Ord

Jag har aldrig varit särskilt mycket för världen. De flesta har bara sett förbi mig, på grund av den osynliga person jag är. ”Tyst och tråkig”, blyg (?) och hemlig. Eftersom alla trott att jag är blyg, så har jag också blivit övertygad om att jag är det. Men jag är inte blyg. Jag har bara inget att säga. När andra sitter och babblar i stora grupper, sitter jag och funderar för mig själv och när jag väl har något att tillägga i denna flyktiga diskussion, så har de redan passerat det ämnet.

Jag är inte rakt fram och lätt att få grepp om. Jag flyr ständigt in i tankarnas värld och jag vet att många framåt männiksor har svårt att acceptera mig. De tycker inte om mig för att jag inte kan säga rakt ut allting jag tänker. De gillar inte att jag är så hemlig, de tycker att allt borde var öppet och tillgängligt för allmänheten. Men det funkar inte så.

Jag öppnar mig i mindre skaror och med människor jag litar på. Då blir jag galen och spexig. Glad och sprudlande. Så hur beskriver man mig egentligen? Lugn och galen? Stilla och sprudlande? Filosoferande och spexig? På något sätt går det inte ihop, men det är precis sån jag är. Svår att förstå sig på. Haha.

Förr var det jobbigt att inte vara förstådd, att ingen såg mig för den jag var, att mitt utseende inte räckte till. Men jag har lärt mig med tiden att uppskatta det jag har. Jag gillar att vara mystisk, just nu tror jag att det är mitt främsta vapen. Nu när jag kan hantera det rätt, blir folk nyfikna på mig. Istället för att kolla på mig och kasta bort mig, för att jag är obegriplig, så vill de veta mer. För mig betyder det mer än att vara lättillgänglig och intressant på ytan.

Nu gör det ingenting att jag har gråtit för att jag inte dragit folks blickar till mig. Att jag inte varit tillräckligt snygg eller pratat om rätt saker. För vilka personer är det egentligen man vill nå? Dem som bara skrapar lite på ytan och egentligen inte bryr sig? Eller dem som ärligt är intresserade och ger mig en chans även om jag inte är den snyggaste tjejen? Orkar de fördjupa sig i mig och se mitt värde så är de bra människor. Orkar de inte, så är de ändå inget att deppa över, de hade inte varit värda min tid ändå.

Och som en liten slutnot så har den osynliga flickan blivit synlig tillslut. Jag får fantastiska kommentarer från er varje dag och människor jag inte känner intresserar sig för mig på stan. Mina drag är inte annorlunda och jag har knappt gjort något med mitt utseende. Men jag har mognat och jag gissar att det strålar om mig, för jag gillar mig själv för den jag är.

282 kommentarer

Kommenterarens avatar

Gud vad bra skrivit. Jag kunde känna igen mig i texten och det är det som är det bästa med den. Du har satt ord på hur jag också kan känna mig. Fast jag har rätt dåligt självförtroende. Men fortsätt vara den du är alltid. Då går man längst! 🙂

Kommenterarens avatar

Kände verkligen igen mig i texten, bra skrivet. Och tro mig, du är vacker!

Kommenterarens avatar

Vilken vacker text. Känner så väl igen mig, precis som du beskrivit, bara det att jag har lite svårt att finna mig i det och kan inte acceptera't riktigt.

Hoppas du haft en skön helg 🙂

Kommenterarens avatar

Jag kan känna igen mig såå mycket i den här texten. Jättefint skrivet och det berör verkligen, det märks att det är äkta känslor…

Jag har följt din blogg länge nu, men inte 'vågat' kommentera förut. Jag är också 'blyg'. Men ville bara passa på att säga att du/din blogg är väldigt inspirerande för mig.

