Två fiender som ska bli kompisar?

Islejonet aka Myskungen.

Miin familj har adopterat Ada ”på riktigt” nu,
så det blev lite problem när jag tog Diesel med till Skara igår.
Hur vänjer man två katter vid varandra på bästa sätt, när den ene är en hane, ung, nyfiken, lekfull och väldigt på – och den andra är hona, gammal, tillbakadragen, lat och en enstöring?

Ada är inte van vid andra djur och ser alla som ett hot. Vi hade ställt upp ett galler mellan två rum igår. Diesel stod på ena sidan och ville över till Ada och hälsa – och Ada stog på andra sidan och fräste av bara fan åt Diesel, som klampat in på hennes territorium.
Hon flyr vid första möjliga tillfälle – ändå är det Diesel vi är rädda ska råka illa ut, eftersom Ada uppenbarligen tänker börja slåss så snart hon får möjlighet.

Någon som har erfarenhet av detta?

80 kommentarer

Kommenterarens avatar

Så var det för oss också när vi tog med våra småttingar till min sambos föräldrars hem och deras katt. Tydligen är det ofta så att de äldre katterna är inte så "insläppande" för yngre katter.

Det som vi gjorde var att vi tog allt väldigt sakta. Vi släppte ihop dem korta stunder och den äldre katten fick välja själv om hon ville vara där eller ej. Ofta slutade det med att hon var uppe i trappen och tittade ner på våra små. Men med tiden så vande hon sig med sällskapet. Så låt det ta tid och låt dem vara ihop korta stunder på Adas eget villkor skulle jag nog säga.

Kommenterarens avatar

Det brukar ta ett tag innan dom vänjer sej vid varann. Ge det några dagar 🙂

Kommenterarens avatar

Super fina bilder. Gillar att du fångar det ljusa tillsammans med dom häftiga ögonen och får så klara och skarpa bilder.

Kommenterarens avatar

Ta det långsamt och kör klappmetoden. Kela med disel först, klia honom ordentligt runt kinder och på huvudet sedan går ni över till Ada och gör samma sak (börja förslagsvis att stryka över ryggen) sedan går ni fram och tillbaka på detta viset tills ni kan klappa Ada med diesels freoner på huvudet och tvärtom. Så gjorde jag med mina jag hade för länge sen och det tog knappt en vecka innan dom accepterade varandra. Lycka till!

Kommenterarens avatar

Vi har haft precis samma scenario: vi har en äldre honkatt, väldigt skygg och tillbakadragen i sättet. Vi bestämde oss för att ta en ny kattunge och det blev en liten kille, väldigt framåt, nyfiken och orädd. Morris (killen) har alltid varit väldigt intresserad av honan, men aldrig tvärtom – hon bara fräser och blir förbannad så fort hon ser honom. Så har det varit för oss de senaste 6-7 åren, och det blir inte bättre, hon vägrar acceptera honom.

Men om man låter dem vara tillsammans utan att man själv är där och bryr sig, så brukar det faktiskt gå helt okej. Då bråkar de knappt alls! Jag tror att om ni låter dem lära känna varandra "ensamma" och under korta stunder åt gången bara, så går det nog mycket bättre 🙂

Kommenterarens avatar

När vi tagit hem nya katter som ska presenteras för varandra har vi bara släppt ihop dom. De har haft sina stunder då de satt varandra på plats men nu verkar alla accepterat varandra. 🙂

Kommenterarens avatar

Isch, jag är inte så duktig på detta och hoppas verkligen det löser sig på ett eller annat sätt!

Jag skulle bara låta dem träffa varandra, så att de åtminstone har fått "känna på" varandra.
Diesel lär (förhoppningsvis) inse att Ada inte vill leka med honom, och då kanske han håller sig borta?

Lycka till!

