Lugnet på landet eller livet i storstaden?


Björkarna utanför mitt köksfönster och trafikljuset på Södermalm i Stockholm. Som dag och natt, right? 😉
 
 
Jag är uppvuxen i en småstad. Antingen hatar man det, eller så älskar man det.
Jag vet många som skyr det som pesten och bara vill ut.. bort… till något större. Jag trodde först att jag var det också och mellanlandade i Jönköping (som ändå är en stor stad om man jämför med Skara, hallå, de har ju H&M och massor av affärer!! Haha..). Åh. Det är spännande allt det här med Stockholm, London.. (de enda huvudstäder jag varit i) alla människor. Brukar sitta och titta på dem och fundera på hur deras liv ser ut. Vad som är deras livsöden.
 
Men så har vi det där med ”landet”. Jag måste erkänna att jag blev lite halvt mobbad för att jag valt att flytta ut till Bankeryd. VEM vill bo i Bankeryd liksom.. Jo, jag tydligen. Det behövs inte så mycket. Det sägs att det ”inte finns något att se” och att det ”inte finns något att göra”. Bullshit. Man ser det man vill se och man gör det själv till vad der är – som med allting. Jag har nog aldrig känt mig så hemma och jag har hela tiden varit sysselsatt, helt för mig själv. Jag upptäcker nya vägar, njuter av lugnet, naturen och dess härlighet.. laddar batterierna effektivare än någonsin.
 
Så visst är det roligt att vara i storstaden då och då,
men innerst inne är jag en typisk småstadsmänniska – vad är du? 🙂

99 kommentarer

Kommenterarens avatar

Jag är uppväxt i Stockholm och jag älskar stan, men jag är även uppväxt med ett landställe i dalarna.. Ibland är det jätteskönt att komma till landet, men skulle nog inte kunna tänka mig att bo där på heltid! Så det är som för dig, fast tvärt om 😉

Kommenterarens avatar

har vokst opp med naturen utføre døra så stor by er overhode ikke for meg men de er greit og ha en større by i nærheten.

Kommenterarens avatar

Ja det är det verkligen, så att man har någonstans att åka om man skulle behöva något… 🙂

Kommenterarens avatar

Jag håller med dig om att det kan vara kul att se stora platser och städer. Men innerst inne känner jag mig nog som lyckligast när jag är på mitt landställe. Lite avlägsen från omvärlden och kan vara ute på havet, i naturen och på stranden. Det är verkligen två helt olika saker att vara i storstaden och på landet. Själv bor jag i Stockholm och spenderar varje sommar på västkusten. Kanske just är därför jag gillar det. Lite omväxling från alla stress i min vardag.

Kommenterarens avatar

Jag har alltid bott på landet, men har besökt väldigt många storstäder och ÄLSKAR att vara där, småstäder är inget för mig om de inte är mysiga med fina hus och kullerstensgator typ. Jag har ingen aning om vart jag vill bo när jag blir stor dock….:)

Kommenterarens avatar

Jag skulle nog trivas riktigt bra i en storstad, det som lockar är "anonymiteten" om det nu ens är ett ord, att sitta på ett fik och titta på människor utan att man känner sig dum som man gör om man tittar på någon här där alla känner igen alla liksom och man bör heja eller prata med de flesta man stöter på. Skönt att få vara ensam mitt bland folk liksom. Fast samtidigt så skulle jag må väldigt bra långt ute på landet också, där man har 200 meter till nästa granne och bara kan njuta av lugnet. Så småstadsmänniska är jag nog inte, är mer allt eller inget 🙂

Kommenterarens avatar

Man måste ju inte bo mitt inne i stan för att bo i Stockholm. Jag har bott i Stockholm hela livet, men bor i Bromma. Jag har skogen utanför dörren, strand, Mälaren OCH kommer in till stan på 20 min. Allt-i-ett! 😉

Kommenterarens avatar

Jag har alltid sett mig som en stadsmänniska, men aldrig en storstads sådan. jag vill ha nära till centrum med kaféer, affärer och folk. jag vill dock inte bo så. jag längtar mer och mer till ett hus på landet, nära naturen, skog osv. utan grannar nära inpå – och med en katt eller flera ;D men jag vill kunna ta mig till stan ganska enkelt/snabbt (30min – 1h) typ.