🙂

Kommenterarens avatar

Så himla fin text! Bra skrivet, man känner igen sig lite:)

Kommenterarens avatar

Känner igen mig (nästan lite skrämmande mycket) i det du skriver! Jag blir också "spexig och pratglad" tillsammans med mina närmaste och så fort det blir större grupper eller okända människor så blir jag tyst eftersom jag inte är den personen som tar för mig så mycket. Jag har ibland jätte svårt att acceptera att jag är så men försöker lära mig det. Det kändes skönt att läsa att det faktiskt finns fler som är likadana och att det finns en chans att lära sig att acceptera det 🙂
Tack för en bra blogg! <3

Kommenterarens avatar

Underbar läsning! Jag känner igen mig själv på många punkter och texten gör mig glad! Den visar att det finns något mer, något så mycket djupare, att ta hänsyn till när man träffar en människa och allt är inte bara första intrycket. Riktigt bra text, den ger mig hopp om framtiden! 😀

Kommenterarens avatar

Jag känner igen mig i det du har skrivit. Jag är den som är tyst när alla andra pratar. Jag vet inte vad jag ska säga. Men med mindre skara folk som jag känner mig trygg med är det nästan jag som hörs högst.

Tack för en bra blogg!
Kram

Kommenterarens avatar

Jag känner igen det där med "blyg". Det är svårt att diskutera något när man inte vet som ska sägas. Jag brukar vara en person som avvaktar och pratar lite senare istället.
Jag är en person som är både väldigt lugn, men samtidigt så sprudlande att jag kan sprängas. Man anpassar sig bara efter sitt umgänge.

Kommenterarens avatar

Men hjälp den där texten kunde lika gärna handla om mig ! Känner igen mig helt i den. Nu när jag är lite äldre använder jag precis som du säger min mystik till min framgång eller hur jag nu ska säga.
Kram

Kommenterarens avatar

Jeg føler det ofte litt som det, men jeg har aldri sett på det slik før. Tusen takk for et flott innlegg! 🙂

Kommenterarens avatar

Gud va bra skrivet! 🙂 Trodde inte jag skulle läsa hela texten när jag såg hur lång den var. Men det klarade jag ju ;):)

Kommenterarens avatar

Jag känner verkligen igen mig i dina ord. Väldigt bra skrivet!

Kommenterarens avatar

Härligt tjejen! :)Du inspirerar mig, säkert tusentals människor där ute också. Ville bara säga det.

Kommenterarens avatar

Riktigt bra skrivit Elin! Jag känner igen mig så otroligt i det du skriver. Det är precis jag.

Kommenterarens avatar

Åh Elin… Verkligen superfint skrivet! Du tycks i mina ögon vara en fantastiskt fin person. Men jag tror du vet att jag tycker det. Kram på dig!

Kommenterarens avatar

Vilken fin text… fint skrivet… Känner igen mig i många punkter i det du skriver… Verkar ganska lika du och jag… just personlighetsmässigt, blygheten, hemlighetsfullheten, vara tyst och tillbakadragen, inte ta så mycket plats…

Kommenterarens avatar

väldigt fint skrivet! och jag känner igen mig, är också "blyg" bland stora grupper där jag inte känner folk men inte alls bland mina närmaste kompisar 🙂 Och kom ihåg – du är vacker både på insidan och utsidan, riktigt vacker!

Kommenterarens avatar

Rigtig fint skrevet! I kommentarerne foroven ser man jo, at mange kan sætte sig ind i det – det kan jeg også. Jeg håber på også at blive synlig engang! ^^

Kommenterarens avatar

Så bra skrivet! 🙂
Det kunde ha varit jag. Jag säger inte så mycket när jag är i en stor grupp, det är inte så att jag är så blyg, men det är som du säger, jag har ingenting att säga. Men när jag är med mina närmaste är pratglad och crazy, hehe.

Kram 🙂

Kommenterarens avatar

Som så många andra känner jag verkligen igen mig.
Bra skrivet och måste t o m säga tack, för någonstans längst in stärktes man inuti av att få veta att man inte är ensam.

Kommenterarens avatar

Som så många andra känner jag verkligen igen mig.
Bra skrivet och måste t o m säga tack, för någonstans längst in stärktes man inuti av att få veta att man inte är ensam.

