TIPS: Gatufotografering med Fredrik Jörgensen

34
Det här är ett gästinlägg skrivet av min kollega Fredrik Jörgensen, som är helt sanslöst duktig på att ta
bilder av främmande personer. För mer bilder, kika in på hans blogg: exponeramera.blogspot.com
 

 
 
 

Du har säkert hört talas om termen gatufoto. Det är lätt att tro, men gatufoto har egentligen inget med gator att göra. Gatufoto är istället bilder på människan: Människan i staden, människan på landsbygden, människan på stranden. Det kvittar var hon är, så länge det är människan. Först och främst är det fotografier av främlingar – främlingar som är i sitt eget sammanhang, i sitt eget liv. Det är inget arrangerat, för de två orden ”arrangera” och ”gatufotografi” går bara inte ihop. Allting bygger på att bilderna visar den spontana verkligheten.

Detta är min tolkning av vad gatufoto är – för mig är det en livsstil.
 
 
 

 
 

 

Den typen av bilder som klassas som gatufoto har i princip alltid tagits. Dock kallades det tidigare för dokumentärfotografi och födelseplatsen anses vara Paris i början av 1900-talet. I USA började gatufoto ta form först i mitten av 1900-talet – och här i Sverige slog det inte igenom förrän i början av 2000-talet.

Googlar man på gatufotografi lär Henri Cartier-Bresson med största säkerhet dyka upp. Han är en mycket välkänd fotograf från Frankrike, som under 1900-talet tog många av de mest kända gatufotografierna. Om jag får rekommendera två fotografer som är värda att kolla upp, så skulle det vara Severin Koller (min favorit) samt Vivian Maier.
 
 

 
 
 
 

Detta är enkelt: Alla som har en kamera kan ta gatufotografier!
Och just på denna punkt är det många som har starka åsikter om vad man får och inte får använda – och hur man ska använda det. Fundamentalisterna, om man får lov att kalla dem så, menar att man ska ha en analog mätsökarkamera, svartvit film och ett fast vidvinkelobjektiv. Det ska vara litet, diskret och tyst. De som började med gatufoto från allra första början sa aldrig ett knyst om att man måste ha någon speciell utrustning, så oavsett om du använder en mobilkamera, kompaktkamera eller en jättestor systemkamera, går det hur bra som helst. Och oavsett om du har en vidvinkel eller långt tele, går det också hur bra som helst. Om man inte är van att fotografera folk man inte känner kan det vara vettigt att börja med lite längre brännvidder för att distansera sig själv mot dem man fotograferar.

När jag själv fotograferar håller jag mig oftast till 35mm och 50mm (räknat på fullformat – använder du en standard systemkamera, blir det objektiv runt 20-35mm ). Jag använder inga zoomobjektiv, för att hålla nere storlek och vikt, samt för att få så bra bildkvalitet som möjligt. Oavsett om jag använder min Nikon D800 (stor) eller Fujifilm X100 (liten), så blir det bra bilder.
 
 
 

 
 

Den främsta regeln är att det inte finns några regler.

Inom fotografi finns egentligen inget rätt eller fel, eftersom det är en konstform – ett sätt att uttrycka sig på. Alla har rätt att uttrycka sig, vare sig om det är i text- eller bildform. Eller dans, eller mat eller vad man nu tycker om.
Med det i åtanke borde man ändå känna till vissa riktlinjer.
 
Det finns ingen lag eller regel i Sverige som säger att man inte får lov att fotografera andra människor. Inte heller att man inte får lägga upp de bilderna på internet eller till exempel i en bok. Den enda gången detta inte gäller är om bilden tas i kommersiellt syfte. Och för inte alls länge sedan trädde en ny lag i kraft: Att det är olagligt att ta bilder p människor i privata miljöer, så som på en toalett, omklädningsrum och så vidare. Ute i det offentliga får du däremot fotografera hur mycket du vill, så länge det inte är kränkande.
Ytterst sällan händer det att en och annan kommer fram till mig och läxar upp mig om att det ”är förbjudet att ta bilder på folk”. De har inte koll på vad som gäller. Och av alla tusentals bilder har tagit, har jag inte blivit konfronterad av fler än vad jag kan räkna på min vänstra hand.
 
Så med det; tänk på att inte ta bilder i kränkande situationer. Ha ett sunt förnuft och framför allt: Var vänlig mot dem du fotograferar. Att slänga iväg ett leende efter att bilden är tagen skadar inte.
 
 
 
 

 
 
 
 

Allting som går att applicera inom fotografins stora ramar fungerar också på gatufoto.