Kommenterarens avatar

Jag vet inte om någon kanske redan har skrivit detta men det är alltid bra att först låta dom träffas på ett neutralt område, då känner sig ingen "överlägsen" och då kan det vara lättare att dom kommer överens 🙂

Kommenterarens avatar

Våra katter var sådär när vi släppte ihop den, men efter ca 3 dagar så brydde de sig inte om varandra och nu går det jätte bra. De leker och lever fan i lägenheten 😛

Kommenterarens avatar

Har massor av erfarenhet, men om det bara gäller kortare besök så funkar det kanske inte lika bra. Det går i alla fall ut på att man håller katterna helt separerade. Sen byter man rum/område, så dom får känna av varandras lukter. Det finns också en spray man kan använda eller en grej som man sätter i ett uttag som utsöndrar hormoner som är lugnande för katten. Det är bra att ha ett par dagar innan ni kommer och sedan efteråt. Det är Ada som tar den största "smällen" här eftersom det är hennes revir och en liten skit kommer och inkräktar. 🙂

När dom har typ vant sej med varandras lukter kan dom få vara i samma område men Ada MÅSTE få en plats dit bara hon kan komma. Om det är ett rum, en hylla eller liknande. Den platsen FÅR inte den lilla katten använda. Då kan hon gå ifrån när han blir jobbig, och det blir han garanterat eftersom han bara är en liten glad kille. he he

Men försök inte ha dom tillsammans på ett bra tag. Stäng in en av katterna i en del av huset och växla mellan de två katterna. Det kan ta ett tag, men det funkar. Kan lätt ta 2 veckor…

Och köp en sån där Feliway! Då kan det gå mycket snabbare.

Hoppas det går bra!

Kommenterarens avatar

Har tyvärr ingen erfarenhet av detta och kan hjälpa dig. Ville bara kika in och säga: Otroligt fina bilder!

Kommenterarens avatar

Kan vara bra att låta dem mötas på ett neutralt område de första gångerna har jag hört, då är ingen av dem "hemma". Alltså, båda blir lite mer undergivna och är förhoppningsvis lite lugnare.

Kommenterarens avatar

Det är ingen fara om dom börjar bråka lite 🙂 Det ser mycket värre ut än vad det är, det kan flyga lite pälstuffsar hit och dit och dom skriker högt när dom bråkar, men som sagt -det är ingen fara. Efter ett bråk blir det oftast bättre sen. Efter ett par dagar kommer dom vänja sig vid varandra. Ni kan ju ha dom särade i början men låt dom få träffas och se vad som händer.. Selma var jättearg på Nisse första gången dom träffades. Fräste och hade sig. Hon började bita honom ganska fort som han kom men han trodde det mest var på lek ^^

Kommenterarens avatar

Du kan ju testa Feliway, ett katthormon som lugnar. Det finns såna man sätter i eluttaget, kanonbra! De kostar en slant dock. Finns både på apotek och djuraffärer. Jag har sålt många med gott resultat! Lycka till!

Kommenterarens avatar

Bästa tipset jag har är att låta dem "komma överens" i en miljö som är främmande för dem båda. Så att varken ada eller disel känner att den andre är en inkräktare på h*ns revir. Slår vad om att ada accepterar disel bättre om hon får vänja sig vid honom i en miljö som inte är hennes revir. 🙂 Jag har jobbat på djurhem (katthem) där nya katter dagligen tillkommer. Då saneras burarna de nya katterna ska in i så ingen har sitt revir där. sedan släpper man bara ihop dem. 99/100 gånger går det helt utan problem. 🙂

Kommenterarens avatar

Det bästa är nog att göra så som ni gjort och sedan sakta släppa ihop dem korta stunder. När vi skaffade kattungar för ett par år sedan så hade vi redan två äldre han katter, en som bara gillade läget och lukta på ungarna sedan var det bra, medans den andra gick och gömde sig under soffan och fräste åt dem så fort de kom för nära. Han åt bara på nätterna sen låg han där och kika fram under soffan. Men till sist så gick det väl up för honom också att de små nya katterna inte skulle försvinna så han fick väl komma fram och leva med att de fanns där 🙂

Kommenterarens avatar

Du ska låta de vara i några dagar så vänjer de sig till sist 🙂 Det ska inte behöva vara några problem alls 😀

Kommenterarens avatar

Min katt blev väl inte jätte nöjd när jag släpade hem en liten kattjej men han var aldrig elak, han försökte undvika henne så gott han kunde vilket var lite svårt när hon var jättenyfiken på honom.

Jag lät de reda ut det där själva och efter några dagar lät han henne motvilligt sova brevid honom =)

Kommenterarens avatar

Hej!