Kommenterarens avatar

Vem jag är? Jag vet faktiskt inte, jag har de senaste 2 åren bott i små byar, en på gotland och en i småland. Klart att jag längtar till storstäder, men det är få saker som klår att få komma hem till "byn". 🙂

Kommenterarens avatar

Så fint beskrivet! Allt blir oftast precis det man gör det till. Jag själv är absolut en "småstadsmänniska". Tycker mycket om att ha nära till både en större stad och natur 🙂

Kommenterarens avatar

"Småstadsmänniska", helt klart! Jag föredrar att ha en egen liten gård, eller bara ett litet torp, ute på landet. Jag blir galen av att bo inne i en stad, just nu bor jag i Halmstad och det är alldeles för stort och stressigt för mig haha.. 🙂

Kommenterarens avatar

Jag föredrar lugnet på "landet" i första hand… Sen kan man ju alltid åka iväg till någon större stad över en weekend eller kanske en hel vecka när man känner för det. Som jag bor så är det helt lugnt bara jag går utanför dörren, ingen trafik, mest fåglar som väsnas (sjunger?). Samtidigt har jag tre städer inom en timme… några till om jag plussar på en halvtimme med bil och under tre timmar till Stockholm. Så ja, det har hänt att jag åkt till Stockholm över en kväll för att äta pizza med någon som bor där.

Kommenterarens avatar

Jag är precis likadan själv ^^ Jag tycker Borlänge har allt jag vill ha

Kommenterarens avatar

Flyttade från Jönköping till Bankeryd för 7 år sedan och det var det värsta jag har gjort i mitt liv ! Fast jag kände nog mest så eftersom jag lämnade hela min barndom. Bankeryd kan vara rött bra ibland 🙂
Du sitter upp på väggen utanför attarpsskolans bildsal också, did you know that ? 🙂 Kram !

Kommenterarens avatar

Tack att någon känner som jag! Har alltid bott i Stockholm och jag hatar det! Allt jag vill är att flytta ut på landet eller en liten stad och ha de så som du beskriver 🙂
Blir ofta "mobbad" av mina vänner pga av detta som tycker att storstan är allt. För mig är det allt än det jag vill ha… 😉

Kommenterarens avatar

Jag växte upp i "skogen", i sveriges minsta kommun dessutom, och nu bor jag i en hyfsat stor stad. Trivs inte alls så bra. Att bo i en stad är inget för mig helt enkelt. Älskar lugnet där hemma, närheten till naturen och dom fina miljöerna.

Kommenterarens avatar

Jeg har lurt på det samme selv, by eller landmenneske….Jeg tror jeg er begge deler. Det jeg tenker er at så lenge jeg har det ok med meg selv og rundt meg, at jeg trives innerst inne, så er det akkurat det samme hvor jeg er så lenge jeg har det godt med meg selv. Men det er helt klart at man finner en annen ro på landet. I en by stresser en mer helt klart. Det skulle gått an å delt på det, litt her og litt der…..men litt utenfor en by kanskje så får jeg oppsøke byen når jeg vil ha liv rundt meg:) Sånn, da har jeg konkludert med meg selv her i bloggen din.

Kommenterarens avatar

Haha! Ja men det håller jag med om.. landet/liten stad i närheten av en större stad låter som den bästa kompromissen! 😀

Kommenterarens avatar

jag gillar storstäder bättre så som Stockholm, gillar när det är mycket folk omkring, villl flytta, men men, är ingen så där kompis med naturen direkt, men det kanske är skönt i bland!

Kommenterarens avatar

Jag har svårt att välja faktiskt. Jag bor och är uppfödd i en liten håla men har de senaste åren befunnit mig mycket nere i Malmö. Älskar den staden, verkligen älskar. Samtidigt så vill jag ännu längre ut på landet. När man varit ute och flängt, jobbat, stressat, så är det liksom där man verkligen kan landa. Staden är kul för en stund men jag behöver skog och tystnad och gärna lite kodoft eller att kunna ha en hästhage att slå sig ner vid. Men det fina med Malmö är ju att där är mycket grönska, finns fina parker osv. Men vart jag hamnar i framtiden vet jag inte riktigt. Förmodligen på landet fast med närhet till stan. Då trivs jag nog bäst. Eller kanske vid havet? Det hade ju varit en dröm det med. Önskar man hade pengar så man hade kunnat ha ett hus på landet, en lägenhet i stan och en stuga vid havet gärna i skärgården i öst eller vid någon båthamn i väst.. hahah drömma kan man ju 😉