Kommenterarens avatar

Som så många andra känner jag verkligen igen mig.
Bra skrivet och måste t o m säga tack, för någonstans längst in stärktes man inuti av att få veta att man inte är ensam.

Kommenterarens avatar

Så himla fint skrivet, det träffade mig rakt i både hjärta och huvud 
Du ger oss osynliga och tråkiga hopp om framtiden:'D

Kommenterarens avatar

väldigt bra skrivet! Känner igen mig i det där om att jag inte är blyg, jag har bara inget att säga. Skrev om det också för ett tag sen på min blogg !
Men jag är nog också sådär att jag blir som superhyper när jag är i mindre grupper och med mina vänner och alla kallar mig flummig, men i stora grupper sitter jag gärna och lyssnar eftersom jag inte vet vad jag ska säga.

Kommenterarens avatar

oh det här var läskigt likt ett inlägg jag skrev för ett tag sen, särskilt första stycket! jag känner precis likadant som du och har också alltid varit den "tysta och tråkiga" trots att jag faktiskt kan vara rolig, bara jag är i rätt sällskap. fint skrivet, skönt att höra att det finns fler som jag 🙂

Kommenterarens avatar

Riktigt bra skrivet! Hoppas det inte gör nåt att jag skrev ett litet inlägg om det.. 😉 http://juliaberg.se/2010/august/nevnarien.html

Jag hatar när man sitter i en större grupp och någon bara "är du blyg eller?" haha. Vad ska man svara liksom? Haha. Jag är inte blyg men har som du skrev inget att säga bara och då kan man ju varken svara ja eller nej egentligen utan några dumma följdfrågor.. och jag undrar om såna människor tror att en redan tystlåden människa börjar prata mer för att hon/han påpekar att man är tyst.. 😉

Kommenterarens avatar

Vilken inspirerande text! Hur vettigt som helst och du har satt ord på känslor som många av oss lever med.

Fantastiskt! 🙂

Kommenterarens avatar

Åh, vad jag känner igen mig i den första delen.. 🙁 Och det där med att man inte har någonting att tillägga när folk sitter och pratar är så jobbigt, för när man väl säger någonting så känns det nästan som att folk tycker man är konstig för att man säger något för en gångs skull. Haha.

Kommenterarens avatar

Shit. De tre första styckerna kändes precis som en beskrivning av mig.

Väldigt fint skrivet! Blev verkligen tagen av din text. Du är i mina ögon en otroligt fin människa både på insidan och utsidan och jag är glad att den tidigare osynliga Elin tillslut fick träda fram och bli synlig. Själv är jag fortfarande i osynlighets-stadiet men hoppas på att en dag kunna känna mig synlig och acceptera mig själv jag med.

Kommenterarens avatar

Jag känner igen mig precis i vad du säger, men blyg är jag också. Det finns gånger jag vill säga något men måste tänka vad jag ska säga först vilket gör att samtalsämnet bytts ut mot något helt annat. Älskar ditt skrivande, och när (om?) din bok kommer ut så kommer jag självklart läsa den! Kram på dig. 🙂

Kommenterarens avatar

superbra blogg, älskar dina foton. inspirationen flödar, btw- bra skrivet

Kommenterarens avatar

Hemskt fint skrivit, Elin. Känner igen mig i det där. Att folk ibland tycker att man är för svår för att orka bry sig. Det är precis som du skriver – att man är kräjsy och sprallig tillsammans med dom som verkligen känner en och bryr sig, men lite blygare och mer tystlåten med dom som inte ser en. Härligt att du lärt dig att det inte behöver vara något negativt och att du tycker om dig själv för den du är. Så långt har jag inte kommit än, men en dag hoppas jag att jag också känner så 🙂

Kramar

Kommenterarens avatar

Helt underbart skriver, Elin! Jag är precis likadan och har nog aldrig hittat rätt ord för att beskriva det. Kanske för att jag aldrig förstått det riktigt, men du har klargjort en hel del. Det får jag tacka för 🙂

Dessutom tycker jag, helt ärligt, att du är en av de finaste i bloggvärlden. Både på in- och utsidan!

