Något.

138
Allt växlar väldigt mycket. Ena dagen sitter jag deprimerad och läser om någon sån där överambitiös egenföretagare, som får mig att må dåligt för att jag inte är lika ambitiös, driven och ja… . Andra dagen är jag helt övertygad om att det hektiska business-livet inte är något för mig och att jag bör hålla mig lugn och njuta av att bara vara i livet.
Det är svårt det där med livet.
Jag är ingen stresstålig, vältalig, driven arbetsmyra. Jag önskar jag var det och jag känner pressen utifrån. ”Du som är så bra, borde ju ta tillvara på det!”, ”Du borde flytta till Stockholm och bli något!” ”Hur mycket tjänar du?? Jaha så lite… Om du gjorde rätt skulle du tjäna mer!”. Det tillsammans med att läsa om folk som jobbar precis hela tiden och min inre röst som påminner mig om drivkraften jag hade för fem år sedan, får mig att smälla av ibland alltså.
Ambitiös. Herregud jag orkar inte ens titta på folk som är ambitiösa ibland. Jag orkar inte. Det är precis som att läsa om folk som tränar och äter sunt, när man inte gör det själv och vet att man egentligen borde göra det. Pallar inte.
Det jag önskar mig allra mest i livet är ett stort trähus i en lummig trädgård lite utanför stan. Ett ställe där jag kan ta av mig mina skor och gå barfota i gräset. En plats som är tyst, utan en massa oljud från storstan. Ett rum där jag kan sprida ut min kreativitet. En plats där jag kan slappna av och bara njuta.
Men det tjänar man ingenting på.
Vad hände med hon som var så fasligt driven när hon gick i skolan? Som skulle bli något stort, som absolut inte skulle sluta som brevbärare som sina föräldrar och som skulle leva mitt i händelsernas centrum?
Jag vet inte var hon är. Just nu vill jag bara skriva klart min bok och måla med pensel, utan några som helst funderingar på framtiden eller något annat jobbigt.
Jag vet inte vad det här inlägget är till för egentligen, men det kommer helt från hjärtat. Jag orkar inte tänka på vad någon annan tycker om mig nu och jag orkar inte tänka på någon annan heller.
Not ang. Blondinbella: Jag menar inget illa mot henne som person, jag beundrar henne som gör det hon älskar trots att många tvivlar på henne. Men även om inläggen från henne är menade att göra väl (för det vet jag att de är), så blir det skruvat fel hos vissa (mig), som inte har den energin att bli så framgångsrika.
Blondinbella pressar på att man ska investera sina pengar, få dem att växa på rätt sätt och jobba mer än mest. Jag orkar inte. Jag vet inte hur många gånger jag skrivit orkar inte nu. Men jag orkar verkligen inte. Säkert är det en massa andra som inte heller orkar och som blir påverkade på fel sätt av henne. Som jag.
Det är meningen att pusha andra till framgång, men det pushar mig till stress.
Jag hade en diskussion en gång med en som dollartecknen lyste knallgula i ögonen på. Pengar pengar pengar. Det är så de är hela bunten. Ja pengar. Visst är det fantastiskt med pengar. Pengar ännu mera pengar, drunkna i pengar! Drunkna i framgång. Visst är det bra!! Så fruktansvärt bra!
– För dem vars mening med livet är pengar.
Men mitt liv är inte pengar. Mitt liv är konst, drömmar, lycka och njutning.
Om jag börjar fokusera på pengar, så kommer jag tappa det där emellan. För.. för att tjäna pengar på rätt sätt måste man jobba hårt. Jobbar man hårt har man inte tid att njuta som jag gör nu. Och då mår man dåligt om man heter Elin.
Jag vet redan at det är så. Ändå påverkas jag. Ändå drar någonting i mig.
Jag kan inte hålla mig lugn för ibland börjar det skava. Ibland drar något i mig.
Hur vet man vad som är rätt?
Jag vet vad som är rätt men ändå blir det fel ibland.
Ungefär som det här inlägget. Jag vet inte vad jag ska göra med det.
Nä nu lägger jag ner. Orkar inte. Vi hörs.

Ps/ Within Temptation får mig alltid att bli sån här. Grubblare.

138 responses to “Något.

  1. Det här är så läskigt bra. Läskigt likt mig själv och framförallt ska man INTE tappa bort sig själv. Jag försöker gå min egen väg, vad jag tror blir bra för mig. Just nu är jag mitt uppe i värsta berg och dalbanan med allt som har med livet att göra, men någonstans i all hopplöshet måste något bra komma. Litet som stort. Ses snart ..

  2. Känner mej precis likadan ibland… Men det blir alltid bättre. Varför ändra på sej själv, om det inte är nödvöndigt?
    Gillar din blogg, kram på dej Elin♥

  3. Du har helt ret i, livet ikke er penge. Og nogle gange skal man jo også bare ud med tingene, det er der intet galt i

  4. Även jag är en av dem som kan ställa sig i kö till att vara likadan.
    Dessvärre känns det inte som att det finns plats för oss. Det känns som att vår generation förväntas vilja leva för att tjäna pengar och prestera. Att lyckas! På min utbildning bland annat är det väldigt många som vill bli chefer och de tycker nästan jag är lite skum som inte vill bli det.

    Jag vill leva ett lagom liv (hur svenskt det än låter) med mycket fritid för att göra det jag brinner och njuter av!

    Barfotagrejen är ju på pricken. Vart får vi plats i dagens samhälle?

  5. Nej, ge inte upp! din blogg sprider så mycket glädje och ger mej så mycket inspiration! du har ju precis rätt inställning till livet – det går inte ut på att tjäna pengar. gör bara det som får dej att må bra, det är det som är det viktigaste.

  6. Du beskriver nog det många tjejer känner. Visst nu är kanske Blondinbella lite av ett extremfall här. Men jag förstår dig. Jag pluggar på en prestigefull reklamutbildning, där alla ska vara så duktiga, drivna och kreativa hela tiden och satsar stenhårt för att få ett välbetalt jobb sen. Men jag säger som dig, lycka är det viktigaste! Pengar få bli sekundärt. Och man får försöka att inte jämföra sig för mkt med andra, utan göra det som passar en själv bäst.

  7. Fortsätt precis som du gör, det har tagit dig hit och kommer ta dig ännu längre. Sluta inte vara dig själv, gå din egen väg, du inspirerar mig varje dag!
    KRAM

  8. Förstår jättemycket vad du säger, även om jag inte än är sådan när det gäller jobb, men med ungefär allt annat ibland. Då får man helt enkelt ta ett djupt andetag, tänka på var man ser sig själv i framtiden. Vill man vara stressad med högt blodtryck och ha lite högre status och en hög med pengar på banken, eller föredrar man att njuta av livet och istället ha massor fina minnen och ett lugnt sinne?

  9. Måste bara säga tack för ditt inlägg! Detta var precis vad jag behövde! Inte för att det på något sätt är glädjande för mig att du känner dig vilsen, utan för att jag känner mig precis lika vilsen, och det är så skönt att veta att man inte är ensam.
    För, som du säger, det finns så mycket press utifrån att man ska lyckas och komma någon vart och vara ambitiös och helst ha hela livet utstakat från det att man tar studenten och sedan jobba stenhårt mot ett enda mål, som oftast verkar vara att man ska tjäna så mycket pengar som möjligt.
    Jag vill inte vara en sån.
    Jag vill också ha ett hus på landet och ett rum att vara kreativ i och en massa tid att lägga på att förverkliga alla de där drömmarna och odla alla de där intressena som kanske inte genererar några stora pengar, men som genererar lycka och välbefinnande i själen. Och är inte det det viktigaste?
    Samtidigt känner jag pressen att vara en sån där driven karriärmänniska som vet vad hon vill. Jag vill inte gå här dag ut och dag in medan min sambo jobba och sliter och drar in pengarna som gör att vår tillvaro går runt, medan jag hankar mig fram på ett fjuttigt studiebidrag. Men jag gör det medan jag förverkligar en dröm. Jag studerar på skrivarlinje, och jag skriver på boken som jag så länge velat skriva. Men till och med det frambringar ångest, eftersom jag inte vet vad det ska bli av mig sen och eftersom alla frågar: "Ja, men vad blir du när du gått den där utbildningen då?" Ingenting. Bara lyckligare som människa.

    Det här blev en fruktansvärt lång kommentar, men summa summarum: Det är så skönt att veta att jag inte är ensam. Och jag vill säga till både dig och mig att det ordnar sig. Det måste det göra. För livet måste handla om mer än att skaffa sig ett toppjobb vid 25 och sedan bara håva in pengar medan man sakta dör inombords.
    Det är inte ett liv.

