Bobby Raffin

69
 
 
Satt på Lookbook någon kväll och letade inspiration och hamnade inne på Bobbys sida.
Gillar bäst hans ”hippie” och rocker-stil, som han körde på då, tror det var i våras någon gång (eeeh nej förra våren var det.. snacka om dålig tidsuppfattning…). I alla fall… jag blev väldigt inspirerad och eftersom jag är inne i en tecknarperiod just nu (att sitta ensam i något hörn och måla måste vara den bästa terapin i världen!), så tog jag fram mina promarkers… och voilà!
 
Som slut-finish så skuggade jag lite med en av mina lila pennor och just som jag var klar och granskade mitt verk, så råkade jag vifta till lite med handen, så att det blev ett lila L mitt på det ljusa partiet på högra knät. Så sjukt störande, men det är ju tur att man kan ta bort sådant i Photoshop…….. Fast det hade ju känts bättre om originalet var felfritt! Men men.. man kan inte alltid få som man vill 😉
 
Tecknad med Promarker och Pigmentliner.
Spara

69 responses to “Bobby Raffin

  1. Wow, helt ursnyggt som alltid! Tänker på er, på det ni går igenom, önskar er all styrka i världen. Bra att du kan finna nån slags ro i att skapa. Låter kanske konstigt från en främling, men har följt din blogg i himlans många år och har själv katt, så känner med dig så mycket. Stor kram!

  2. Oh herregud, så sjukt begåvad du är! Himla fin blogg du har, följt den i snart ett år tror jag, jättebra bloggare och insperation du är 🙂

  3. Otroligt snyggt ritad! Gillar att han är lite söt/bekymrad osv.. 🙂

    Du är riktigt duktig, gillar speciellt den bilden du ritade på Jack Sparrow! Och ett porträtt på dig själv.
    Föresten tankar till disel och er! ♥

  4. Hej Elin. Antar att det här kommer att bli ett långt inlägg, men jag tänker på er och gråter som bara den, för att jag vet den känslan ni infinner er med och för att jag börjar tänka på mina små änglar.

    Det hela började när jag var 8 år, jag ville så gärna ha en egen katt. Vi var och kollade på raskatter som vi hört skulle vara bra katter med barn, tama och gosiga. Brittisk korthår. Men eftersom att katterna kostade 6000 så tyckte mamma att jag kunde vänta. Blev helt kär i en katt som hette Cruella (C-kullen döpt efter sagorikets figurer), som direkt kom till mig och låg i min famn. Hemma hade vi redan två katter, en perser som mamma haft innan hon träffade pappa och sen Tjivas, eller Lillen som vi kallade honom, som var Tjabliss barn, men pappan var en bondkatt.

    Men en dag säger mamma att jag ska få något, och som en 8 åring en sommarlördag trodde jag det var ett uppblåsbart djur att ha i vattnet (som jag tjatat om) eller massa godis (det var ju ndå lördag). När jag öppnade bilden såg jag världens finaste katt, min Cruella. Fick så många fina år ihop. Hon fick några kullar kattungar, vi gjorde allt ihop. När vi omplacerade Tjabliss som trivdes bättre som ensamkatt till en tant (ett utav de bästa beslut vi gjort) så blev Lillen och Cruella bästa vänner, och även mina bästa vänner. Lillen och jag hade ju växt upp ihop, jag föddes i april och han i obtober samma år. Men Lillen blev en ny katt med sin nya vän. När jag var ledsen var de alltid hos mig, sov alltid på min säng, lekte med varandra ute.

    En dag skulle vi gå några kilometer bort på sommaren, 7 år efter att jag fått min vän. Bella och Lillen var ute som alltid, och när vi kommer hem vid 23.00 tiden och ropar in katterna, och tar in Bellas barn Aurora från rastgården (hon var inte kastrerad så fick inte gå lös) så var hon konstig, helt slapp. Lillen var rädd. Bella kom inte. Mamma gick till min lilla stuga som låg bredvid sommarstugen och frågade om Bella var inne hos mig. Nae sa jag. Mamma sa att hon skulle hämta maten och ropa in henne och att vi ses imorgon. Tänkte inget på det.