Kommenterarens avatar

Så himla bra skrivet !
Jag känner verkligen igen mig i det där.

Kommenterarens avatar

Jättefint skrivet!
Du är fruktansvärt vacker och det är bara jävligt coolt att du vågar vara den du är!

Kommenterarens avatar

För mig har du alltid varit stentuff, rolig och spexig som du skrev själv 🙂

Jag tycker du är en jättefin människa med humor!
Grejen är nog att jag var som du, fast jag var mer osäker. Det är flera år sedan jag var sån.. Jag saknar det. Att jag försvann i tankarna var vanligt. Jag fick kritik från andra för att jag inte var närvarande, utan var i tankarna..

I bloggen visar du inte den sidan som du beskrev som tråkig/blyg. För det är nog inte du.
Jättefint skrivet, och jag beundrar dig för att du kan skriva om dig själv så..
:)♥♥

Kommenterarens avatar

Känner igen mig hur mycket som helst i din text, du kunde inte ha beskrivit det bättre själv. Man är liksom inte blyg, man har bara inte någonting att säga. Och sen blir man en heeelt annan person med de folk som står en nära 🙂

Kommenterarens avatar

Känner verkligen igen mig, och det berörde mig. Tack så mycket!

Kommenterarens avatar

du sätter verkligen ord på tankar som jag brukar ha ibland. tack för en underbar blogg!

Kommenterarens avatar

Känner så igen mig i denna text!
Detta har jag funderat mycket på den senaste tiden: "Eftersom alla trott att jag är blyg, så har jag också blivit övertygad om att jag är det."

Riktigt bra skrivet! 🙂

Kommenterarens avatar

Som så många andra människor kommenterat, så känner jag också igen mig i det du förevigat i text. Varför ska man se ner på sig själv för att man inte är likadan som alla andra? Jag har alltid tyckt att jag varit annorlunda på något sätt, har inte pratat som andra i min ålder eller omgivning, hade inte samma mål som dem flesta heller för den delen. Jag är glad att jag vågade vara en egen person och inte falla för grupptrycket, det har härdat mig och kanske enligt andra, gjort mig tråkigare- men jag är i alla fall mig själv. Tycker om när du bjuder på såna här texter där man lär känna Elin lite bättre, du är en sann inspirationskälla!

Kommenterarens avatar

Oj vad jag kan känna mig precis så där! Precis som du har jag lrt mig att vända det till något positivt, och nu gillar jag att jag är lite mystisk och svårt att lära känna. Det är sjukt hur en känsla man länge trott att man är ensam om att känna, egentligen delas av många andra. Kram!

Kommenterarens avatar

Elin, det här kan jag inget annat än gilla och tack för att du delar med dig. Jag menar, varför inte?! Jag kan känna igen ganska mycket i det du skriver, fast på mitt egna vis. DU är grym Elin, fortsatt vara den du är. För mig har det handlat om självkänslan och den har blivit så mycket bättre genom åren och nu kan vi båda tycka om och acceptera oss själva!

Kommenterarens avatar

Fan jag är precis likadan! Skönt att kunna läsa det och känna igen sig totalt, tack!

Kommenterarens avatar

lite sådär är jag också.. jag har sällan något att säga, jag gillar inte att småprata. Jag lever ut i mindre grupper där jag kan känna mig bekväm.. Min lärare i gymnasiet förstod inte att alla andra lärare tyckte att jag var blyg men det var för att med henne så var vi få och såna jag gillade. 🙂

Kommenterarens avatar

ÅÅh!! måste bara säga (som många andra redan har sagt) shit vad jag känner igen mig själv i denna text nästan läskigt. Har fått höra hela mitt liv att jag har vart "blyg" men har alltid försökt förklara för folk att jag inte är det. Varför ska jag prata när alla andra gör det?