Vad betyder då det? Väldigt kortfattat kan man summera det med att man ska söka efter linjer och mönster som man normalt inte ser, färger som sticker ut och sist men inte minst kontraster.
Ett vinnande recept är att hålla sig till tumregeln ”less is more”. Att lägga till saker i bilden är hur lätt som helst, men konsten att skala av och bara ha med det absolut viktigaste är en utmaning, som är mer än värd att eftersträva.
Vad som också är ganska viktigt att nämna, är uttrycket ”the decisive moment”. Det kan vara kul att ta bilder på allt möjligt, men försök att leta efter det där ögonblicket när det händer någonting. Till exempel två personer som gör någonting tillsammans – då blir bilden mer intressant.
 
 
 

 
 

Detta är oftast det svåraste av allt.

Att våga titta genom kameran, rakt på en människa man inte känner och ta en bild på honom eller henne.
Det kan vara svårt att komma över den där tröskeln som känns så stor och obehaglig, men det finns bara ett sätt att övervinna rädslan: Att öva. Fota, fota, fota!
Som jag skrev innan kan det underlätta att börja med ett teleobjektiv, för att undkomma den där nästan intima kontakten man får med personen man fotograferar.
För mig blev det som en drog. Jag tog en bild, även fast det kändes obekvämt, men det kändes så bra och jag ville ha mer. Och så fortsatte det. Idag tar jag bilder p folk överallt runtomkring mig och det känns som det mest naturliga i hela världen.
En viktig sak att poängtera är att man måste vara självsäker i det man gör. Om du tvekar och velar innan du tar bilden, syns och märks det och då är lätt att andra att får fel uppfattning av dig. DÂ kan det gå åt skogen om man har riktigt otur.
 
 
 
 

34 responses to “TIPS: Gatufotografering med Fredrik Jörgensen

  1. Det här var ju skitbra!! 🙂
    Ruskigt bra för att få tillbaks inspirationen!! 🙂
    Kan du inte göra ett inlägg med dina bästa gatufotobilder? 🙂

  2. Åh vad roligt (och lägligt) att du la ut det här inlägget. Jag har flera idéer till "gatufotoprojekt" men har varit osäker på regler och annat. Bra tips fick man ju också! 🙂

  3. Så himla bra inlägg. Har alltid haft lite svårt att fota andra främmande människor på gator och andra ställen, även om jag velat göra det. 🙂 Väldigt intressant inlägg också!

  4. Väldigt intressant och inspirerande! Det sista är helt klart det svåraste, jag är rädd att bli utskälld om jag skulle knäppa en bild på en främling på stan.. 😛

  5. Helt fantastiskt inlägg, tänk så många foton jag tagit bort från bloggen just p.g.a att osäkerheten och att folk påpekat olaglígheten med att fotografera människor på gatan.

    Nu ska här fotograferas!

  6. Personligen tycker jag att det är helt fruktansvärt det här! Det kan bli väldigt starka och kreativa bilder vid gatufotografering och jag tycker absolut att man ska få ta dem och eventuellt visa dem utskrivna på en fotoutsällning. MEN idag är det ju i 9 av 10 fall inte så utan idag är fotoutställningarna internet.

    Jag tycker att det är katastrof att folk tycker att det är okej att fota närbilder på helt okända människor (särskilt andras barn!!!!) och sen lägga ut den här bilden på sin blogg/hemsida/facebook. Vad du som fotograf inte tycker är kränkande kanske någon annan tycker är kränkande. Om någon fotat mig när jag går på stan och jag gör en ful min eller ser tjock ut eller jag vet inte vad, så vill jag inte att den ska ligga på internet – även om jag inte sitter på toa eller är i ett omklädningsrum.

    Jag skulle dessutom få panik om jag såg en bild på nätet på min eventuella lilla dotter/son som någon bara fotat och lagt upp. Vem som helst kan kopiera den där bilden och vilken pedofil som helst kan sitta och runka åt mitt barn.

    Jag tycker även att det är extra känsligt med närbilder på gamla människor. Pensionärer använder oftast inte internet i samma utsträckning som vi ungdomar. De har inte facebook och kanske inte ens internet. De tillhör inte den generationen och skulle aldrig komma på tanken att ladda upp en profilbild eller en bild från en fest. Att det då kan finnas närbilder på dem över hela internet ändå utan deras vetskap och godkännande känns jättehemskt.

    Jag tycker att man ska tänka sig för innan man lägger upp närbilder på människor som inte har godkännt detta. Visst, det står inte i lagen att man inte får, men man kan väl tänka på någon annan än sig själv och ta hänsyn till andra människor. Visa de fina bilderna för dina bekanta eller under en ett par dagar lång fotoutställning i konstnärssyfte – eller gå fram och fråga personen du fotat efteråt om det är okej. Men bespara dem facebook-likes och instagram-kommentarer.

  7. vilket bra inlägg! vågar aldrig ta dessa bilder, känner mig så dum när jag tar med mig kameran överallt och klumpig. Men nu ska jag bli bättre!

