Minnen om förlust påminner om rikedom

72

Får passa på att hålla om min plutt riktigt hårt nu. Och inte ta någonting för givet.

 
Jag har varit med Alvin hos veterinären – för första gången sedan den där jävla veckan i oktober.
I väntrummet ekade det fortfarande efter mina förtvivlade snyftningar och vartenda steg kändes ödesdigert. Jag klev in i undersökningsrummet där de tog Diesel ifrån mig och ställde ned Alvin på bordet.. tittade in på honom i kattburen, där han satt nervös och ihoptryckt i ena hörnet. Försökte vara moderlig och trygg, medan tårarna klibbade sig fast i ögonfransarna.
 
Blodprovet upprepade sig som i det förgångna. Liksom meddelandet att de skulle behålla honom över natten. Spagettiben och frustration. Vad händer? Vad gör jag nu? Gnagande oro..
När vi skulle hämta Alvin ganska precis ett dygn senare, blev vi tillsagda att vänta i ett mötesrum. Samma rum som vi fick möta Diesel för allra sista gången, då han var så sjuk att han inte orkade lyfta huvudet från filten; knappt ens titta på oss. Där jag lyfte honom nästan helt lealös ur buren och la honom mot mitt bröst. Där min värld bröt samman i brutala skrik och hulkningar. Där jag fick känna den verkliga känslan av ett krossat hjärta. Där han tog sitt sista andetag och somnade in i mina armar.
 
Förstå lättnaden när vi kunde hämta Alvin med vetskapen om att han är fullt frisk.
Men jag kommer aldrig sluta oroa mig. Jag håller hårt i mitt lilla gullegryn… <3
 
(Hur stor är chansen att inläggsbilden togs exakt fem månader efter dessa?!?!?!?! O.. M.. G..)

72 responses to “Minnen om förlust påminner om rikedom

  1. Din blogg är så sjukt fin! Älskar den verkligen. Jag blir varje gång lika inspirerad av din blogg. Jag själv vill verkligen ha en lika fin blogg :/

  2. fint skrivet. vet inte vad jag skulle göra om mina kissemissar gick bort. Får ta och undersöka de snart.. har aldrig gjort det.

    Men super skönt att alvin mår bra. haha. när jag läste vart det som nervösitet över att det skulle hänt någe med alvin plutten.

  3. Åh vad skönt att han var frisk, blev lite orolig i början av texten!
    Själv är det en jäkla uppochner resa med min Pucko som är opererad för Patella Luxation för 5 veckor sedan, lever timma för timma här hemma och håller tummarna så gått det går 🙂

  4. Herregud du fick mig nästan att börja gråta! Du är verkligen en jätte bra skrivare, och vad glad jag blev när du sa att Alvin mår bra! Ha en bra dag 🙂

  5. Fy, trodde nästan inte det inlägget skulle sluta bra men vilken lättnad att han mår fint, Alvin. Våra katter hemma hos mamma börjar komma upp sig i ålder nu då den äldsta är 17, den yngsta 14, och jag oroar mig lite extra nu när jag inte bor hemma och kan krama dom varje dag.

  6. Så fin bild! Oj så tungt, starkt av dig att palla de där. Men skönt att veta att han är frisk! 🙂 Mys extra nu!

  7. Är det något som jag lärt mig så är det att aldrig ta något för givet, när man minst anar så kan livet plötsligt ta en helt nu vändning…
    Så ta vara på era nära&kära, både människor och djur…

    Skönt att din kissemiss mådde bra! 🙂

  8. Du skriver så jävla bra Elin. Så sjukt bra är du. Dina ord kändes enda in i själen och berörde verkligen. Du har de perfekta beskrivningarna som varken ger för mycket eller för lite detaljer. Helt perfekt. Älskar dig, Alvin och världens finaste ängelkatt <3

  9. Har upplevt precis samma sak som du har gjort, enda skillnaden är att jag förlorade min livskamrat och absolut största vän i livet, nämligen min älskade :/ Allt som du beskrivit i din blogg upplevde jag på Sahlgrenska i Göteborg. Livet är svårt ibland, och när det är som mörkast, då förstår man inte hur det är möjligt att leva till nästa dag. Men det går. Det går.