    Massa kramar och goda tankar till dig <3

  10. Jag jobbade heltid inom butik i 7 månader. Var hemma halv nio, nio om kvällarna. 10 timmar, 3 ggr i veckan och sedan två kortare dagar. Nu orkar jag inte mer och har gått ner i tid, det är de bästa jag har gjort. Tjänar mindre pengar, men man får fan prioritera. Pengar och handla, eller ett liv utan ångest och faktiskt kunna ha en fritid!
    Butik låter inte jobbigt, men i den butiken jag jobbar är det nästintill ingen som orkar jobba heltid. Kan tyvärr inte gå in på det mer. Men jag tycker du gör helt rätt. Låt de som vill jobba ihjäl sig göra det, så länge du mår bra så spelar ingenting någon roll <3

  11. Jag är precis i den sitsen nu, min morbror är en "penga-person" och sa nyss att ja måste ta tag i mitt liv för snart är alla mina vänner färdigutbildade och köper sitt första hus för 4 miljoner kontant [han överdrev ytterst lite :S]. Men det är inte jag. jag kan inte ta ett jobb "bara för att tjäna pengar" eller göra saker jag borde. "du borde plugga" "du borde ta körkort" "du borde ha hus-familj-volvo-bebis-hund".

    människan är en av få arter som har möjligheten att göra val, och de ska vi vara glad för men ändå är det sån press från samhället och folk på saker man bara borde göra, Väljer man något annat är man konstig.

    jag vill fota, ha så jag klarar mig, vara med underbara människor. ha en katt.

    det ordnar sig elin! ta dagarna som de kommer, skit i andra och tänk hur stark och modig du är som går emot strömmen, lyssnar på hjärtat, alla andra är avundsjuka för de inte gjort samma sak.

    PEPPEN!

  12. Gå din egen väg Elin. Pengar är inte allt. Och kör du all in på ditt eget och gör det du gör idag så kommer pengarna komma också. Jag skulle lätt investera i dig, om jag nu själv hade några pengar haha.. Men dina teckningar, foton osv kommer, om du vill, generera pengar och sålänge DU känner att DU gör rätt för dig, så skiter vi andra fullständigt i om du fyller blondinbellas krav. hon kör sitt race, vi andra vårat eget och du ditt.

    Andas, gör det på ditt sätt. det är det bästa sättet 🙂

  13. Åh Elin – du ska veta att du sätter ord på det som så många, inklusive jag, känner. Att pengar ska spela så stor roll, att åren bara går och går och alla kompisar är klara med universitetsstudierna och ska få riktiga jobb med riktig lön och själv står man i samma hjulspår och har inte rört sig ur fläcken sedan studenten.

    När jag känner mig som mest hopplös och utan drift och plan för framtiden brukar jag tänka att jag i alla fall inte är värst och sämst. Jag har en fin familj som är frisk och jag har själv tak över huvudet och hälsan i behåll. De sakerna är så viktiga! De får inte glömmas bort och försummas.

  14. :O Omg, jag blir helt skraj för det är exakt så här jag känner mig. Alla är så ambitiösa, och det ger mig stress. Jag vet att jag borde göra det här men jag orkar nt 🙁 Jag behöver inte skriva om hela ditt inlägg för min situation är som din…

  15. Läskigt vad jag känner igen mig i detta, förstår dig precis och håller med dig. Exakt samma känsla har jag. Kan nog inte tillägga mer än så!

  16. Ja! Precis så där är det. Du träffar mitt i prick, rakt in i hjärtat, in i det djupaste dit jag vanligtvis inte släpper någon annan, ibland inte ens mig själv.

    För ibland blir det svårt att skilja på vem det är man gör saker för. Om man gör det för mamma eller pappa eller vännerna som tror att man är något man inte själv är så säker på att man är. Eller om man gör det för den delen av sig själv som tror att det är viktigt att bli någon, som oroar sig för vad alla ska tycka.

    Det är så svårt att veta vad man egentligen vill och acceptera att man kanske blir lyckligast av ett ganska vanligt Svensson-liv.

    Och angående Blondinbella. Jag förstår inte vilka det är hon menar när hon pratar om den unga generationen som alla vill bli något stort och inte har några problem med att jobba när som helst, hur som helst och hur mycket som helst.Var är alla 80- och 90-talisterna som sätter jobbet framför allt? Inte hemma hos mig i alla fall.

    Att det ska vara så svårt att veta säkert. Att inte låta sig bli förvirrad av andras åsikter och bli osäker på vilka som tillslut är ens egna.

    Men tack för fina ord Elin. Du verkar ha fått lite mer ordning på dina tankar än jag. Det hjälper. Tror jag. Eller så tror jag att jag tycker som dig. 😉

  17. Pengar gör ingen lycklig.
    Men jag gråter hellre i en jaguar än i en buss…

    Det är så livet är… Om man inte jobbar hårt får man inga pengar.. finns det något annat sätt? Jag tänker så ofta på det jag med. Även om jag bara är 15. Det beror nog på vad man vill också. Vill man leva ett liv i lyx, då måste man ha jobbat rejält för att få det. så måste det väl vara?

    Det gäller att hitta något som man älskar, som man fortfarande kan försörja sig på.

    jag har inte heller någon aning om vad jag ska göra med mitt liv. Jag har alltid velat en sak som jag vet inte kommer bli verklighet. Jag måste fokusera på verkligheten. Men det är så svårt.

  18. Pengar gör ingen lycklig.
    Men jag gråter hellre i en jaguar än i en buss…

    Det är så livet är… Om man inte jobbar hårt får man inga pengar.. finns det något annat sätt? Jag tänker så ofta på det jag med. Även om jag bara är 15. Det beror nog på vad man vill också. Vill man leva ett liv i lyx, då måste man ha jobbat rejält för att få det. så måste det väl vara?

    Det gäller att hitta något som man älskar, som man fortfarande kan försörja sig på.

    jag har inte heller någon aning om vad jag ska göra med mitt liv. Jag har alltid velat en sak som jag vet inte kommer bli verklighet. Jag måste fokusera på verkligheten. Men det är så svårt.

  19. SV. Precis, man är så slut i kroppen. Man har ont överallt, skallen dunkar och man vill bara gå och lägga sig direkt för man vet att snart börjar dagen om än en gång. Önskar att man hittade det där underbara jobbet som man nästan vill bo på, som man brinner så enormt för, som gör det värt att slita för.
    Så länge man går runt, som du säger, och man mår bra och faktiskt hinner göra sånt man älskar även fast man jobbar så spelar ingenting någon roll <3

  20. Det här med att grubbla är sjukt jobbigt, man gör det, gråter en skvätt eftersom man ändå inte kommer fram till något, sen somnar man och skiter i det, fortsätter som man alltid har gjort och hoppas på att det löser sig sen. För det gör det ju, på något vis.

    Glöm inte att du är bäst och att du inte är ensam om att känna likadant, till och med Blondinbella har depperioder. 😉 (Som jag förövrigt tror går på extacy eller något)

    Tack för en underbar blogg!

    Kramar i massor!

  21. Hej

    Vem säger egentligen att man MÅSTE vara driven ,ambitiös och tjäna massor av pengar?
    Det passar inte alla och då ska man följa sitt eget hjärta.
    Jag äger ett eget företag och ibland tänker jag som du. OM jag hade jobbat ännu mer, kämpat på fler timmar varje kväll osv så kanske företaget skulle gå bättre och jag bli rikare.
    Men vill jag det?
    Vad offrar jag på vägen?
    Jag är STOLT över att äga företag och samtidigt ha två små barn som jag hämtar senast 16.00 på dagis. Skulle jag jobba mer så blir det på deras bekostnad. NOT!
    Jag trivs med att mitt företag ger mig tillräckligt med pengar för att jag ska leva normalt. Visst, jag hade inte tackat nej till miljoner, men jag offrar varken barn, man eller min hälsa för den saken.

    Du är dessutom ung. Andas, släpp allt och bara var. Du har tid på dig.
    Vem vet vart du är om 5 år?

    Kram Åsa

  22. Hej

    Vem säger egentligen att man MÅSTE vara driven ,ambitiös och tjäna massor av pengar?
    Det passar inte alla och då ska man följa sitt eget hjärta.
    Jag äger ett eget företag och ibland tänker jag som du. OM jag hade jobbat ännu mer, kämpat på fler timmar varje kväll osv så kanske företaget skulle gå bättre och jag bli rikare.
    Men vill jag det?
    Vad offrar jag på vägen?
    Jag är STOLT över att äga företag och samtidigt ha två små barn som jag hämtar senast 16.00 på dagis. Skulle jag jobba mer så blir det på deras bekostnad. NOT!
    Jag trivs med att mitt företag ger mig tillräckligt med pengar för att jag ska leva normalt. Visst, jag hade inte tackat nej till miljoner, men jag offrar varken barn, man eller min hälsa för den saken.

    Du är dessutom ung. Andas, släpp allt och bara var. Du har tid på dig.
    Vem vet vart du är om 5 år?

    Kram Åsa

  23. Elin, jag känner precis sådär ibland. Har varit riktigt deppig och undrat vad livet går ut på egentligen. Vi föds vi lever vi dör. Men något ska ju hända därimellan. Vissa kvällar när jag ligger i sängen börjar jag bara helt plötsligt gråta, storböla. För att jag inte heller orkar, inte orkar att jag måste ta tag i allt, att alla ställer så oerhört höga krav på mig, att ingen förstår mig riktigt. Känns som om jag är ensam i världen då, fastän jag vet att det finns många människor som älskar mig. När jag ser människor med 8000kr västar, oddmolly blusar, gucciväskor och lyxiga bilar, undrar jag vad det är som är så viktigt med status för de. Räcker det inte med att vara sig själv? Jag ser upp till dig Elin det ska du veta, tack för att DU är dig själv och har en underbar blogg. Fortsätt kämpa tjejen! I slutet av tunneln finns alltid ljus. Kram

  24. SV. Haha, insåg att kommentaren mest handlade om mig själv och det jag gått och funderat på de senaste månaderna. 🙂
    Men det är faktiskt fruktansvärt svårt att acceptera eller enkelt liv i ett samhälle där prestationer och pengar ger enormt med status.
    Man vet ju innerst inne vad som är rätt, eller rätt väg åtminstone, men pressen utifrån är stor.. Bara till att jobba med sig själv antar jag och inte försöka göra alla andra nöjda hela tiden.