Kommenterarens avatar

Jag måste säga att jag känner igen mig precis i din text. Jag är en ganska tystlåten person som alltid har varit "blyg". Jag har aldrig sprungit runt och skrikit för att få uppmärksamhet. Jag vet aldrig vad jag ska säga i konversationer med personer jag inte känner bra, för precis som du, har jag ofta inget att tillägga.

I skolan är jag är den som de flesta ser över, jag är den tysta tjejen som inte har kort hår men ändå inte lågnt. Som inte är jättesmal men inte heller tjock. Som inte är bäst i klassen men ändå ofta ligger vid MVG. En som alltid går runt i tjejgänget i klassen men är den enda av de 9 som inte säger något.

Men så fort jag är i en mindre grupp, eller är med mina vänner, då är jag någon helt annan. Då är jag den som nästan alltid pratar, har galna ideer och skämtar om allt. Men så fort ett tiotal personer till kommer blir jag tyst igen.

Jag fantiserar och drömmer om ALLT. Jag kan knappt se på TV längre utan jag börjar drömma mig bort och är den snygga tjejen som blir räddad eller är den smarta killen som blir mobbad. Jag har alltid trott jag haft dålig fantasi, men har jag verkligen det? Och är jag verkligen så blyg?

Jag har underbara vänner, men ändå vill jag behålla mina tankar, mina drömmar och mina fantasier för mig själv. De skulle aldrig förstå.

Du fick mig precis att inse att jag är värd lika mycket som alla andra och även fast folk inte tittar på mig, pratar med mig eller tycker jag är blyg och inget att ha. Det säger mer om de själva. Tack :')

Kommenterarens avatar

Superbra skrivet, Elin! Fortsätt vara precis den du är, för det är DIG vi läsare beundrar och tycker om. Det är dig vi imponeras och inspireras av. Och du: jag tycker att du är snygg. Vacker. 🙂 Skönheten sitter i betraktarens öga, och vi är många som ser skönhet i dig. På många sätt och vis. Glöm aldrig det, Elin. 😀

Kommenterarens avatar

Fantastiskt bra skrivet Elin. Det här är ett tänkvärt inlägg som många troligtvis känner igen sig igen. Jag själv är inte en sådan person men känner många som är. Det är viktigt att våga stå för den man är och jag tycker det är underbart att du är trygg och glad i den du är, för det är alltid viktigast. Jag är snart 25 år och är fortfarande (tyvärr på grund av många års mobbning, mm) helt trygg i mig själv, men jag är på mycket god väg. Heja Elin, du är bra precis som du är och det är väldigt många som tycker om den spexiga, härliga människa du är 🙂

Kommenterarens avatar

Jag är precis likadan..jag tycker att du är jättefin och verkar vara en jätte snäll person!!(:

Kommenterarens avatar

Underbart.. Känner igen mig så mycket i den här texten och jag märker att jag inte är ensam. Har alltid klassats som blyg, både av mig själv och andra. Fram tills nu. Jag sitter oxå ofta och funderar över saker som diskuterats och när jag kommit på någonting som är värt att säga är det oftast försent..

Kommenterarens avatar

Ser att många har skrivit precis det jag tänkte skriva, att det är precis såhär som jag känner mig.
Du är en av de bästa förebilderna jag någonsin stött på och jag måste bara säga att du är helt fantastisk Elin!