Kommenterarens avatar

Jag är mer som du, samtidigt som jag söker mig bort. Det behöver inte vara bort till en storstad, det kan vara bort till ett annat litet ställe. Vill bara se något nytt nu ! 🙂

Kommenterarens avatar

Jag är nog ganska precis som du! Är också uppvuxen i "en håla", men har alltid sökt mig till större ställen. Bodde ett tag i Örebro (i en "förort" dock) och älskade närheten till en större stad. Sen flyttade jag ner hit till Mullsjö för att gå på folkhögskolan – och här trivs jag utomordentligt bra. Som om det inte vore nog, så åker jag gärna och hälsar på föräldrarna så fort jag kan eftersom att dom bor ännu mer ute på landet. ;P

Kan vara ute i timmar och bara utforska nya vägar tillsammans med hunden. Men ja, samtidigt lockar "storstadslivet" också. 😀

Kommenterarens avatar

Oj det var svårt. Jag är ju uppväxt i ett samhälle med ja ca 600 invånare. Det är på tok för litet för att jag ska trivas. Men på mina fotoäventyr så kan jag ibland känna att oj vad mysigt det måste vara att bo i detta lilla samhälle. Men så minns jag hur jobbigt det kan vara att inte kunna vara anonym. Så Mölndal passar perfekt, jag bor jättefint har en sommargrön gård att titta på från min balkong.:) Endast tio minuter från city.
Men jag ska vara helt ärlig i bland vet jag faktiskt inte vad jag är. Om man jämför med dina bilder så är de vackra men på olika sätt. Björkbilden, får mig att höra "Den blomstertid nu kommer"(kanske den vackraste sång som skrivits:)) Den andra ger känsla av cityliv med en öl på en teservering och som du titta på människor i rörelse. Och du, jag gillar oxå att fundera på människors livsöde när jag "spanar":)

Kommenterarens avatar

har bott på landet hela mitt liv, förut hatade jag det men nu uppskattar jag det mera. Det är så himla lugnt och skönt. jag kan liksom gå ut på gården utan byxor och ingen ser mig! skulle inte ha lust med att bo i en lägenhet i storstan när jag ärvuxem så jag antar att kag kommer tiööbaka rill landet

Kommenterarens avatar

har bott på landet hela mitt liv, förut hatade jag det men nu uppskattar jag det mera. Det är så himla lugnt och skönt. jag kan liksom gå ut på gården utan byxor och ingen ser mig! skulle inte ha lust med att bo i en lägenhet i storstan när jag är vuxen så jag antar att jag kommer tillbaka till landet när det är dags att slå sig ner. mvh en sextonåring som vet vad hon ska göra när hon är vuxen haha

(HAHA skickade iväg kommentaren utan att jag skrivit klart eller ens skrivit rätt.. dessa smarttelefoner! man bara trycker fel)

Kommenterarens avatar

Jag bor i en by med typ 20000 invånare och jag gillar att det är nära till allt. Dock så har jag tröttnat lite eftersom jag bott här hela mitt liv (14 år) och skulle vilja bo i en lite större stad, fast det är mest h&m och subway som lockar i en större stad, haha. Jag skulle göra nästan varsomhelst för ett shoppingcenter här, men annars trivs jag väldigt bra!

Kommenterarens avatar

Jag håller med dig helt. Och det sjuka är att jag har bott i Stockholm hela mitt liv, men innerst inne är jag en landstjej. Har alltid älskat norrland, där jag har släktingar. En dag kanske jag vågar ta steget och flytta från stan!

Kommenterarens avatar

Jag bor, och har alltid gjort i en förort till Malmö. Den ligger kanske 10 minuter med bil från Malmö. Jag är inne i Malmö city minst en gång i veckan och det känns verkligen skönt att komma hem till "den lilla förorten" när man har varit borta. Så jag är väl lite mittemellan. Jag känner ändå att jag bor centralt men ändå ett lugn i en väldigt lugn förort.

