Livet och lyckan

53
Ibland tror jag att vi förväntar oss för mycket av livet.
Eller jag tror att jag har förväntat mig för mycket att livet, speciellt under mina senare tonår – att en tidpunkt i framtiden kommer infinna sig och då kommer allt plötsligt att vara helt magiskt. Sedan kommer den tiden och man inser att ens närvaro i den studen inte är mer gyllene än andra stunder och dagar.
 
Jag har tänkt på det väldigt mycket under det gångna året – vad är livet och vad är lycka för mig?
Det slog mig så hårt när jag var ute och fotograferade häromdagen: Livet och lyckan är precis just här. I ett par blöta gympadojor i den djupa snön, med så mycket kläder lindade runt kroppen att det inte spelar någon roll hur jag ser ut. På den plats som kommit att bli mitt hem och som jag älskar så mycket. Där jag kan sitta vid fönstret och titta på hur snöflingorna dalar från skyn, framför min fina björkdunge. Där jag kan stänga dörren om mig och bara få vara mig. Där en liten snöflnga som landar på min näsa på väg från tvättstugan kan göra hela morgonen. Där jag och min kamera kan svepa ytterkläderna om oss och yra ut i alla väder och bara vara.. intill lövskogen och sjön. DET är livet. Det HÄR är livet.
 
Sedan kryddar jag det med sådant som jag mår bra av att göra. Som att åka på medeltidsveckor och skjuta pilbåge. Vara i mitt andra hem med familjen. Utmana mig själv och försöka föreviga mina drömmar.
Fast det är klart. Allt handlar ju om att hitta sin bas och jag vet att jag inte haft den ordentligt förrän nu..
 
Ja ni.. idag ska jag njuta av att det snöar, ta en långpromenad till jobbet och bästa Lovisa kommer över.
You gotta love life!
 
 
Jag, precis just nu…

53 responses to “Livet och lyckan

  1. Det är väl just det som är så skönt att kunna känna att man kan leva lite "här och nu" och njuta av det glada här i livet. Tror att det är det som är lycka, att får göra det som man mår bra av 🙂 Det ska jag med försöka göra – njuta lite mer av nuet!

  2. Åh vad jag känner igen det där. Jag har alltid väntat på det där "sedan". Allt har liksom bara varit en förberedelse på att livet ska börja..man stolpar upp dom där tillfällena man ser fram emot…och väntar…och så är dom över och man känner sig nästan lite lurad…Och nu står jag här, 28 år gammal, med åldersnoja och inser att jag missat att ta vara på saker, haha. Tyvärr är det lätt att fortsätta tänka så, trots att man är medveten om det..

    1. Ja, det är verkligen en förändring som man måste genomföra, precis som mycket annat.. För mig har det kommit efter att jag gick in i väggen och jag var tvungen att stressa ner och börja reflektera över min livssituation.

  3. Underbart! Precis just så där är det ju. Livet och lyckan är här och nu. Men man inser det inte förrän man stannar upp, och slutar stressa.

  4. Jag håller verkligen med! Oftast är livet det enkla. Att bli lyckligare av att ha mer saker, pengar och vänner har jag svårt att tro. Om man har för mycket glömmer man ofta det man har, men om man har lite blir det ännu mer betydelsefullt, det där lilla som betyder mycket. Älskar dessa inlägg! (och alla andra också förstås.)

  5. Underbart inlägg! Så fint skrivet och så sant! Det de små sakerna i livet som man inte får missa 🙂 Och som du skriver, det är sjukt viktigt att hitta sin bas för att ordentligt kunna uppskatta allt annat som händer, annars är något alltid fel. Skönt att du har hittat din 🙂

  6. Jag känner igen mig i tankegångarna, särskilt den biten att man som ung trodde att när man blev vuxen; då blir allt bra, då finner man klarhet och lycka i tillvaron.

    Men nu står jag här, i en ålder som generellt brukar ses som vuxen och jag känner mig inte mindre vilsen nu.

    Eller jo, i den jag är som person är jag det. Men var jag skall vara i världen och tillvaron? Pfft.

    Kanske är nyckeln till det hela det du är inne på; i de små, enkla ögonblicken.