    1. Åh fy vad jag rös av din kommentar… Om jag kände sådan våldsam smärta för min kissemiss… så är det helt omöjligt att förstå hur det känns att mista sin andra hälft… Ta hand om dig <3

  10. åh vad skönt att han är frisk! min katt blir 11 år i sommar och han har bara varit till veterinären en gång, i höstas då han hade fått en varböld som behövde dräneras. Jag började tokböla när jag skulle hämta honom för han var så trött (han hade ju varit sövd!) och seg. Det var så jobbigt att se honom på det viset!

    1. Visst är det så! Jag var med när de sövde Diesel första gången och det var riktigt läskigt att se honom bli så trött… och däcka på undersökningsbordet.. för att sedan vakna upp och vara helt dåsig… Usch.. ryser bara jag tänker på det..

  11. Du skriver så otroligt bra! Höll på att börja gråta på tunnelbanan. Jag har också upplevt den enorma hjärtesorgen av att förlora en katt, det är det värsta jag har behövt gå igenom. Därför blir det lite extra rörande att läsa dina texter. Blev riktigt orolig i början av texten att det skulle ha hänt Alvin någonting också, riktigt skönt att höra att han mår bra! 🙂

  12. Fy bubblan, jag höll nästan andan medan jag läste inledningen till det här inlägget. Det hade verkligen varit droppen, om det otänkbara hade skett. Phew!

    Jag tycker verkligen om bilderna på Diesel och dina tributer är så berättande och personliga. Jag känner igen många av bilderna från de bilder jag själv tagit av mina katter. Och kan verkligen relatera till alla mot- och medgångar, processen med att lära känna varandra och det speciella band som växer med tiden.

    Nykomlingen Alvin verkar vara en härlig individ och verkar trivas i ditt sällskap. De olyckliga avbrotten som uppstått i ert liv, kom väldigt olägligt i en viktig inledningsperiod. Hoppas att ni kan vara tillsammans på heltid snart.

    1. Ja jag är lite orolig för att vi ska tappa det fina bandet som vi börjat få.. jag kände verkligen att han litade på mig och att jag var hans no1. Därför är det jobbigt att jag nu varit borta från honom en hel månad.. jag vill inte att vi ska glida ifrån varandra 🙁

  13. Ett djur är precis lika mycket värt som en människa. Om inte mer ibland, ett djur är en trogen vän i alla lägen och finns alltid där för en.

    Jag vet inte vad jag skulle ta mig till om någon av mina katter blev sjuka och dog. Kan inte ens tänka den tanken.

    Oerhört fint skrivet av dig och tur att Alvin är fullt frisk nu, det glädjer mig.
    Kram

  14. Du är verkligen en sann berättare Elin <3 så känslofyllt och gripande, man fastnar så och du skriver så levande och vackert!
    En sån lättnad att han är frisk! hoppas att ni får många år tillsammans! Åh du får mig att sakna mina egna katter, men dom fick ett långt liv båda två. Men nån gång ska det komma en ny liten fluffig sak 🙂

    1. Tack Therese, betyder otroligt mycket för mig att höra <3Blir så glad också.. bara av tanken på att påbörja en mysig, fluffig resa…. Det är så underbart 😀

  15. Nämen, har sitter jag en Söndagmorgon och blev lite lipsugen av din text, hmm vuxna karln:)
    Jag levde mig in i texten för jag har i skrivande stund min katt i knät, han har förvisso väckt och hållt mig vaken sen fem i morse men ja, jag har en go katt.Känner nog för honom som du gör med din fina katt, Tage som min katt heter är snart 16år och jag bävar för den dag då jag ska uppleva det du gjort med Disel. Så det du skrev om väntrum och dyl var ungefär som att läsa sin mardröm.

    Så jag är glad att min katt väcker mig och springer runt, fast ibland vill man ju sova oxå;)

    Ha en härlig söndag!:)

  16. Åh vilken fin text! Du lyckas beskriva det där som egentligen inte går att beskriva så himla bra och jag fick nästan tårar i ögonen av detta inlägg. Nu ska jag gå och krama om mina små katter en extra gång, tur att Alvin mådde bra, skönt att höra 🙂

  17. Så fint skrivet. Jag har också varit med om när ens älskade katt går bort, min barndomskatt P som sov i min säng varje natt och mötte mig när jag kom hem från skolan gick bort förra sommaren, 20 år gammal. Det lämnade ett stort tomrum. Han var inte en katt för mig, han var en familjemedlem. Men i alla fall, vad skönt att Alvin mår bra. Jag blev helt rädd när jag läste början av texten, så pjuh! 🙂 Stor kram!