Kommenterarens avatar

Måste säga att jag håller med Marinda. Bor själv i Stockholms förort, i en skärgårdskommun. Nära till havet och på bara 25 min med buss+tunnelbana så är jag inne vid t-centralen. Perfekt! 🙂

Kommenterarens avatar

Jag bor i Varberg och det är ju en mellanstor stad och det trivs jag verkligen med! Stockholm känns så stort och allt ska gå så snabbt hela tiden, man hinner liksom inte stanna upp, andas och njuta. Men ett hus, på landet som har 3km. till sin närmsta granne- det funkar inte för mig. Jag mår dåligt ända in i själen av att bo SÅ långt bort från allt. Nej, jag älskar Varberg och fattar inte hur jag kommer kunna flytta härifrån! 😉

Kommenterarens avatar

Jag är en lantis. Jag har större delen av mitt liv bott på landet. Dock älskar jag att åka till storstäder på semestern; New York, Barcelona, Paris, London, Köpenhamn, Dubai mm. Det sköna med landet är närheten till naturen, frisk luft utanför dörren och att det är trevlig social atmosfär med grannar. Maj är helt klart den tid på året då jag fullkomligt älskar att bo på landet. Det är grönt, frodigt och blommar.
Förutom att jag bor på landet har jag även en sommarstuga och det är där jag kopplar av från vardagens stress. http://wila.nu/2013/may/lugnet-infinner-sig-2.html

Kommenterarens avatar

Jeg er en bygutt av hele mit thjerte. Det er hyggelig å være på landet i korte perioder, men så er detnoe ved livet i en "storby" som Oslo som gjør at jeg savner det. Ja, det er ganske kaotisk til tider, men. Har vokst opp rettutenfor her, så 🙂

Kommenterarens avatar

Haha kan tänka mig det. Kanske är det också lättare att acceptera "stressen" om man är van vid den och alltid haft det i närheten. I Skara där jag kommer ifrån finns det ingen större stad i närheten alls.. 🙂

Kommenterarens avatar

Jag är uppväxt i Dalarna, och hela somrarna tillbringar jag på landet. Jag älskar det, och kan verkligen njuta av att bara vara där, kunna göra vad man vill och bara vara "själv". Men så älskar jag att vara i Stockholm tex, där det vimlar av olika människor och intryck. New york är något jag drömmer om, att verkligen få känna pulsen i en riktigt stor och fartfylld stad. Nä, jag kan verkligen inte säga vad jag gillar bäst! Tror jag behöver både och, både kaos och lugn… 🙂

Kommenterarens avatar

Om jag säger såhär, Skara är en storstad jämfört med där jag är uppväxt 😉 Avskydde det som pesten när jag var tonåring, flyttade hemifrån som 16-åring och nu bor jag i Skövde vilket jag trivs med, men ser fram emot den dagen då jag och sambon skaffar hus ute på landet. Älskar att ha skog och ängar runt omkring mig och som du säger, det blir precis vad man gör det till. Sen klart, uteserveringar och lite stadspuls är inte fel del heller.. Svårt!

Kommenterarens avatar

Jag är uppvuxen i en liten by utanför ett mindre samhälle i norra Norrland. Så vill jag aldrig bo igen. Nu bor jag i Stockholm och trivs rätt bra, men visst längtar jag efter landet. Skillnaden är att "landet" här nere skiljer sig en hel del från Norrbotten. Naturen, växtligheten och djuren är annorlunda här och jag älskar det. Jag vill ha lummiga skogar och åkrar, inte tallhedar och mygg. Dessutom har vi riktig VÅR här nere, med blommande fruktträd och vårblommor. Det finns inte på samma sätt där uppe. Så som svar på frågan, jag är nog en landet-människa egentligen, under förutsättningen att landet ligger i de sydligare delarna av Sverige 😉

Kommenterarens avatar

Jag är en typisk småstadsmänniska. Är uppväxt i en by där närmsta mataffär låg en mil bort, och bara skog omkring och nära havet. Så himla härligt! Nu när vi har flyttat från relativt stora Gävle till lilla Skara så trivs jag som fisken i vattnet igen. Sån himla mysig liten stad ju!!

Kommenterarens avatar

Trots att jag är halv uppvuxen på landet och det är väldigt fint där, så stan stan stan. 🙂

Kommenterarens avatar

Jag är uppvuxen i en liten by (3000 invånare, tre mil till närmsta stad (35 000 inv)) och jag vill UT! Kan absolut uppskatta min hemby, och vissa saker vill jag egentligen inte lämna, men jag älskar att vara omgiven av människor och de möjligheter som en storstad ger! När jag flyttar hemifrån blir det till en storstad.