Ta jättegärna en titt på nätbutiken missalicia.se, där hittar du spännande brittiska märken!

Vänliga Hälsningar,
Miss Alicia

Kommenterarens avatar

Bara erfarenhet av katt och hund. Vår katt var 13 år när vi tog hem en hundvalp, en Rhodesian Rigdeback så han har ju med tiden blivit väldigt stor jämfört med katten. Vi delade också av så de fick vara var för sig och sen släppte vi successivt ihop dem i allt längre och övervakande stunder. Hunden har vi lärt att ge katten företräde mycket pga storleken annars kan ställa till det. Katten har även ett rum där han får vara i fred för hunden. Vi har galler för dörren med en liten hål som en kattlucka.

Kommenterarens avatar

Jag ville sammanföra min unga honkatt med en äldre han katt för att dom båda skulle få en lekkamrat då vi pluggade tillsammans jag och hans matte. Jag läste på nätet och provade en grej som funkat bra då och senare andra katter som vi hälsat på. Att min katt då ("inkräktaren") fått ett rum med mat, sin bur i huset/lägenheten som en safe-zone. Och sen har vi hållit dörren på glänt så att de fått lukta på varandra utan att kunna börja bråka. Lite fräsande var det väl till en början men sen vågade min lilla katt sig ut och nosa lite på den äldre katten korta stunder. Men att om hon sprang in i det speciella rummet så stängde vi igen dörren så inte den äldre katten kunde ta sig in där. Vi gjorde det i några timmar sen har det gått bra.

Nog har dom "gjort upp" mellan sig till en början men sen gissar jag att dom förstått sin relation till den andra katten och accepterat varandra.

Lycka till! 🙂 Finaste bilderna på finaste katten ^^

Kommenterarens avatar

Ta allting sakta bara. Låt de först nosa på varandra om det går (Diesel kan sitta i transportbur till exempel) och bara ta allt jättesakta och försiktigt. Det brukat ta ett tag innan de vänjer sig vid varandra ändå. 🙂

Kommenterarens avatar

Hej! När vi tog hem våran Ragdollbebis Soul till våran stora hanne Moschino blev M jätte sur och grinig. Han fräste och dom undvek varann flera dagar. Naturligtvis blev vi nervösa att den lille skulle bli skadad men min uppfödare lugnade mej med att om M velat skada S "på riktigt" hade han gjort det med en gång. Jag tror inte det är någon lösning att hålla isär dom. Lika bra dom får "göra upp". Ni märker ifall Ada vill skada Diesel. Vill hon det så har hon nog redan bestämt sig för att inte acceptera honom tyvärr. Lycka till!

Kommenterarens avatar

Vi har haft många, men de lär sig efter tiden. Fast ibland kanske det inte alls går men mina katter har lärt sig efter tiden. Men man ska inte tvinga de för det går i sin egen lilla takt. 🙂

tipset kanske inte hjälpte.. men googla lite kanske?

Kommenterarens avatar

Tyvärr ja. 🙁 Det kommer ta några dagar eller månade tills dom accepterar varandra, så var det iaf för oss.

Kommenterarens avatar

Vad heter objektivet som du har fotat med?
Sjukt fina bilder! : )

Kommenterarens avatar

Jag har varit i exakt samma sits. Vi köpte en hane och en hona från samma kull och de var oskiljaktiga. När hanen efter ett år blev sjuk och gick bort tänkte vi att honan (Flisa) skulle få en ny kompis. Vi köpte en liten Findus som sällskap. Han var (precis som i ditt fall lekfull och VÄLDIGT nyfiken, medan Flisa var tillbakadragen men jättemysig. Det HATADE varandra i början, eller, Flisa hatade Findus. De kommer fortfarande inte alltid överrens men kan iallafall vistas i samma rum. Jag tror inte vi hade några speciella knep utan det var mest att låta katterna sköta sig själva så mycket som möjligt. Lycka till!

