En sån där historia igen…

44
Alltså jag orkar inte… Jag har varit SÅ trött idag på jobbet och SÅ hungrig de sista två timmarna. Så pass att jag först tänkte stanna och hämta en pizza på vägen hem. Jag hade tom slagit numret och börjat ringa – men la på.. för jag tänkte att..
 
1. Jag har mat hemma.
2. Jag har god mat hemma.
3. Jag måste äta maten innan den blir dålig.
4. Det är onödigt att slösa pengar på hämtmat.
5. Jag köper hellre en kebab i Skara när jag är och hälsar på, för den är godare där.
 
Så jag höll mig och åkte hem. Tog tag i matlagningen direkt (jag tillhör inte den skaran människor som älskar matlagning, snarare tvärt om, så det krävs en knuff i baken varje gång jag ska till att ställa mig vid spisen). Oh det doftade ljuvligt. Jag var glad att jag hoppat pizzan – detta skulle bli så mumsigt!
 
Tillslut var det bara riset som inte riktigt kokat klart och såsen skulle bara få sin absolut sista finish, så jag gick till kylskåpet och tog fram soyan – högst rutinmässigt. Skruvade bort korken och vände flaskan upp och ned över stekpannan. Vätskan bokstavligt talat VÄLLDE ut. Först fattade jag ingenting. Sådär brukade det ju inte kännas när man hällde i soya? Hålet i flaskan var ju så litet, så det skulle bara komma en smal sträng med soya åt gången.. Och någonstans där.. inser jag att det inte är Soya jag står med i handen. Nej, det är en flaska outspedd jordgubbssaft…
 
Alltså wtf? Jag orkar inte.. Så nu står det en stekpanna med fyra portioner fullständigt oätlig kyckling på diskbänken och lika mycket ris, som jag inte vet vad jag ska göra med. Är det inte typiskt? Haha..
 
*kurrande mage*
 

44 responses to “En sån där historia igen…

  1. HAHAHAHAHAHAHAHA alltså förlåt, men detta är nog det roligaste jag läst på länge! Så himla typiskt, men ändå så komiskt.

  2. Haha men åh, fyfan vad drygt, hade blivit så arg på mig själv… men något du kan skratta åt sen 😉 ibland är man bra klantig! man ska inte göra saker på tom mage!

    Svar: Det är ju det, kände det efter ditt blogginlägg, och det vi pratat om – att det är ju ofta jobbigt, varför skriver jag inte om det? Nä, vi hade inte riktigt samma sorts problem/svårigheter. Men de finns där, alla kämpar med något – vad de än sysslar med i livet. Det är väldigt väldigt svårt, men ack så härligt när det går bra, man lär sig något nytt, lyckas, sakta tar sig fram. Tar sig ur svårigheterna. Men ska absolut börja skriva mer om det!

    haha visst är det? akta så inte mitt troll börjar härja hos dig med 😉

  3. Förlåt, men hahahahaha!

    Hoppas du kommer på nåt bra att göra eller att nån bussig typ kommer förbi med färdiglagad mat. Stackare.. ska just börja laga mat själv, trött och hungrig hoppas jag inte göra samma misstag (har som tur är ingen saft i kylen i alla fall)

  4. Hahaha, det påminner mig om när jag råkade hälla salt på mina frusna hallon istället för socker 😛

  5. Det kunde ha varit värre Elin. Ingen större skada skedd egentligen. Vad gör det om hundra år! Se det som så att du har varit nu en vardagshjälte och bidragit till samhällets nödvändiga ekonomi. (Du hjälpte pizzerian att få in lite pengar) vänd det till din fördel. Finns många situationer man kan vända, och skratta åt det. Eftersom du delade med dig så ska jag dela med mig. För några år sen så skulle jag och min sambo här hemma käka chokladpudding, och jag snubblar givetvis över filten som ligger slarvigt på soffan. Skålen flyger i luften och det hår i golvet med ett riktigt kras. Jag sätter händerna för ansiktet i ren uppgivenhet, och sambon frågar varför jag ser så förskräckt ut. "Det hamna juh nästan inget på golvet" sa han och peka på en liten fläck –

    Nääää sa jag men på väggen!!!!
    Det såg ut som nån spraymålat med chokladpudding 1,5 m nerifrån och upp. Jag var så där lagom road dessutom när han börja gnugga in chokladpuddingen i tapeten så att den börja lossna.