Kommenterarens avatar

Jag är uppväxt på så mycket landet man kan komma i stort sett. Närmsta småstad ligger 20 min bort med bil, närmsta större stad ligger 6 mil ifrån där jag bodde. Nu bor jag i Dublin som är en väldigt liten storstad. Jag har alltid trott att jag vill bo i en större stad men har insett att vill bara göra det under en kort tid. När jag väl vill slå mig ner någonstans så kommer det definitivt bli på landet. Helst på österlen i min mammas hemtrakter.

Kommenterarens avatar

Jag är född i Stockholm men uppvuxen i Katrineholm – en liten stad som de flesta vill bort ifrån. Ska jag vara ärlig så har jag ingen aning om vad jag är. Om jag är en stor- eller småstadsmänniska. Jag älskar att befinna mig där det är livat, men jag skulle nog inte klara av ett liv där man inte får lite lugnt och ro ibland. Jag skulle nog heller inte klara av att leva helt avskilt ute på t.ex landet. Jag älskar naturen och skogen och havet och allt, det gör jag verkligen. Men jag skulle inte klara av den där avskildheten en längre period, för jag behöver massor av liv och rörelse runt omkring mig. Också liksom. Så jag är nog lite av varje skulle jag tro. 🙂

Kommenterarens avatar

Jag är helt klart en storstads människa, men det är nog för att jag vuxit upp och fortfarande bor i Göteborg 🙂 men däremot förstår jag dom som gillar landet, lugnet och naturen liksom 🙂

Kommenterarens avatar

Jag har bott på landet större delen av mitt liv och för mig finns det inga tveksamheter, det är precis såhär jag vill bo. Jag gillar den obrutna horisontlinjen och skulle bli galen av att inte kunna se längre än tio meter innan sikten stoppas av en husvägg. Men det finns såklart alltid fördelar och nackdelar. På landet finns lugn och frisk luft, i stan finns möjligheter och någonting i atmosfären som jag gillar. Jag tror att balans är nyckelordet, att ha det bästa av två världar helt enkelt. 🙂 Kram och ha en fin lördag!

Kommenterarens avatar

känner igen mig såååå mycket i dig när det gäller det där ! 🙂

Kommenterarens avatar

Härligt! ^^ Och vad awesome att du trivs i Bankeryd!! 😀 Jag vet faktist inte vad jag skall säga att jag är. Har hela mitt liv bott i en liten by som är lite som en förstad till en ganska liten stad. Men har alltid älskat att åka in till Helsingfors och gå där på gatorna med alla folk, åka tåg från ställe till ställe. Så himla kul alltid. Och planderade t.o.m att jag skulle flytta till min moster som bor i närheten av Helsingfors och gå gymnasiet i Helsingfors, men det blev inte av. Men så är ju bara en sådan person som bara älskar att vandra i skogen, lyssna på fåglarnas sång, titta på allt vacker runt om kring mig osv. Så kanske jag är lite av båda, vet inte. Trivs både i vår lilla vackra by med havet 200 meter ifrån och i storstaden Helsingfors. ^^

Kommenterarens avatar

Alltså, jag har tänkt SÅ mycket på det och är så kluven, så kluven. Egentligen har jag genomgående haft två boendedrömmar, båda varandras motsatser.

Antingen vill jag bo på landet. Verkligen på landet, inte i någon fesen förort där alla känner alla och är helt inavlade i brist på nytt folk, utan på landet. Till viss mån vara självförsörjande, kanske ha djur och varje dag mötas av en öronbedövande tystnad. Haken där är egentligen bara det att jag är mörkrädd och varje gång jag sover bort från andra hus håller jag på att skita ner mig av rädsla, haha.

Så det är väl därför jag delvis vill bo i en storstad, att få vara själv, men inte ensam liksom.

Kommenterarens avatar

Jag är helt klart en person som föredrar landet.. Växte upp på landet, i en by med 200 personer. Lagom stort enligt mig 😉 Nu när jag bott i Uppsala och för närvarande bor i Umeå längtar jag "hem", tillbaka till landet – lugna skogspromenader, tystnad, ensamhet..