Kommenterarens avatar

Bilden längst ner kan vara den finaste jag sett på länge! Men tyvärr, har inga tips. Det blir nog bättre med tiden.. 🙂

Kommenterarens avatar

När jag tog över två bondkatter så bråkade dom konstant i två veckor. Då hade de ändå bott ihop tidigare i två år. Men eftersom de hamnat hos mig, på nytt område, behövde de göra upp om rangordningen på nytt. Vilket i slutändan blev ombytta roller! 😉 Det var två väldigt jobbiga veckor, men sen var det lugnt igen!

Kommenterarens avatar

Vem är Myskungen och vem är Islejonet?
Kort sagt vem är vem?

Kommenterarens avatar

sådär är det första gången. jag och min fästman flyttade och vi skaffade två kattungar. då vi far hem över helgerna tar vi med våra katter till mina andra katter i mitt barndomshem (4 st) och första gången fräste det överallt och de större katterna slog de små.. nu går allt superbra och de tvättar varandra, gosar, sover tillsammans, äter tillsammans, leker osv.. det är bara att vänta 🙂 det går nog bra efter några gånger ska du se!

Kommenterarens avatar

de kommer att vänja sig efter ett tag, tror inte ada kommer att anfalla utan bara gå runt och fräsa eftersom hon är gammal och lite lat som du beskrev. gamla katter bryr sig inte jättemycket om de bara får vänja sig 🙂

Kommenterarens avatar

Vi tog en katt från katthem, världens sötaste lilla tjocka honkatt. Hemma hade vi min katt Oliver som var jämngammal. Det gick inte alls bra då Oliver var en riktig jävel mot Mimmi (nya katten). Men med tiden så har det gått superbra. Bara ibland det kan bli lite bråk och attacker men inte alls som första året 🙂 Så de kommer säkert vänja sig med varandra!

Kommenterarens avatar

Jag säger med som så, ge det lite tid men ge Ada också en plats där hon får vara för sig själv. Mycket möjligt att dom kommer ryka ihop men det brukar resultera i en som bestämmer och en som är undersåte, som det ska vara. Men dom kommer välja sig varandra, men det kan ta lite tid 🙂

Kommenterarens avatar

Jag säger med som så, ge det lite tid men ge Ada också en plats där hon får vara för sig själv. Mycket möjligt att dom kommer ryka ihop men det brukar resultera i en som bestämmer och en som är undersåte, som det ska vara. Men dom kommer välja sig varandra, men det kan ta lite tid 🙂

Kommenterarens avatar

Jag säger med som så, ge det lite tid men ge Ada också en plats där hon får vara för sig själv. Mycket möjligt att dom kommer ryka ihop men det brukar resultera i en som bestämmer och en som är undersåte, som det ska vara. Men dom kommer välja sig varandra, men det kan ta lite tid 🙂

Kommenterarens avatar

Mina katter var också så i början och de kan hålla på lite så fortfarande, men de vänjer sig efter ca 2 – 3 veckor. Vi gjorde inte så att vi kastade ut den gamlakatten, utan det var den nya som fick sakta men säkert lära känna den andra.

Kommenterarens avatar

Vi hade först en katt, han var ganska skygg och ville mest vara ute. Sen skaffade vi en till katt, de två gjorde inte annat än att bråka. Men helt plötsligt kom en hund in i huset och sen den dagen är de två katterna bästa vänner. De tänkte väl på något sätt att om de ska klara av att hålla koll hunden måste de hålla ihop. Kanske kan vara tt tips att låna någons hund?

Kommenterarens avatar

jag har två katter och när vi skaffade den andra så tog det ett tag innan dom vande sig. men att ha dom under uppsikt i början så dom får känna in varandra är det bästa sättet. till slut vänjer dom sig lixom 😀

Kommenterarens avatar

Hej!
Ta det långsamt och försiktigt. Det kan ta ett tag innan dom vänjer sig vid varandra. Att sätta ett galler mellan två dörrar som ni gjort är jättebra, då kan dom se och lukta på varandra men inte börja bråka. Om de har något favorit godis/mat som de absolut älskar så kan du servera det, först en bit bort från gallret på båda sidor och sen närmre och närmre.
Att klappa båda två och blanda deras dofter är ett bra sätt att få dem att vänja sig vid varandra.

Är båda kastrerade? Kastrerade katter kommer mycket lättare överens, det blir mycket mer revirbråk mellan okastrerade katter.