    Kanske vore jag lyckligare om jag drog enkelheten till det extrema; Sälja av alla prylar, säga upp lägenheten och flytta med flickvännen ut i en stuga i skogen. Minimera utgifterna så man istället kan maximera den egna tiden och inte slava för någon annans och ens egen vinst.

    Men det är inte så ett liv skall levas, det är inte vad man ser kring sig. Då jag är så osäker, alltid vill göra "rätt", så gör jag istället inget alls.
    Livet är lurigt. Tack för ett inlägg som fick mig att tänka till lite!

  7. Måste bara säga fantastiska reflektioner, inte bara från Elin utan även alla kommentarer. Jag tror att många känner likadant. Vi har kommit till en fas där t ex jobba, som du säger Andreas, vill vi undvika om vi kan och göra det som betyder något. Att minimera utgifterna är ett sätt att nå dit såklart, även om man kanske inte så extremt som du förklarar flytta ut i skogen, å andra sidan är det en lockande tanke.

    Och Elin, jag har försökt att använda mig av din lärdom, och andras när det kommer till "att gå in i väggen" (konstigt uttryck det där egentligen, men det är ju en annan diskussion) och förebygga att hamna där genom att tänka till och stressa ner, innan det är försent. Fundera på vad som är viktigt i livet. Men det är inte lätt. Jag kommer ofta på mig själv med att jag flackar med blicken över rummet och funderar på vad jag egentligen håller på med och ännu har jag inte kommit fram till det. Jag är 29 år, och det är väl då livskrisen borde infinna sig ungefär, när åkommorna börjar komma som ett brev på posten, ont i axlarna, huvudet, nacken. Hjärnan känns mosig när man jobbat osv. Nu studerar jag, vilket känns mycket bättre än att jobba, eftersom man gör just det man vill. Men när jag jobbade observerade jag ofta kollegor som gick förbi i korridoren med vita fläckar i ansiktet/på kinderna av stress. Nästa dag eller dagen efter det var de sjukskrivna. Är pengarna och jobbet egentligen värt det?

    Jag vet inte vart jag vill komma med denna reflektion mer än att jag känner igen mig och ville vara delaktig och att det är skönt att någon iaf kommit till insikten om att "Det här är livet" även om jag fortfarande letar efter min.

  8. Så bra formulerat! Så bra resonerat!

    Jag tror att det är jätteviktigt att "njuta av resan" som det heter, och inte offra den för att snabbare ta sig fram mot ett tänkt mål – mot den där magiska tiden man tror finns om man bara tar sig dit.

    Jag tror på att drömma, på att planera och på att arbeta mot vissa mål, men samtidigt måste man komma ihåg att "Livet är vad som händer när man gör andra planer" – och därför se till att man gör det bästa av tiden som är här och nu! Dessutom kan man ju byta drömmar och mål om man är uppmärksam och öppen för det hela tiden, och då slipper man paniken som kommer när man inte var man är och hur man tog sig dit…

    Mer HÄROCHNU-LYCKA helt enkelt! 🙂

    Och det får jag lite mer av tack vare din blogg och din Youtube-kanal, så TACK! 🙂

  9. Så himla bra skrivet Elin! Har blivit så mycket mer harmonisk det senaste året. Tänker inte alls lika mycket (men fortf för mycket) på vad jag borde göra eller måste göra, utan kan ta tillvara på stunden. Som att stå i snöfallet en mörk kväll och bara titta upp på flingorna som faller ner, jättelänge, och tycka att det är det mest fantastiska som hänt på hela veckan. Livet känns så mycket mer värdefullt när man ser de små sakerna. Vardagen och ens eget välmående blir mycket viktigare, snarare än att gå runt och vänta på något stort som kanske inte kommer inträffa. Du är så bra <3 (och jag vill också bygga ikeamöbler med er!! Hoppas ni får en mysig kväll ^^)

  10. Hej Elin! Har en liten fundering. Jag går andra året på gymnasiet och har inte direkt någon kompis alls. Jag bara längtar tills jag går ut gymnasiet och kan bosätta mig i en större stad och få kompisar på riktigt. Börja leva, inte bara sitta inne, plugga och sova. Tror du inte att för mig kommer lyckan senare? Jag är inte lycklig nu. Då måste den väl komma senare? Eller tror du att det som är nu i nuet är det "bästa" jag kommer få uppleva? Att det inte blir bättre? /Kram