  8. Åh vad roligt att du skrev om det här! Jag är så fascinerad av gatufotografi och jag älskar det! Vill så gärna fota det själv och jag har försökt massvis med gånger. Laddat upp rejält, tagit med mig kameran och gett mig iväg ut i stora läskiga världen – dock slutar det alltid med att jag tar kort på ankor ändå för jag inte vågar ta upp kameran i ansiktet på en främling… Måste verkligen försöka öva 🙂

  9. Tack så hemskt mycket för detta inlägg. Åh, bara av att läsa denna text har jag lärt mig en hel del. Får riktigt mycket inspiration och tips av dina inlägg på din blogg. Detta var fruktansvärt bra för mig att läsa, har faktiskt aldrig tänkt på att fotografera på främlingar mitt i stan. Tror dock jag skulle kunna klicka fram riktigt fina bilder. Nästa gång jag går på stan eller liknande ska jag ta med mig kameran och fotografera folk. Kommer dock, som du skrev, bli lite konstigt i början då man inte är van vid att fotografera folk man inte känner och inte vet om de skulle vilja bli fotograferade eller icke. Men det är nog någonting man bör träna på i början, senare tror jag att jag kommer älska att ta sådana kort. Åh, har aldrig tänkt på detta! Tack du för detta inlägg! Oj, detta blev nog en ganska lång kommentar haha..

  10. Det här var ett extremt inspirerande inlägg för mig. Nu har jag något att komma ihåg och samla i mitt skafferi i huvudet. 🙂 Underbar gästbloggare!

  11. Jag hatar fotobloggar. De gör mig stressad och får mig att känna mig kass. Med det sagt så ska du veta att jag inte alls känner så om din blogg. Hittade den igår och har sträckläst flera kategorier.

    Älskar att du inte bara "man måste hitta sin egen stil" utan att du faktiskt ger användbara tips. Det känns inte som du sitter på en foto-tron och showar med dina bilder utan att du faktiskt är intresserad av att visa och förklara.
    Detta är den enda fotoblogg som jag faktiskt tycker om. Den gör mig inte lugn (som jag hade hoppats i motsats till andra fotobloggar) utan en aning stressad men på ett bra sätt och jag skulle tro att det kallas inspiration 😉

    Vet att det inte var du som skrev detta inlägget men dessa rader: "Inom fotografi finns egentligen inget rätt eller fel, eftersom det är en konstform – ett sätt att uttrycka sig på. Alla har rätt att uttrycka sig, vare sig om det är i text- eller bildform. Eller dans, eller mat eller vad man nu tycker om." Gjorde mig så glad och då faktiskt lugn. Ett litet frö i min hjärna såddes om att mina bilder faktiskt duger.

    Tack så jättemycket för en bra blogg!

  12. Vad intressant!

    Jag blev så inspirerad nu på fläcken så helst av allt skulle jag vilja skippa jobbet, åka hem för o ta med mig kameran o sen åka in till stan.

    Jättebra inlägg o jättebra blogg, du är jätteduktig!

  13. oj nu blev jag verkligen inspirerad, ska minsann dra med kameran till stan någon dag!

    men jag har en liten fråga, jag överväger om jag ska köpa ett 35mm eller 50mm objektiv, jag vill gärna ha låg bländare men sedan vet jag inte, vad skulle du rekommendera och vilken använder du mest? vad är bra med det ena som inte finns på det andra objetkivet?

  14. jätte bra inlägg:) en liten sak att tänka på när det gäller regler är att utomlands kan det finnas andra lagar om gatufotografering. det bör man tänka på och kolla upp men oftast i de flesta länder är det okej att fota. Sen kan det bli lite problem i affärer och så men om man håller sig till helt allmänna platser så som parker m,m så kommer det gå super bra och jag är säker på att det blir jätte fina bilder:9

  15. Kalaspost! Precis som Fredrik säger så är modet det som skiljer agnarna från vetet. Man måste våga och efter några fotorundor så kommer det släppa. 🙂

  16. Hej Hallå!

    Det kan vara bra att veta att det finns ett "lagförslag", osm troligtvis kommer att gå igenom som innebär att man inte får lov att publicera bilder utan att ha lov av den på fotot, även om bilden är tagen i det offentliga rummet. Det ska dock finnas med en passus som säger att fotojournalister kan undantas om bilden har ett stort journalistiskt (nyhets) värde.

    Detta ska då främst komma att gälla igenkännande bilder dvs där personen är lätt ignkännbar och uppenbart är motivet för fotografiet.

    Det är viktig att hålla isär vad och var fotograferande är tillåtet och hur reglerna för puclicering lyder.

  17. Älskar dokumentär & gatufoto. Det är det jag sysslar med mest. Har bara blivit så. Måst ebli modigare och våga fota fler främlingar… men jag äslakr det. Den där känslan av att komma nära någon… någon man aldrig känt men ändå känner igen sig så mycket i. 🙂 Bra inlägg!!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.