Kommenterarens avatar

Det där problemet kan vara väldigt svårt att fixa om jag säger så. Jag har nämligen rätt mycket katterfarenhet då vi från början hade två katter. Sedan kom en gammelkatt in på 15 år som bodde hos oss sista åren innan han tyvärr fick avlivas..de fungerade skitbra ihop alla tre. De låg och gosade och min honkatt sedan innan var jätte snäll, hon som annars kan vara väldigt rädd och fräsig om hon träffar andra. Att det fungerade berodde nog på gammelkatten som verkligen inte brydde sig då han älskade att gosa med oss människor som katter, efter en vecka var alla bästisar liksom.. Ett annat exempel är då när jag flyttade hemifrån, det var planerat sen innan att jag skulle ta med mig mina två katter till lägenheten, innan de hann komma så hade min pojkvän tagit hit hans 6åriga katt som hans syster hade haft ett tag då han inte kunde ha henne.. Hon är en jättesocial och lekfull katt. När vi då tog hit mina två missar blev genast min hona fräsig och rädd mot pojkvännens som också hon blev skiträdd och satt i ett hörn och såg rädd ut. Så det blev bråk mellan honorna, tror båda tänkte på revir eller något. De hamnade i fight några gånger. Varje gång ena katten skulle gå förbi den andra hoppade de på varandra typ.. Då honorna inte kom överens så fick mina föräldrar tillbaka mina katter. Vi har haft dom ihop ändå ett flertal gånger efter då vi rest bort och dom varit kattvakt osv men det har efter 2-3 veckor fungerat att honorna inte fräst längre och kan tom ligga på samma säng bredvid varandra utan bråk.. men det är rätt rädda varje gång det är uppehåll och de träffas igen.. Ett tillägg är att hankatten vill hälsa på pojkvännens kisse (han är alltid supersnäll) precis som Diesel på Ada men hon var skiträdd i början men kunde efter ett tag gå förbi honom utan att bli rädd.. Så det är funkar nog om katterna är under samma tag under några dagar (/veckor) för att de ska bli vana. Men man ska nog ha koll så det inte blir nå fights och rivsår, försök få Ada att känna trygghet när hon är tillsammans med er och Diesel, typ visa att han inte är farlig..

Jaja jag är ingen expert men jag hoppas det funkar för era kissar, att de kan va i samma rum utan att bete sig konstigt för att de är rädda osv.. (som mina).. Håller tummarna på att Ada hälsar tillbaks på Diesel..du får uppdatera 🙂

Kram (och sorry för detta lååånga inlägg.. jag älskar katter och tycker det är kul att diskutera =))

Kommenterarens avatar

Att ha korta tillfällen ihop gör nog att det tar lite längre tid.
Har en liten birmatjej som bor med mig i Jönköping, men som får följa med hem till mina föräldrar där det bor två lite äldre katter. Den äldsta damen spottade och fräste första gången jag var hem över en helg, andra gången så var det mer ett argt stirrande..
Men numer så har lillkatten lärt sig att låta den gamla vara ifred för att hon i alla fall bara är tråkig, och då lugnade bägge ner sig 🙂

Såg att en del nämt Feliway också, det kan säkert fungera bra =) Finns både i vägguttagsvariant och i sprayflaska 🙂

Kommenterarens avatar

Gud vad söt Ada är<3 Tyvär har jag ingen erfarenhet av detta 🙁

Kommenterarens avatar

Hej!
Jag har också två katter, det tar ett tag för dom det kan bli några tassar, men håll i diesel framför ada så ser du vad som händer, det blir ju även bättre omni kastrerar Diesel, 🙂
Kram Elin

Kommenterarens avatar

Jag skaffade en kattunge i höstas som är nyfiken och lekfull, medan min andra katt är en sur enstöring. Det var KATTastrof (hihi!) i några dagar men de vänjer sig, som tur är. Jag kan dock tillägga att det blev mycket bättre efter att han kastrerades. 🙂

Kommenterarens avatar

Det är likadant för hundar som katter. Har en hund som inte gillar andra hundar ibland som är för på men när de får "leka" av sig eller bråka av sig, blir de tillslut vänner. Gäller samma för katter. Din lilla katt ska lära sig att det är Adas revir och det kommer han förstå när de väl får vara med varann och Ada visar vem som bestämmer, det kommer nog gå suveränt om ni låter de få leka av sig/bråka av sig (till en viss gräns, så de inte blir hejvilt bråk) För en katt måste visa vem som bestämmer genom att bråka lite, det kan vara mer en lek men ser hårdhänt ut. 🙂

Kommenterarens avatar

Har både katter och hundar och en hel del erfarenhet av det där, katt mot katt såväl som hund mot katt.