  11. Åh vad härligt. Det enda jag saknar här där jag är just nu är närheten till naturen. 🙁

  12. underbart inlägg, jag tror att många behövde höra det där!
    Jag känner exakt samma sak ibland, att jag bara går och väntar och väntar på att allt bara ska bli perfekt, magiskt och jag äntligen ska bli lycklig. Det är ju inte vad man vill göra hela livet!

  13. Jag känner ofta igen mig i det du skriver och även det du skrev nu. Jag känner att jag hela livet går och väntar på det där magiska ögonblicket då allt faller på plats och jag blir lycklig. Är det när jag gifter mig? är det kanske när jag får barn? är det när jag hittat drömjobbet? med åren så inser jag mer och mer att det aldrig kommer komma, det där magiska ögonblicket då jag blir lycklig.
    Jag har själv gått in i väggen, var sjukskriven i 1 och en halv månad, efter att ha blivit runtdragen av min mor, nedslagen av läkare och kuratorer som tycker man borde "rycka upp sig och att livet är hårt för alla och inte bara för dig". Som endast vill bjuda på piller men inte stöd i andra format.

    Jag mår fortfarande inte bra, och orkar ingenting, förlorade jobbet och står här utan. Jag blev precis klar med min utbildning inom socialt arbete i somras och känner mig som om jag är i livskris mer än någonsin, är detta allt som är med livet? och är mitt liv bara att jobba och vara en duktig samhällsmedborgare?

    Jag vet inte hur många gånger jag funderat på hur livet skulle vara om man kunde jobba 6 timmar istället för 8, hur många som faktiskt skulle må bättre, den psykiska hälsan hade stigit. Vad som kan hända om man släpper alla måsten och flyttar ut i skogen för att vara självförsörjande precis som vissa ovanstående kommentarer säger.

    När jag var yngre var meningen med livet: utbildning, jobb, hus man och barn. Och nu vet jag inte om jag vill ha något alls av det. Livskris deluxe.

    Och jag önskar att jag hade sluppit tänka på detta sättet. Ibland undrar jag om jag är lat? Men samtidigt så har jag pluggat och jobbat nästan heltid paralellt en bra tid innan jag gick in i väggen. Så där kan felet knappast ligga.

    Men det känns som om en slöja dragits bort från ens ögon som inte kan ersättas, där man ser för mycket man inte vill se.

    Men lyckan kommer inifrån är jag övertygad om, jag ska bara lyckas finna den.

    1. Oh gosh det var precis där jag stod för ett år sedan. Flashbacks. Efter att ha drömt om allt, så kändes det bara som att.. det inte alls är något av det som är meningen med livet eller som gör mig lycklig. Jag tänkte också att jag var lat, osv.. att allt var meningslöst, finns ingen vilka, allt är bara grått… och jag tror inte på att man mara ska rycka upp sig. Jag tycker att det är tarvligt att alla inte kan få lika bra läkare och kuratorer som jag fått under min sjukdomstid – utan dem hade jag inte varit där jag är idag. Jag kan säga att jag var inne en gång ett halvår innan jag blev sjukskriven och då gjorde de ingenting – gav mig bara antidepressivt. Så.. om det är något jag kan göra, så är det att peppa dig att söka hjälp igen och förklara hur länge du gått runt och känt så här. För mig var det 1,5 år och då de såg att jag varit inne ett halvår tidigare utan att det hjälpt, så fick jag hjälp direkt.. Kan ju hoppas att de kanske kan se din situation på allvar då 🙁