  25. Jag har hört nån gång – "man bör jobba så att man inte behöver pengar". Idag bedömas man på hur mycket en tjänar, tyvärr. Frågan är hur mycket pengar behöver man verkligen för att leva lycklig?

  26. Du är inte så dum du, och jag är väldigt imponerad att du vågar skriva det här för jag tror att många tjejer där ute som känner precis likadant.
    Pengar kommer och går men lyckan, drömmar och glädje är det viktigaste man har och ironiskt så kostar ju inte dessa några pengar. Men man måste nog vara lite modig att välja bort glassiga magasin och Hollywood bling bling, och våga bestämma själv vad som som gör livet värt.
    Men om man verkligen älskar glassiga magasin och Hollywood bling bling måste man ju ta chansen här i livet att jaga den drömmen. Det ena är inte bättre än det andra.
    Tycker att du ska fortsätta att vara kreativ och så där Elin-knasig vi alla älskar ju det. Du kommer att komma långt oavsett vart du bor i Stockholm eller i ett litet hus på landet, vi lever i 2000-talet. Om ditt hjärta brinner för foto och konst så ska du absolut inte bli en affärskvinna. Och om ditt hjärta brinner för att organisera, utveckla och mäta resultat så ska du absolut inte vara en konstnär. Och om ditt hjärta brinner för båda, då ska du starta- eller jobba för ett bolag som hjälper andra med kreativa lösningar på tråkiga problem. 😉

  27. Fast du tänker egentligen helt rätt och är därmed kanske även smartare än de som jobbar häcken av sig för en karriär som företagare eller anställd. För hur det än är så får man välja om man vill ha karriär eller livskvalitet. Jag har valt livskvalitet för jag insåg att det inte tjänar något till att jobba häcken av sig. Men man kan annars välja att "jobba smart" i stället för att bara "jobba hårt". På det viset kan man ändå få en helt ok ekonomi och en massa kvalitetstid.

  28. Shit, det kunde lika gärna varit jag som skrivit detta, för det är precis så jag känner själv ibland.

    Man ser andra som hela tiden skall gör allt så bra, arbetar på 5 jobb samtidigt, tjänar massvis av pengar, tränar en massvis på gym etc och allt är jättebra. Men allt det där kan ju tyvärr få en själv att tappa all motivation.

    Jag tycker det var bra att du skrev inlägget, så att du får ut dina känslor, och får funderat på allt som har med livet att göra. Sånt behövs verkligen. Utan sånt så kommer man inte framåt, så man kan blicka framåt på vad du verkligen vill.

    Ha de fint!

  29. …och en sak till, det blir alltid så fel om man jämför sig med alla andra. Du är unik med dina viljor, drömmar och mål. Precis som alla andra är unika med sina viljor drömmar och mål. Att jämföra kan inte bli annat än som att jämföra äpplen med diskborstar eller något annat som är väldigt olika…

  30. försök att hitta balansen mellan det kreativa och det med pengar. man har bara ett liv och att hitta balnsen kan vara svårt i din ålder, jag hade samma problem. alltid något på g. Men så är livet. fortsätt vara den kreativa du är. Jag blir alltid lika faciinerad av dinna kort teckningar fantasi mm. utveckla det så kommer balansen och försök hitta nya ingångar så du inte hamnar i ett fack. testa nya vinklar. Men njut av livet det är kort.

    ps väntar på lite nya typer av kort från dig.

  31. Oj. Inser du att du just läste mina tankar? Känner väl igen den där ständiga stressen som bara får en att tappa suget. Prestationsångesten.

    Nä, nu drar jag till med en klyscha eller två. Följ ditt hjärta! Pengar är inte allt. I slutändan så är det inte det som avgör om man är lycklig eller inte. Jag vill då inte titta tillbaka på mitt liv och inse att jag slösat bort halva livet på något som inte gav mig något.

    Livet blir vad du gör det till!!

  32. Man ska inte göra saker bara för att tjäna pengar på det, det håller inte i längden, då får man bara ont i magen, och hur kul är det?

    Man ska göra saker som man brinner för och vara sig själv, må bra och ha kul. Tycker du har ett jättebra mål. Vad menar du med att man inte tjänar på det? Tjäna pengar? Eller att det ska finnas en filosofisk mening? Som sagt tror jag att den viktigaste anledningen till att man ska göra saker är att man kommer må bra av det.

    Pengar kan ge frihet, men det kan också bli en bur, göra en hemmablind och okreativ. Om man inte trivs med jobbet blir man stressad och otrevlig mot folk. Detta kommer inte rakt ur luften, det kommer från erfarenheter.

    Så var dig själv och gör det du brinner för, det är mitt tips!

  33. Sjukt bra inlägg. Känner igen mig i mycket, men mitt problem är lite att jag inte vet VAD jag vill här i livet.. :S känner lite av stressen att börja plugga innan man blir "för gammal" osv.. men Blondinbella säger ju också att man ska lyssna på magkänslan eller hur?
    Man ska egentligen bara följa den och hjärtat (Haha Lyssna till ditt hjärta med Friends… "det finns ingen annan än du som bestämmer") … skit i vad alla andra säger och tycker. 🙂 (lättare sagt än gjort dock..) DU ÄR GRYM! Vill läsa din bok 😀

  34. man ska ha kul och trivas. pengar är helt oviktigt då. magen berättar om det känns rätt, lyssna på den.

  35. Kram!
    Jag började nästan gråta. Jag känner igen mig så väl. Jag vill, men jag orkar inte. Jag kan nästan inte för att jag vet att det inte är jag och för att jag vet att jag inte kommer orka, palla och allt det där. Jag blir stressad av att inte göra något, och ännu mer stressad av allt jag måste och borde göra.

  36. Kram!
    Jag började nästan gråta. Jag känner igen mig så väl. Jag vill, men jag orkar inte. Jag kan nästan inte för att jag vet att det inte är jag och för att jag vet att jag inte kommer orka, palla och allt det där. Jag blir stressad av att inte göra något, och ännu mer stressad av allt jag måste och borde göra.

  37. Kram!
    Jag började nästan gråta. Jag känner igen mig så väl. Jag vill, men jag orkar inte. Jag kan nästan inte för att jag vet att det inte är jag och för att jag vet att jag inte kommer orka, palla och allt det där. Jag blir stressad av att inte göra något, och ännu mer stressad av allt jag måste och borde göra.

  38. Blondinbella förutsätter att det alla vill och prioriterar är att tjäna pengar. För sakens skull, typ. Eller för att "ha råd att leva", om man nu tycker att restaurangmiddagar varje dag och spontantrippar till Spanien varannan helg är livsviktigt då. Herregud. Jag vill också ha en stuga i skogen.

  39. Kloka ord Elin, kan inte annat än hålla med dig! Gå din egna väg och följ de tankar och drömmar du har – det som du mår bäst utav, så kommer allt ordna sig! Det är väl det livet handlar om, att man mår bra och trivs med sig själv och det liv man lever?

    Lycka till med allt! Vill man så kan man!

  40. Ja, jag ställer mig i ledet av dem som känner likadant. Framtid, karriär och " att bli något" snurrar ständigt runt i huvudet men jag blir inte mycket klokare av det. Och vissa bloggar som är tänkta att peppa ger bara ångest. För helt ärligt, vem orkar? Vet du, jag vill tacka dig för det här inlägget. Det får mig att känna att det är okej att inte veta. Det är okej att inte vara driven av pengar och sträva efter att jobba dygnet runt. I slutändan är det ändå man själv som ska kunna vara nöjd och se tillbaka på det man gjort, ingen annan.

    Önskar jag hade några visa ord att dra till med nu, men varken hjärna eller hjärta kommer med något smart och insiktsfullt. Man kan inte alltid vara på topp antar jag. Ta hand om dig! ♥

  41. Känner igen mig mycket i det du skriver.

    Ibland känns det som om jag sitter fast och inte kommer någon vart men att livet ändå springer i rasande fart men jag sitter utanför kaoset på något sätt och bara tittar på. Livet springer på men jag är inte riktig med.

    Det känns som alla har så mycket planer och stora mål som de är på väg att nå och jag är den enda som inte gör något "vettigt" med mitt liv. Folk frågar hela tiden "när ska du börja plugga?" "när ska du här eller det där?" Alltid något, vilket framkallar stress stress, stress

    Men jag håller med dig fullt ut, jag vill också göra något som gör mig lycklig mycket hellre än att bara se dollartecken överallt. Visst pengar kan vara en boonus men jag vill inte leva livet för att få pengar.

    Du är så inspirerande för många och du har verkligen talang för det du gör, fortsätt som du gör, jag tror du kommer komma långt!

  42. ah nej pallar inte sådana människor. och när man berättat om något man fotat "jaha, vad fick du för det då?" frågar de Först, inte hur de gick eller att de blev bra.

    som sagt tror jag de har ångest för de inte vågat.. vara fria. jag och en kompis diskuterar ständigt detta, vi går emot normen mer och mer och det är så underbart befriande. låter inte andra lägga över sin ångest på oss, det får inte du heller göra <3 är man inte redo för något/inte vill något ska man fan inte göra det heller.

    klyshigt men.. vad vi vet lever vi bara en gång.