Vissa katter/hundar blir aldrig vänner, men alla kan lära sig att acceptera varandra. Precis som människor. Ge dem bara tid. Kela med båda, ge båda uppmärksamhet så att ingen blir svartsjuk och ingen bortträngd. Låt dem äta något gott i varandras närhet utan att de behöver äta nära varandra, så brukar det gå lite snabbare för dem att inse att den andra inte är något hot. Är båda fertila/en fertil, brukar det vara svårare och ta lite längre tid. Är åldersskillnaden stor brukar det vara svårare/ta längre tid. Är dem olika som personer brukar det vara svårare/ta längre tid. precis som med människor 🙂 Tålamod, kärlek coh trygghet är allt som behövs för att få dem goa och glada igen!

Kommenterarens avatar

Hundar är förövrigt mycket enklare än katter 😉 Men det kanske inte är någon tröst i nuläget.

Kommenterarens avatar

Katt och katt.

Jag har mycket erfarenhet utav sånt här och har några tips.

När vi köpte vår lilla kattunge funderade också på hur hon skulle möta vår 4 åriga agressiva utekatt. Det slutade med att katterna nosade på varan, sedan fick kattungen ett kuk stryk utav en utekatten och blev rädd. Efter det var dom bästisar!
Katter har mycket lätt att leva med varandra.
Det är också viktigt för dom att visa vem som bestämmer.

Så, mitt tips är att inte vänta och vara orolig utav istället låta Ada visa vem som är boss så kan hon sedan acceptera Disel.

//Julia

Kommenterarens avatar

Fina bilder och en jätte fin katt :3 har du haft en bra helg så här långt då? själv har jag hunnit städa mitt hus för första gången på flera månader xD

Kommenterarens avatar

Det du beskriver är nog något av det mest naturliga en katt kan göra. Och det brukar ge med sig efter några dagar. Men vissa katter gillar bara inte andra katter. Och då kommer de hålla sig på varsin kant, du behöver nog inte oroa dig för att de ska slåss. Och gör de det så brukar de inte hända så mycket ändå.

Enda bra tipset jag kan ge är att köpa lite kattmynta och stryka på katterna, de brukar hjälpa lite. Annars är de bara att vänta ut katterna. 🙂

Kommenterarens avatar

Man får ge det ungefär en vecka. Det låter alltid och ser värre ut än vad det är 🙂 Jag har aldrig varit med om att den äldre katten skadat den yngre katten även om dom slagits lite, oftast fräser dom bara och varnar :)När dom vänjer sig brukar äldre katter tycka det är uppfriskande med en yngre katt, då blir dom som ung på nytt själv 🙂

Kommenterarens avatar

Man får ge det ungefär en vecka. Det låter alltid och ser värre ut än vad det är 🙂 Jag har aldrig varit med om att den äldre katten skadat den yngre katten även om dom slagits lite, oftast fräser dom bara och varnar :)När dom vänjer sig brukar äldre katter tycka det är uppfriskande med en yngre katt, då blir dom som ung på nytt själv 🙂

Kommenterarens avatar

Man får ge det ungefär en vecka. Det låter alltid och ser värre ut än vad det är 🙂 Jag har aldrig varit med om att den äldre katten skadat den yngre katten även om dom slagits lite, oftast fräser dom bara och varnar :)När dom vänjer sig brukar äldre katter tycka det är uppfriskande med en yngre katt, då blir dom som ung på nytt själv 🙂

Kommenterarens avatar

Hade ungefär samma senario här när min lilla kisse flyttade in till vårt hem där vår gamla katt alltid varit själv. Så han blev genast tjurig och tyckte att den nya kissen hade kommit in på hans territorium. Men efter ungefär en vecka gav han med sig och nu är de som bästa kompisar. Så det brukar oftast lösa sig, men kan vara bra att ha uppsikt över dem och inte lämna dem ensamma tillsammans i början 🙂