  14. Vad härligt att du kan uppskatta allt så mycket! Det borde fler lära sig, inklusive jag själv! Härlig bild också!

  15. När jag läste de första raderna så fick jag som en uppenbarelse; Precis det här låg jag själv och funderade över och skrev om i min dagbok igår kväll! Så häftigt det var att läsa det någon annan har skrivit om samma ämne bara en dag senare. Håller verkligen med dig, livet är ju nu, det pågår just nu. Och hela tiden strävar man efter något annat, man märker inte allt man missar och allt man borde njuta av. Själv satt jag på bussen hem i mörkret idag och bara njöt av snön som tyst dalade ner utanför och ägnade tiden åt att skänka lite uppskattning till livet. Kändes grymt bra! Tack för att du delade med dig av dina tankar Elin 🙂

  16. Jag kör mycket med mindfulness , ganska skönt.. Lära sig vara just HÄR och NU och inte tänka så mkt på framtiden eller vad som ska göras senare under dagen. Övertygad om att kroppen behöver en sån paus, att alla behöver det. Kram.

  17. Återigen BRA läsning, Elin! 🙂
    Svårt att inte bli djup nu… och TRÖTT är man… och inget proffs på LIVET, men med lite av egen erfarenhet och med annat av ingen erfarenhet, påstår jag ändå följande;

    Tror oxå att vissa når den där gyllene tidpunkten, med det INNEHÅLL de tänkt sig, men så är det ändå inte så MAGISKT som de trott resultatet skulle bli…

    Ibland är det nog oxå vad man själv gör det till… man kan ha en viss påverkan själv och ibland handlar det kanske att om man verkligen vill DIT, så kommer man dit, vad det nu handlar om för mål…

    Att LEVA och NJUTA i NUET har du helt rätt i.
    GREPPA STUNDEN;
    När du stillasittande på din cykel, bara glassar ner för Öresundsbron, med solens strålar värmande ansikte, kropp och själ.
    Eller;
    När du har en erotisk skönhet på besök.
    Eller;
    När du scorar vackert i innebandy.
    Eller;
    När en snöflinga vill landa just på DIG (populärt!).

    Stunder/perioder som aldrig kommer igen… när de är över, saknar man dem som in i himlen, så bäst att verkligen TA IN, medan verkligheten är närvarande… sen är den borta…

    Måste nog tyvärr påstå att jag lärt mig alldeles försent att njuta av stunden, men nu kan man hitta så "simpla" saker som t.ex. vid mellanmålet på förskolan, när vi bara har fem små 2-åringar kvar och vi kör igång med samba-trumning på matbordet och vi skojar och skrattar och flippar.
    Och där kan man på något sätt oxå påverka själv – och SMITTA kollegor och kanske framförallt BARNEN – genom att förtydliga; "Så BRA vi har det! Så MYSIGT vi har det!! Så SKÖNT livet är!!!… det är vi, bara just VI, som har det såhär gott just nu!" eller något i den stilen.

    Nej, nu ska jag njuta av lite tvättupphängning! 🙂
    Trevlig kväll, Elin och alla som vill! =)

    /Jeppe

  18. Haha Jeppe- "en erotisk skönhet på besök" .. hahaha så bra. Du har helt rätt. Man väljer hur man ser på livet. Men sen tror jag också att man kommer till punkter då man börjar frågasätta som vissa ovan, t ex Emelie B. Varför jobbar vi så mycket? eller Vad är det för fel på mig? osv..

    och Emelie B. Vill säga några ord till dig för din starka historia här ovan. Självklart är du inte lat. Jag skulle vilja säga att problemet är att vi vill för mycket, eller jobbar för mycket och att båda heltidsjobb och studier inte är en bra ide. Vi jämför oss med andras som tycks klara det. Men hur mår de egentligen? Där kan ett problem finnas som gör att man blir utmattad senare i livet tror jag-en fördröjningseffekt på flera vis. Det funkar bra ett tag med 60hs veckor, men några år senare så blir man stresskänslig för minsta lilla och tappar håret eller får andra symtom, när man helt plötsligt märker att man inte orkar som man gjorde när man var ung (förmodlingen orkade man då inte heller, man bara tror att man gjorde det) och blir frustrerad över de motgångar det då innebär. Jag säger, jobba mindre. Det är inte värt det någonstans. Livet innebär så mycket mer och karriär är inte att vara chef, karriär är att ha ett jobb eller liv man trivs med.