Trevligt att du trivs i Bankeryd förresten! Och tittar man på bilderna förstår jag helt klart varför 😉

Kommenterarens avatar

Är också från Skara men har lite spontant flyttat till Barcelona i tre år för universitetsstudier. Har bott här ett år nu och kan verkligen konstatera att jag är en småstads tjej ut i fingerspetsarna! Håller inte med dom som säger att det inte finns något o göra i småstäder, det finns så mycket mer att göra i Skara än här i BCN, konstigt nog 🙂

Kommenterarens avatar

Är också från Skara men har lite spontant flyttat till Barcelona i tre år för universitetsstudier. Har bott här ett år nu och kan verkligen konstatera att jag är en småstads tjej ut i fingerspetsarna! Håller inte med dom som säger att det inte finns något o göra i småstäder, det finns så mycket mer att göra i Skara än här i BCN, konstigt nog 🙂

Kommenterarens avatar

Jag bor i norra norrland så jag älskar att "supa" i mig av storstadslivet när jag får chansen ^^

Kommenterarens avatar

Gillar att ha nära till en större stad, men bo lite utanför och ha nära till skog, landet osv. Uppväxt i utkanten av malmö, flyttade till utkanten av lund.. Folk frågar varför jag inte flyttade in till stan när jag flyttade hemifrån. haha för jag älskar att ha nära till naturen, daaah! 😉

Kommenterarens avatar

När jag var liten trodde jag att jag var en typisk stadsmänniska. Hatade att bo mitt ute i ingenstans. Sen nu när jag blivit äldre älskar jag friheten med att bo nära skogen.

Kommenterarens avatar

Enig med deg, landet er best! Bor ved fjell, fjord, hav og skog – love it 🙂

Kommenterarens avatar

Småstadsmänniska. Får lite panik av alla människor och jytter. Njuter ute på landet och det är där jag kommer leva resten av mitt liv, inte inne i staden.

Kommenterarens avatar

Jag är verkligen en "landet" människa. Just nu bor vi i Partille som har sin slogan "på landet mitt i stan!" vilket passar mig utmärkt 🙂 älskar björkbilden, den utsikten skulle jag inte tacka nej till!

Kommenterarens avatar

När jag gick på högstadiet låg en utav mina lärare i skilsmässa, han och hans fru hade haft hus i bankeryd men han fick flytta till en lägenhet i Jönköping. För att trösta honom sa en klasskompis till mig att han iallafall fick flytta till en mycket finare stad, och oj vad vi skrattade.

Har ingen aning om vad jag är, jag älskar att vara anonym ibland men eftersom jag aldrig testat att bo i en större stad så vet jag inte.. Min egen hemstad (småstad) kommer jag dock aldrig flytta tillbaka till frivilligt, jag trivs inte alls här, men det är nog mentaliteten och inte småstadskänslan som gör det 🙂

Kommenterarens avatar

Jag är född och uppvuxen i Stockholm, men är och har alltid vantrivts, för jag är en småstads tjej, mitt hjärta tillhör Öland, av alla ställen.
Så jag är en storstadstjej med småstads drömmar helt enkelt! Haha

Kommenterarens avatar

Älskar att bo i en liten stad eller utåt landet 🙂 Storstäder är roligast att bara besöka, inte bo i 🙂

Kommenterarens avatar

Jag tror du kanske är lite som mig!
Jag har bott i Göteborg några år(6-7 år) och nu kände jag mig färdig med storstan och flyttat ut på landet 🙂

Kommenterarens avatar

Jag har bott i Svedala i hela mitt liv, det är en sådan liten byhåla där alla vet vem alla är, och alla vet vad du gör ens innan du gjort det. Jag är så trött på allt det där, att alla tror de vet vem man är och sprider rykten och skit. Visst, Svedala är fint och har fina människor – min bästa vän bor ju här. Men när jag var i London över nyår blev jag förälskad och det är dit min saga leder mig efter min sista helsommar i Sverige. Jag är en byhålle-tjej med storstads själv, jag ger mig av.

Kommenterarens avatar

Å, småstadsmänniska ut i fingertopparna – kan inte tänka mig att bo nån annanstans än på landet och åka in till lilla Kungälv man ska handla. Samtidigt så är jag nog rätt bortskämd eftersom jag, trots att jag bor på landet – LANDET – , bor 4 minuter ifrån en buss som går raka vägen till Göteborg på 45 min haha och kan ju faktiskt inte heller tänka mig att bo så långt ut på landet att jag inte har tillgång till bra bussar 😉 Men ändå, bo i stan … nä, glöm det 😛

Kommenterarens avatar

Haha nej men det håller jag med om, man vill ju ändå ha bra förbindelser – för det har jag också här, med både tåg och buss… men ändå.. man behöver ju inte vara helt isolerad för att bo på landet eller i en småstad ;D

Kommenterarens avatar

Jag håller helt med dig. Jag gillar storstäder, i några dagar, åka dit på besök ibland men småstäder och landet är absolut vad jag älskar. Det är på landet jag vill bo. Jag är ändå uppväxt i en ganska stor stad, Växjö. Men vill gärna flytta till något mindre, något mysigare med naturen precis runt hörnet.