Kommenterarens avatar

vi hade samma problem.
Har haft en hankatt som var 5 år när vi fick två små kattungar som älskade att leka och busa, speciellt med honom. Och hanen har alltid varit väldigt tillbakadragen och butter, men tillslut började de acceptera varandra. Nu busar dom tillochmed! Haha ;D

Kommenterarens avatar

klappa klappa klappa och återigen klappa!!
Mest runt om nos och ansikte, sedan likadant på den andra.

Då sätter varandras lukter på dem och det blir lättare för dem att vänja sig.
Men sen finns det inga garantier för att det kommer funka.

Vi har fyra katter, två av dem har vi haft i snart 3 år. Samma kull, slogs aldrig som små. Men nu är de stora rivaler (kastrerade hanar). De kan knappt gå förbi varandra längre!

Kommenterarens avatar

Det brukar vara så, vi hade precis samma problem när vi övertog en katt som var jämngammal med den vi redan hade och förde samman dem i lägenheten. Låt dem sköta sig själva men ha koll så att ingen av dem råkar illa ut, de brukar vara duktiga på att respektera varandra och långsamt vänja sig vid varandra. Det var mycket fräs och morr i ungefär en vecka mellan våra flickor, idag är de oskiljaktiga och vill helst ligga tillsammans och mysa och tvätta varandra. De vänjer sig, de måste bara lära känna varandras dofter osv. och göra upp om vem som bestämmer.

Kommenterarens avatar

Åh detta är jättevanligt hemma hos min mamma som är kattuppfödare av Maine Coon. Det bästa är att vid de första mötena låta dom hälsa, låt dom fräsa och morra (det är i princip omöjligt att få dom att låta bli) men låt dom mötas under er uppsikt hela tiden. Man kan aldrig vara nog försiktig 🙂 Efter ett par möten under uppsikt (normalt sett efter en vecka) så kan man lämna dom själva och förhoppningsvis ska det gå bra i fortsättningen 🙂 Lycka till!

Kommenterarens avatar

Man kan inte förvänta sig att två katter ska acceptera varandra från början. Jag har nyligen släppt ihop en 10-månaders lekfull Ragdoll kille med en tjurig 7-årig gammal huskattsdam. Damen blev inte särskilt glad utan fräste och morrade såfort han visade sig. Det har nu gått en vecka, och de ligger bredvid varandra hittills. Det tar tid att få dom att vänja sig med varandra. Bara man har tålamod så fixar det sig och jag tror att fröken Ada slutar vara tjurig ganska snart. Jag tror inte heller att nätet är nödvändigt mellan dom, ha dom fritt gående och jag tvivlar starkt på att de skulle attackera varandra eftersom det inte brukar hända.
De accepterar varandra snart ska du se!

Kommenterarens avatar

vi har en tre årig katthona just nu, för ett år sedan tog vi hem en kattunge som vi skulle ta hand om för att hon skulle kastreras, kunde inte vara kvar där hon bodde då, så när hon kom hit så var våran katthona lite lömsk, men vi brydde oss inte så mycket, vi hade dock en vattenflaska ut i fall de skulle slåss, kom till anvädning 2 gånger sen var de lugna med varandra, hade ungen här i 2 månader och de var vänner och kunde leka efter bara 2 veckor

Kommenterarens avatar

Släpp bara ihop dem och låt dem va. Även katter som varit tillsammans länge bråkar ibland. I början kommer det skrikas men det brukar inte vara nån fara alls. Ni kanske bör kolla om det aldrig slutar, för då kanske de verkligen inte går ihop (som vissa av oss människor gillar ju katterna att umgås olika). Vi har 3 katter och samtliga har kommit in i familjen vid olika tidpunkter. Det har fungerat väldigt bra. Är det kortare besök så bör de kanske inte alls vara tillsammans, katten mår bäst av att vara hemma hos sig själv. Katter kan vara ensamma i ett par dagar om man bara har ställt fram mat och vatten åt dem.

Kommentera