  19. Jag håller helt med dig. Det är lätt att tänka "jag blir lycklig om…" men det handlar om att uppskatta vad man har just nu, se det fina i det. Ibland vaknar jag vänd åt vänster. När klockan ringer på morgonen tänder jag sänglampan. och ligger jag åt vänster stirrar jag rakt in i en jättevacker tapet. Varje morgon när jag vaknar åt vänder ligger jag en stund och bara beundrar hur ljuste leker över tapeten. Jag har inte mitt drömliv just nu: sedan jag lämnade min exsambo har jag bott hos min mamma. Men jag har ett eget rum som jag fått fixa iordning och som jag är jättenöjd med. Jag trivs här. Jag är lycklig här. Fast jag saknar ett eget kök, att få ha min egen ordning, få min tvätt vikt och sorterad som jag vill ha den… men jag har så många fina saker nu. En underbar mamma att prata med efter jobbet. Hjälp med hundvakt. En trädgård. Jag mår bra här. Och mitt rum är vackert. De dagar jag längtar efter att flytta igen, ser jag på den här tapeten. Och då går det inte att längta härifrån. Och mitt liv skulle inte ha sett så värst annorlunda ut om jag bott någon annanstans. Jag skulle fotograferat och jobbat och gått med hunden ändå. 🙂

  20. Ännu ett toppeninlägg Elin, man fick sig en tankeställare 🙂
    Har också funderat på samma sak.
    Håller med dig helt och hållet att livet och lyckan är precis just här och nu. Precis det du nämnde är sådana saker man ska ta vara på och man ska göra saker man själv mår bra av att göra 🙂
    Man ska verkligen ta vara på livet!!
    På tal livet att man ska ta vara på de saker man har så hände en sak idag som fick mig att tänka precis på att de du nämnde.
    När jag satt och läste detta inlägg förut på bussen mellan Skara och Skövde så var jag olyckligtvis med om en trafikolycka där bussen körde in på sidan av en lastbil och vi var millimeter från att frontalkrocka(klarade mig utan en skråma 🙂 )
    Så är så glad just nu att jag kan sitta och skriva det här till dig sen fortsätta läsa din underbara blogg och att jag överlevde 🙂
    Sen en sak som jag är riktigt glad över idag är också att jag har fått mitt 35 mm objektiv!!, redan så himla nöjd med objektivet! 😀 😀
    Nu ska jag försöka få lika bra toppenkort som du alltid tar 🙂
    Vacker bild förresten 🙂

    1. Oj var du med i den olyckan? :O Jag läste om det på SKLT’s hemsida för någon timme sedan :/ Fy vad obehagligt :/ Men ack så kul med objektivet! Har du ingen blogg du kan börja lägga upp bilder på? 😀

  21. Åh, håller med exakt vad du skrivit!

    Ingen reklam, vill bara nå min dröm! *pinkypromise*
    Så, kolla gärna in bloggen, kram och Over & peace out sålänge! <3

  22. Mindfullness när det är som bäst helt enkelt.

    Att landa och hitta sin bas är bra, att känna att livet är fint och att man kan krydda det som man vill det är fantastiskt skönt för själen.

    Kram

  23. Tyvärr så var jag med i den olyckan :/
    Men så glad att jag överlevde :):)
    Funderat faktiskt mer och mer de senaste dagarna att skaffa mig en blogg där jag kan lägga upp bilderna 😀 😀
    Men det är de där med någon slags blogg design och sånt som jag läst att du gjorde åt en vän,vet inte riktigt hur man gör det :/ 🙂
    Ska försöka läsa mer om hur man gör det tänkte jag,har du någon bra sida där man följa hur man gör eller har du några egna tips :)??
    Du får självklart reda på om jag nu skaffar en blogg 😀 🙂

    1. Googla design tips blogg.se så får du fram flertalet sidor med steg-för-steg hur du gör olika saker 😀 Kan vara lite klurigare nu när de gjort om i kodningen, men kanske några som hunnit uppdatera ändå.. 🙂

  24. Du har helt rätt!
    Har också insett att säga "när jag blir stor och äldre så kommer jag våga stå och prata inför publik!" också är bullshit, jag kommer alltid att vara samma person, men med en himla massa mer erfarenheter.

