänner var min pappa var jag ju bara tvungen att acceptera och se om han skrev nått till mig, vilket han gjorde. Vi pratade ganska regelbundet nästan varje dag i några veckor, mycket om vårt gemensamma intresse som är motorer och epor/a-traktorer. Han är 2 år äldre än mig (jag 16 och han 18) så han hade ju sålt sin a-traktor medan jag fortfarande har kvar min, han hade till och med en nästan lika som jag, en duett (googla om du inte vet hur en sådan ser ut) Men i alla fall, efter ett par veckor frågade han om mitt nummer för han ville ringa å prata över telefon istället. Men han hade inga pengar på mobilen just då visade det sig, nån dag efter åkte han och fyllde på och ringde sen, vi snackade i flera timmar om allt och ingenting, det liksom klickade direkt då. Men sen nu i sommar tappade vi som bort varandra, jag hade precis fått lite nya kompisar eftersom jag flyttade i början av året. Började vara mer med mina kompisar, vi kunde skriva ibland men de var inte alls så… Sågs 1 gång på hela sommaren och det var i början, det var även första gången vi sågs. Men nu efter sommaren har vi hittat tillbaka till varandra vilket jag är sjuk glad för, han är det finaste i mitt liv och han kan muntra upp mig när det är som värst (alldeles nyligen dog 2 av mina närmaste kompisar, 1 i en olycka och en tog självmord… Samt att ponnyn jag tävlar med har blivit sjuk, igen…) Visst, det kanske inte är den historien som slutar med att vi nu har varit tillsammans i många år och har barn osv, men det är ju en början på någonting fint 🙂

  14. Med risk att förstöra mysigheten så ska jag berätta min kärlekshistoria, den är jävligt kort då jag inte har någon.;)
    Jag träffade i unga år mina vänner och vi gjorde allt ihop, en var tjej och vi hade så kul att jag behövde ingen tjej för hade ju en nära vän och vi sågs varje dag på den tiden, jag har fortfarande henne i mitt liv som nära vän alltså och det är fortfarande lika kul att träffa henne och hennes barn som ju givetvis är mina kompisar oxå och jag kan leka och busa med dem:)
    Visst det är ju inte som att ha flickvän då man i ett förhållande gör lite mer som vänner inte gör.
    Men eftersom jag dessutom är ensamvarg och vill leva som jag vill så blev det aldrig någon kärlekshistoria för mig.Nu är ja 40 så gissar att jag missat båten:D Hahah

    Dock har jag en katt som jag haft i 20år och det är mysigt och trevligt särskilt nu när det är rått ute och Tage ligger i mitt knä:)

    1. Katter är underskattade! ;D Så länge som du själv inte har något emot det så är det ju inget fara överhuvudtaget – och annars är det ju aldrig försent! 😀

  15. Jag och min pojkvän träffades 2008, när vi gick i 2an på gymnasiet. Vi tränade samma kampsport och blev placerade i par inför graderingen, vilket innebar att vi tränade alla tekniker med varandra. Det första minnet jag har av honom var att vi tränade kombinationer, och jag inledde en av dem fel. Han sa ingenting utan parerade bara och gjorde inte sin kontring, så efter fem, sex gånger blev jag svinirriterad på honom för att jag inte förstod varför han inte fortsatte kombinationen. Sen började vi prata med varandra, och kom fram till att vi gillade samma musik och typer av filmer. Första gången vi sågs utanför träningslokalen var hemma hos honom, vi såg hela Matrix-trilogin och pratade till fyra på morgonen. Jag minns fortfarande vilka kläder jag hade på mig.
    Vi var båda två rätt fega, så det dröjde drygt ett halvår av träffar innan han tog min hand den 27 mars medan vi såg på Sweeney Todd, och jag kysste honom innan vi skildes åt. Jag dansade hela vägen hem (han också säger han). Dagen efter åkte han och tittade på Hammerfall i antingen Stockholm eller Göteborg, minns inte vilket, men vi smsade med varandra i princip utan avbrott den helgen. Vi var varandras första allt. Kyss, förhållande, kärlek. Och vi är fortfarande tillsammans nu, fem år senare. 🙂 Han pluggar i Blekinge, till ljuddesigner (www.fredrikbredemo.com), och jag i Umeå, till lärare. det är jobbigt, vi ses bara var sjätte till var åttonde vecka, men det är fett värt det. Till våren tar vi examen båda två och då jävlar börjar livet! 😀

    P.s. Vi är fortfarande inte överens om vem som "tog initiativet".

  16. Min kärlekshistoria började med att jag en dag blev brevvän med en engelsman, och vi började skriva med varandra. Först lite knackigt och blygt, men det blev ett par brev. Ett par dussin. Och de blev bara längre. För varje dag blev känslan i magen större, leendet för varje nytt mejl bredare. Han var ju så fantastisk. Om vi bara inte bodde så långt ifrån varandra.

    Så skickade vi bilder på varandra, och jag erkände att han ju var väldigt stilig. Jag fick svaret att jag ju var ganska söt jag med. En dag i april skypeade vi för första gången. Och när han svarade, och jag fick se honom på riktigt för första gången, trodde jag att jag skulle spricka av fjärilar.

    En vecka senare ringde han upp igen, och berättade att han var kär. I mig. Jag svarade, att jag är ju kär jag med. Så den dagen blev vi ihop. Och vi stannade uppe hela natten på Skype, somnade framför datorn och vaknade dagen efter med världens vackraste känsla. Känslan av att vara hans.

    En månad efter att vi blev ihop träffades vi för första gången, och jag minns fortfarande hur otroligt det var att äntligen få röra honom. Han som jag ju hörde ihop med, men som aldrig varit nära.

    Nu, ett och ett halvt år senare, bor vi i England, Brighton, i vår egna lägenhet och jag kan fortfarande inte förstå vilken tur jag haft. Jag som blev kär i en engelsman på andra sidan havet, som längtat ihjäl mig i ett år av distansförhållande, får nu sitta här i sängen med honom vid min sida och veta att vi aldrig behöver vara isär igen. För vi hör ju ihop. Och åh, vad fantastiskt det är att veta det.

  17. Jag och killen jag blev intresserad i hade skickat med varann i en vecka kanske, varje dag liksom, konstant. Då bestämde vi oss för att träffas. Vi skulle mötas utanför en matbutik mitt i stan och jag skrev att jag sitter på "köttdisken" (haha alltså det är ett ställe alla i stan kallar för köttdisken, ligger utanför matbutiken alltså) men tror du inte han skickar "jag måste vara blind..jag ser dej ju inte..?"

    Grejjen var den, att han hade farit in i matbutiken och sökt efter mig vid köttdisken hahaha..sen när han väl kom ut så var det första vi gjorde att skratta, haha det var så fint och avslappnat ändå. Så det var nog bara bra att han for in i mataffären och kollade om jag satt på köttdisken 😉

    Vi klickade direkt, och det är så skönt att ha någon som man kan vara 100% sig själv med. Faktiskt har vi varit tillsammans ett halvt år idag! ♥

  18. Jag och min sambo träffades på ett internat. Det första halvåret blev vi riktigt bra vänner och båda hade andra. Plötsligt så var det bara något som förändrades och en kväll satt vi och kollade på film bara vi två. Utan att någondera riktigt vet hur det gick till så satt vi mitt i allt hand i hand och när han sedan frågade "vad känner du för mig?" så visste jag inte vad jag skulle svara så jag kysste honom istället. Några vänner tyckte att vårt förhållande var fel så första tiden blev rätt turbulent och jag grät mycket men ändå stod han vid min sida. Nuförtiden bor vi tillsammans i en annan stad. 🙂

  19. Jag och min sambo träffades på ett internat. Det första halvåret blev vi riktigt bra vänner och båda hade andra. Plötsligt så var det bara något som förändrades och en kväll satt vi och kollade på film bara vi två. Utan att någondera riktigt vet hur det gick till så satt vi mitt i allt hand i hand och när han sedan frågade "vad känner du för mig?" så visste jag inte vad jag skulle svara så jag kysste honom istället. Några vänner tyckte att vårt förhållande var fel så första tiden blev rätt turbulent och jag grät mycket men ändå stod han vid min sida. Nuförtiden bor vi tillsammans i en annan stad. 🙂

  20. Jag och min sambo träffades på ett internat. Det första halvåret blev vi riktigt bra vänner och båda hade andra. Plötsligt så var det bara något som förändrades och en kväll satt vi och kollade på film bara vi två. Utan att någondera riktigt vet hur det gick till så satt vi mitt i allt hand i hand och när han sedan frågade "vad känner du för mig?" så visste jag inte vad jag skulle svara så jag kysste honom istället. Några vänner tyckte att vårt förhållande var fel så första tiden blev rätt turbulent och jag grät mycket men ändå stod han vid min sida. Nuförtiden bor vi tillsammans i en annan stad. 🙂

  21. Jag och min sambo träffades på ett internat. Det första halvåret blev vi riktigt bra vänner och båda hade andra. Plötsligt så var det bara något som förändrades och en kväll satt vi och kollade på film bara vi två. Utan att någondera riktigt vet hur det gick till så satt vi mitt i allt hand i hand och när han sedan frågade "vad känner du för mig?" så visste jag inte vad jag skulle svara så jag kysste honom istället. Några vänner tyckte att vårt förhållande var fel så första tiden blev rätt turbulent och jag grät mycket men ändå stod han vid min sida. Nuförtiden bor vi tillsammans i en annan stad. 🙂

  22. Jag och min sambo träffades på ett internat. Det första halvåret blev vi riktigt bra vänner och båda hade andra. Plötsligt så var det bara något som förändrades och en kväll satt vi och kollade på film bara vi två. Utan att någondera riktigt vet hur det gick till så satt vi mitt i allt hand i hand och när han sedan frågade "vad känner du för mig?" så visste jag inte vad jag skulle svara så jag kysste honom istället. Några vänner tyckte att vårt förhållande var fel så första tiden blev rätt turbulent och jag grät mycket men ändå stod han vid min sida. Nuförtiden bor vi tillsammans i en annan stad. 🙂

  23. Jag och min sambo träffades på ett internat. Det första halvåret blev vi riktigt bra vänner och båda hade andra. Plötsligt så var det bara något som förändrades och en kväll satt vi och kollade på film bara vi två. Utan att någondera riktigt vet hur det gick till så satt vi mitt i allt hand i hand och när han sedan frågade "vad känner du för mig?" så visste jag inte vad jag skulle svara så jag kysste honom istället. Några vänner tyckte att vårt förhållande var fel så första tiden blev rätt turbulent och jag grät mycket men ändå stod han vid min sida. Nuförtiden bor vi tillsammans i en annan stad. 🙂

  24. Kanske, kanske så träffade jag min prins lördags, oj vad nervös jag var, och spänd och jätteorolig. Men oj vad gullig och söt och omtänksam han var. Vi får väl se 😉

  25. Jag och några kompisar satt en varm sommareftermiddag på en uteservering Stockholm. Vi drack vin pratade skit och rökte cigg som skorstenar.. Jag var 18 år och hade precis kommit fram till att jag ville spendera mitt sista åt i gymnasiet som singel.
    Mitt i allt skratt såg jag en kille som bara var så där mega snygg glida förbi baren. Onykter som jag var viskade jag högt till alla kring bordet att han var någon jag skulle vilja kramas lite med. När han sedan försvinner i folkhavet byter vi snart samtalsämne och går tillbaka till att tjo och tjimma, Plötsligt reser min ena tjejkompis upp, hon har fått syn på dem snygga killen igen, han sitter bara tre bord bort från oss. Hon glider fram och hälsar glatt på honom. Tvingar ur honom både namn och civilstånd. Sedan pekar hon med hela handen på mig och jag hör hur hon säger "hon därborta i den gula toppen tycker du är skitsnygg". Allt jag gör är att stirra ner i bordet av skam. Han verkar inte ett dugg intresserad utan rycker mest på axlarna och min kompis kommer tillbaka till vårat bord. Hon berättar att han heter John och att han är singel. Jag skämms fortfarande så jag byter snabbt samtalsämne och kvällen fortsätter med kedjerökning och vinpimpling. När klockan börjar närma sig stängning tvingar min andra tjejkompis mig fram till John och vi pratar en stund. Nu verkar han mer intresserad och vi byter nummer. Vi fortsätter höras på sms och bestämmer oss sedan för att träffas. Det har nu gått 2,5 år sedan vi började dejta och jag älskar honom fortfarande lika mycket.

  26. Jag säger aldrig nej till att berätta min och Lars historia! Den är så random, haha!

    Jag skulle fylla 14 (och han var 15), satt inne på bilddagboken och klickade upp en av mina vänners bilder på någon kille jag tyckte var söt. Under bilden stod det "adda "blabla" och jag skrev direkt in användarnamnet i sökrutan. Personen kom upp och otroligt nog fanns hans e-mailadress synlig för andra. Vi började prata med varandra på msn (haha, msn…) och minuter blev till timmar, timmar blev till dagar, och sedan, ett helt år senare blev vi tillsammans. Notera att vi aldrig hade träffats på riktigt ens. Vi pratade i telefon dagar i ända och satt på skype 9 timmar om dagen.
    Till slut, den 20 november 2009 så träffdes vi för första gången. Han, från Örnsköldsvik, satte sig på bussen i fem timmar upp till lilla Boden. Jag minns det där första ögonkastet- där stod han och var helt übersöt och jag fick fjärilar i magen som vägrade ge sig. Jag sa "här ifrån går bussen", vände mig om, tittade upp mot himlen och sa "fyfaaaan vad söt han är!!!".

    Då jag inte är som alla andra, normala människor så finns det ju såklart en twist i detta. Flera år senare så letar jag upp den där bilden på bilddagboken och det visade sig att jag lyckats skriva in fel användarnamn i sökrutan och istället för att hamna på den där killens sida så hamnade jag på Lars sida. Och nu har vi varit tillsammans i över fem år, hahaha! Det kallar jag random!