    "Happiness is a way of travel, not a destination"

  43. Jag följde Blondinbella för något år sedan, men jag orkade inte jag heller i längden. Jag blev ruskigt stressad av att läsa om allt hon lyckas hinna med på en dag och what not.
    Det är bra att någon publicerar såna här inlägg. Får en att inse att man inte är den enda som vill njuta och som inte alltid orka kämpa på 100% för att just tjäna pengar eller nå framgång. Ibland måste man få stanna upp och njuta, som du skriver.

    Jag har gått och sökt jobb i två års tid. Det är inte enkelt. Det är skitsvårt. Ibland orkar man söka, men när man inte får något svar som helst, ja då orkar man inte. Det går i perioder.
    Då får man vara glad och njuta av de vackra dagarna som passerar och som man får ta del av, till skillnad från dem som sitter inne på ett kontor och inte kan sätta sig i solen med en glass när vädret tillåter och lockar.

    Tycker ditt inlägg var superbra, tack!
    🙂

  44. Jag säger bara en sak, bara för att sammanfatta allt bra du skrev i ditt inlägg. Man kan inte köpa lycka för pengar. Det bästa är att göra det man vill göra i livet, att sträva efter sin dröm. Tycker du borde få bo i ett stort hus utanför stan nån gång Elin, det är du värd ^^

  45. Jag känner igen mig i en hel del av det du säger, men det är nog egentligen långt ifrån att jag känner exakt som dig. Mina tankar har nog aldrig varit riktade emot att tjäna så mycket pengar som det bara går, men det är nog på senare tid som jag börjat tänka mer på pengar än vad jag någonsin gjort, nog mest eftersom min lilla låga jag hade innan vad gäller att fotografera fjuttades på till en stor brasa. Så det var väl i samma veva som det skedde som jag började inse att pengar kanske var något man borde tänka på trots allt. Och jag gjorde nog det också redan då jag bestämde mig för ganska precis fyra år sedan att bli bättre på att rita än vad jag var då.. För då såg jag mer än bara vanliga blyerts pennor, då började jag ägna mig åt att titta på alla konstmaterial som finns där ute. Så då gick väl den första klockan om att världen är till för att alla måste ägna sig åt pengar igång…
    Men ja… Kort och gott är jag nog feg eller vad man ska säga det som. Eller jävligt evnis vore kanske ännu bättre. Jag har lovat mig själv sedan den där tanken om att pengar är viktigt började dyka upp i mitt huvud om att jag aldrig skulle låta det "förstöra mig". Jag vill helt enkelt bara ha ett normalt jobb med en lön som räcker till att man ska kunna leva varje månad och inte mer än så. För jag vill inte släppa allt jag älskar att göra för att jobba jobba jobba jobba för att tjäna överdrivet mycket pengar varje månad månad. Helt ärligt så skulle jag aldrig klara av det. Visst, att jobba jobba jobba skulle jag nog klara av i längden, eftersom jag oftast inte har några problem att fortsätta även fast jag redan är slutkörd, det tvingas jag nästan bokstavligt göra varje vecka redan nu för att klara av skolan. Däremot vägrar jag göra det, att jobba hela tiden så mycket det går alltså, för om jag skulle göra det så skulle jag inte ha tid till något annat. De största delarna av det som är mig skulle gå förlorade, jag skulle inte vara någon, bara en skugga av det jag en gång var. Och då skulle jag stå där med så överdrivet mycket pengar och inte ha något att lägga dem på så allt det där jobbet var i onödan.
    Det är i mina ögon så bra mycket bättre att bara ha något jobb som man gillar och får en lön som räcker till det man behöver ha pengarna till, och att då på samma gång vara någon, att ha saker som man ägnar sig åt då man inte jobbar. Man har ju liksom rätt till att roa sig hur mycket som helst med saker man gillar att göra.

    Och för den delen så tror jag att världen rent ut sagt skulle vara hemsk om alla bara jobbade och jobbade hela tiden och inte gjorde något annat… Det känns som att ingen skulle vara någon då, att ingen skulle ha någon egen personlighet. Och personligen skulle jag få panik i en sådan värld, eftersom jag aldrig velat vara som någon annan och alltid varit som jag själv vill vara oavsett vad andra gapat ur sig till mig. Att jobba lagom och att vara någon, är vad jag har bestämt mig att jag vill leva efter.

  46. Inte för att det är skönt att läsa att du är vilsen du med.. Men tack ändå för att du skriver det. Det är skönt att veta att man inte är ensam. Kram!

  47. Elin. Jag förstår dig. Det är ibland svårt att skilja på vad man verkligen vill, och vad man vill för att; man borde, det är coolt, det är "creddigt", man kan tjäna mycket pengar på det, det är en karriär osv. osv…. Det är inte alltid det som är mest "creddigt" är det som man verkligen vill. Det som är ens passion. Det är lite som man brukar säga "att det är resan som är målet". Vill du göra det du vill för att det är "görandet" eller resultatet som är det viktigt?

    Själv är jag lite av samma vägval, har pluggat klart mina fem år på universitet, kommer har en rätt creddig utbildning som kan ge välbetalda jobb. Grejjen är att det är inte det välbetalda jobbet jag strävar efter. Det är inte min passion. Det är svårt att motstå frestelsen att bara tänka på pengar och status. Jag hoppas jag är stark nog att fullfölja min plan och uppfylla det som egentligen är mina mål.

    Kram

  48. För det första; du är inte ensam!
    För det andra; hur kan du inte tycka att du är ambiös? Du håller på med konst, du skriver en bok, du jobbar, du fotograferar. Låt inte andra bestämma vad som är ambiöst, i mina ögon är du en riktig ambiös tösabit! Och snälla, skit i Blondinbella, hon är för pengakåt för sitt eget bästa.
    Ps; you rock, keep on rockin'
    Love.

  49. Kommentaren ang blondinbella känns lite fel. Jag tycker att hon försöker peppa och inspirera tjejer och att hon inte alls försöker få tjejer att må dåligt. Inte alls. Att hon pratar om pengar får folk att reagera lite ibland, men jag tycker att det är ett val. Man väljer själv vad man prioriterar i andra ord. Vissa stormtrivs med att bli ambitiös och driven, andra inte.

    Jag själv valde för många år sen att följa mina drömmar och jag var inte ens säkert vad jag skulle göra! Men jag strävde efter att utveckla min kompetens i vissa områden. Det har inte lönat sig särskilt mycket än men jag absolut inte reagera på folk som vet vad de vill göra och når stor framgång väldigt tidigt i livet. Tvärtom. Jag blir inspirerad om de och fortsätter kämpa mot mållinjen.

    Jag hoppas att du kan göra likadant utan att jämföra dig själv och ditt liv med andra personer!

    Jag tycker om din blogg för att du känns som en männika som lever det livet som du vill leva som en konstnär. Fortsätt bara. Dåliga känslor kommer inifrån. Strunt i vad andra göra och fortsätt utveckla som en konsnär och männika. Det är kanske nånting som man måste kämpa med hela livet! Men tänk hur duktig du kommer att bli! Tänk på alla som har visat oss vägen… DeVinci, Michelangelo, Händel, Beethoven, Shakespeare, även Carl Larsson. Alla kämpade genom livet och blomstrade som aldrig förr lite senare i livet. Tänk på förebilder som du trivs med! Du klarar det! Samla din kraft när det behövs och ta hand om det själv. Du är värd ett glädjefyllt och underbart liv!!!

  50. Jag vill bara säga tack. Du är en pärla, Elin.

    Fick mig just att inse att leva livet lagom, det gör jag bäst. Och det gör mig lyckligast. Drömmar betyder inte pengar.
    En dag har jag också ett hus utanför all stress och press i detta samhälle.

  51. Har du funderat på om du är deprimerad? Tyvärr är det sådant stigma kring det.
    Maken var såhär. Bara bläh. Han jobbade på ett jobb han inte trivdes med och allt kändes bläh. Allt som måste göras i vardagen kändes som ett oöverstigligt berg för honom. Han var lättirriterad också.

    Så en dag snubblade jag över tio frågor för att se om man är deprimerad. Jag visade dem för honom och var lite orolig att han skulle bli arg att jag ens kunde tänka tanken att han var deprimerad.
    Han tittade och sade att: "Ja, nästan alla de där stämmer in på mig."

    Sen dess har han fått hjälp och båda våra liv är mycket bättre. Han är gladare, att städa undan efter middagen är inte längre en syssla från helvetet utan något som går snabbt, typ 5 minuter.
    Så "lyckopiller" fungerar, och det är synd att det är ett sådant stigma kring just sånt här…

    Nu har vi sålt vårt hus och ska ge oss ut på ett stort äventyr, nämligen bila runt med husvagn i USA i några år, så länge vi tycker det är kul.
    Vi har kommit till insikt att pengar är bara pengar och gör ingen lycklig. Hellre göra något vi båda trivs med och tjäna lite mindre än att jobba med något man hatar för att kunna leva det där "eftertraktade" livet.

  52. Ta vara på dig själv och följ ditt hjärta. Om man tjänar pengar, vill man bara ha mer. Man blir aldrig nöjd. Njut av det du har nu! 🙂

  53. Väldigt väl talat. Sällan man läser nått så välformulerat och det behövs som motvikt till alla "högprestationsbloggar" jag tror att 80% av läsarna egentligen bara får prestationsångest att läsa dem.