    Man får ta det med en klackspark 😉 nu är det kul efteråt.

    Måste säga att granen din var fin trots att jag var skeptisk till att du skulle köpa den så tidigt.

    1. Haha men jag lipar inte för jordgubbskycklingen – det kanske var jobbigt i typ 10min, men nu tycker jag faktiskt att tillhör en av mina roligare historier. Så jag behöver inte övertygas 🙂 Chokladpuddingsincidenten lät som någonting jag skulle kunna lyckas med också… haha.
      Tack så mycket! 🙂 Har också varit skeptisk till tidiga julgranar, ända fram tills nu när jag insåg att det passade bäst för mig också, i alla fall i år 🙂

  6. Hahaha, din historia fick mig att skratta högt här hemma, du målar verkligen en bild 😀 Hade en liknande erfarenhet häromveckan… Väntar tålmodigt i ca 50 min på att min hemmagjorda köttfärspaj skulle bli klar, så när det är dags att plocka ut den ur ugnen, vad gör jag då? Drar ut gallret som den står på, ser pajformen glida av i slow motion och pajen hamnar rakt upp och ner på köksgolvet såklart. Det blev hämt-fish & chips till middag den kvällen…

  7. HAHAHAHA förlåt så hemskt mycket men det var ett litet irl-skratt härifrån! Dock hade det ju inte varit lika kul om det hände en själv.

  8. Haha nej men åh, sånt är ju så jobbigt! :p
    Läste fel i receptet när jag skulle göra en kladdkaka, som jag gjort hur många gånger som helst, så jag hällde i mjölk i stället för mjöl… Det blev inte så bra kan jag ju säga haha!

  9. Inte alltid man hör en sån här historia hända någon annan än mig själv hahaha helt otroligt vad man kan ställa till det i köket, den här historian påminner mig om en liknande incident där jag ville göra en svår rätt och hällde helt fel ingredienser och jag märkte inte det förns jag var klar med allting och det smakade förfärligt…jag helt enkelt usel i köket haha men bättre lycka nästa gång Elin^^

  10. Jag antar att pizzan smakade helt okej sen 😉
    Själv gjorde jag guacamole till mig själv och men hade i kanel istället för Cayenne. Detta märkte jag när jag testade då den kombinatonen smakade mer dålig äppelpaj (läs: det smakade röv) och jag fick liksom äta tacos utan guacamole den gången. Suck.

  11. Alltså, SMAKADE du inte ens?…
    Jordgubbskryddad kycklingslafs – vem vet, en framtida kokboksklassiker kanske…?
    NÅGON måste vara pionjär, Elin!
    Ta patent vetja.
    MUMS!
    Fin helg! 🙂

    /Jeppe

  12. Hej!
    Jag har följt din blogg i många år men har aldrig kommenterat här, ville bara kika in och säga att jag tycker att du är en sån inspirerande människa och jag beundrar dig för att du har vågat berätta om hur du tungt du har haft det psykiskt. Det är så beundransvärt att visa dina läsare det för det är säkert många som känner igen sig i det. Keep up the good work! 🙂
    och en annan sak, klicka gärna in på denna länk och skänk 50kr såhär i juletid till insamlingen jag har startat hos Unicef 🙂

  13. Det där känner man igen. Nästan så att jag får ta fram min skäms-kudde på grund av att otaliga gånger beställt pizza på hemkörning från onlinepizza.se just för att man känner sig för bekväm/lat med att ställa sig framför spisen. Efteråt infinner det sig en typ av ångest och tanken slår en "varför var det nödvändigt att slösa 160 spänn på en svettig pizza när jag redan har föda i kylen?" Att laga mat själv är alltså alltid (oftast, hehe) bäst! Försöker även intala mig själv att pizzabagaren toppar säkert med ett par könshår också och då tappar jag genast suget (vad jag får ut av det där är en gåta).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.