  27. Vet inte om jag berättat historien men hursomhelst..
    Jag och Micke träffades på hösten i Piteå, samma dag som möblerna till våra nybyggda studentlägenheter kom. Alla var nyinflyttade, alla dörrar stod öppna i trapphuset. Jag såg en kille med snaggat brunt hår och välfriserat skägg (han hade det på den tiden, haha) och tyckte att han såg trevlig ut, så jag gick fram och hälsade. Vi pratade lite och kom fram till att vi båda gillade Blind Guardian, så jag fick låna en skiva av honom.
    Vi, och några andra på samma våning, började umgås som ett litet kompisgäng. Jag hade egentligen ett annat förhållande just då, och Micke var egentligen intresserad av en annan tjej i kompisgänget. Men jag blev mer och mer intresserad av honom…
    Efter en förfest i oktober skulle vi alla bege oss ut på krogen. Jag tog armkrok på honom när vi gick dit. Vid ett övergångsställe stannade vi och då kysste jag honom.
    "Fan.", sa jag 😛
    Sen följde en (klängig) krogrunda och så gick vi hem. Efter lite tjat från min sida (haha) fick jag sova hos honom.
    Sen gick det som det gick 😉
    En stormig tid följde, för att reda ut mitt gamla förhållande, men i mars året efter blev det vi <3

    Ingen direkt romantisk historia men men, såna é vi 😉

    1. Haha men aw! Jag trodde att jag hade hört detta, men det hade jag inte! Jättekul att läsa! Du har ingen bild från den tiden? Hade ju vart dökul att se er då! 😀 Tyckte ändå att det var en väldigt mysig historia – speciellt nu när man vet hur det gick alla åren efteråt 😉 <3

  28. Vi hade träffats några gånger på fest genom åren och jag blev alltid lika glad när han dök upp, han kunde peppa igång ett halvt rum med folk liksom. Sen var vi på en födelsedagsfest i januari 2013, jag var nybliven singel och skulle aldrig mer ha ett förhållande för mitt tidigare hade varit fullständigt kaos.
    Plötsligt skulle han och två kompisar gå hem, jag tyckte det var synd för vi hade haft himla kul och dansat och skrattat massor hela kvällen. Så rycker en tjejkompis tag i mig och säger åt mig att jag inte bara kan låta honom gå för "alla på festen har pratat om er två hela kvällen". På något vis får jag honom att stanna och sen hånglar vi på toaletten. Sen börjar vi träffas mest hela tiden och ligger med varandra och det är superbra för jag vill inte ha mer och inte han heller. Men i februari åker han till Norge för att jobba, vi skriver med varandra hela tiden och jag åker och hälsar på två gånger. Och vi har det fantastiskt men vill inte ha något förhållande någon av oss. Till sommaren flyttar han hem. I augusti inser vi att vi ju bara vill ha varandra och blir tillsammans. Alla våra kompisar tyckte att "det var ju påtiden!"
    Sen dess har vi hunnit vara ifrån varandra himla mycket för jag jobbade en skidsäsong långt bort och sedan åkte han iväg till Asien i några månader, och sen åkte jag. Men i somras var vi sambos och om en vecka åker vi TILLSAMMANS till vinterparadiset för en säsong!! Han är den finaste jag vet och min bästa vän.

  29. Vi hade träffats några gånger på fest genom åren och jag blev alltid lika glad när han dök upp, han kunde peppa igång ett halvt rum med folk liksom. Sen var vi på en födelsedagsfest i januari 2013, jag var nybliven singel och skulle aldrig mer ha ett förhållande för mitt tidigare hade varit fullständigt kaos.
    Plötsligt skulle han och två kompisar gå hem, jag tyckte det var synd för vi hade haft himla kul och dansat och skrattat massor hela kvällen. Så rycker en tjejkompis tag i mig och säger åt mig att jag inte bara kan låta honom gå för "alla på festen har pratat om er två hela kvällen". På något vis får jag honom att stanna och sen hånglar vi på toaletten. Sen börjar vi träffas mest hela tiden och ligger med varandra och det är superbra för jag vill inte ha mer och inte han heller. Men i februari åker han till Norge för att jobba, vi skriver med varandra hela tiden och jag åker och hälsar på två gånger. Och vi har det fantastiskt men vill inte ha något förhållande någon av oss. Till sommaren flyttar han hem. I augusti inser vi att vi ju bara vill ha varandra och blir tillsammans. Alla våra kompisar tyckte att "det var ju påtiden!"
    Sen dess har vi hunnit vara ifrån varandra himla mycket för jag jobbade en skidsäsong långt bort och sedan åkte han iväg till Asien i några månader, och sen åkte jag. Men i somras var vi sambos och om en vecka åker vi TILLSAMMANS till vinterparadiset för en säsong!! Han är den finaste jag vet och min bästa vän.

  30. Vi träffades en lördagskväll genom mitt ex och några andra gemensamma kompisar och utan att jag riktigt vet hur det gick till var vi plötsligt ihop. Själv hade jag bestämt att jag definitivt skulle vara singel eftersom jag skulle flytta till Nice om tre månader, men så blev det alltså inte, haha. Istället blev det några månaders distans där i början, men sedan dess har vi hängt ihop och är nu sambos sedan fyra år och förlovade sedan ett och ett halvt år. Inte som jag hade tänkt då, men åh så bra det blev 🙂

  31. Jag om min pojkvän gick i samma högskoleklass i ett och ett halvt år innan någonting började hända. Vi hamnade i samma grupp i en kurs, då vi skulle genomföra ett foto-bildbehandlingsarbete tillsammans. Vi var de drivande i gruppen och ställde de flesta frågorna mellan oss och när det arbetet var över fortsatte vi att prata på sms och så vidare. Det pågick ganska länge, men när det började våra blev känslorna starkare och det smög fram i smsen. Vi är båda intresserade av naturen och en dag bestämde vi oss för att gå upp för ett litet berg utanför stan där han bor. Vi gjorde det och kollade på den fantastiska utsikten, sen åkte vi hem till honom och tittade på film, vi satt tätt, vi kramade varann hejdå. Proceduren återupprepades men nästa gång avslutade den med en hejdå-puss och dagen efter var vi helt omslingrade när vi skulle titta på film och kvällen avslutades med kyssar, sen den dagen är det vi. Lite mer än ett halvår och jag hoppas på länge till 🙂

  32. ÅH så mysigt!

    Jag och min sambo hade jobbat ihop i över 2 år aldrig sett på honom på det sätter han var trevlig och rolig inte mkt mer än så! Sen kom det en personalfest.. Retades lite med kollega som strulat lite med honom ngn helg innan. Festen flöt på sen kom en lugn låt och han tyckte vi skulle dansa visst tänkte jag! Sen helt plötsligt var det ngt där som ingen av ossmärkt av förrut:) Dagen efter jobbade vi båda två var lite halvskumt sådär men en vecka senare var vi tillsammans ( skapade massa skvaller på jobbet) och idag 8,5 år senare ( var tog tiden vägen!?!) har vi två barn och precis flyttat till radhus! Vill inte tänka på vad vi vart om vi inte gått på den festen båda två! 6 månader innan festen skojade en kollega om att vi skulle bli tillsammans då vi båda var less på att vara singlar då skrattade vi bara åt det! Tänkt så rätt hon skulle få:)

    Läskigt hur små saker påverkar massa!

  33. Jag hade haft otrolig otur med förhållande i flera år faktiskt, och hade gått ner i någon utmattningsdepression efter att jag jobbat halvt ihjäl mig för att slippa tänka på att alla andra vänner började skaffa familj osv.. sen förra året på midsommar rann droppen över när jag fotograferat ett bröllop. Jag hade panikångest och kände mig ensammast i världen, när jag fick ett sms ifrån en nära vän som spontant kikat igenom sin facebook vänlista efter någon att para ihop mig med. (Hade inte jättehöga förväntningar) Men hon hittade en kille, som jag började prata med (han såg ut som min drömkille med långt hår, helkroppstatuerad och med världens finaste blåa ögon) så ja, jag trodde aldrig han skulle gilla mig.
    Men, vi pratade några dagar över nätet och bestämde oss sen för att ses. Och bara när han öppnade sin dörr till lägenheten så kändes det som att vi hade setts förr, och efter några timmars fika och massor av prat så märkte vi båda att vi nog är nån sorts själsfränder.. Vi har träffats nästan dagligen sedan dess, firade 16 månader tillsammans igår. Vi har bott tillsammans i ett år, förlovade lika länge och nu köpt hus, och jag är snart i femte månaden gravid med vårar första barn.
    Varför vänta när man känner att det är rätt?

    Så alla som säger "det kommer, oroa dig inte" har rätt. Hela livet vore bara enklare om jag visste vad som väntade mig, men å andra sidan hade det kanske inte känts lika speciellt då? 🙂 Hursom så är han den vackraste och finaste människa jag haft i mitt liv och jag Vet att vi kommer vara tillsammans hela livet. Vi är totalt menade för varandra.

    Den Absolut skönaste känslan som finns, som jag aldrig upplevt innan, är den totala tryggheten. Innan var man nervös för att saker skulle ta slut för man fick aldrig den riktiga känslan av tillit och trygghet, men nu. Ja, man märker när man träffar rätt i kropp och själ. Och jag är totalt trygg för det visar han varje dag att jag kan vara med honom 🙂

    1. Alltså hur bra?! Shit vad glad jag blir för din skull..! :’D Håller helt med – varför vänta när det känns rätt? Det kör vi på här också 😉 // MVH Vi som blev ihop snabbare än snabbast. Haha..

  34. Jag hade haft otrolig otur med förhållande i flera år faktiskt, och hade gått ner i någon utmattningsdepression efter att jag jobbat halvt ihjäl mig för att slippa tänka på att alla andra vänner började skaffa familj osv.. sen förra året på midsommar rann droppen över när jag fotograferat ett bröllop. Jag hade panikångest och kände mig ensammast i världen, när jag fick ett sms ifrån en nära vän som spontant kikat igenom sin facebook vänlista efter någon att para ihop mig med. (Hade inte jättehöga förväntningar) Men hon hittade en kille, som jag började prata med (han såg ut som min drömkille med långt hår, helkroppstatuerad och med världens finaste blåa ögon) så ja, jag trodde aldrig han skulle gilla mig.
    Men, vi pratade några dagar över nätet och bestämde oss sen för att ses. Och bara när han öppnade sin dörr till lägenheten så kändes det som att vi hade setts förr, och efter några timmars fika och massor av prat så märkte vi båda att vi nog är nån sorts själsfränder.. Vi har träffats nästan dagligen sedan dess, firade 16 månader tillsammans igår. Vi har bott tillsammans i ett år, förlovade lika länge och nu köpt hus, och jag är snart i femte månaden gravid med vårar första barn.
    Varför vänta när man känner att det är rätt?

    Så alla som säger "det kommer, oroa dig inte" har rätt. Hela livet vore bara enklare om jag visste vad som väntade mig, men å andra sidan hade det kanske inte känts lika speciellt då? 🙂 Hursom så är han den vackraste och finaste människa jag haft i mitt liv och jag Vet att vi kommer vara tillsammans hela livet. Vi är totalt menade för varandra.

    Den Absolut skönaste känslan som finns, som jag aldrig upplevt innan, är den totala tryggheten. Innan var man nervös för att saker skulle ta slut för man fick aldrig den riktiga känslan av tillit och trygghet, men nu. Ja, man märker när man träffar rätt i kropp och själ. Och jag är totalt trygg för det visar han varje dag att jag kan vara med honom 🙂

  35. Jag hade haft otrolig otur med förhållande i flera år faktiskt, och hade gått ner i någon utmattningsdepression efter att jag jobbat halvt ihjäl mig för att slippa tänka på att alla andra vänner började skaffa familj osv.. sen förra året på midsommar rann droppen över när jag fotograferat ett bröllop. Jag hade panikångest och kände mig ensammast i världen, när jag fick ett sms ifrån en nära vän som spontant kikat igenom sin facebook vänlista efter någon att para ihop mig med. (Hade inte jättehöga förväntningar) Men hon hittade en kille, som jag började prata med (han såg ut som min drömkille med långt hår, helkroppstatuerad och med världens finaste blåa ögon) så ja, jag trodde aldrig han skulle gilla mig.
    Men, vi pratade några dagar över nätet och bestämde oss sen för att ses. Och bara när han öppnade sin dörr till lägenheten så kändes det som att vi hade setts förr, och efter några timmars fika och massor av prat så märkte vi båda att vi nog är nån sorts själsfränder.. Vi har träffats nästan dagligen sedan dess, firade 16 månader tillsammans igår. Vi har bott tillsammans i ett år, förlovade lika länge och nu köpt hus, och jag är snart i femte månaden gravid med vårar första barn.
    Varför vänta när man känner att det är rätt?

    Så alla som säger "det kommer, oroa dig inte" har rätt. Hela livet vore bara enklare om jag visste vad som väntade mig, men å andra sidan hade det kanske inte känts lika speciellt då? 🙂 Hursom så är han den vackraste och finaste människa jag haft i mitt liv och jag Vet att vi kommer vara tillsammans hela livet. Vi är totalt menade för varandra.

    Den Absolut skönaste känslan som finns, som jag aldrig upplevt innan, är den totala tryggheten. Innan var man nervös för att saker skulle ta slut för man fick aldrig den riktiga känslan av tillit och trygghet, men nu. Ja, man märker när man träffar rätt i kropp och själ. Och jag är totalt trygg för det visar han varje dag att jag kan vara med honom 🙂

  36. Jag var 13 år när jag blev kär i en 5 år äldre kille, fanns ju ingen möjlighet att han skulle lägga märke till mig ;). Efter 7 års trånande så träffades vi på nyårsafton -98 på en fest och han gick med mig hem så jag skulle slippa gå själv :). Han stannade över natten i våran stuga och sen skulle han ut och åka skoter med sina vänner, döm om min förvåning när han efter 1 timme ringer och frågar om jag vill följa med ;). På kvällen åker han "hem" och han säger att han inte ska träffa nån nu då han 6 månader innan har blivit singel efter 6 år och vill vara singel ett tag. Vi åker oxå hem och vi träffas hos en gemensam vän på en fest och sen dess har vi varit tillsammans <3. Vi har idag varit tillsammans i snart 16 år, förlovade nästan lika länge och har 5 barn :).