  54. *
    *
    *
    DAVID: tack ska du ha för peppen 🙂 det jag skrev pm blondinbella har inget med henne som person att göra. Jag är mycket medveten om att hon menar väl, men det slår fel på mig eftersom jag vill vara lika driven som hon men inte är det. 🙂
    *
    *
    *

  55. Jag tror att just det du skriver om är något som ligger och stressar många unga tjejer idag. Fler och fler drabbas av ångest och depression än förr, och varför? Man hör hur de som mår dåligt säger att de inte klarar pressen och de känner sig stressade/dåliga/oambitiösa och självförtroendet vacklar.
    Jag tror det beror mycket på den press och stress vi faktiskt har från omvärlden och oss själv på att vara det mesta och bästa vi kan vara, i skolan ska man ha bäst betyg så man kan ta sig någonstans sedan, sen ska man jobba helst 17 jobb samtidigt och investera pengarna. Men det som verkligen ligger till grunden för ångesten är vetskapen om att bara DU kan ta dig dit du vill, du har ingen annan att skylla om du inte blir framgångsrik och allt du kan vara. Tränad/solbränd/smal/rik/framgångsrik… Ångesten och det dåliga självförtroendet grundar sig på att det är du själv som inte orkar jobba hårt nog för att ta dig dit du "borde" i livet.

  56. Jag har släppt tanken med prestation, att bli något.
    Man är unik och underbar precis som man är. Varför kämpa för att "bli" något.
    Jag försöker ta mig ur "ekorrhjulet" som bara snurrar snabbare och snabbare. Jag vill inte vara en del av det längre.
    Jag och min familj lever på landet, i ett 100 årigt hus och en stor trädgård. Vi har hästar, ett par kor och några grisar.
    På våren plöjer vi åkrarna med hjälp av hästarna. Folk tycker vi är tokiga som använder oss av hästarna när vi skulle kunna göra samma arbete med en traktor på mindre än halva tiden.
    Men för oss är det livskvalitet. Visst det är jobbigt och det tar lite tid men samtidigt umgås vi med varandra, med djuren och med naturen. (och vi slipper gå på gym)Vi hör fåglarna kvittra och ser hur jorden arbetas fram och tillslut kan vi på hösten skörda vårat eget hö. Att sträva efter att så långt som möjligt vara självförsörjande har fått mig att få ro i sinnet.
    Det är kanske inget man tjänar stora pengar på men jag sitter nog hellre på åldern höst och ser tillbaka på alla fina stunder med familj och vänner i stället för att INTE minnas när mina barn lärde sig gå, lärde sig cyckla, när dottern kom hem och var olyckligt kär bara för att man under dessa underbara stunder i stället tillbringat sin tid på arbetet i strävan att tjäna storkovan och att "bli något". Jag är något, jag är mig själv, jag är mina barns mor och jag är min mans kära hustru. Det räcker för mig…Tack underbara du.

  57. Jag känner igen mig ganska väl i din text, för jag orkar inte heller. Men anledningen till att jag inte orkar, eller kanske vågar, satsa, är för rädslan att misslyckas. Jag vet att det är så jävla korkat för man måste ju våga för att lyckas, men inom foto är jag så jävla känslig, och så jävla rädd om passionen. Jag älskar foto, men min gräns mellan passion och tristess är så otroligt fin, och jag är rädd att om jag satsar så kommer jag ge mig in på saker jag inte vill göra, kanske bara för att lyckas till en början, och då kan jag förlora passionen.

    Och det här med att vara driven. Jag var driven en gång i tiden. För bara några månader sedan. Jag har alltid haft storslagna planer om att leva livet efter studenten. Nu står jag här, 2 månader från det ögonblicket och vill inget hellre än att flytta hem till mamma och träna hund i ett år. Men jag tror att det är som övriga samhället, normstyrt. Det finns någonting "bra" i att vara entreprenör, driven och tjäna pengar som von Anka. DÅ har man lyckats med livet. Medans dom som är nöjda i sitt lilla hus på landet, med sina penslar, sin poesi, sina hundar eller whatever, dom har "misslyckats", för deras liv är inte lika spännande? Människor som blondinbella vill driva och inspirera, men istället hjälper dom bara till att sätta mer press på unge tjejer. För nu ska vi inte bara vara snygga och smala, vi ska kunna spara pengar i fonder och starta miljonföretag också..

    Tack för en underbar blogg Elin. Jag hoppas att jag får chansen att träffa dig någon gång, det vore så otroligt kul!

  58. Pengar skapar inte lycka det får man göra själv.

    Jag hatar pengar, att handskas med pengar och att hela livet går ut på att skaffa pengar. Jag hatar egentligen hela konceptet att man ska gå i skolan, jobba tills man blir pensionär och sen vara relativt fattig som pensionär för de flesta klarar inte att spara tusenlappar varje månad.

    Jag vill bara ligga på en äng, men vattnet brusande bredvid mig med kameran i handen. Men tyvärr funkar ju inte det. Jag håller med den som säger att du kan bli riktigt stor, för du är otroligt duktig på det du gör. Eller allt du rör i verkar bli vackert.

    Men framgång och pengar är inte allt. Finns ju många kreativa arbeten som kanske skulle passa dig som samtidigt ger dig tid att hålla på med de kreativa du älskar på fritiden.

    Jag satt i början av året och tänkte på min framtid, vakna, jobba, sova. Höll på att bli deprimerad. Därför bestämde jag mig för att starta eget. Jag är en duktig fotograf, men var helt "oförberedd". Kan inte bokföring osv, men jag var tvungen att kasta mig ut utan bromsar och bara chansa. Annars visste jag att jag alltid skulle ångra mig. Jag är ingen vanlig 7-16 tjej. Jag måste styra själv annars mår jag dåligt. '

    Oj vad långt detta blev,, var att jag kände igen mig bara.

  59. Väldigt bra och träffande inlägg! Vet precis vad du menar, men jag har börjat inse att för att göra alölt det där man vill (för mig: resa, njuta, äta, skapa) så krävs en viss summa pengar. Det suger självklart, men är ändå sant.

    Grymt jobbigt när man får dessa känslor och bara blir handlingsförlamad, jag vet varken ut eller in då.

    pepp

  60. Tack själv Elin! Du peppar mig! 🙂

    Jag förstår vad du menar och förstår att det har inget med blondinbella att göra. Jag tyckte inte det heller men jag lyckades inte skriva så tydligt. Förlåt!

    Jag tycker att du känns som en driven tjej men att din drivkraft är mer som en stark, harmonisk och tyst (och glödande) passion som präglar allt som du gör och säger. Det är helt underbart tycker jag!

    Jag tycker att folk ser din innre och yttre skönhet och stannar kvar här på bloggen så att de kan uppleva vad du delar med dina läsare. Det är framgången som man ska sträva efter och du har redan lyckats!

    Folk idag inte sällen lider av "överprestationsångst". Man når så många mål tidigt i livet att det känns ibland att man är en båt utan rodder. I såna stunder är det kanske att bara njuta av vad man har redan lyckats med. Det är svårt för mig att förklara vad jag menar. Men tänk så här. Om man åker i en båt och man måste stanna, då tycker man att det är en katastrof. Men när folk är ut och segla, stannar man oftast nånstans och då tycker folk att det är det bästa som finns. Det handlar bara om perspektiv.

    Fortsätt bara! DU har så mycket att vara stolt över! Jag älskar den här bloggen och teman och den där gullig tecknad figur högst upp! 🙂
    Du är så skicklig och begåvad med en kamera att jag knapp vågar ta bilder nuförtiden! 😉

    Ta hand om dig själv!

  61. Känns som om du skriver exakt vad jag känner om livet. Helt fantastiskt hur du kan sätta ord på vad så många andra känner men inte kan formulera!
    Kramar!

  62. Det kliade i min fingrar för mycket för att jag inte skulle lämna en kommentar. Det där inlägget gick rakt in i mitt hjärta faktiskt. Vet inte varför jag blev så berörd, men det kändes liksom helt äkta. Som du skriver, det kom från hjärtat.

    Jag känner precis samma sak. Jag har en ständig ångest som ligger därbak och gnager tillsammans med en lite miniatyr av mig själv som säger att jag måste bli något stort. Det är inte lätt att bli av med den där miniatyren, men det är heller inte lätt att bli något stort. Så tack för dina ord, det gav mig en ny insikt och förhoppningsvis ny energi till att bekämpa den där ångesten och kompromissa med miniatyren 😉

  63. Jag förstår precis vad du menar. Stressen av att bli något, göra något av sitt liv är stor. Pressen av att man alltid ska lyckas och presentera är inte så liten.
    Det är svårt att undvika allt det där för man får ju hela tiden det kastat över sig. Du har skrivit från hjärtat och lyckas sätta ord på känslan, vill bara uppmärksamma det 🙂
    Jag tycker att du leva ditt liv som du vill ha det. Låter lätt men man får försöka. Du är en fantastisk människa full av kreativitet, använd det!

    När jag var på en intervju en gång sa personen i fråga. "Var inte rädd för att satsa på det du gillar"

  64. Superbra att du inte är låst på att tjäna pengar utan att leva för det du brinner för.
    Många har ifrågasatt varför jag nu under graviditeten (och mammeledigheten) kan tänka mig att fota gratis bara för att fota…
    Men pengarna är inte det som driver mig utan för att jag älskar att fotografera! Inget annat spelar någon roll!

    Är så glad att det finns såna som du som itne hakar upp sig på pengar, det är verkligen inte allt här i världen 🙂

    Ha en underbar fredag nu!