    1. Tack så mycket <3 Visst är det hemskt… det där tomrummet.. det där gigantiska hålet som man försöker fylla igen, men det är svårt. Tyvärr vet jag ju att vi inte kommer vara för evigt tillsammans, men om jag bara fick ha honom tills han blir gammal… kram!

  18. Så fin skrivet, men samtidigt kändes det lite oro i mitt hjärta. Hoppas att du/ni mår bra och håller hårt i varandra! <3
    Kramar

  19. En av mina katter blev också så sjuk att vi fick avliva honom, och så fort min nyaste katt ger ifrån sig ett pip blir jag livrädd och tror att samma sak kommer hända honom…

  20. Det jobbigaste med att älska är oron som följer, och det jobbiga med djur är att man ofta får säga farväl alldeles för tidigt.

    Skönt att han mår bra!

  21. Ja det finns helt klart en författare i dig! Jag var tvungen att tjuvkika längre ner för att se att det ordnade sig. Du får inte skriva sådär läskigt!! Lilla kissen.

    Vad oerhört ledsamt med personen ovan som förlorade sin partner! Massa kramar till dig!

  22. Ni är ju himla fina båda två! Upplever den sortens hjärtekross som du upplevde i oktober då det i torsdags visade sig vara dags för vår älskade lilla vovve att flyga vidare till himlen.. Så uppskatta varje minut som sagt, det blir om inte värdefulla minnen att bära med sig. ♥

    1. Nej vad tråkigt att höra! 🙁 Det är det som är kärlek.. glädjen och lyckan av att få vara tillsammans och sorgen att förlora… :/

  23. Åh, hjärtat bara skriker i bröstet på mig när jag läser och tänker på vad du har behövt gå igenom med fina, lilla Diesel. Jag kan verkligen inte föreställa mig att något så fruktansvärt ska behöva hända med den man älskar så mycket, sedan spelar det ingen roll om det är en människa eller ett djur som har den där speciella platsen i hjärtat. Tur att Alvin är frisk och det hoppas jag verkligen att han ska få fortsätta vara och att ni ska leva många, långa år ihop 🙂
    Själv ska jag bli valpägare om precis en månad och jag och sambon håller på att gå upp i limningen av förväntan. Vi vill hämta vår lilla lurvtuss nu! Samtidigt som jag vet att jag kommer att bli den hönsmammigaste matten världen har skådat så fort lilla Metallica (japp, that’s her name ^^) sätter sina små tassar i vår lägenhet. Men det kommer att bli underbart, så underbart, för det är det med djur 🙂

    1. Åh vad underbart! Kommer ihåg när vi hälsade på Diesel för första gången som en 11 veckor gammal kattunge och bestämde oss för att han skulle flytta in hos oss <3 Otroligt bra namn btw! ;D

  24. Usch, det gör ont i en när ens pälsklingar inte mår bra. Men underbart skönt att höra att Alvin mår bra! 🙂

  25. Åh så jobbigt! Var med om samma sak för ett år sen. Min hund var tvungen att avlivas på grund av cancer. Sjukt jobbigt!
    Tur att Alvin är frisk! 🙂 Hoppas han fortsätter vara det med!

    Måste även säga att du har en fin blogg!
    Kram

  26. Min sambos misse gick bort i somras. Det var fruktansvärt. Han var ute mycket och blev påkörd så svans-fästet hade lossnat. Så han släpade på svansen efter sig. Vi trodde det först var något sår från någon av grannkatterna.
    Kom som en rejäl chock när veterinären ringde efter att vi hade lämnat in honom och det visade sig att han inte skulle klara det.

    Det var hemskt. Verkligen jätte hemskt. Det är helt otroligt hur katterna kan få en att verkligen älska dom så mycket som man gör. Nu ett halvår senare saknar vi honom lika mycket som då.
    Och vår andra katt som fortfarande lever är väldigt rastlös och uttråkad sen han gick bort. 🙁

  27. Gud vad vackert skrivet! Orden träffade mig rakt i hjärtat samtidigt som en tår föll ner från min kind. Har varit utan min lilla Ziggy i drygt fyra månader nu och jag känner igen mig så enormt i det du skrivit! Att krama sin älskade katt när han är så svag att han inte ger någon reaktion och att veta att det är sista gången.. Att se honom så svag att han inte kan hålla tillbaka sitt egna saliv.. Man mister sin bästa vän helt enkelt, och det vill ju ingen göra! Skulle göra vad som helst för att få känna doften av hans långa gråa päls och djupet i hans kurrande en sista gång..

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.