  37. Har ingen egen kärlekshistoria att bjuda på för närvarande, men blir verkligen alldeles varm i magen av glädje för din, och er, skull… Åh! 😀

  38. Jag träffade min nuvarande sambo på ett husbyggarforum! 🙂 Vi höll ofta med varandra i diskussioner, började skicka privata mail, bytte telefonnummer och smsade lite. Sedan… blev det inget mer. Min hund blev sjuk och jag slutade hänga på forumet, orkade inte svara på folks sms osv, fokuserade bara på vovven. Samma dag som jag fick veta att hon hade cancer ringde J – första gången vi pratade i telefon och han hade fått en "oroskänsla" och ringde utan att egentligen tänka sig för – och vi pratade i 5 timmar.
    Under cellgiftsbehandlingen fanns han där i bakgrunden, skickade peppande sms, skickade blommor, choklad osv plus att vi pratade i telefon ungefär 8-10 timmar om dagen 🙂 Vovven började repa sig och sedan fick hon full remission på cancern och jag kände att jag äntligen hade lite energi över att fundera på den här underbara men konstiga killen som fanns där för mig mer än alla mina vänner och familjemedlemmar kombinerat. Varken han eller jag var ute efter ett förhållande men vi kunde inte hålla oss ifrån varandra. Vi träffades för första gången strax efter jul och det var kärlek vid första ögonkastet. 3 månader senare sa jag upp mig från jobbet och flyttade 15 mil ner till Göteborg och in till min sambo med hundarna. Detta är snart 2 år sedan och vi är fortfarande galet lyckliga tillsammans <3

  39. Jag och min pojkvän träffades på vår gemensamma kompis fest… Jag hade veckan innan sagt till min kompis att jag är glad att jag är singel, att jag skulle åka utomlands så fort jag gjort klart gymnasiet. Men så satt det en krulltott i köket, alldeles ensam och jag satte mig bredvid honom. Han bjöd mig på cider och jag smakade och sa (full som jag var) "den smakar.. grönt". Efter en stund sa han "det är så ljudligt här, ska vi gå upp istället?" smooth som han var (han har sagt i efterhand att han är stolt över den repliken. Det slutade med att vi lade oss i vår kompis säng och strulade i tre timmar.. Efterråt sa han "kom till den här baren på fredag, vi har spelning". Jag fick inget nummer, ingenting (det kändes underbart! Jag kunde bestämma helt om jag ville träffa honom igen!) så jag och en kompis gick dit på den kvällen och jag och min nuvarande myste hela kvällen (efter hans spelning då). Alla var så förstående och stannade flera timmar bara för vår skull.. Jag fick sen hans nummer och i december har vi varit ihop två år och i januari ska vi förlova oss :3 Sen i februari ska jag flytta till Amsterdam i sex månader medan han stannar kvar i Sverige… det kommer bli tufft, men… det löser sig!

  40. Min killkompis tjatade alltid om att det fanns en kille i hans umgängeskrets som jag skulle gilla, och i flera månader försökte dem få in oss i samma skype samtal. När det väl hände så kom vi bra överens och fortsatte prata, vi har pratat 24/7 sedan början. 🙂 För att krångla till det ytterligare var han kär i en annan tjej när han lärde känna mig, och de pratade konstant. Därför hade det tagit flera månader att få oss att prata, han hade ju ägnat all tid åt henne!

    I början av september åkte han ned med vår killkompis till mig. Första natten gjorde jag kullerbyttor i sömnen, gick i sömnen och hade mig… Nu i efterhand kan vi titta tillbaka och se det som att jag undermedvetet valt vem av dem jag föll för redan då. Båda hade fallit för mig vid detta laget och tog varje chans dem fick att få ensamtid med mig, och det hela var väldigt jobbigt. Jag startade ett förhållande med C, men kände att det var ett misstag redan från start. När lögnerna började upptäckas gjorde jag slut efter några veckors försökande, det fanns inte en gnista kvar av den nyförälskelse jag trodde jag kände, istället var det min nuvarande jag gick runt och saknade och pratade med så fort jag fick chansen.

    Han åkte ner till mig "i smyg" och vi passade på att se om vi fungerade lika bra ensamma, gick på bio och bara myste med varandra i några dagar. I samband med detta fick vi även reflektera över ifall vi ville ha barn, visade sig att jag inte var det (fick troligen ett tidigt missfall…) och det satte oss på prövning direkt, men vi klarade det. 🙂

    Jag ska träffa hans familj vid nyår och han ska träffa min familj i början av december. Om vi fungerar bra i varandras familjer kommer vi troligen göra det officiellt runt nyår, då är vi inne på tredje månaden som par.

    Jag hoppas att våra vänner kommer ta det bra, trots att han "stal" mig ifrån vår vän, och att jag inledde ett förhållande så snabbt efter mitt ex. Ibland väljer hjärtat en annan väg helt enkelt. 🙂

    Tänk om någon hade sagt att jag skulle bli tillsammans med en politiker i år, då hade jag nog bara skrattat åt det, men så blev det visst…!

  41. Alltså min historia är inget att i framtiden berätta för barnbarnen direkt. Men det var en personalfest på mitt jobb för ett år sedan. Dit gick jag och min kompis, vi hade varit singlar ett bra tag och in i lokalen kommer en så himla himla snygg kille "jävlar vad snygg han är!" Sa jag till min kompis som då säger till mig "kom! Han ska du ha!" (Nu såhär i efterhand är hon ju såklart utnämnd till världens bästa wingman!) för så blev det ju nämligen. Helt plötsligt hånglade jag med en så snygg kille som jag aldrig hade träffat, vi råkade spendera natten och dagen efter bytte vi inte nummer eller något så jag tänkte att jahapp, det är det här folk kallar för ett one night stand, kändes rätt surt eftersom han var så drömmig och jag mer än gärna skulle spendera fler timmar med honom. Men efter en vecka fick jag en vänförfrågan på Facebook med en referens från min favvo-serie Girls och att han ville ses igen. Då kände jag ju bara Han ska jag verkligen ha! Och nu ett år senare så är han så min som han bara kan bli! ?,

  42. Alltså min historia är inget att i framtiden berätta för barnbarnen direkt. Men det var en personalfest på mitt jobb för ett år sedan. Dit gick jag och min kompis, vi hade varit singlar ett bra tag och in i lokalen kommer en så himla himla snygg kille "jävlar vad snygg han är!" Sa jag till min kompis som då säger till mig "kom! Han ska du ha!" (Nu såhär i efterhand är hon ju såklart utnämnd till världens bästa wingman!) för så blev det ju nämligen. Helt plötsligt hånglade jag med en så snygg kille som jag aldrig hade träffat, vi råkade spendera natten och dagen efter bytte vi inte nummer eller något så jag tänkte att jahapp, det är det här folk kallar för ett one night stand, kändes rätt surt eftersom han var så drömmig och jag mer än gärna skulle spendera fler timmar med honom. Men efter en vecka fick jag en vänförfrågan på Facebook med en referens från min favvo-serie Girls och att han ville ses igen. Då kände jag ju bara Han ska jag verkligen ha! Och nu ett år senare så är han så min som han bara kan bli! ?,

  43. Alltså min historia är inget att i framtiden berätta för barnbarnen direkt. Men det var en personalfest på mitt jobb för ett år sedan. Dit gick jag och min kompis, vi hade varit singlar ett bra tag och in i lokalen kommer en så himla himla snygg kille "jävlar vad snygg han är!" Sa jag till min kompis som då säger till mig "kom! Han ska du ha!" (Nu såhär i efterhand är hon ju såklart utnämnd till världens bästa wingman!) för så blev det ju nämligen. Helt plötsligt hånglade jag med en så snygg kille som jag aldrig hade träffat, vi råkade spendera natten och dagen efter bytte vi inte nummer eller något så jag tänkte att jahapp, det är det här folk kallar för ett one night stand, kändes rätt surt eftersom han var så drömmig och jag mer än gärna skulle spendera fler timmar med honom. Men efter en vecka fick jag en vänförfrågan på Facebook med en referens från min favvo-serie Girls och att han ville ses igen. Då kände jag ju bara Han ska jag verkligen ha! Och nu ett år senare så är han så min som han bara kan bli! ?,

    1. Haha men så himla fint! 😀 😀 Det var lite så jag kände när jag såg Kim första gången också "Jävlar vad snygg han är, honom ska jag ha" xD

  44. Lite likt mitt ändå, känner igen det där med "no förhållande"-delen. Det var halloween för tre år sedan. Han hade åkt två städer för att se ett band som spelade, och även jag råkade vara där. Han och hans fyra kompisar var alla klädda med screamdräkter och var en aning för berusade. De började prata med oss, och mitt första intryck var att jag bara ville att de skulle dra därifrån och låta oss andra ha kul på egen hand. Jag tyckte verkligen inte av någon av dom, men det visade sig att Han spelade i ett band och jag beslöt mig av någon anledning att se dom. Samma ställe, nästan en månad senare.

    Väl under giget så var Hans gylf öppen, och jag fick lov att kommentera detta i ett pm på Facebook efteråt. Där startade alltså våran konversation, där jag även fick reda på att han varit inneboende tre år hos mina morföräldrars grannar. Vi hade alltså bott gångavstånd från varandra i tre år, utan att veta om det. Han hade flyttat därifrån bara några månader innan vi sågs, men vi började träffas iallafall.

    Han var fast besluten för att han aldrig, aldrig någonsin ville ha ett förhållande och han gjorde det väldigt klart för mig att det skulle stanna på en KK-nivå. Men skam den som ger sig, nu tre år senare så bor vi ihop och är officiellt ett par!

  45. Träffade min pojkvän genom bekant kompis. Hade fest i min lägenhet och hon tog dit honom. Sen tog de en månad typ innan vi började prata regelbundet och umgås 😛 två månader senare blev vi ett par ??

  46. För lite mer än fem år sedan var jag på en hemmafest hos en tjejkompis som jag nyss hade lärt känna.
    Runt 21-22 på kvällen ringer det på dörren och det kommer in en man med varselkläder och går rätt in i badrummet, det enda jag ser är ryggen på honom… minns att jag tyckte att det var väldigt otrevligt att inte hälsa innan.
    Jag frågade mina vänner vem det var och de berättade vem han var och det var inte mer med det.

    Lite senare behövde jag gå på toaletten, men han var fortfarande inlåst och skulle börja raka sig efter duschen, så jag knackade på försiktigt och frågade om han snart var klar… då hör jag hur han låser upp och jag blev genast så fruktansvärt nervös.
    Jag ser ner på handtaget och ser hur det trycks ned, jag ser hur dörren sakta öppnas och jag följer dörrspringan upp mot hans ansikte…

    Han står där orakad och ser mig i ögonen och ler lite med ena mungipan. Jag tappar talförmågan, allt runt mig försvinner, jag hör och ser fyrverkerier. Jag skrattar till lite fjantigt och säger "det var inget" och springer in till mina vänner med blodrött ansikte, pulsen i 200 och fnittrar hysteriskt.

    Sen under kvällen höll vi varandra i handen, kramades och höll om varandra.
    Helgen efter bjöd jag upp honom till en annan kompis.
    Onsdagen efter den helgen tog han ledigt från jobbet för att vara med mig… sen på kvällen frågade han vad "vi" var… jag sa " du är min, bara min" och han kysste mig som han aldrig kysst mig innan!

    Nu bor vi ihop sen ett år tillbaka, efter fyra år med distansförhållande <3
    Jag visste det redan när jag såg honom för första gången där i badrummet, att han var han med stort H.

  47. Det låter ju bara så mysigt! Jag kommer ihåg hur jädra avundsjuk jag var på dig när ni blev ihop, hade nästan planer på att sluta följa dig där ett tag;) Haha, men det går ju inte:)

    Jag och Younas började skriva på en dejtingsida och sen fortsatte vi hålla kontakten via sms. Men sen blev det att vi slutade skriva. När jag hade tråkigt en dag kollade jag genom kontaktlistan, stannade till vid Younas och funderade på om jag skulle skriva till honom, men nej. En konstig, flummig longboardåkande spelnörd hade jag inte lust att skriva med. Ungefär en vecka senare skriver han och vi fortsatte skriva.

    Det visade sig att den där konstiga, flummiga longboardåkande spelnörden väldigt fort snodde mitt hjärta, bara var helt underbar, accepterade att jag helst är smutsig och illaluktande för att jag då varit hos hästarna och står ut med allt bagage jag nu försöker reda ut. Jag kämpade tappert med att inte falla för honom, men det visade sig vara helt omöjligt:)

    Den 14 oktober blev vi ihop, på vår första dejt och första gången vi någonsin träffades:) Han retar mig redan till vansinne och jag har varit riktigt arg på honom, men ändå älskar jag honom bara mer och mer för varje dag!

    1. Haha men aw! Du behövde inte vänta länge ändå…. ^^ Och då behöver jag inte heller skämmas över att vi blev ihop så snabbt också – det är uppenbarligen inte helt ovanligt. Men vet man så vet man, ellerhur?! 😀

  48. Sommaren 2011 klev jag av en buss vid ändhållplatsen i en väldigt liten stad, efter att ha bestämt träff med någon jag pratat med över internet inte allt för länge. Jag klev in i hans bil, han körde oss ut en bra bit på landet där han bodde i ett stort hus. Jag minns min bästa vän smsade mig några gånger under kvällen för att höra att allt var okej, orolig för att det var någon skum typ jag hamnat hos.
    Jag var lustigt nog väldigt lugn, han var mer nervös än mig. Vi gjorde iordning en rabarberpaj tillsammans som han råkade tappa precis när den var klar varpå vi bröt isen med ett hysteriskt skrattanfall. Så typiskt något sånt händer första gången man träffas!
    Helt och hållet bestämd med att INTE sova över hos någon, skjutsade han hem mig mitt i natten efter vi spenderat en hel kväll och en halv natt tillsammans. Han höll min hand hela vägen hem och jag kom hem, med ett vagt leende som jag knappast kunde hålla tillbaka, och en värmande känsla som började rota sig i magen. Det var första gången jag varit med någon jag inte genast låg med, trots jag intalade mig själv det var allt jag ville, och ingenting mer. För att få det jag ville ha åkte jag dit en andra gång och efter det kan man säga jag aldrig mer riktigt kom tillbaka dit jag kom ifrån.