    Under natten var det obehagliga ljud under mitt golv, var rädd och tänkte på allt möjligt, satte på musik och somnade. Dagen efter har vi inte hittat Bella. Jag går i skogen och ropar på henne, farmor och farfar som har sommarstuga i närheten sa att hon kanske blivit skrämd av en hund, för det var en som var lös och sprungit upp till vår tomt. Det kunde förklara de andra katterna som var så rädd. Tänkte tanken, tänk om bella är död, men slog bort tanken. Klart hon inte är. Aurora och Lillen ville inte gå ut den dagen, gick inne, letade efter Bella under alla soffor och ropade på henne, det var hemskt att se, bästisen och mamma är borta. Sen ropar pappa, under mitt hus, drar han fram en sönderbiten livlös Bella. Allt brast.

    Min fina katt, så rädd och vi var inte där, hunden hade bitit sönder hela ryggen och tillslut när hon gömt sig under huset (dr hon alltid gömde sig när hon var rädd) hade den kommit under och dödat henne. Hon hade förlorat tänder och klor, så hon hade kämpat för sitt liv och ingen av oss var där för att rädda henne. Och jag undrade om det var henne jag hörde kraffsandes under golvet, mamma menar att hon måste dött direkt av bettet i halsen, men kan än idag inte sluta tänka på det.

    Hundägarna kommer dagen efter och skrattar oss i ansiktet för att de hade skämtat om att hunden ätiten katt fr de hstade hårbollar och hade riv och bitmärken i hela ansitet. De skattar medan vi förlorat våran vän. Vi gick vidare med allt och det visasdes att hunden var 1,5 år gammal, var avlad i tysklad som jakthund som dödar byten och gett sig på katter och barn innan. SLutade med att hunden fick munkrog för resten av livet utanför sitt hus och måste alltid gå kopplad.

    Den sommaren var hemskt, jag tänkte bara på min fina katt och hade så dålig samvete för att jag inte var där hos henne när hon behövde mig. Begravde henne på hennes favoritplats på landet, i hennes favoritfilt med hennes favoritsak. I obtober månad får Cruellas dotter Aurora en kull, två kattungar men den ena är så liten och svag, att veterinären inte trodde den skulle överleva. Börjar en proscess med mating varannan timme med nappflaska och vägning och druvsocker och annat. Tilslut gav den lilla kattungen nästan helt upp. Tre veckor kämpade den. Samma natt dör min livkamrat Lillen i mammas famn, han ropade på henne och när hon kom ramlade hon bara ihop, ringde veterinären och sa att bakbenen inte fungerade och att han skakade, och de sa att nu tar det bara några minuter, ni hinner inte hit, ha honom bara i famnen och klappa på honom till han somnar. Någon minut senare somnade han in.

    Två katten på tre månader, bara grät och grät. Begravde Lillen bredvid Cruella på landet, så fick de vara tillsammans. Mirakulöst nu tog den lille kattungen fart igen den morgonen och överlevde (vi valde att tro att det var lillen), så Cruelas barnbarn, Auroras barn blev så himla tam av avhngig av oss som matat honom varje dag, så vi valde att behålla honom, jag fick honom. Kunde inte riktigt tycka om honom först för tänkte att han skulle ersätta min Bella. Men så tänkte jag att det var hennes barnbarn, och kanske Lillen som gav upp för den här lilla kattungen så jag började tycka om honom, och oj vad jag älskad honom, min lilla Calle!

    Världens tamaste underbaste, knäppaste lille katt. Skulle kunna dra hut mycket som helst men det börjat redan bli aaaallt för långt. Efter två år köper vi en till Britt, Lisa, som blir Calles bästa kompis. De gjorde allt tillsammans. I tre års ålder fick han herpes på ena högat, vi fick operera och ge droppar, och det fortsatte, på andra ögat och på det samma, operation efter operation. Vi kunde bara inte ge upp, och enligt veterinären så led han inte så mycket av operationerna. Efter den sista var gjord var vi så nervösa över synen, för om han inte skulle se skulle vi vara tvugna att ta bort honom, men efter 1,5 slit för vår skattars missa var allt bra, ena ögat kunde han bara urskilja ljus, men det andra funkade till 90% och det var enligt veterinären absolut inget djurplågeri. Så där, efter allt åkt till veterinären, hade vi med försäkring gjort av med 19 000 för attfå komma till specialister. Allt för vår lille vän. 9 månader senare andas han tyngre, och efter bara en vecka chippar han efter lust. Jag hade precis flyttat till Oslo och saknade min bebis varje dag. Han var fem år och när jag hade skypat med min syster frågade hon om hon skulle hämta Calle, men jag sa att han kunde få sova, inte väck honom, ta det en annan dag. Sen ringer mamma en dag, stortjutandes till min och talar om att Calle fått somna in. När han börjat chippa efter luft så hade mamma åkt direkt och det visade sig att han hade en stor tumör i halsen, och det var troligtvis därför han fått herpers och så på ögonen för immunförsvaraet var nedsatt pga av att det växte cancer i hans kropp. Fick ångest över att vi lagt så mycet tid på operationer, men så tänker vi att han fick en fin sista tid hemma med oss och med sin kompis lisa.