Kommenterarens avatar

En lanttjej in till hjärtat, att ha skogen bakom huset, kvittret på balkongen & inget stadsbrus för jämnan. Men staden är skön att åka till för att känna att hemma är bäst 🙂

Kommenterarens avatar

Jag är född och uppvuxen i Malmö och bor här fortfarande, en liten stund utanför centrala Malmö. Jag tycker jättemycket om att bo här. Det är nära till havet, skogen, Österlen och nära till resten av Europa och inte minst Köpenhamn!
Men jag gillar också att åka till större städer på semester. Tex, Stockholm. Jag vill inte bo i en sån stor stad men jag åker gärna dit ibland. Plus att jag ääääälskar skogen för mycket för att bo i en stor stad med långt till natur och skog och fria ytor och ängar och blommor och träd!!!

Kommenterarens avatar

Jag trivs bra lite utanför stan, bo nära men ändå lite utanför 🙂

Kommenterarens avatar

Hm…är det inte skillnad på landet/stan om man har tillgång till bil eller inte? Jag tänker mig den där 14åringen som suckar tungt och säger att det inte händer nåt och vill från den där hålan h*n bor i. Så blir tonåringen 18 och tar det där körkortet och sen upptäcker personen världen för att inse att det är rätt skönt med landet och håla ändå. Men den där hålan kan stå i relation till resten av världen om man kan ta sig därifrån om man måste. Så tänker jag. Alla mina vänner som kommer från landet har körkort och vi som kommer från stan tar det när vi behöver – inte när vi först fick. Och de som har har en större valfrihet i valet kring landet vs. stan. Ska jag välja så blir det götet.

Kommenterarens avatar

Låter som ett väldigt bra resonemang tycker jag. Det tror jag absolut!

Kommenterarens avatar

Jag är nog som du. Jag bor hellre på landet. Skulle man vilja vara i stan kan man ta in på hotell en natt eller en helg, äta ute och shoppa, och sen kan man åka hem till lugnet igen <3

Kommenterarens avatar

Jag är född i Göteborg, uppväxt i förorten i ett typiskt villaområde. Ett sånt ställe där hundarna är kopplade, människorna vänliga, skolan alldeles för stor, kriminaliteten ligger som en skugga med vandalism, stölder odyl. Jag har 13-16 min in till Centrala stan. Bio, pubar, krogar, affärer, konsthallar, teatrar, operor, Liseberg…

Jag är en lantlolla. Jag älskar öppna fält och gröna blad, kvittrande fågelsång är det bästa jag vet. Att kunna ha hunden lös, att kunna gå barfota när man är ute. Luften, ren och underbar att andas. Tystnaden. Jag besökte Gotland förra sommaren och jag är fast. Dit ska jag flytta. Punkt. Måste bara avsluta det jag gör här, skaffa mig möjligheterna. Betala det sista på studielånet, eventuellt plugga något. Sedan sticker jag. Mot friheten.

Du har så rätt i det du skriver. Det finns alltid att göra, vart man än bor. Om man har viljan och lusten att göra det. Det handlar om vad man tycker är roligt och vad man prioriterar. Jag är aldrig på puben, shoppar inte (jo, på loppis, det gillar jag!) och har varit på Opera en enda gång någonsin. Jag kommer inte sakna stan, den är inget för mig.

Kommenterarens avatar

Född och uppväxt i centrala Stockholm, men på somrarna bor jag på släktgården i en liten by i Dalarna där alla känner alla, alla är släkt och familjerna har bott där sedan början av 1600-talet. Även om stora Stockholm är mysigt på det sättet att allt finns nära och det händer så mycket så älskar jag landet betydligt mer. Omringad av vacker skog, underbara ängar och läskiga hus som man tror spöken huserar i. Och man hör fåglar kvittra utanför fönstret när man vaknar! Det enda jag hör här hemma i city är skrikande barn och trafikljud. Nej, jag hör nog hemma på landet där man måste ta bilen/moppen till stan eller vänta på bussen som går två gånger om dagen.