    Idag bor vi tillsammans och har precis skaffat vår första gemensamma valp efter oändligt letande. Finns inte en chans att jag kan föreställa mig själv utan min sambo. Han har sett mitt allt, mina fall, suttit bredvid med genom ångest, utmattning, sorg, glädje, ilska.. varenda dag kommer han hem från jobbet och ler innerligt och helt okomplicerat mot mig, han är den av oss som jobbar och står i som hårdast, och gör det med ett leende på sina läppar. Jag hör honom aldrig klaga. Istället berikar han vår vardag med att ständigt påminna mig om att han är glad att han har mig och att han älskar mig. Jag är så glad att jag bestämde mig för att hoppa på bussen den där dagen utan att veta vad som komma skulle. Jag hade aldrig suttit här, i min egen fina lägenhet med världens finaste man, om jag gjort med som så många andra, låtit konversationen rinna ut i sanden på grund av mina socialfobiska drag 😉 Det kanske inte låter så svårt eller läskigt att bara hoppa på en buss till en helt annan stad, men för mig förändrade det allt, och gav mig en helt annan mening. Så ibland måste man våga kasta tärningen och ge sig ut i det okända!

  49. Haha, åh! Brukar aldrig kommentera, men det här är ju så man dör sötdöden, så då kan man väl bidra. 🙂
    För ganska exakt tre år sedan skrev han till mig via nätet, och intresset sträckte sig aldrig särskilt mycket mer än till kompisnivå, för någon av oss. Jag träffade en annan kille och hörde inte av mig alls på ett tag, varför skulle jag göra det när jag träffat någon? Anywho, några månader senare har jag och den andra killen slutat träffas och då skriver han igen. Han bodde i Västerås men hade föräldrar i närheten av Dalarna där jag bodde, och han var där och hälsade på när han skrev igen. Även om vi bodde ganska nära varandra träffades vi aldrig, och helt plötsligt skulle jag flytta till Borås, vilket jag gjorde våren -13. Under sommaren bestämde vi oss ändå för att träffas, och sen dess har vi varit tillsammans! 🙂 Ett år av distansförhållande och försenade tåg med SJ klarade vi av, sen flyttade han ner till mig.. 😉
    Det här med att vara ifrån varandra nu känns inte alls OK, det är inte många nätter vi sovit isär. <3

  50. Jag började arbeta på Swedbanks support. Var i ett trassligt förhållande, men livet rullade på. Hade sett Hampus då och då, kände inte så mycket för honom. Men så jobbade vi en söndag ihop, och vi lärde känna varandra ordentligt. Pratade om allt möjligt, fick veta om hans barndom. Och sen började jag tråna efter honom, blev attraherad av honom såfort han gick förbi. Det pirrade i magen och bara han råkade röra vid mig skälvde jag. Och han detsamma.

    Vi firar snart ett halvår tillsammans, har precis flyttat ihop och arbetar fortfarande ihop. Och jag älskar honom så otroligt mycket <3

  51. Hej! Jag hör, precis som du, till dom som älskar att läsa andras kärlekshistorier.
    I slutet av januari i år fick jag Hans nummer av en kompis. Hennes pojkvän och Han var liksom kompisar. Jag visste ingenting om honom mer en namnet och att han, enligt henne, var trevlig och lite smårolig typ. Men jag skrev "Hej!" och han svarade "Hallå där!" och sen smsade vi i några veckor och sen sågs vi och sen i mars har vi varit ett par. 🙂
    Ps! Fin blogg!

  52. Åh vad härligt det är att läsa allas kärlekshistorier <3

    Jag mitt uppe i en, eller ja, det tror jag och hoppas jag i alla fall. Började prata med en tjej på en internetsida för typ två månader sen och nu har vi träffats tre gånger, pratar konstant och jag tänker på henne mest hela tiden. Även om vi båda är för awkward för att våga ta något slags första steg till något mer än att bara kramas hej och hejdå så är jag bara så himla glad när jag är med henne. Så himla vacker, underbar, fantastisk människa <3

    Jag har varit lite småförälskad i rätt många människor tidigare, men har haft för dålig självkänsla för att våga prata med främmande killar (och vågar man inte ens säga hej kommer man ju definitivt ingen vart, haha), och med tjejer är ju problemet att så himla få är öppet icke-hetero att jag aldrig heller vågar 😮 Men nu känns det som att min stund äntligen är kommen, haha 😉

    1. Åh det låter ju hur mysigt som helst!! Tror det bara kommer att smälla till när någon av er vågar… Haha 😉 önskar dig grymt lycka till! Det mysiga pirret man känner när man inte riktigt vet vad den andra känner är ju helt oslagbart 🙂

  53. Jag träffade min sambo när jag var ute på en rockklubb. Jag hade vid den tiden en halvseriös relation med någon jag inte alls kunde se mig fortsätta vara ihop med, då vi var alldeles för olika. Jag planerade att göra slut men ville inte göra det över telefon/sms, men han bodde i stockholm och jag i göteborg så jag väntade helt enkelt på att han skulle komma ner vid nyår.

    Helgen innan julafton är jag ute och firar mig själv med några vänner och vi drar på rockklubb och har det trevligt. Vid baren står det en snubbe med tomteluva och band t-shirt. Mitt FAVORIT BAND! Bandet är inte sådär jätte välkänt heller, så jag blev super exalterad över att någon ens visste att de existerade!!

    Jag och mina vänner hypar för att jag ska gå fram och prata med snubben, men jag vågar inte. Vill inte han ska få fel intryck heller. Jag hade ju redan en kille dessutom.

    Tillslut efter en drink eller två så orkar jag inte fega ur längre och petar honom på ryggen och han vänder sig om och visar sig kunna prata som bara den. Inte alls flirtig utan bara rolig och vänskaplig. Vilket ledde till att jag slappnade av och inte vände taggarna utåt. Vanligen HATAR jag när killar raggar på mig, och brukar istället bara totalt rata och aldrig närma mig personen igen 😛

    Eftersom han verkade så vänlig och inte alls flirtig så bytte vi facebook istället! Vi snackade om allt mellan himmel och jord, mest spel och fantasy.
    Vi bestämde oss för att ta en fika i mellandagarna och hade jätte trevligt. Vi fortsatte umgås som bara vänner och hade jätte skoj ihop.
    När min kille kom ner över nyår så gjorde vi slut, och efter det så började jag tänka lite på den nya vännen jag träffade.
    Av en händelse så råkade han stanna väldigt sent hos mig en dag och bussarna slutade gå, så han kunde inte ta sig hem, vilket resulterade i att han fick sova hos mig, och vi samsades om en enkelsäng. Efter det så blev det aldrig detsamma. Inget hände den natten, men någon vecka efter det så kysstes vi och sedan sattes det i rullning. Vi har träffats i princip hela tiden sen dess. Vi spenderade varje vaken tid i varandras sällskap. Han väntade på mig när jag slutade jobbet, vi sov över hos varandra osv.
    Och nu två år senare så har vi skaffat en lägenhet ihop och blivit sambos. Mycket enklare!

    Nu hoppas jag bara på att denna historia får fortsätta 🙂 Och att vi gifter oss och får barn och allt sånt jox med ;P

  54. Jag precis som du, är en total Gotlands nörd.
    Min mamma kommer från Gotland och Min pappa i från Stockholm, men träffades genom gemensamma vänner varandra på en fest, på Gotland.

    Min mormor och morfar + en hel del av min släkt förutom ett par kusiner bor på Gotland. ( Därför faller de sig helt naturligt att vara på Gotland.)

    (Var beredd på en lång historia)
    Jag hade tagit ett sabbats år från gymnasiet, då jag var extremt skol trött. Och såklart, begett mig ner till de bästa stället i världen, för att bara få leva ett tag. Jag åkte från och till Gotland under hösten, men vid Juni så var jag där konstant ända fram till Augusti (då jag skulle börja skolan igen)

    Jag hängde på en bekant till mig, men min nuvarande pojkväns kompis på fest. Och där träffade jag honom för första gången, inget speciellt mer än att jag redan hade hört en del av honom, bland annat brukade min syster umgås med han och hans kompisar när dom var mindre, och hon brukade vara på Gotland.
    I alla fall, där presenterades vi för varandra första gången, inget mer med det.

    Efter ett tag så ville vi åka till stranden, men inte hade någon skjuts. Så då skulle min kompis fråga min nuvarande pojkvän om han kunde skjutsa oss, vilket han inte ville. (hon var just då inte den intressantaste utav oss, uppenbarligen.) Så då frågade jag och honom och de blev så att dom kom och hämtade upp oss hemma hos en utav mina kompisar så åkte vi och badade.

    Efteråt på kvällen hörde han av sig och ville träffas, men då var jag på ett annat ställe och kunde inte ta mig till samma ställe där han var.

    Efter detta kom han och hämtade mig, eller träffade mig varje dag efter att han hade slutat för att åka och bada tillsammans med mig. + Att vi åkte ut på en ön kallad enholmen och badade och dit bjöd han också med mig.

    Sedan skulle han och hans kompisar grilla på ett ställe, så jag och några kompisar + min syster åkte dit för att umgås med dem.

    Efter detta så kom en kompis till mig ner till Gotland och första dagen hon kom, mötte vi upp henne i Visby och sedan gick han + några kompisar med oss på bio.

    Någon dag senare hämtade han upp oss, så åkte vi hem till honom och han duschade medans vi väntade, de var första gången jag träffade hans familj, vilket var lite halv jobbigt då jag vid denna tid var extremt blyg. Sedan åkte vi och minigolfade, och där tog vi våran första bild tillsammans som idag väcker extremt mycket känslor och minne hos mig. Killarna betalade både mini golfen + mat efter åt oss;) riktiga gentlemen.

    Sedan åkte vi ut till Fårö, för att käka middag tillsammans jag och min kompis, och han och hans kompisar.

    Här började väl allting bli lite mera seriöst, han åkte till mig på sina raster för att hinna snacka lite.
    När han slutade sent åkte han förbi mig, där jag höll till bara för att pussa mig godnatt.

    Sedan en kväll när jag och han + min kompis och hans kompis låg hemma hos hans kompis och såg på film, började det att ösregna så vi bestämde oss för att åka upp till en väderkvarn, där nästan alla ungdomar höll till för att kolla när de öste ner regn och blixtrade som bara den.
    Den här kvällen var den kvällen, vi blev tillsammans och inte bara längre dejtade.

    Idag har vi snart varit tillsammans i 3 och ett halvt år och bor tillsammans i en lägenhet. Idag är jag alltså 20 och han 24.

  55. Det första minnet jag hade med min kille var när han fyllde 18, det var 2008. Han fyllde på ett läger med föreningen vi var med i. Jag var bara 11 år då och hade inte börjat tänkt på killar.
    Det fortsatte som det gjort innan vi hade träningar samtidigt och vad jag minns la jag aldrig märke till honom.
    Han slutade tävla och blev tränare istället och var på fler läger och tävlingar tillsammans. Jag tyckte om att vara i närheten av honom, han var alltid så snäll och rolig och verkade inte bry sig om att vi var yngre, han var som en kompis. Jag var alltid jätteglad att när jag fick vara med honom, han piggade alltid upp en.
    Jag ville alltid åka i hans bil när vi skulle iväg någonstans med föreningen.
    Någon gång när jag var ungefär 15 så började jag gilla honom.
    Min pappa dog i augusti 2012 och jag hade pratat med honom om att pappa var sjuk innan han dog. När han hade gått bort några dagar senare skrev jag, och berättade det för honom och han var verkligen jätteförstående, och stöttade mig under hösten. Jag var glad att jag hade honom. Vi skrev mer och mer tills han under våren 2013 träffade en tjej. Han förbjöds att skriva till mig och jag blev helt förstörd.
    Tjejen var otrogen mot honom redan efter två veckor och började skriva igen för han tyckte det var skönt att skriva med mig.
    Någon månad senare gav han den här tjejen en andra chans. Han hade frågat mig innan vad jag tyckte och jag sa att han inte skulle ge henne en andra chans, del för min egen skull för jag ville ha honom och för att jag kände på mig att hon skulle göra samma sak mot honom igen.
    Jag hade rätt hon var otrogen och han vände sig till mig för att få stöd.
    Vi fortsatte skriva i någon månad och på midsommardagskvällen 2013 så fanns det en plats i bilen han åkte i, vi båda skulle till samma ställe men han ville att jag skulle åka med dem.
    Under kvällen höll han armen om mig och allt var underbart. När alla skulle hem så var jag tvungen att vänta på skjuts så han tog med mig upp till sin lägenhet så jag slapp stå ute och då hände det (!!) vi kysstes!
    Dagen efter förnekade han det som hänt, han hade nog lite problem med åldersskillnaden, han var 23 och jag 16. Vi fortsatte skriva, och en kväll erbjöd han sig att hämta mig när jag skulle till stan och det inte gick någon buss. Jag gjorde mina ärenden sedan hämtade han mig. Han körde upp till en mysig utkiksplats där vi satt tysta och tittade på solnedgången och kysstes. Nu har det gått 1,5 år och jag är fortfarande lika lycklig! <3

  56. Vi träffades första gången på en bensinmack där jag jobbade. Han körde lastbil och tänkte hålla sin rast där. Direkt när jag såg han tänkte jag "honom vill jag ha!". Jag har i efterhand fått veta att han tänkte precis detsamma om mig. Vi pratade med varandra nonstop i 45 minuter tills han var tvungen att köra igen, men båda två var för fega att fråga efter varandras nummer. Ååh jag visste ju inte ens vad han hette! Efter två låånga veckor dök han äntligen upp igen och vi bytte fort nummer med varandra. Efter den dagen pratade vi i telefon och smsade konstant i en vecka innan jag körde ner för att träffa honom (jag boddde i gbg och han i Klippan). Tanken var att jag bara skulle stanna över dagen men det slutade med att jag sov över två nätter. Vi flyttade ihop för lite mer än ett år sen och nu i veckan firade vi två år tillsammans❤️

  57. Jag och min sambo träffades via internet en sida som heter QX.
    Jag var 19 år och hade ett enormt intresse för reptiler och bestämde att jag skulle åka ner och hälsa på , bodde då i Östersund men hade lite svårt att förklara för min far varför jag skulle ända ner till Malmö. Jag var inte öppen med min sexualitet och ingen visste om det , så jag kom på den genigala iden att jag skulle ner till Malmö och lära mig att hantera giftormar.