    Både Lisa och Aurora blev oerhört ledsen och gick och ropade på Calle i flera vekcor. Jag ville inte ha en till katt.

    Nu tre år senare är Lisa dräktig och ska få kattungar, hennes tredje kull. Aurora slutar helt plötsligt äta, hon får dropp, men det blir inte bättre. Hennes njurar har slutat att fungera och hon måste somna in. Där, hade jag förlorat Lillen, min barndomsvän jag växt upp med i 16 år, min egen katt, bella, hennes dotter och hennes barnbarn. Helt plötsligt var dem borta, alla.

    Vi hade ju kvar Lisa som kände Calle och Aurora, hon var så ensam så vi behåll en av hennes kattungar, Arre, och han är så fin och snäll. De har det så bra ihop nu, och jag hoppas innerligt att de ska få långa och fina liv.

    Har bara tjutit som en gris och orkar inte läsa igenom den här långa, men ska avsluta med en dikt som många uppfödare använder på deras "till minne av" sidor på hemsidorna.

    "Regnbågsbron

    På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.

    När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör,
    så kommer det till Regnbågsbron.
    Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner
    så att de kan springa och leka tillsammans.

    Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken,
    och våra vänner har det varmt och skönt.
    Alla djur som har varit sjuka och gamla
    blir återställda till hälsa och vigör;
    de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen,
    precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.

    Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak;
    de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.
    Alla springer och leker tillsammans,
    men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.

    Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva.
    Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset,
    hans ben bär honom fortare och fortare.
    Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut
    i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.

    Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte,
    dina händer smeker på nytt det älskade huvudet,
    och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur
    som så länge varit frånvarande från ditt liv
    men aldrig från ditt hjärta.

    Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans…"

  5. Jeg er virkelig SÅ imponeret hver eneste gang du ligger dine tegninger ud, og det her er ikke en undtagelse.. Jeg ville ønske jeg havde dine evner! 🙂

  6. Skrev ett jättelångt inlägg men när jag skulle skicka hända inget, allt bara försvann, vet inte om det är en bugg eller inte. Men tjöt som en gris när jag skrev om mina katter som gått bort så orkar inte en gång till. Ville iallafall skicka den här dikten igen som uppfödare använder sig ofta av på "till minne av" sidorna på hemsidorna.

    "Regnbågsbron

    På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.

    När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör,
    så kommer det till Regnbågsbron.
    Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner
    så att de kan springa och leka tillsammans.

    Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken,
    och våra vänner har det varmt och skönt.
    Alla djur som har varit sjuka och gamla
    blir återställda till hälsa och vigör;
    de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen,
    precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.

    Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak;
    de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.
    Alla springer och leker tillsammans,
    men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.

    Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva.
    Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset,
    hans ben bär honom fortare och fortare.
    Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut
    i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.

    Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte,
    dina händer smeker på nytt det älskade huvudet,
    och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur
    som så länge varit frånvarande från ditt liv
    men aldrig från ditt hjärta.

    Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans…"

  7. Otroligt bra tecknat, som alltid! 🙂 Och som du skriver, vilken bra terapi! Själv plockar jag svamp när jag behöver terapi. Eller sorterar löv i färgordning. Och fotograferar så klart! 🙂

  8. Följ mitt liv i Beverly Hills och hur de är att vara Selena Gomez lookalike. Är jag verkligen lik henne eller är det bara något dom säger? Klicka och ge din åsikt 😉

  9. Hej Elin! Jag har en gammal Canon eos 350d sen 2007 som ligger och "dammar" i en byrålåda hemma hos mig. Den användes flitigt en gång i tiden. Men nu ligger den mest där och kanske får komma fram ibland när jag känner mig tvungen att ta fram den och fota lite viktiga händelser i mitt liv. Men jag tappade den för något år sedan så att objektivet blev helt snett. Som tur var så hade jag ett filter på den. Och min pappa skruvade upp objektivet och satte tillbaka det som det skulle(Ja vet!! Inte alls bra! Men det funkade… trodde jag). Nu blir mina foton oftast suddiga. Om det beror på den gången jag tappade den eller att jag helt plötsligt blev skakis i händerna vet jag inte. I alla fall så var det något på gång där med fotograferingen det första åren. Och nu skulle jag vilja ta upp fotograferingen igen. Jag läser Design på högskola i göteborg och skulle behöva den där också.