  65. Jag hade egentligen tänkt skriva någonting långt, och bra men det är så många andra som redan gjort det. I alla fall, jag läste det du skrev och jag känner igen mig otroligt mycket i det. Även jag antagligen är ännu mindre driven och på än du.. Men här står jag också utan jobb (eller pengar). Även om det verkligen inte är allt i livet, eller det jag brinner för så märks det så tydligt när man inte har det. Och du är ambitiös. Det märks på allt du gör, dina fotografier, det du skriver, dina teckningar. Ibland önskar jag att jag var mer som du.

    Ps/ Within Temptation är bra på väldigt många sätt men grubblandet kan bli jobbigt om man lyssnar på dom i för långa perioder.

  66. Jag är bara femton, men jag tycker att det var ett jätte fint inlägg, jag också. Jag är för det mesta rätt så orolig inför framtiden, men det här inlägget och alla kommentarer lugnade ned mig lite faktiskt…

    Ville bara säga det. (:

  67. Vad bra Elin! Tack du! Det är helt underbart att kunna diskutera livet med dig! Ser fram emot att surfa in här framöver! Ha en jätte fin och mysig helg!

  68. Jag känner igen mig i det du skriver.

    När man har intressen som man är bra på, vill man självklart fördjupa sig i dem. Men det är svårt att få tiden att räcka till. Då kommer tankarna om försörjning på sitt intresse. Nackdelen är då att det plötsligt blir en annan typ av press på prestationen..

    Jag har själv en talang inom måleri och foto. Men de som har betydligt mer tid för för fördjupning springer lätt förbi. Jag orkar inte sitta och leka i Photoshop, lägga ut mina bilder på olika sajter, försöka locka folk till att se mina alster.

    Varför behöver man bekräftelse från andra? Det är jakten på bekräftelsen som tar tid.

    Jag tycker däremot att du hinner med oerhört mycket när det kommer till foto och konst. Men som "betalning" offrar du träning, kost och kanske även tid med din pojkvän.

    Det viktiga är att du mår bra av vad du gör. Så länge du går runt ekonomiskt och har ett bra jobb för övrigt (som dessutom är fotorelaterat), varför denna press och strävan för mer? Låt glädjen av ditt intresse utveckla dig.

  69. Jag föreslår att du läser dessa blogginlägg som hjälpt mig mycket när jag varit inne på samma tankebanor som dig:

    http://www.underbaraclara.nu/188404/2011/01/07/om-einstein-brytt-sig-om-frisyren/

    http://www.underbaraclara.nu/185694/2010/10/20/185694/

    http://www.underbaraclara.nu/169450/2010/04/27/kor-bara-kor/

    http://www.underbaraclara.nu/168127/2010/02/21/all-skillnad-i-varlden/

    …och så vidare. Finns måånga bra inlägg som ger lite perspektiv till bloggar som blondinbella, kolla bakåt i arkivet! 🙂

  70. Håller helt med dig. Meningen med livet är att vara lycklig. Visst, om pengar är det enda som krävs för att vara lycklig för vissa, förstår jag varför det är det enda de tänker på. Men själv försöker jag fokusera på vad som gör MIG lycklig, inte alla andra.
    Gillar din blogg!

  71. Har följt din blogg ett par år nu, men detta blir det första jag skriver. Tack för alla dina bilder, alla sagolika teckningar och vackra texter, och all inspiration de ger. Det känns alltid bra att gå in på din blogg, för du verkar vara en härlig människa 🙂

    Jag tror att så länge man tycker om det man gör och har kvar glöden man känner för det så kommer allting att ordna sig. För vad är egentligen det viktigaste i livet, om inte att njuta av det? Varför göra något som man inte känner för bara för att… ja, vad egentligen? Många människor "blir" nog "något" fastän de inte är ambitiösa, bara att det i så fall kanske tar lite längre tid. Men vad gör det egentligen? För så länge man är lycklig har man ju tid att vara lycklig lite till.

  72. Åh, jag tror att många känner igen sig i den här texten! Men HUR kan du inte tycka att du är ambitiös? Du är himla duktig på att teckna, du är duktig på att skriva, du är duktig på att fota och så har du en av Sveriges största bloggar! Bara en liten reminder. 🙂

  73. Du är inte ensam. Jag försöker komma på vad jag vill med livet men jag har absolut ingen aning. Och så kommer det en sån där hyperaktiv männsika med tusen ideér och har jättemycket saker kring sej. Det gör mej så frustrerad, för jag orkar inte vara sådär hyperaktiv.

  74. Mhm, känner igen mig. Jag vet liksom inte vad jag borde och vad jag egentligen vill och vad jag ska och vad jag måste. Fast egentligen vet jag vad jag vill, men jag vet inte hur jag ska komma dit, för jag har kommit fram till att det inte bara är att gå raka vägen dit. Antagligen måste jag ta en lång omväg för att komma i närheten av dit jag vill, men jag vet ändå inte vart jag ska gå för att komma rätt.

    Ibland är det enda jag har en utgångspunkt och ett mål uppbyggt av drömmar. Däremellan är det en enda röra, och jag har ingen aning om vad den där röran består av.

    Egentligen vill jag också bo i ett stort trähus utanför stan. Fast jag vill bo långt utanför stan. Milvis. Och så vill jag ha en stor trädgård med massvis med blommor och ett stort grönsaksland som jag kan ta hand om hela sommaren och det ska vara massor av färger och fina vyer och alldeles, alldeles tyst som när på fåglarnas kvitter.

    Fast inte vet jag hur jag ska kunna komma dit. För jag är ju här nu. Och vad krävs det för att komma dit? Och även om jag lyckas komma dit, vad krävs det för att det ska bli som jag har drömt om? Vad behöver jag göra i dag? Vad kan jag göra i dag? Spelar det någon roll vad jag gör nu? Vad ska jag i sådana fall göra?

    Dessutom känner jag mig inte nog ambitiös för någonting, och så tänker jag att fortsätter jag såhär, så kommer jag inte att komma någonvart. Och så blir jag irriterad på mig själv för att jag tycker att jag är så oambitiös, och så känner jag mig ännu mer oambitiös för att jag har lagt märke till hur oambitiös jag är. Jag tycker dock att du är ambitiös, för du gör i alla fall något. Det enda jag verkar göra, är att drömma om att bli ambitiös en dag. Jag tänker att i sommar, då ska jag bli ambitiös, och det om något är ju hur oambitiöst som helst.

    Just nu står jag inför valet att välja till universitet/högskolan. Jag har en vecka på mig, men innerst inne vet jag inte vad jag vill, för det enda jag vill är ju egentligen att bo i det där huset på landet och ha tid och vara glad.

  75. Du har kommit så mycket längre än de flesta. Du utnyttjar din framgångsrika blogg på allra bästa sätt med detta inlägg. Du är bra, du är fin. Fortsätt bara såhär,så som känns rätt. Du berör mig och många andra just för att du är så genuin och naken på ett sätt. Önskar dig all lycka. Det fick mina ögon att tåras lite när du skrev om drömmen, huset utanför stan.

  76. Jag känner verkligen igen mig! Jag känner mig superstressad över att folk vill att jag ska göra det ena och det andra, de dem tror skulle passa mig. Fast till skillnad från dig vill jag ha ett "enkelt" vanligt jobb som inte tar upp allt för mkt av min tid för att sen spendera min fritid att göra det jag älskar, olika kreativa saker, konserter m.m ett enkelt, fint liv.

  77. Elin!

    Jag förstår precis vad du menar. Och i ditt fall, så skulle jag faktiskt ge mig ut och försöka mig på att göra båda delarna. Testa att göra fräcka saker, vara i Stockholm, mingla, måla, fota, vara glad och ambitiös. Men inte med tanken att tjäna pengar, utan med tanken att testa någonting man inte provat på. Du vet redan att du är lycklig på ditt sätt, då har du chansen att vidga dina vyer. Inte för att bli känd, utan för att komma hem till ditt lugna lyckliga hem och vara en erfarenhet rikare. Inte för att du måste, utan för att du är nyfiken och levnadsglad.

    Du kanske inte ens läser den här kommentaren, men jag kände verkligen för att skriva den. <3

  78. jag kan också bli helt jättestressad av att läsa sådant där och se den ena lyckas med än det ena än det andra hela tiden och tjäna pengar och kunna unna sig massor av lyx…än mer stressad blir jag att se att dessa männiksor ofta är så mycket yngre än mig själv..Och jag tycker du kommit långt Elin och lyckats med massor…när jag var i din ålder ..jösses.

  79. jag kan också bli helt jättestressad av att läsa sådant där och se den ena lyckas med än det ena än det andra hela tiden och tjäna pengar och kunna unna sig massor av lyx…än mer stressad blir jag att se att dessa männiksor ofta är så mycket yngre än mig själv..Och jag tycker du kommit långt Elin och lyckats med massor…när jag var i din ålder ..jösses.

  80. jag kan också bli helt jättestressad av att läsa sådant där och se den ena lyckas med än det ena än det andra hela tiden och tjäna pengar och kunna unna sig massor av lyx…än mer stressad blir jag att se att dessa männiksor ofta är så mycket yngre än mig själv..Och jag tycker du kommit långt Elin och lyckats med massor…när jag var i din ålder ..jösses.