    Saken hör den att R som jag kallar sambon i bloggen är livrädd för ormar, ödlor men en liten kobra hade han minsann haha! 😉

    Jag flyttade ner till Malmö för 9 år sedan och i december har vi varit förlovade i 9 år. Där gick det undan, men jag kan med handen på hjärtat säga att det var mitt livs bästa beslut, för kärleken till denna karl är obeskrivlig. Dessutom lovade jag mig ( jag är född utanför Stockholm ) att när mina föräldrar fick en knäpp och vi flyttade från Stockholm upp till Östersund in the middle .. skogen?! Så lovade jag mig att när jag var klar med skolan skulle jag flytta tillbaka till södra sverige.. och det kan man väl säga att jag gjorde och höll med råge 😉

    Thats my story 🙂

  58. Vi hade gått på samma grundskola i 6 år men aldrig ens stött blicken över varandra. 5 år senare var jag nykter på krogen med mina vänner för att se ett lokalt band spela och när jag och min vän sitter och pratar kommer det fram en grabb som vill börja prata med mig. Jag tänker ungefär att "ska man inte få sitta ifred i 5minuter ens??" och beter mig cirka väldigt surt för att jag vill att han ska försvinna.
    När han, samma snubbe, lite senare står i baren för att beställa drinkar tittar jag på honom och ser honom för första gången, går fram och frågar om vi inte gick på samma skola en gång i tiden. Det gjorde vi ju såklart.
    Dagen efter skriver han på facebook och frågar vad jag gör, jag ska precis ut och fota för mitt UF företag och han vill hänga på. Efter den misslyckade fotosessionen går vi en promenad och, enligt min mamma, kom jag inte hem igen. Enligt mig så flyttade jag 1 vecka senare inofficiellt in i hans etta och vi har i mars varit tillsammans i 4 år och kommer om 2 veckor flytta in i vår 3e gemensamma lägenhet.
    Och vi har två katter, men det visste du ju 😉

    Vi har, under dessa 3 år och 8 månader vi varit tillsammans, varit borta från varande max 10 dagar i sträck. Efter jul kommer jag förmodligen flytta ensam ner till Sthlm eller Uppsala för att plugga och jag vet inte hur jag ska klara av det.

    1. Hahaha! Älskar att det kunde komma något så bra ur det där att du "blev störd på krogen" xD Man vet ju hur man känner sig i de där situationerna.. haha! Så himla roligt att höra er historia ju! 😀 KOMMER DU FLYTTA TILL STOCKHOLM?! (ok eventuellt… men ändå… haha) Åååh.. Blev lite exalterad, men samtidigt förstår jag ju hur surt det måste kännas.. men tänk att… Det går skitsnabbt att flyga från Sthlm till Lule. Om du nu ska flytta så är det ju awesome att flytta till sveriges knutpunkt, så att du slipper byten och sånna där enorma resetider ^^ Ni fixar det! 😀

  59. Har tyvärr inte riktigt en kärlekshistoria, men en början till det (hoppas jag iaf…)

    Började med att jag pratade med en kille på instagram, och vi blev riktigt bra vänner, men har tyvärr tappat kontakten. En annan internetkompis till honom tog kontakt med mig och vi bondade över att vi inte visste vart vi stod med den här killen haha. Så vi pratade i ungefär ett halvår innan hon sa att hon skulle åka till Göteborg (bor i Norge), så jag åkte dit för att träffa henne! Det var pirrigt men riktigt kul, och sedan pratade vi mer och mer. Hälsade på henne i Norge i september och det var då mina fjärilar började på riktigt!

    Det har inte hänt någonting men det känns som att vi klickade på något sätt. Och om hon inte är intresserad vet jag att jag har hittat en riktigt härlig vän 🙂 Tanken är att vi ska ses snart igen så vi får se hur det går då!

  60. Mysigt 😀

    Jag träffade min sambo när vi båda var 16 och började i samma klass på gymnasiet. Jag var väldigt tjejig och rosa av mig och han var punkare med stålhättor och nitar. Trots detta blev vi väldigt intresserade av varandra och här sitter vi nu 6 år senare, fortfarande kära, har flyttat ihop och har hund haha 😀

  61. I somras (juli) var jag på stranden med en kompis och det var så sjukt varmt. Vi bestämde oss för att bada efter att ha stekt oss varma i solen. Precis när vi går i vattnet kommer en frisbee typ skjutandes förbi oss och jag säger åt min kompis att kasta tillbaka den. Så kommer killen vars frisbee det var, och frågar om vi vill spela. Jag säger ja av någon anledning (är annars rätt blyg men just den dagen var jag väl inte det antar jag haha!) och så började vi prata, han och jag. Det ledde till sms, samtal, och träffar. Om några dagar har vi varit tillsammans i 3 månader och det känns så bra! Känns verkligen som att det var ödet att vi skulle träffas!

  62. I somras (juli) var jag på stranden med en kompis och det var så sjukt varmt. Vi bestämde oss för att bada efter att ha stekt oss varma i solen. Precis när vi går i vattnet kommer en frisbee typ skjutandes förbi oss och jag säger åt min kompis att kasta tillbaka den. Så kommer killen vars frisbee det var, och frågar om vi vill spela. Jag säger ja av någon anledning (är annars rätt blyg men just den dagen var jag väl inte det antar jag haha!) och så började vi prata, han och jag. Det ledde till sms, samtal, och träffar. Om några dagar har vi varit tillsammans i 3 månader och det känns så bra! Känns verkligen som att det var ödet att vi skulle träffas!

  63. Jag har aldrig varit någon som trott på kärlek vid första ögonkastet, en sådan sak händer bara i sagorna. Det var i alla fall vad jag trodde. En tidig söndagmorgon satt jag på en kurs som jag egentligen inte ville gå och stirrade ner i mina anteckningar från dagen innan. Dörren till rummet öppnades och jag tittade upp och sedan var jag fast. Knallröd i ansiktet stirrade jag ner i bordet, väl medveten om att han hörde till bordet bakom mig, då vi hade bordsplaceringar. Dagen innan hade han inte varit där så vi hade alla undrat vem han kunde vara. När han sedan struntade i bordsplaceringarna och satte sig mitt emot mig kunde jag känna pirret överallt. Hela dagen passerade och vi blev indelade i olika gruppkonstellationer men hamnade alltid i samma grupp. När kursen var slut visste jag bara hans namn, ingenting annat.

    Han hade känt någonting den dagen också, letade upp mig och tog kontakt.

    Nu, 5 år senare, är jag så glad att vi båda dök upp på den där otroligt tråkiga kursen. Annars skulle jag aldrig ha träffat min bästa vän, mitt livs kärlek.

    1. Shiiit… Gillar det där att det är så himla liten sannolikhet att man ska träffas.. Att man går på den där kursen som du gick på… eller att man kollade den där hashtaggen på Instagram som jag gjorde och som han taggat sin bild med.. haha

  64. Jag hittade Fredrik på bilddagboken och spanade in hans bilder lite. Började kommentera och upptäckte snabbt att vi bodde 1.5 km ifrån varandra och att vi faktiskt gått på samma skola ett år när vi var mindre!

    Jag var tillsammans med en annan kille då så vi pratade på som vänner om kameror och fotografering och annat vanligt snack. Efter ett par månades tog det slut mellan mig och den andra killen och jag blev helt förkrossad (vi hade varit tillsammans i 2,5 år). Jag fortsatte att prata med Fredrik och det hjälpte väldigt mycket och jag mådde bättre och bättre och ungefär 1 månad efter uppbrottet träffades vi för första gången (trots att vi bodde så nära varandra). Det var så roligt att träffa honom!

    Och redan dagen efter träffades vi igen och gick på en suuuuuperlång promenad genom hela Malmö och vi fotade allt och inget och hade jättemysigt. Sen träffades vi typ varje dag efter skolan och några dagar senare kysstes vi för första gången och det kändes så himla rätt. Trots att det inte gått speciellt lång tid sedan uppbrottet för mig så kunde jag inte låta bli att falla för Fredrik. Det var ju bara så rätt. Jag pratade mycket med mina kompisar om detta och de sa bara att jag skulle köra på det om jag nu kände så!

    1 månad och 2 veckor efter att vi träffats för första gången frågade jag honom om han var min pojkvän och svarade han ja. I fredags firade vi 4,5 år tillsammans och jag är så himla glad att jag hittade honom på bilddagboken alla dessa år sedan! Det är ju 5 år sedan nu! Tiden går så himla fort och det känns som om det alltid varit vi!

    Det är min lilla kärlekshistoria ^_^

  65. Jag träffade min pojkvän på min kusins 20årsfest. Drack lite för mycket alkohol vilket resulterade till att jag blev lite flummig och ostabil. Men snubblade bokstavligt talat in i hans armar och han fångade mig och vi pratade lite snabbt.
    Dagen efter festen så la han till mig på facebook och skrev sitt första meddelande till mig. Vi kunde efter det inte sluta prata och har pratat i princip varenda dag sen dess. Nu i efterhand har han sagt att det aldrig var meningen att han skulle bli kär i mig, utan han skulle mest "retas" för jag var bara 14 på min kusins fest och han var 19. Han tyckte lilla jag inte passade in på den festen. Men han blev kär och jag likaså och nu har vi varit tillsammans i 2 år :’)

  66. Min kärlekshistoria är ganska rolig faktiskt.. Allt började med att jag träffade en kille på skolan, som tills slut "dissade" mig och som jag var helt förkrossad över. Då började jag umgås med en tjej i min klass på fritiden, sov över under helger osv.. Hon hade en bror som var ett år äldre än mig, som alltid sagt till min kompis att han tyckte jag verkat "intressant" varje gång jag varit hemma hos dem. Så slutade allt med att jag fortfarande var kär och förkrossad över den här killen i skolan som dissade mig, med ans min kompis bror började smsa mig.. Jag var hur taskig som helst och svarade knappt på hans sms eftersom jag fortfarande var intresserad av den här andra killen. Sen en kväll så skrev han mitt på natten när jag låg och grät över den här andra killen, och frågade om jag ville komma och ut och träffas. Och då gav jag mig och tänkte "ja vad fan, nu följer jag med så slipper jag ligga här och böla".. Sen när vi träffats en gång, så blev det till slut att vi träffades varje dag i någon månads tid. Och jag började känna efter ett tag att jag liksom saknade honom så fort vi inte träffats under en dag.. Glömde helt bort den här andra killen eftersom jag började träffa någon som gjorde mig så lycklig varje dag (han heter Simon haha). Han bjöd ut mig på bio och tog med mig på andra massa andra roliga saker. Vi kunde sova över med varandra utan att ens ha pussat varandra, vi gick så långsamt fram och det var så himla skönt. Att bara kunna vara med någon i min ålder som faktiskt bara ville vara i min närhet, spelade ingen roll om vi sov över utan att pussas eller knappt kramas. Så fortsatte det så där, tills han en dag efter vi hade varit gick fram och kramade mig… Och då blev jag typ helt fast haha, då förstod jag att jag som har så svårt att bli kär faktiskt var kär i min bästa väns bror. Helt sjukt och konstigt, men idag har vi varit tillsammans i över ett halvår, och vi träffas varje dag och har det hur bra som helst. Vet inte vad jag hade gjort utan min Simon idag <3 Ganska rolig historia enda!

  67. Jag och min pojkvän har gått i samma klass sedan ettan, dvs. vi har sett varandra varje dag sedan vi var 7 år gamla. Ändå tog det 12 år innan något hände mellan oss. Jag hade gillat honom sedan åttan, men jag var en jävla mes eftersom jag aldrig vågade säga något. Det slutade med att min kompis fick komma som en mellanhand (fem år efter att mina känslor började!) och leverera mina tankar till honom. Och tydligen fick väl han sedan känslor för mig också, hehe. Så det var så det började. Och här står vi idag, två år senare, snart sambor 🙂

  68. Jag öppnade dörren till studentlägenheten i Växjö. Jag var sexton år och skulle dela lägenhet med två andra, okända gymnsieelever i min ålder. Jag hade haft lägenheten för mig själv i tre dagar, terminen hade inte börjat än. Så kom jag hem på eftermiddagen och öppnade dörren och stod öga mot öga med en helt underbar människa: stora, varma blå ögon och lockigt hår som i en gloria runt huvudet (eller affro, vad man nu väljer att kalla det) för han var upplyst bakifrån av ett fönster. Jag föll nog lite redan i det ögonblicket. Fast då hade jag redan en pojkvän.

    Vi blev bästa vänner, satt ofta i varandars rum till tre-fyra på natten. Pratade om allt mellan himmel och jord. Och jag föll för honom men fick veta att han var kär i en annan, så jag gav upp.

    Han tog studenten ett år innan mig och flyttade hem till Gotland och jag hade ett förhållande med en annan kille. Jag tog studenten och flyttade tillbaka till Göteborg. Vi höll kontakten då och då men det var några år som vi knappt hörde av varandra. Han gjorde lumpen och flyttade till USA.