    Tänkte helt enkelt fråga dig om du har något tips på objektiv som jag skulle kunna köpa till kameran tills jag köper ett nytt kamerahus i sommar någon gång kanske? Det var det jag skulle komma fram till. Blev ett låååångt inlägg… Men ett gött objektiv till lite naturbilder, detaljbilder och kompisbilder ungefär. Inte nödvändigtvis med zoom. Ett objetiv som kan fånga fina dagar och praktiska skoluppgifter med mönster, modeller(prylmodeller, husmodeller osv), snygga detalj-inspirationsbilder osv osv… Tjena, klurig fråga lite känner jag. Men tjena vill bara bli av med mitt gamla canon-paket-objektiv som är snett….. Tänkte du var rätt tjej att fråga! Tack för en jättefin blogg! Har följt dig i många år nu. Men inte kommenterat eller så förrän nu. Kramar

  10. Hej! Hur får du bilderna att hålla sig till bredden på inlägget medans texten är mer ihoptryckt? Kan inte göra det utan bilderna följer med :/

  11. Men hjälp, kan man verkligen vara sådär duktig? Hade jag varit en tiondel så duktig hade jag nog varit nöjd. Du är grym! Kram

  12. Kikade in här igen (lyckas inte få dig att funka med bloglovin’ och jag sitter knappt vid "stordatorn") och ville bara berömma och beklaga. Beröm för de otroligt vackra bilderna och teckningarna och beklaga för lille Diesel. <3 Kram

  13. Vad va de för fel på Diesel?

    Jag ska inte dra hela min sorghistoria hur vetrinärerna feldiagnoserade min katt så han idag inte lever men jag vill säga att du har tur som fick ha honom hos dig in i det sista, att han kunde få somna in där han var trygg. I din famn..

    Kram

  14. Det värsta är nog att både vi och vetrinärerna kunde hjälpa min katt. När jag kan läsa mig till att han håller på att få diabetes och vetrinärerna vifftas bort det och han får medicin och foder.
    Och när han körs in till djursjukhuset halvdöende så konstaterar de att han har en grov diabetes, och han ligger med dropp men klarar sig inte..

    Jag hade gjort mycket för att få veta att jag inte kunnat gjort något men när jag vet att både jag och skitvetrinärerna kunde hjälpt honom mår jag illa.. 🙁

    FIP är ett svårt fall, det drappar ju verkligen hela kroppen på dom. Läste om det förra året, hemskt att viruset går genom blodet på dom 🙁

  15. Åh så roligt med lite illustration igen, började läsa din blogg när du ritade av kändisar i bloggvärlden, känns som igår, haha. Hur som: sjukt fin teckning! 🙂

  16. Hej!
    Jag beställde för inte så länge sedan en makrofilter till min Canon EOS 1000D (för övrigt en bra kamera), och jag har ett UV-filter på redan.

    Jag undrar bara, går det att sätta makrofiltret bara så där på det andra filtret, eller måste man ta av det ena?

  17. Oh herregud vad fin! Du ä skitduktig! 🙂
    Har en liten fråga, när du är på resor osv utomlands eller så, fotar du i RAW eller JPEG då? Tänkte eftersom att RAW tar mer plats och allt så kanske det är bättre/smidigare att fota i JPEG. Eller man kanske ska packa på sig många minneskort istället? haha 🙂
    Ska var borta i nästan tre veckor om ett tag och jag kommer nog se den resan genom kameran, det brukar bli så:)

    1. Jag fotar alltid i RAW för att jag vill ha kontroll och inte riskera att bilderna blir förstörda och jag inte kan rädda dem.. så ta hellre med fler minneskort eller dator så att du hela tiden kan föra över bilderna 🙂

  18. Saknar dina inlägg, men jag förstår att du antagligen inte mår så bra just nu. Mina tankar går till dig. Kram I

  19. Åh Bobby Raffin! han är verkligen sjukt cool! Är väldigt stolt över att han har fannat mig på lookbook 🙂

  20. Blir så imponerad av allt du ritar och jag blir inspirerad att själv öva mer med mina promarkers! Har försökt leta här i din blogg, men hittar inte (är antagligen dålig på att leta haha), men vad använder du dig av för papper när du tecknar med promarkers? Och var kan man köpa det i så fall? 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.