  81. Skitbra skrivet. Jag känner exakt likadant! Så skönt med en bloggare som vågar skriva såhär. Det känns som att många bloggare bara är så himla ambitiösa och har miljoner på banken och jobbar hela tiden. Jag orkar inte heller det. Jag vill också bo i ett hus på landet där jag kan måla tavlor och skriva barnböcker.

  82. fyfan, det här inlägget är så mitt i prick hur jag känner fast tvärt om. jag slits helt infernaliskt mellan att satsa på framgång och bli rik eller helt satsa på kreativitet, harmoni och någon obetald musikkarriär. tror det lutar mer åt att satsa på framgången, men vet att jag kommer förlora allt det andra i farten. vet inte vad som är värst. fattig men kreativt lycklig eller rik med no time left over för att hinna göra sånt man egentligen brinner för.
    knepig värld vi lever i. hade det inte varit underbart om man kunde bli framgångsrik på sin passion?

  83. Jag säger bara – Word! I detta stressiga samhälle som vi lever i är det inte konstigt att man, precis som du, känner sig stressad av alla måsten här i livet. Jag känner mig ofta otillräcklig på jobbet, hinner knappt med alla ”måsten” och annat hemma och då kan jag bara glömma att få någon tid för bara mig själv. Det finns liksom inte på kartan… man kan bara inte hinna med allt…

    Jag tror att var och varannan "svensson" känner precis som du och jag, men du vågar åtminstone dra i handbromsen och säga att du fått nog. Man ska inte jämföra sig med andra utan inspireras av varandra. Man måste inte jobba lika mycket som andra, utan själv hitta den rätta vägen i livet.

    Som lärare får jag ofta stötta elever som mår dåligt och som inte orkar prestera. De jämför sig ofta med andra och de behöver någon som finns där för dem och som bara lyssnar på dem. Någon som säger till dem att man inte behöver vara bäst på allt – alla är vi unika individer och bra på olika saker och att man måste se utifrån det man själv presterat. Man måste bara hitta det man trivs med och det man tycker om att göra här i livet – ett syfte helt enkelt.

    Jag har under flera år följt din blogg och tycker att du är jätteduktig på det du gör. Jämför dig inte med andra utan gå din egen väg! Kul för andra om de vill jobba ihjäl sig och bli rika, men om man själv känner att annat är viktigare i livet – varför egentligen bry sig? Kul för dem, men det viktigaste är att du själv känner att ens liv är meningsfullt och att man fyller sitt liv med saker som gör en glad. Kom ihåg att pengar är inte allt – kärlek är viktigare!

    Varma hälsningar från en före detta Jönköpingstjej!

  84. Jag känner precis som du! Jag får ofta höra att jag är så otroligt begåvad och duktig, och att jag kan om jag bara vill, men nej jag pallar helt enkelt inte och jag förstår inte hur folk alltjämt orkar pressa mig. Speciellt skolan och föräldrarna. Jag vill exakt som du ha ett liv där jag får skapa, uttrycka mig själv och känna mig fri, skita i pengarna liksom. Framgång är INTE allt! Jag tycker att det målet verkar väldigt tomt för mig.

    Blondinbella eller liknande framgångsmonster kan inte säga vad vi ska göra för att känna oss lyckliga. Lyssna på eget hjärta är vad man ska göra, för det är det enda rätta!

  85. Oj vad bra skrivet! Framgång är inte pengar, framgång är lycka och att leva ett bra liv som man själv är nöjd med, vad det än innebär!

  86. Vilken fin post! Jag känner igen mig – och många andra också. :0)
    Tack för att du delar med dig av hur du känner! Jag blir också enormt stressad av att leva upp till andras förväntningar (speciellt eftersom jag brukar vara driven och ambitiös, men nu känner att jag inte orkar eller egentligen ens vill längre). Det är svårt att stå emot förväntningar. Jag tycker också att det är svårt att veta vad man verkligen vill!

    Jag tycker att du ska vara stolt över det du gör, din blogg och dina fotografier är fantastiska – och jag tror att du är på väg åt rätt håll – vad är det för poäng med att ha en massa pengar om man inte mår bra? (Och världen inte mår bra heller – vi förstör ju hela världen med överkonsumtion) Jag tror att alla skulle må bättre av sex timmars arbetsdag! Då skulle man kunna göra bra ifrån sig på jobbet och ändå ha mer tid över till att göra vad man vill. (Och fler människor skulle få jobb) Men det verkar ju tyvärr som om samhället är på väg åt precis motsatt håll.
    Vi får alla göra uppror och bo i små hus på landet! Och gå barfota i gräset oftare :0)

    Kram på dig! Lycka till med dina funderingar och beslut.

  87. Tack för ditt inlägg! Jag tror att många kan känna igen sig i det du skriver! Det är viktigt att tänka på vad som är rätt för en själv, tror jag!

    Det finns en jättefin bok som heter Livsfilosofi, skriven av Arne Naess, där han skriver mycket om engagemang och glöd och hur viktigt det är att ta sina känslor på allvar och hitta saker som man kan brinna för. Den är lättläst och var väldigt inspirerande för mig när jag först läste den!

    /L

  88. Ännu en gång har du skrivit ett sånt där inlägg som träffar en rakt i hjärtat, sätter ord på alla känslor som flödar genom mig. Jag sitter och nickar och håller med i allt, du har åter igen lyckats sätta ord på det jag inte klarade av.
    Kram

  89. Jag får en känsla av att man lätt lurar sig själv.. att får man inte omedelbart betalt för det man gör så är det inget som kan kallas ambitiöst. Det är så fel, fel fel. Det är inte lönespecen som avgör sånt. Tyvärr så råder det extrem pengahysteri, vem tjänar mest, vem har råd med dyraste prylarna osv.

    Jaha, fine… Men sen då? Vad vore dessa personer utan pengarna och de dyra sakerna?
    Säg att man sätter sig och fikar med någon av dessa personer och kommer in på ämnet "hobby och passion, och vad är din dolda talang".
    Det vore väldigt intressant att få höra vad de här människorna kommer svara. KAN de ens svara?

    Det är så himla vilseledande och det är så lätt att man blir distraherad av detta.

    Som någon annan nämnde.. Du känns visst som en väldigt duktig och ambitiös tjej. Du skriver, tecknar och fotar och är superduktig på det du gör. Fortsätt göra det du känner för och MÅR BRA av. Så länge man tar vara på allt som man tycker är barnsligt kul – så kommer ändå det där drivet automatiskt, det gäller att inte tänka så mycket på det. Att ha kul är verkligen regel nummer ett, hur cheesy det än låter.
    Och inte jämföra sig med andra.

    Jag är jag och inte någon av de andra. Jag känner när jag själv behöver ta ett steg tillbaka ibland och bara vara en stund, så man kan samla sig och hitta tillbaka till sig själv igen. Och det är HELT OK att få ha det så, och låta det ta sin lilla tid.

    Jag kan erkänna att jag är galen from time to time, vissa perioder jobbar jag verkligen häcken av mig. Men det är inte alls för att jag vill bli materiellt rik… Snarare rik på kvailtétstid. Jag har upptäckt att efter ett tag så spelar pengar ingen större roll. Jag kan ta en slavlön bara jag får göra något som jag verkligen, verkligen älskar och som får mig och kanske andra att le och må bra. Tillslut så tänker och andas jag min hobby dygnet runt, för har man kul så rusar timmarna förbi.

    Alla förtjänar att ha det så.
    För med tiden så kommer det automatiskt att bli bättre ändå, och plötsligt sitter du där barfota i gräset utanför din fina stuga och kommer knappt ihåg hur du hamnade där.
    Du vet bara att du har haft jävligt roligt på vägen och känner hur det kliar i fingrarna, för det står ju massor med roliga projekt i ateljén/studion som du ska sätta tänderna i senare ikväll 🙂

    Kram, nu vart det lite långt.
    Men jag känner verkligen att såna här frågor är viktiga. Det finns så många som har upplevt samma sak, även jag.

  90. Jag känner igen mig i mycket. Ang blondinbella, skippa henne. Jag läser inte hennes blogg då jag alltid blir stressad. Jag lever hellre mitt liv med familjen än att tjäna multum. Självklart har jag ett intresse inom företagande men jag tar det på min nivå. Hädanefter tar jag bara de uppdrag som jag har tid med. Någon kölista fungerar inte hos mig.. Man får anpassa allting till vad "jag" vill, vad jag har tid och lust med. Det blir så mycket bättre resultat!

    När jag blir pressad ryggar jag bara tillbaka. Låt tiden visa hur du vill göra. Vad mår du bäst av, vad får dig att vara lycklig och hur? Strunta i alla andra.

    Idag bor jag i radhus med sambo och hundar. Jag lägger ner mycket tid på hundlivet + intressen o det är så jag vill ha det. Jag njuter ute på vår trädgård. Jag behöver inte springa ute på krogen men jag kan aldrig påstå att jag inte är en partytjej. Det är skitroligt att umgås med vänner o rocka loss. Våga släppa taget.

  91. Fantastiskt bra skrivet, lika fantastisk som du är fotograf, som dina bilder, som dina teckningar och som du är som person Elin!