    Mitt förhållande tog slut och några minuter efter att det blev offentligt på facebook skrev han till mig och erkände att han varit tokkär i mig men inte vågat säga något och vi började chatta, skypa. Han hade ångrat sig och trott att han aldrig skulle få chansen med mig. Men se det fick han! Vi hade en superromantisk sommar men gick skilda vägar igen, han till USA och jag i Sverige. Vi hade olika drömmar men vi kunde inte sluta skypa och drömma.

    Sedan skulle han flytta hem, men istället flyttade jag till USA och han valde att stanna och vi flyttade ihop och nu har vi bott ihop sedan i somras och han är den finaste människa jag någonsin träffat. Jag har ingen aning om hur framtiden blir, men jag vet att även om vi skiljs åt, kommer vi hitta tillbaka till varandra igen. Jag har aldrig varit så lycklig med någon som jag är med honom. Min Gotlänning! <3

  69. Jag och pojken min träffades när jag började på högskola i Karlshamn 2011. Han pluggade ett år över mig trots att han var hela ett år yngre 😉 Vi blev direkt jätte bra vänner och vi umgick hela tiden. Vi är så himla lika i hur vi tänker och vad vi tycker om. Jag fick känslor ganska snabbt men vågade inte visa det då jag var rädd att förstöra vår vänskap. Men tillslut kunde jag inte stå emot och sen blev vi ett par. Nu har vi varit tillsammans i 3 år, bott ihop, flyttade till Skottland och tillbaka till Sverige igen. Han är min bästa vän och kärlek i ett 🙂

  70. Vi var 15 år det var på hösten jag satt en dag vid min dator och på den tiden satt man och letade folk på hemsidor som man kunde snacka lite med, bli kompisar, dela intressen ha kul.
    Jag kom in på en killes sida och jag började läsa lite vad han hade skrivit om sig själv och vi delade intressen (fotografering i detta fall) och jag kände att ja varför inte kan ju vara kul att skaffa sig en fotokompis, eftersom jag inte hade någon annan då.
    vi pratade med varandra under en längre tid och jag började bli lite hemligt kär i honom och sen blev det jul och det mest tragiska i mitt liv hände då, min mamma gick bort, då kände jag mig helt ensam, inte ens mina bästa kompisar var tillräckligt med tröst. Men så var det ju den där söta mystiska killen som bodde 100 mil ifrån mig, han höll sig vaken om nätterna när jag var känslosam för min skull och så började allt. Åren gick och vi beslöt för att vi äntligen skulle träffas, så vi åkte till stockholm och möttes på tunnelbanestationen i gamla stan, låter kanske inte så värst romantiskt eller vad man ska säga men jag var helt stum och skakade av nervositet, för vid det ögonblicket hade vi känt varandra via internet i 2 år och vi hade samma känslor för varandra men jag måste säga att jag tänkte att nu när vi träffas så vill han nog inte längre, det blir inget mellan oss. Idag sitter jag här efter 5 år och har honom vid min sida,vi höll ihop genom gymnasiet, flyttade till en lägenhet under ett år av studerande sedan flyttade vi upp nu i somras till norrland. Så som jag älskar honom kan ingen annan känna. Han är mitt allt i vått och torrt 😀 <3

  71. Han var kompis med mina bröder först. O sen fikade han med mig o o min syster ibland o sen brukade han dricka med mina bröder hemma hos oss, så sen på kvällen så sa han att vi skulle kolla film, så jag startade en. Han somnade direkt så då gick jag o la mig. O sen under natten kom han upp o la iaf bredvid mig.
    Samma hände helgen efter, o sen på söndAgarna brukade vi kolla film eller åka på söndagsutflykt till nån sevärdhet. Sen börja vi umgås mer o mer. O sen efter att ha hållt på i ett halvår så frågAde ja Hur ser var mellan oss o då blev vi tillsammans o är det fortfarande. O i början av nästa år flykt vi till hus 😀
    Så kul, när jag träffade han via mina bröder så skulle jag aldrig kunna se han som min kille.. Men nu kan jag inte tänka mig att vara utan han.

    Tycker också att det är så kul att läsa om sånt här, gillar när du skriver Hur mycket du gillar din kille, om dina känslor. Man blir så glad 🙂

  72. Åh, så härligt Elin! Blir bubblig av er kärlek! Minns tillbaka hur det var i början när man precis träffats och allt var nytt och spännande. Det är verkligen en fantastisk tid! Men det är det även nu 6 år senare för att känna en människa verkligen på djupet är också helt fantastiskt. Det ska blir väldigt kul att läsa alla kommentarer du får, kommer bli fjärilar i magen på oss allihop tror jag.

    Jag och min älskling fick kontakt via bilddagboken. Hittade av en slump att han lagt ut en bild på min pappa och så kommenterade jag den. Sen började vi prata. Kändes som vi känt varandra hela livet. Ett år senare flyttade han från Eskilstuna till Karlstad för min skull <3

  73. Åh, vad fint med allas historier!

    Här kommer en lång historia, för min har onekligen varit lite trasslig kan man säga. Men den började med att jag stod i mitt nya korridorskök och en kille kom in och hälsade. När han log, visade han upp de finaste smilgroparna och jag tänkte att "han var ju söt..". Sen blev det inte mer med det. Jag träffade som hastigast en annan kille på samma ställe som det inte alls gick bra med (jobbigt när man bor på samma ställe!) och efter att jag insåg att det aldrig skulle bli vi, insåg jag att jag behövde byta umgänge. Lo and behold, killen med de fina smilgroparna var en av de nya komponenterna i detta nya umgänge. Det här var i januari och framåt våren insåg jag att jag nog var mer intresserad av honom. Tyvärr var intresset inte besvarat, utan istället riktat mot en av mina vänner. Dock hände ingenting där och efter en sommar utan att ha hörts speciellt mkt alls kom en höst där vi umgicks väldigt mycket och lärde känna varandra mer.

    I slutet av terminen insåg jag återigen att ja, här fanns det nog något mer. Men (ÅTERIGEN, suck), var hans intresse riktat mot någon annan. Jag blev verkligen så fruktansvärt ledsen, men tänkte att jag måste helt enkelt släppa honom. Han hade ju blivit en av mina bästa vänner och jag ville vara glad för hans skull om han var lycklig med någon annan. Så jag la alla korten på bordet och erkände hur jag kände, för att jag liksom skulle kunna komma vidare. Det blev inte något mer dem emellan, men jag hade bestämt mig. Nu hade jag till slut släppt honom och jag skulle minsann INTE släppa in honom igen och allt var så bra och våren på väg och vi var bara vänner. Vänner som till slut började slappna av lite med varandra och umgås mer ensamma. Under sommaren åkte jag och hälsade på hemma hos hans föräldrar och vi var fortfarande bara vänner, absolut. Ja, som ev kysstes lite emellanåt också. Fram och tillbaka for vi känslomässigt under några veckor, osäkra på om vi verkligen var något mer. Han var mest osäker. Jag hade nog ändå bestämt mig (seriöst, jag hade ju varit intresserad av honom i 1.5 år vid det här laget). Men till slut bestämde vi oss för att testa helt enkelt. Efter någon månad tillsammans fick han jobb i Stockholm och flyttade dit, medan jag fortsatte mina studier här nere i Lund. 6 månader hann vi med, pendlandes fram och tillbaka. Mycket var fint, men en fortsatt osäkerhet fanns också ständigt närvarande.

    Efter 6 månader gjorde han slut, eftersom han inte tyckte att det var schysst mot mig när han inte kände det han ville känna för mig. Mitt hjärta gick sönder, men vi skötte ändå båda två uppbrottet så bra vi kunde. Jag hade ett enormt fint stöd av mina vänner. Jag älskade honom fortfarande, men det räckte inte och jag bestämde mig för att jag inte kunde utsätta mitt hjärta för mer. Så vi sa upp kontakten helt ett tag. Efter några månader skulle han komma ner för att fira valborg här och jag lovade mig själv att ABSOLUT INTE söka upp hans sällskap eller umgås ensam med honom.

    Men det slutade ju ändå med att vi dansade hela kvällen och sedan gick ut på en lång promenad i den ljumma vårnatten. Till slut, efter att ha pratat om ingenting egentligen, sa han att han ville prata med mig på riktigt. Så det gjorde vi två dagar senare. Och det blev sådär filmiskt, som man inte tror händer på riktigt. Vi satt på en bänk vid en promenadstig och han berättade att det ju var mig han ville ha, han hade bara inte förstått det innan. Och jag tänkte "det visste jag väl". För det gjorde jag. Jag visste att han älskade mig trots att han inte hade fattat det själv innan. Och nu har vi snart varit tillsammans i 6 månader till och det känns så fint. Som att det faktiskt kommer kunna hålla för alltid. Sådant vet man ju aldrig förstås, men så känns det ändå. Distansen suger ju fortfarande (förstår verkligen att två veckor och en hel månad känns oändligt långt!), men nu är jag snart färdig och vi har framtiden för oss. Vi får se vad som händer, än är inte alla steg klara och utstakade för oss. Men jag hoppas på oss för alltid, för jag vill hemskt

  74. Oj, min kommentar avbröts visst.

    Slutet lyder:
    För jag vill hemskt gärna att mina framtida barn ska få hans fina smilgropar 🙂

  75. Jag och min kille har distansförhållande på 35 mil, jag hittade honom på instagram för lite mer än 1 år sen. Skrev till honom på Kik o sen fick jag hans nummer, så började vi smsa massor med varandra, pratade i telefon o skype i timtals. Sen träffades vi i Linköping i december förra året o jäklar vad kär jag va! Han kom ner till mig i Västervik i februari i år och vi blev tillsammans, har haft lyckan att vara tillsammans med honom i 9 månader nu och hoppas på fler, han gör mig sjukt lycklig o att ha honom i mitt liv betyder allt. <3
    9/2 2014 <3

  76. Träffade min man på firandet av min 22 födelsedag. Han dj:ade på mitt stammisställe och jag ramlade fram full och glad och frågade om han kunde spela Håkan Hellström. Han satte på en låt som jag aldrig hade hört innan och kysste mig. Sen dess har vi liksom alltid varit tillsammans.

  77. Träffade faktsikt min kärlek i somras när vi båda jobbade på samma jobb. Jobbade som fotograf på Terrassen i Visby och han jobbade som kock där.

    Haha, historian är ganska rolig, för han hade kollat in mig ett tag men insåg att jag typ hade "pojkvän" (haha, det var min bror jag umgicks med) Men allt började med att vi kallade varandra älskling för att alla i personalen skulle gå på att vi höll på. Senare under somaren så insåg vi att det kanske ska vara vi två, vi bor långt ifrån varandra men jag funderar på att flytta från Gotland och flytta till Stockholm! 🙂

  78. Jag hade verkligen inte planerat att falla för honom, hade bara varit singel i drygt en månad och njöt av "friheten". Och så var det lite sådär förbjudet, han hade gått ut gymnasiet som jag precis började på och allt jag visst om honom var att han var sångaren i ett band. Min kompis visste dock mycket mer, då hon hade bestämt att han skulle vara hennes nästa offer. Tillslut gick jag med på att gå på en av hans konserter med henne men ställde in av någon glömd anledning. Hon ringde klockan 12 att hon inte ens hunnit träffa honom efter konserten och att hon skulle prata med honom. Något som visade att han var långt ifrån intresserad och hans sätt var rätt så "douchigt" enligt henne. På måndagen stormade det och ingen kunde ta sig till skolan, jag kunde inte trösta min vän och jag bestämde mig för att angripa källan till hennes sorg. Med andra ord skrev jag en hel uppsats om hur han hade betett sig och att det inte var okej. Det slutade med att han berättade orsakerna och att vi spendera var sista minuts batteri i strömavbrottet på att prata om allt och ingenting. Något som vi inte slutade med trots att jag gjorde det klart för honom att vi aldrig kunde bli mer än vänner. Han bevisade dock motsatsen och nu, 9 månader senare, hotar han med förlovning och att planera en framtid. Kompisen gav oss sin välsignelse rätt fort, men kan ändå känna att det var fel av mig, trots att det känns så himla rätt.

  79. Jag träffade min nuvarande pojkvän på en helt otippad hemsida på nätet: omegle! Klockan var på-tok-för-sent och vi satt båda och hade tråkigt, ingen kunde somna. Vi kunde ha blivit satta att chatta med vem som helst (det var endast text-versionen av sajten) men ödet ville väl att vi skulle träffas. Chockade över att ens ha träffat en svensk, och jämngammal dessutom, börjar vi prata. Jag drar en ordvits och hejsvejs var klockan 4:30 på morgonen och vi hade skrivit hela natten. Jag sa att jag borde lägga mig, varpå jag sedan skrev i princip alla ställen han kunde nå mig på. Han la till mig på facebook, vi skrev lite till, två dagar senare ringde han mig på Skype. Efter det satt vi varje dag och pratade, både med och utan video, efter tre veckor där jag byggt upp en himla massa känslor tyckte jag att det var dags att träffas. Vi gjorde upp ett datum och jag åkte buss ner till Kalmar. 5 timmar och 40 minuter satt jag på den nedrans bussen från Stockholm, men tillslut var jag där. Allt kom så naturligt, det var så naturligt att umgås med honom. Jag var i chock, hade trott att jag skulle vara stel och ha mycket jobbigt med det, men icke! Vi dansade vals mitt i natten i ett lusthus, satt på en höbal och såg på solnedgången, sjöng och spelade musik ihop och allt var så perfekt. När han kom upp till mig två veckor senare blev vi väl ett par skulle jag säga. Vi har åkt upp och ner lite till efter det, och fortfarande sitter vi på skype varje kväll och pratar. (Skype – Guds gåva till människan, Lovar! Skulle inte överleva utan det!)
    Han är det finaste jag har, men distansen suger jättemycket, speciellt då hans schema är galet upptaget – måste vänta ända tills Lucia tills jag kan åka ned nästa gång, hemsk väntan, men så sjukt värt. Om ett år kanske vi kommer lyckas stadga oss i samma stad, vilket vore det ultimata, men man vet ju aldrig. Åh, så jag längtar!