Kommenterarens avatar

Storstadsmänniska. Jag trivs så bra i stockholm. Jag älskar när det är mycket människor (förutom på pendeltåget haha), ljud, ljus, färger. Jag älskar att det alltid är något på gång, en utställning, en parad, konsert, protest. Att alla stora artister som kommer hit har sina konserter i stockholm eller göteborg känns också jävligt bra haha.

Hela min släkt på mammas sida bor i skellefteå som ligger i västerbotten, så jag har spenderar ganska mycket tid där haha. Vet inte hur litet det är jämmfört med vart du kommer ifrån, men det är allafall mycket mycket mindre än stockholm. Jag tycker om att det är tyst och liksom mer fridfullt, men samtidigt så känner jag mig nästan instängd. Tycker inte om att man ser samma människor överallt.

Men det är skönt att komma bort från ljud och ljus ibland haha.

Kommenterarens avatar

Åh juste, kan ju tillägga att jag inte bor mitt i stockholm, utan i bromma, cirka 20 minuter utanför. Om jag går utanför dörren så har jag typ en kilometer bort världens finaste lilla sjö precis i utkanten av en fin skog. Där är det så tyst och skönt. Där brukar jag fota och bara vara själv på sommaren. Går jag en kilometer åt andra hållet har jag en galleria och sånt där kul haha, och går jag i 10 minuter kommer jag till tunnelbanan och då är jag i stan på 20 minuter :). Så det är superbra att ha båda, trots att om jag behövde välja skulle jag ta stan!

Kommenterarens avatar

Jag är nog definitivt också en småstadsmänniska! Älskar att kunna sitta ute på trappan i solen och dricka upp resten av morgonteet i solen. Och lyssna på vinden i träden och fåglarna. Eller att kunna borsta tänderna på balkongen och få andas in frisk kvällsluft innan man går och sova.

Kommenterarens avatar

Jag bor i en finländsk stad med ca 9000 invånare. Här talar hälften finska och andra hälften svenska. Alla känner alla. Känns lite som att bo på landet, men ändå inte. En liten håla man kanske skulle kunna kalla det. Fin stad med 3 mil sandstrand. Klagar inte om somrarna i alla fall. Gillar lugnet, men även den mängd turister som rör sig här.

Kommenterarens avatar

Lugnet på landet är det bästa jag vet. Är uppvuxen på en gård på landet med en trädgård stor som en fotbollsplan och där ängar, berghällar, hagar och åkrar omger gården. På landet syns naturen från sin vackraste sida. Årstiderna är vackrare. Vårens snödroppar och smältvatten, sommarens rabarber och bara fötter, höstens vattenpölar och gyllene trädkronor, vinterns knarrande snö och granris på trappen. På landet har inte livet inte riktigt lika bråttom.

Kommenterarens avatar

storstad all the fkn way! älskar pulsen, möjligheterna, miljöerna osv. självklart trevligt att komma ut till nån lugn liten stuga ute på landet då o då men alltså … inget går upp imot den stora staden! för mig då 🙂

Kommenterarens avatar

Jag kunde inte sagt det bättre själv. Är uppvuxen i en småstad och älskar närheten till naturen osv. Samtidigt som det är trevligt att besöka storstäder ibland. Men ja, jag är också en småstadsmänniska 🙂

Kommenterarens avatar

Så underbart att du trivs! Jag har ofta känt mig lite för stor för lilla Jönköping. Har en nära vän som envisas med att påstå att jag egentligen är en storstadsmänniska. Jag skulle aaaldrig kunna bosätta mig i Stockholm, men kan absolut tänka mig Göteborg. Men just nu mår jag bra i lilla Jönet =) Jag saknar lite att bo på Kålgården; centralt men lugnt och nära till sjöarna. Runksjön, som en vän kallade dom 😉 (Rocksjön+Munksjön) Haha, sämst humor, jag vet 😉 Efter mycket flyttande är man nu bosatt på Mariebo, och vi stormtrivs! Massa vackra skogar och grönområden för hunden, och oss. Lungt, men nära till city. Perfect!

Kommenterarens avatar

När jag var liten så passade låten som Belle sjunger i Skönheten och odjuret om att hon "vill något mer än leva småstadsliv" in på mig och jag ville inget annat än flytta från småstaden jag är ifrån. Nu när jag blivit äldre vill jag inte längre här ifrån (flyttade till en lite större stad i tre år) och trivs bra med livet i småstaden och får min dos av "något annat" genom att resa istället 🙂

Kommentera