  92. Du är så fantastisk!! Jag förstår inte hur du kan må dåligt av det du gör för du har kommit så mycket längre än så många andra! Du borde verkligen inte känna att du på något sätt påverkas av vad alla överambitösa människor säger. Det är det vi gör som spelar roll i livet, vissa väljer framgång andra väljer konst och många väljer kärlek. Jag tycker det är otroligt modigt av dig att skriva ut detta på bloggen och jag hoppas att du inser att många får ett mycket bättre intryck av dig. Det är inte många som vågar visa sig svaa ibland. Va fan Blondinbella skulle inte ha råd att visa sig svag!! Du har fått många att inse att de inte är ensamma, tack så mycket!! Du är en underbar, jävligt snygg tjej som kommer komma långt, om det är inom jobbet eller konsten bestämmer du till 100% !! Kram!

  93. Fy in i helvete vad jag känner igen mig!
    Men jag har inte ens orken att skriva ett ordentligt svar, så ja. Du får en svordom och som kompensation också en kram och ett tack för en bäst blogg!

  94. förstår dig verkligen! Jag känner precis likadant.

    som Tim vantol sjunger i en låt, "what´s the worth of money when it´s never enugh"

  95. Åh, jag förstår dig precis. Pengar är stress ordagrant. Ju mer pengar man har desto mer kan man hitta på. Man jämför sig alltid med andra som har lite mer kosing i fickan än vad du själv har. Jag blir superstressad och ledsen av sånt. MEN sen försöker jag tänka att jag har det bra som jag har det. Man Måste inte göra allt som alla andra i ens egen ålder gör. Speciellt när det kommer till att RESA och upptäcka världen. Jag kan bli avundsjuk på de som har råd till att resa runt. Men samtidigt känner jag inget som helst sug i att åka till Norge och jobba arslet av mig där för att kunna resa.
    Jag känner faktiskt som du. Ett fint hus på landet i lugn och ro. Du hinner utbilda dig, jobba och resa SENARE i livet. Allt behöver inte ske när man är i 20-års åldern. Ta tillvara på det du har nu, din kreativitet och skaparlust. Visst trivs du på jobbet du har nu? Fine, jobba kvar där, stressa inte över annat, jämför inte med andra och var nöjd över det du gör just nu.

    Jösses, det var nog inte meningen att jag skulle skriva såhär mycket och jag orkar inte läsa igenom det men jag hoppas att mina tankar och funderingar snuddar vid dina "bekymmer".
    NJUT AV LIVET DU LEVER NU! 🙂

  96. Den enda som vet vad som är rätt för dig, det är du. Pengar är inte allt här i livet. Självklart skulle alla vilja ha mycket pengar, men vad är det värt om det ändå bara bidrar till olycka? Du ska göra det som gör just dig olycklig. Blondinbella pressar mycket och jag är inte särskilt förtjust i henne och hennes sätt, men hon har sagt en sak som är bra – "jag kan inte tävla med andra. Jag kan inte tävla om vem som är bäst, har mest pengar, snyggast, tränar mest, är mest ambitiös, etc. för då förlorar jag alltid. Jag kan bara tävla mot mig själv". Och kanske ska man se det så istället? Livet är ingen tävling. Man ska göra det som är bäst och rätt för en själv. Sen kan man bara "tävla" mot sig själv, för att uppnå den bästa versionen av sig som man kan få. Om du vill ha ett hus ute på landet, bortanför stans buller, där du kan sprida och flöda i din kreativitet, då ska du ha det också! För det är vad DU mår bra av. Det andra mår bra av, behöver inte DU må bra av.

    Känn efter vad som är rätt för dig. Tävla inte med andra, och jämför dig inte med andra.

    Kram!

  97. Det som är rätt är din magkänsla! Alltid!
    Lita på den 🙂

    VARFÖR måste man tjäna en massa pengar?
    Visst är det ett trevligt plus, men det viktigaste är väl att man gör det man älskar & trivs med livet?

  98. Pengar är inte allt i livet! Nästan alla som är tokrika mår ju inte bra och lever endast för sitt jobb! Tycker redan du är framgångsrik. Har en underbar blogg, ett bra jobb och inspirerar massa unga som är lika intresserade som du av konst! Man ska jobba med det man blir lycklig av, inte det som ger mest pengar.

  99. Väldigt bra skrivet.

    Ena dagen kan jag bli vääldigt inspirerad av sådana som Blondinbella. Andra dagar stressar det mig bara. Att jag inte är sån. Att jag inte har samma gnista som jag hade för ett par år sedan.

    Men men.
    Det fina med livet är att man inte vet vad som kommer bakom nästa hörn… Att man har makten att påverka ens eget liv.

    Det gäller att hitta det som inspirerar en, och hålla fast vid det.
    Oavsett vad det är. Eller vilken metod man använder.

    Ha en underbar söndagskväll!

  100. åh, detta tog precis i mitt hjärta! jag är utan jobb och alla säger att det är NU jag borde satsa på att bli nåt. göra det jag VILL. jag vet fan inte vad jag vill.

  101. Tack för att någon äntligen skrev det här! Jag är så trött på prestationskraven, att man ska bli någon och att man måste självförverkliga oss. Jag vill bara leva!

    Det var det skönaste jag läst på länge.

  102. Det känns så skönt att precis som du säger i början av inlägget, att ni lite mer kända bloggare inte är helt perfekta, det är det jag älskar med din blogg, att du inte är något över det andra, ta inte detta på fel sätt nu, men att du inte är bättre än alla andra, utan att du också bara är en människa. Fast du tar grymma bilder och har en grym blogg, tack för inlägget, jag har en liten depperiod just nu. Det kändes lite bättre av att läsa detta nu, tack!

  103. Du får göra plats för mer annonser på bloggen 🙂
    Ett enkelt sätt att tjäna mer pengar som du inte behöver jobba extra för…

    Du gör ju redan ett underbart arbete varje dag med din blogg och det är absolut inget fel att tjäna pengar på något man är bra på…

    Pengar är absolut inte allt, det håller jag med dig om, men det är tyvärr ett nödvändigt ont i det liv vi alla lever…

    Pengar är dessutom kanske inte något man måste sträva efter, men något man kan använda sig av för att nå sina drömmar, vare sig det handlar om att måla, skriva böcker, fota, eller bara leva livet som man själv behagar…

    Varför blir jag alltid så babblig, får juu aldrig fram det jag tänker säga då 🙂

    Ps/ Lacuna Coil får mig alltid att bli sån där. Grubblare.

  104. Mycket tänkvärt inlägg. Man måste gå sin egen väg tror jag. Alla kan inte vara lika ambitiösa som tex Blondinbella. Det livet passar inte alla. Ibland måste man bara andas och tänka efter vad man själv vill göra och sedan följa den känslan/tanken. Men jag förstår helt din känsla, att man ibland önskade att man också var sådär "driven" eller ambitiös. Man kanske är det också fast på lite andra sätt, bara det att just DÅ när tankarna kastar sig över en så ser man inte riktigt det.

  105. Helt sjukt, du och jag är verkligen lika, inuti! Jag känner exakt så när jag läser om alla "framgångsrika bloggare" och "affärskvinnor".

    Jag är som du, rädd. Rädd för att aldrig bli sådär framgångsrik som man "måste" vara. Jag vill vara det, men jag orkar inte, för jag har, sen en tid tillbaka gått in i väggen och i och med detta bara brutit ner mig själv mer och mer. Jag har lidit av ätstörningar, träningsnarkomani (eller ok, ja jag gör det fortfarande), manodepression m.m.. Inte bara på grund av min strävan efter att bli "perfekt", utan pga min pappa. Det är han som alltid har fått mig att vilja bli perfekt. I hans ögon var jag aldrig bra nog. G var IG. För att vara bra var jag t ex tvungen att alltid ha så många rätt som möjligt på mina prov. Jag fick aldrig gå ut, för jag kunde ju göra något förbjudet, som att smaka alkohol eller vara med killar. Mitt hem var mitt fängelse och skolan var mitt liv. Direkt efter gymnasiet bröt jag mig loss och flyttade hem till mormor. Jag jobbade hela tiden och till hösten började jag på Handels så att jag skulle se "duktig" ut inför hela min släkt. Men jag insåg snabbt att jag inte klarade av tempot så jag hoppade av och började jobba på ett hunddagis. Jag älskade att jobba med hundarna, de är så mysiga och alla är innerst inne snälla, även om vissa ägare fått dem att bli misstänksamma och lite agressiva..

    Jäklar va långt… aja… Hur som helst… Nu bor jag med min sambo och hund i en trea i Västra Frölunda. Jobbar gör jag på Telias kundtjänst och ska börja plugga i höst igen, webdesign på distans i 3 månader för att sedan börja med Reklam och Marknadsföring på YH Göteborg. Jag gör detta för att det är saker jag verkligen brinner för och jag skiter i om jag tjänar 20000 kr eller 100000 kr i månaden. Så länge jag är lycklig och gör det jag älskar, så vet jag att jag kommer att lyckas. Det är MIN framgång.

    Ang musiken… Within Temptation, Evanescense och My Chemical Romance har räddat mitt liv, de får mig alltid att på något sätt må bättre trots att jag deppar ner mig ännu mer när jag lyssnar på dessa underbara toner.

    Hoppas du inte känner dig ensam som den "orkeslösa" haha, det finns säkerligen många fler som oss som typ får hjärtattack av att ens tänka på allt Blondinbella hinner med på en vecka.

    Keep on fighting for what YOU want with your life!

    Tack för mig.

  106. Jag känner exakt som du ibland. Detta var dessutom väldigt välskrivet och lätt att relatera till. Och det är bra att du skriver det. För jag tror att någonstans finns det en trygghet och lättnad över att någon, som är så offentligt som du, känner likadant. Tack.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.