  80. Jag träffade min nuvarande pojkvän på en helt otippad hemsida på nätet: omegle! Klockan var på-tok-för-sent och vi satt båda och hade tråkigt, ingen kunde somna. Vi kunde ha blivit satta att chatta med vem som helst (det var endast text-versionen av sajten) men ödet ville väl att vi skulle träffas. Chockade över att ens ha träffat en svensk, och jämngammal dessutom, börjar vi prata. Jag drar en ordvits och hejsvejs var klockan 4:30 på morgonen och vi hade skrivit hela natten. Jag sa att jag borde lägga mig, varpå jag sedan skrev i princip alla ställen han kunde nå mig på. Han la till mig på facebook, vi skrev lite till, två dagar senare ringde han mig på Skype. Efter det satt vi varje dag och pratade, både med och utan video, efter tre veckor där jag byggt upp en himla massa känslor tyckte jag att det var dags att träffas. Vi gjorde upp ett datum och jag åkte buss ner till Kalmar. 5 timmar och 40 minuter satt jag på den nedrans bussen från Stockholm, men tillslut var jag där. Allt kom så naturligt, det var så naturligt att umgås med honom. Jag var i chock, hade trott att jag skulle vara stel och ha mycket jobbigt med det, men icke! Vi dansade vals mitt i natten i ett lusthus, satt på en höbal och såg på solnedgången, sjöng och spelade musik ihop och allt var så perfekt. När han kom upp till mig två veckor senare blev vi väl ett par skulle jag säga. Vi har åkt upp och ner lite till efter det, och fortfarande sitter vi på skype varje kväll och pratar. (Skype – Guds gåva till människan, Lovar! Skulle inte överleva utan det!)
    Han är det finaste jag har, men distansen suger jättemycket, speciellt då hans schema är galet upptaget – måste vänta ända tills Lucia tills jag kan åka ned nästa gång, hemsk väntan, men så sjukt värt. Om ett år kanske vi kommer lyckas stadga oss i samma stad, vilket vore det ultimata, men man vet ju aldrig. Åh, så jag längtar!

  81. Har känt min pojkvän i många år, då min bästa väns familj är grannar och nära vänner med hans familj. Jag var alltid lite intresserad av honom, men tänkte att han var så pass mycket äldre än mig (5 år) att det inte var nån större idé. Sen hamnade vi på medeltidsveckan, och då medeltidsveckan kan gå under namnet världens bästa fylleslag, så var vi båda lagom onyktra, och utan att egentligen pratat speciellt mycket med honom innan (förutom då vi gjort lajvgear och delat tält på lajv), så ägnade vi en kväll åt att hångla med varandra. Nyktrade till nästa dag, retade honom för att han tyckte att jag var för ung, vi började snacka mer och mer, och nu, drygt ett år senare bor vi tillsammans och jag är världens lyckligaste.

  82. Det började med att vi pratade på helgon.net (haha), sen gick det vidare till MSN, sms, telefon, webbcam osv. Vi pratade om allt möjligt i typ ett halvår men hade inte träffats eftersom vi bodde 60 mil ifrån varandra. Sommaren 2008 bestämde vi oss för att träffas, jag var så nervös så jag vågade inte gå fram till han när han gick av tåget så han blev jätterädd (jag såg honom men han såg inte mig) han trodde nog att jag hade lurat han haha. Men vi klickade på direkten och blev tillsammans eftersom vi ändå hade pratat så pass länge.

    tiden gick och vi har upplevt massor av roliga grejer tillsammans, resor, bröllop, dop och utflykter.. I början av vårt förhållande blev jag även inlagd för blindtarmsinflammation när jag var uppe hos honom (inte så kul när man är 60 mil hemifrån och bara är 15/16) och då sov han i en stol och var med mig hela tiden.

    Nu är det 2014 och i Maj flyttade vi ihop efter nästan 6 års distansförhållande och nu är allt perfekt, vi har "växt upp" tillsammans (vi var ju bara små barnrumpor när vi träffades, haha) och nu delar vi många intressen tillsammans.

    När vi träffades var jag 15 och han 16, nu är jag 21 och han 22 och livet leker

  83. Vet att det är några dagar sen inlägget publicerades men blev så varm av alla andras berättelser!

    Första gången jag såg min numera sambo och sen två dagar sen också fästman (!!) var jag bara 12 och delade ut direktreklam i huset han bodde i. Han är 7 år äldre än mig, så då fanns ju aldrig tanken på att vi skulle bli tillsammans en dag. Han brukade hur som helst sitta och spela gitarr i sitt fönster när jag cyklade förbi där om söndagarna, oh gud vad snygg jag tyckte han var! Sen gick ju liksom åren och våra vägar korsades aldrig, tills för 2,5 år sedan. Då stötte vi på varandra, och kände faktiskt igen varandra med. Sen är resten bara fantastiskt 😀

  84. En historia som bara är komisk. Jag och min Jonas har känt varandra, eller rättare sagt vetat av varandra, i vad som känns som evigheter. Min bästa vän Clara gick i samma klass som honom på gymnasiet i en helt annan skola än mig, men i samma stad. Jag tyckte aldrig om min klass sådär jättemycket, men trivdes som fisken i vattnet i Claras klass. Jag var med dem alla stunder jag fick över, vare sig de hade lektion eller gjorde annat. Jag reflekterade inte ens över honom på den tiden, jag hade fullt upp med att hålla ögonen på någon annan. Gymnasiet gick och jag umgicks/umgås fortfarande med den klassen, en av killarna i den klassen blev till och med min danspartner och Clara är fortfarande min bästa vän.

    Vi gick ut gymnasiet 2012. I år, två år senare, så träffades alla åter igen för att umgås. Midsommardagen och jag är först på plats hos bästa vännen och inväntar alla de andra. Grabbarna från hennes klass kommer och vi kramas och hälsar glatt som alltid, när jag kommer till Jonas så känner jag knappt igen honom, får verkligen tänka efter vem det är. Så det bara smiter ur min mun "Jag kände inte ens igen dig, Hej!" och tillbaka får jag svaret "Jag vet, jag har blivit så snygg" och ett stort skratt. Tror du jag blev snopen? haha!

    Kvällen gick och inge mer med det. Skulle hem på natten för att få sova ut ordentligt, så det blev inget drickandes för min del. Kvällen gick och vi alla satt i kåtan, badbaljan och nere vid sjön och hade det fantastiskt. Ju mer kvällen gick ju mer charmad av honom blev jag. Efter många om och men följde jag med till honom istället, vilket då kändes som en strålande idé.

    Dagarna som följde så kände jag mer och mer att det va ett misstag. Han va helt fel för mig, allt annat än vad jag drömt om, ingenting stämde och jag kunde inte skaka av mig honom trots att jag försökte. Till augusti… Då gav jag vika och följde med honom på en tripp till deras stuga långt upp i norr. Allt slutade i en förälskelse som jag nog aldrig kommer ångra nå mer. Hur kan man ha så fel om någon och om vad man vill ha!? Det visade sig att han är mer än vad jag önskat och gör mig till världens gladaste människa. Jag är idag honom evigt tacksam att han va tjurigare än mig, för vad skulle jag gjort utan honom? <3

  85. Ja ni träffades romantiskt… Det kan jag då inte säga att jag och min man gjorde…
    Han var den som kom för att tömma mina avlopps-/kloakbrunnar ute på gården…

    Så, kärlek kan starta på många sätt… 😉

  86. Jag har aldrig varit en sådan person som har dejtat. Jag har alltid varit lite för blyg för det. Men det var iaf så att jag och min pojkvän har gått i samma skola hela livet. Men någonstans mellan åk 7/8 så blev vi vänner på riktigt. Vi pratade ganska mycket och skrev med varandra. Alla mina vänner märkte att han "var lite på", men jag tänkte som alltid "klart att han inte tycker om mig på det viset. Det kan han ju inte göra". Det som nu i efterhand är uppenbara tecken på att han var intresserad var när jag skulle byta om till en klänning i skolan inför en fofotografering med konfirmationen var när han sa "du ser ut som en prinsessa". Jag tänkte inte mer på det. Vi umgicks lite på fritiden (i smyg från min sida) då det var jobbigt när alla i klassen höll på och tjatade om honom osv. Jag fick aldrig någon tid att tänka för mig själv och mina känslor. Det blev bara så att jag nästan slog bort dem.
    Han kämpade och kämpade, men jag vågade inte riktigt. Men 1-2 år senare insåg jag (när jag skulle börja på gymnasiet ) att jag faktiskt hade älskat honom längre än jag trott. Men nu kunde jag ju faktiskt känna efter själv utan att någon i skolan skulle berätta för mig vad jag kände. Dock var det nästan försent då han inte orkade kämpa för mig längre. Men det tog inte lång tid innan jag vann hans hjärta igen. Jag ångrar dock att jag varit så feg, men jag kan absolut säga att det var värt att vänta, eftersom att han kämpade så länge, vet jag att han är att lita på till 100% Det är verkligen äkta kärlek ♡ Nu har vi varit tillsammans i över ett år. Den bästa tiden i mitt liv ♡

  87. Jag träffade min fina fina pojkvän för ungefär fyra år sedan.

    Efter att ha bott grannar ungefär ett halvt liv men aldrig riktigt varit vänner. Mer… bekanta. Så kom han på en inflyttningsfest jag hade efter jag flyttat tillbaks till sverige efter ett år i Norge. HAN VAR SÅ FIN! Och jag sprang efter honom hela kvällen och fick tillsluut med honom hem. Tog en taxi, åkte hem, hoppade ur taxin, taxin åkte och BAM jag ångrar mig och spriiiinger in och låser dörren. Han fick gå 3km hem till sig i världens snöstorm ;D

    Några veckor senare var jag chaufför år några kompisar, inklusive honom. Det var halt och däcken var dåliga så färden slutade i diket 10cm från ett träd. Ungefär sen dess är det vi! Brukar säga att när jag inte lyckades ha ihjäl honom fick jag ju lov att bli ihop med honom 😉

  88. Oj oj oj.. Min och Bennies historia är en enda röra av "vad hade hänt om inte…" Och lång är den, så bare with me haha..

    Det började med att jag som 17 åring började bli en svår och deprimerad tonåring. Jag lyssnade på tung rock med mycket skrik och ilska och jag älskade det. Flykten till musiken tog över allt annat och fick jag bara en minut över åkte lurarna in i öronen. Jag var därför mycket aktiv när det kom till att gå på spelningar och ha koll på sina favoritband. Gud förbjude om man missade en spelning! Flera festivaler och spelningar senare, en dag när jag fyllt 19 år fick jag och min bästa vän nys om en spelning i stockholm på Bengans som vi bestämde oss för att gå på.

    Väl där (Bengans är en musikaffär) och vi såg på spelningen medan jag fotade som en galning och sket i om jag blev halvt döv från högtalaren som jag stod tätt intill. När spelningen var över ville min vän kika runt i butiken efter nån skiva, jag gick med henne runt, kikade lite jag också men hittade ingenting. Hon fann 2 skivor så vi ställde oss i kön till kassan, som var ganska lång, så vi fick stå där ett tag. I brist på annat började jag snurra runt med blicken i butiken och fick syn på en hylla alldeles intill kassan som var fullproppad av flera exemplar av en skiva. "Burn All The Small Towns" stod det på den. Ovanför stod det en stor prislapp "50:-". Jag högg tag i en skiva i farten samtidigt som min kompis närmade sig kassan och la sina skivor på kassadisken. Jag ögnade snabbt igenom baksidan på skivan jag grabbat tag i. Det var en samlingsskiva av flera band som kom från småstäder runt om i Sverige. Jag kände igen några och köpte därför skivan.

    Hemma lyssnade jag på skivan om och om igen, på väldigt hög volym. Något som inte uppskattades av mina föräldrar. Men vad gjorde det, brydde jag mig? Nej. Musiken betydde ju allt!

    Ett band stack ut i mängden. Jag fastnade för låten och spelade den mest av alla. Jag kollade upp namnet på bandet "Marissa Burns Trey". Hm.. Kände jag inte igen namnet? Jag minns inte varifrån, men jag kollade upp deras namn på google och hittade deras myspace-sida. Minns du myspace? haha 😛 Jag lyssnade på flera låtar och upptäckte att de redan nästa vecka skulle spela i Stockholm. Jag och min kompis bestämde oss för att åka dit och kolla på spelningen. Jag tog med mig kameran såklart.

    När vi kom dit var det knappt någon där, jag fick därför en ganska bra plats att fotografera bandet. I alla fall i början. Ungefär halvvägs in i första låten de öppnade med började det komma mycket folk bakom mig som knuffade fram mig, nästan rakt upp på scen. Jag ville inte vara i vägen för sångaren som ofta gick ut i publiken. Så jag gick åt vänster och lutade mig mot väggen, vilket gjorde att jag stod alldeles bredvid gitarristen i bandet. Jag kurade ihop mig, ville inte vara ivägen samtidigt som jag försökte få bra bilder. Emellanåt sneglade jag upp på gitarristen, som jag ändå stod väldigt nära intill och blev lite starstruck. Han var ju sjukt snygg där han stod och rockade med sin gitarr och flängde med sitt svarta rockiga hår!

    På en video som ligger ute på youtube än idag från den här spelningen 2009 ser man mig gå förbi med kameran i handen 😉

    Idag vet jag att den där gitarristen skulle bli min nuvarande pojkvän.

    Bilderna jag tog den kvällen publicerade jag på bilddagboken (idag dayviews) och en i bandet hittade bilderna! Och inte vem som helst, gitarristen! Han frågade om de fick använda bilderna på myspace-sidan och än en gång blev jag starstruck. Vi höll kontakten, följde varandra på bilddagboken och han kommenterade alltid söta och smått oskyldigt flörtiga kommentarer på mina bilder.

    Efter ett helt halvår skulle Marissa Burns Trey ha spelning i Stockholm igen. Nu är året 2010. Jag åker självklart dit. Jag och gitarristen bestämmer oss för att om vi ser varann ska vi hälsa. Under spelningen, som är den bästa jag varit med om, hade jag inte ögon för någon annan än honom. Han. Han var ju döhäftig! Shit, han spelade ju gitarr så braaaa..!!