  25. Hej Elin! Läste ditt inlägg om bröllopsfotografering och blev så pepp, bra skrivet! En fråga dock, om man står utan zoomobjektiv och föredrar fasta, hur nära är ok att vara i kyrkan då, under vigseln? Man vill ju inte märkas, samtidigt som man vill ha närbilder på ringbyten och allt vad det är. Tips och tankar kring detta? 🙂

    1. Jag brukar hålla mig längs väggarna runt altaret och inte gå närmare. För mig fungerade det bra med 50mm eller 85mm för att få med ringbytet och parets ansikten, men så har jag oftast fotat i små kyrkor också – i stora kan det bli lite klurigare 🙂 Det bästa är att gå till kyrkan innan och testa de olika objektiven på en kompis och se hur nära man kommer.. och känna lite själv hur nära det känns okej för dig att gå – man har ju som ”inbyggt” att man inte vill störa 😉

  26. Man blir varm av att läsa så fina kommentarer som ovan. Och att många unga tycker som ni beskrivit ovan.

    Själv bor jag i Stockholm, en stad jag är född i och älskar – men som växer så sjukt mycket på alla sätt och vis att jag på senare år börjat känna panik i att vistas i innerstan. Lyckligtvis har jag gjort vad jag kan för att må så bra som möjligt i denna oerhört stressiga storstad jag lever i genom att ha flyttat ut i just en stuga i skogen 😉 en bit utanför stan. Jag har även valt att gå ner i arbetstid. Detta har hjälpt mig oerhört mycket, då jag känner att ett lyxboende innanför tullarna samt ett heltidsjobb att gå till inte för mig betyder ‘meningen med livet’.

    Nu har jag tillgång till naturen utanför verandan, frisk luft och mycket tid för mitt fotograferande, mina underbara katter, samvaro med grannar o vänner, egen tid hemma för mig själv mm.

    Jag har aldrig gått in i någon vägg – kanske pga att jag alltid har varit medveten om att ta till vara på MIG och MINA intressen och MITT välmående i första hand. Allt annat (det är så mycket statusmarkeringar och attityder i stan gällande trender i var man ska bo, jobba, göra, åka på semester mm) – och allt sånt kommer långt efter. Att aldrig tvinga mig till något som i magen känns fel. Att våga – och kunna prioritera. Jag är lycklig när jag efter en dag på jobbet får stiga av bussen hemma, dra in tallbarrsdoften djupt ner i mina lungor, hoppa upp på cykeln och cykla grusvägen upp till mitt lilla hus där katterna sitter vid grinden och väntar =). Ägna tid åt mig själv med en kopp te sittandes vid fönstret och bara njuta av lugnet.
    Min lisa för själen!

    Allt gott!!

  27. Haha, jag minns när jag var 18 år och tänkte att "när jag är 20 år, då kommer jag ha pojkvän". När jag var 18 år och fortfarande singel tänkte jag "när jag är 20 år kommer jag ha hittat någon". När jag var 20 år och singel tänkte jag "nej men 25 år, DET är bra tid att stadga sig". När jag var 25 år och hade pojkvän tänkte jag "nej, detta är inte honom jag vill leva mitt liv med, men när jag är 30, DÅ har jag hittat den rätte". Nu är jag 29 år, och ja, singel. Men det har infunnit sig ett lugn och glädje i mig att livet är nu. Livet är den dag som är här idag, inte det jag strävar efter att nå i framtiden. Framtiden kommer, oavsett pojkvän eller inte, men dagarna jag lever nu (utan pojkvän) dem är mina dagar, och jag kan göra vad tusan jag vill. Så nu har 29 år passerat, och jag har varit glad och tillfreds med det mesta som hänt i livet. Men blev livet som jag trodde? Haha, nej 😉

  28. Jag tror att vi alla förväntar oss mer av oss själva och vår närmaste omgivning. Det viktigaste är egentligen att kunna acceptera och njuta av de stunder man får och tar för sig. Det spelar ingen roll om det är något positivt eller negativt. Man lär sig av dem och man kan gå vidare till nya mål.

    Måste även säga att det var underbart roligt att kunna klicka runt på din blogg.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.