    Efter spelningen s

  89. Sommarlovet 2012 återvände jag till mitt sommarjobb som jag hade haft tidigare två somrar för att upptäcka att en ny ung kille hade anslutit sig till gruppen under våren, (kan tilläggas att majoriteten på arbetsplatsen var 30-40+ och jag var då 17). Jag är egentligen inte en blyg person men tycker att just första steget är väldigt jobbigt att ta – så när min chef sa till mig att prata med honom på grund av att de infört en ny grej så stapplade jag väldigt osäkert fram för att han skulle visa.
    Så bra och så fort som vi klickade med varandra har jag aldrig varit med om. Jag berättade saker för honom som jag inte ens hade berättat för några utav mina närmsta vänner och när jag kände mig ledsen var det honom jag skrev till. Vi spenderade varenda minut tillsammans på jobbet och smög iväg bara för att få umgås. Han "råkade" fastna hos mig i källaren i över en timme där jag stod med postsorteringen när han bara skulle hämta en fil från arkivet. Vi såg till att bli klara med andra uppgifter samtidigt så vi kunde stå tillsammans i scannerrummet.

    Vår första tid tillsammans blev dock väldigt kort. Jag kan minnas hundratusen saker vi gjorde och med tanke på hur vi bra vi klickade så kändes det som vår tid tillsammans var längre än 3 veckor. Folk på jobbet märkte att vi tyckte om varandra och det började spekuleras. Problemet var att jag hade en annan pojkvän vid tid tidpunkten och han var i en väldigt rörig period själv. Efter att bara ha känt varandra i en månad märkte jag att han började dra sig undan fast vi klickat så bra och lovat att hålla kontakten. Jag ska inte ljuga och säga att det inte gjorde ont för det gjorde det absolut. Jag har i efterhand fått reda på att han drog sig undan på grund av att han började få riktiga känslor men inte ville komma emellan mig och min dåvarande. Nästa gång han skrev till mig var på nyår och jag minns fortfarande fjärilarna jag fick i magen då utav att han hade tänkt på mig. Nästa gång var när jag fyllde år och även då var jag överlycklig. Ungefär 4 månader efter min födelsedag, ett år efter vi först lärt känna varann, så skickar han plötsligt en bild på ett internskämt från jobbet ett år tidigare. Vi börjar prata konstant igen, min tidigare relation var inte bra och tog till slut slut och denna gång tänkte jag inte låta denna kille som legat i bakhuvudet i över ett år försvinna igen. Problemet var bara att han hade flyttat till en annan stad för att plugga. Men jag sa bestämt att "nu hittar du mig en billig tur och returbiljett så kommer jag till dig på måndag!", sagt och gjort och vi har varit tillsammans sen dess. Efter snart 1,5 års distansförhållande ligger jag nu i den lägenhet vi ska bo i tillsammans så fort han får jobb i den här staden.

    Om du orkade läsa igenom denna bibel så vill jag också hälsa att jag läst din blogg sen 2007/2008 och jag höll utkik efter dig på Ed Sheeran men ja, det var ju en del folk där, haha. Kram!

  90. Fina, mysiga ni!

    Hm… Jag skulle leda ett fototeam på ett konvent och Andreas var en av de jag fick tag på som skulle hjälpa till och fotografera under eventet. Sedan umgicks vi och blev riktigt bra vänner. Jag var i ett annat förhållande och tänkte faktiskt inte alls på honom på det sättet. Sedan tog det slut, och lite tid gick. Vi hade då varit vänner i ett år och stod varandra väldigt nära. Sen en dag skedde något bara och vi blev ett par. Tydligen hade han gillat mig länge men det hade jag inte fattat haha

  91. Så himla härliga bilder! Är de från Halland? Ser ut precis som det gör i Mellbystrand 🙂

  92. Min stod o hängde i en dörröppning vid ett studentkalas. Fånga min uppmärksamhet med en gång. Trots en liten stad som Åmål hade jag aldrig sett henne innan. Då hon är fyra år yngre hade vi aldrig gått på samma skola innan.hon hade sett mig på nån nattklubb nån gång då en vän stod o prata med hennes vän. Jag hade inte ens tittat på henne (var långt ifrån nykter) så hon hade from då haft en bild av mig som dryyyyg. Men så var inte fallet. De roliga var att hon inte ens tänkt gå på studentkalaset men följt med sin pappa ändå. Tur var väl det 🙂 sen levde vi på skilda orter ett år tills hon pluggat färdigt, flytta till mig o nu 5 år senare äger vi hus o har en fantastisk liten kille 🙂

  93. Min stod o hängde i en dörröppning vid ett studentkalas. Fånga min uppmärksamhet med en gång. Trots en liten stad som Åmål hade jag aldrig sett henne innan. Då hon är fyra år yngre hade vi aldrig gått på samma skola innan.hon hade sett mig på nån nattklubb nån gång då en vän stod o prata med hennes vän. Jag hade inte ens tittat på henne (var långt ifrån nykter) så hon hade from då haft en bild av mig som dryyyyg. Men så var inte fallet. De roliga var att hon inte ens tänkt gå på studentkalaset men följt med sin pappa ändå. Tur var väl det 🙂 sen levde vi på skilda orter ett år tills hon pluggat färdigt, flytta till mig o nu 5 år senare äger vi hus o har en fantastisk liten kille 🙂

  94. Min familj var stödfamilj åt en pojke med särskilda behov under flera år när jag var liten. Denna pojke hade bland annat ett låtsassyskon.

    2008 fick jag ett kaxigt mail av detta syskon (Låt oss kalla honom A) angående redigering av bilder och jag snäste av honom och tänkte IDIOT! Ingen ska minsann trycka till mig 😉

    I början av sommaren 2011 gick denna pojke bort, och jag tog upp kontakten med A och frågade hur det var med dem och beklagade sorgen. Vi pratade lite till och från varje dag via datorn, övergick även till smsande några dagar innan begravningen. Väl där så kikade vi bara lite på varandra på avstånd. Efteråt fortsatte vi ha mer kontakt via SMS (den sommaren skickade vi över 3.000 sms till varandra i månaden!!!).

    Några dagar efter begravningen bestämde vi oss för att träffas, vi träffades varje dag hela sommaren. Gick några månader och sedan slutade vi umgås, vi var ifrån varandra i nästan 4 månader innan han skrev till mig på Facebook när jag fyllde år. Och då kan ni ju alla lista ut hur det gick.. Vi började umgås igen och det tog nästan 10 månader efter det innan vi blev tillsammans (även fast ALLA såg oss som ett par, var bara vi som pratade bort det).

    Vi flyttade ihop bara drygt en månad efter att vi blivit tillsammans. Nu har vi varit tillsammans. och bott med varandra lite mer än 2 år. (Även fast vi ibland säger att vi varit tillsammans i 3,5 år!).

    Även fast det gått ett tag så pirrar det i magen varje gång han tittar på mig! <3

  95. jag träffade min pojkvän under ett sommarjobb för 4 somrar sen. det var på min pappas jobb och min (nu) pojkvän bor egentligen i en stad 35 mil härifrån men eftersom han fick sommarjobb här bestämde han för att ta det. vi hade hur roligt som helst den månaden vi jobbade och vi pratade konstant i ett år innan vi till slut träffades igen och blev ett par. ganska otroligt att vi träffades överhuvudtaget och jag är så otroligt glad att han tog sommarjobbet! det har varit de bästa 4 åren! :’}

  96. Åh! Så underbart det låter, och ser ut 🙂 Blir alldeles varm i hjärtat! Så glad för din skull.

    Jag träffade min pojkvän på internet av en slump, han befann sig i södra Kalifornien och jag här hemma i Sverige. Jag var bara 17 och blev blixtförälskad direkt. 6 månader senare, efter antagligen miljoner samtalstimmar på Skype, flög han hit. Finns inga ord för att beskriva känslan när vi kramades för första gången på flygplatsen. Pirrar i magen när jag tänker tillbaka på det! 🙂 Det är 4 år sedan nu, och det är fortfarande vi. Vi turas om att flyga och bo hos varandra. Det är såklart svårt med distansen, men helt underbart ändå. 🙂

  97. Kommer faktiskt ihåg det exakta datumet jag träffade min pojkvän, 14 Januari 2012. Jag skulle fylla 15 och jag hade börjat skriva med hans kompis, som jag aldrig hade träffat. En dag bestämde vi att vi skulle träffas, och då var han med. Han och hans kompis kom i hans a-traktor (det är väldigt populärt med sådana i den här stan, det var dessutom den första a-traktorn jag åkte i) så var jag med dem resten av kvällen.
    Han var alltid med i fortsättningen när jag träffa hans kompis, och andra gången jag träffade honom tänkte jag att ”han är ju söt” och tyckte det va så synd att han redan va ”på g” med en annan tjej, men sedan hände det en grej med mig och hans kompis och jag blev tillsammans med deras klasskompis istället haha.
    När jag va tillsammans med honom, va min nuvarande pojkvän med väldigt ofta så jag lärde ju känna honom mycket bättre. Efter att jag gjorde slut med deras klasskompis träffade jag HONOM ändå några gånger, fast aldrig själva. Jag försökte aldrig lägga in en stöt heller, eftersom han blev tillsammans med en då.
    Dem gjorde slut för ungefär ett år sen, då tog jag min chans och skrev till honom. Men han verkade inte alls intresserad så jag gav upp.
    På våran avslutningskväll i somras drack vi och massa andra ihop, och det slutade med att det bara va han och jag kvar och jag berättade för honom att jag faktiskt hade varit intresserad utav honom i nästan 2½ år.
    Vi har bara varit tillsammans i fem månader, men jag har aldrig varit gladare än så här.

  98. Får också tillägga att han hade haft en liten crush på mig också under den tiden, han råkade till och med säga till sin flickvän en gång att jag hade så fina ögon

  99. Det var för lite över ett år sedan, på sommaren. Han kände min syster, och jag var fyllechaffuör för kvällen, och de bestämde att han skulle följa med oss på en onsdagspub. Just då tänkte jag inte något desto mer, mer än att han såg bra ut. Allting slutade med att vi hamnade på efterfest och jag körde inte hem han förrän kl 8 på morgonen där efter. Jag la till han på Facebook bara som en rolig grej.

    Sen gick det några månader och vi träffades igen, denna gång på krogen och han kom fram och gav mig en kram. Han skämtade till sin kompis att "det här är min framtida livskamrat" och jag bara skrattade, och vi hade ju som inte ens flirtat eller pratat speciellt mycket. Men just den där kvällen, då pussades vi för första gången och efter det så började vi dejta och nu imorgon har vi varit tillsammans (officiellt) i 8 månader!

    8 månader av distansförhållande har vi klarat av, helt sjukt imponerad är jag haha. Älskar man någon så går det! 🙂 Nu toklängtar jag till julen för då kommer han upp till mig!

    Känner igen mig på nästan alla punkter här http://www.veckorevyn.com/LOL/25-situationer-du-kanner-igen-om-du-har-ett-distansforhallande

  100. Jag och min kille har varit på G ett X antal gånger, haha. Vi träffades på riktigt och var på G första gången när jag var 14. Vi gick då i samma skola. Blev inget mer än så och likaså de andra två, tre gångerna (?). Det rann bara ut i sanden.

    Efter att inte ha hört något från varandra, inte ett enda ord, på ett år så skrev han till mig och frågade hur jag mådde. Vi började prata och ALLA känslor kom tillbaka bara av hans SMS där det stod "Hej :)".

    En månad senare blev vi tillsammans 🙂

  101. Jag har varit ihop med min pojkvän i snart 5 år. Vi gick i samma skola och hade en gemensam vän. Första gången vi träffades så tittade jag knappt på honom. Haha. Jag var en riktigt osäker nörd och han var den populära gitarrguden i rockklassen. Det visste jag iof inte då, men alla snygga estetare gjorde mig nervös.
    Han började ragga på mig och hans plan var väl aldrig att jag skulle bli mer än ett ligg. Jag tror till och med han tyckte att jag var lite jobbigt, och jag tyckte han var det coolaste ever.
    Men någonstans så blev vi kära och vi har kämpat oss igenom alla svårigheter som kommit å vår väg tills vi nu bara glider igenom livet, så trygga med varandra.
    Vi är varandras äventyr och att han lyckades få tag i en random tjejs nummer ledde till det mest fantastiska som någonsin hänt oss!

  102. Nu tittar jag in här väldigt sent men vill ändå berätta! Han som jag nu kallar min pojkvän har jag känt sedan mellanstadiet ungefär, då vi alltid gått i paralellklass med varandra. På högstadiet började vi prata lite mer med varandra på msn (haha <3). På gymnasiet började vi i skolan i olika städer och jag fick en pojkvän och han fick en flickvän och då pratade vi inte lika mycket. För ett år sedan så tog det slut med min exsambo och hans exsambo nästan samtidigt och han skrev till mig helt random efter ungefär 3 år av tystnad. Vi sågs bara som kompisar först även fast vi kramades lite överdrivet mycket och pratade 24/7 i fb chatten. I slutet av maj hade vi vår första officiella dejt och sedan kort därefter är vi tillsammans 😀

  103. Nu är det ju lite sent eftersom du skrev detta för aslängesedan men jag har läst i kapp din blogg nu sen sist och tänkte ändå berätta vår historia 🙂

    Jag skulle åka till min kompis i Halland så jag var på stationen i min by och väntade på tåget.
    Han hade paddlat kanot i en vecka i samma by där jag bor och skulle åt samma håll, med samma tåg.
    Egentligen bodde han 20 mil söderut men hade av en slump valt ut just min by till sitt kanotande. Det var även första gången i sitt liv som han paddlade kanot.
    Hur som helst,så vi började prata lite på stationen och satte oss sedan bredvid varandra. Innan jag steg av frågade han om min MSN (!) HAHA. Sen var både jag och han "hooked" tror jag.

    Nu 6,5 år senare och två barn samt en förlovningsring så blir jag fortfarande pirrig av att tänka på den där fina majdagen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.