Kommenterarens avatar

och med dessa orden blir du en fantastisk förebild för så många osynliga, tysta och blyga tjejer. Det värmer i hjärtat och skapar en fin framtidstro att man kan lära sej att acceptera sej själv som man är även om det känns helt omöjligt. Det är styrka man har när man har lyckats. Du är stark. Var stolt! kram (=

Kommenterarens avatar

Gud, vad fin text. Den var verkligen fin och beskrivande! Du ska va stolt över dig själv för du är en riktigt fin människa. Har följt din blogg enda sedan du skapade den. Kram ♥

Kommenterarens avatar

Vilken text!! Så inlevelsefull och vackert skrivet! Det är väldigt fint av dig att släppa in så många så djupt 🙂
Jag kan bara instämma med många andra och säga att även jag känner igen mig i det du skriver!
Det är först det senaste året som jag har insett att jag inte är blyg på riktigt, jag bara uppfattas som det! Jag tycker det är mer intressant att lyssna på vad dom andra har att säga, och oftast så tänker jag inte ens på att jag själv inte tillägger något 😛
Däremot har jag fortfarande fruktansvärt svårt att "vara mig själv" bland andra människor, även mina närmare vänner, vilket är lite synd, för efter ett tag så intar man sina roller, och om man då stämplats som "den tysta" är det svårt att bryta det mönstret! Det går ju såklart men ibland så bryr man alldeles för mycket om vad andra tycker och tänker…
Det tar tid att jobba med sig själv men det är så skönt att man börjar inse "vem man är", och slipper all tonårsångest 😉

Kommenterarens avatar

du ska bara veta vad jag kände igen mig i allt det där. Är precis sådär, lite tyst i större folksamlingar, men när jag är med folk jag verkligen känner så vågar jag ta för mig mer. Väldigt bra att du skrev det 🙂

Kommenterarens avatar

jag känner igen mig i dina ord, så kan jag också känna ibland när jag är runt andra. ibland har jag svårt att visa vilken jag är – det har nog att göra med att jag har svårt att lite på människor, känner jag inte dig jättebra ska du inte heller förvänta dig något av mig – men jag försöker allafall förbättra mig när det gäller den saken. men ibland är det inte så lätt alltid, när folk inte verkar bry sig, självklart kommer jag inte bry mig heller då. finns inte så många där ute som orkar bry sig, sorgligt..

Kommenterarens avatar

Åh, jag känner så väl igen mig i det du skriver. Det där med att inte ha något att säga. Att man bara blir sig själv i vissa grupper som man känner sig trygg i. Det är skönt att se att jag inte är ensam 🙂

Kommenterarens avatar

Inga frågor om bloggdesign tack 🙂
Måste bara säga att du berörde mig med dina ord i din text. Det känns som du har funnit ett lugn inom dej och jag hoppas jag själv hittar det där lugnet en dag. Jag själv är väldigt tyst i större folksamlingar och är bara en i mängden, har svårt att släppa människor inpå mej och gillar att vara för mej själv. Många kan nog uppfatta mig som tråkig men när jag väl lär känna någon så är jag inte den som drar mej för att säga vad jag tycker och tänker.
Ha det så bra och fortsätt som du gör! Du är en bra förebild för många.

Kommenterarens avatar

Helt på spiken stämmer det för mig med. Men jag har ändå på något sätt tyckt att det är rätt så befriande att inte vara som alla andra. Jag tycker om att vara lite egen och hemlighetsfull.

Kommenterarens avatar

"Men jag är inte blyg. Jag har bara inget att säga."
Dom orden passar verkligen in perfekt för mig! Otroligt bra text förövrigt!! 😀

Kommenterarens avatar

Åh herre gud vad jag känner igen mig i mycket av det du skrev. I och för sig, jag har väl alltid varit den som har vart den som stått tyst då alla andra har stått i sina ringar/cirklar på skolgården förr i tiden och snackat, för den delen så stod jag alltid en bit ifrån dem för att jag inte fick vara med (tills jag tröttnade på att höra med ett halvt öra vad de sa i alla fall)… Till en början hade jag inget att säga för att jag inte var intresserad av det de snackade om, så då stod jag och tänkte på annat. Men sedan då dem började snacka om mig då jag hörde på, tröttnade jag totalt på att stå kvar, så då gick jag iväg och höll mig borta ifrån dem.
Tror ingen någonsin har förstått sig på mig fullt ut, det är inte ens många som har försökt förstå sig på mig. På sätt och vis gillar jag det, ingen har orkat bry sig att försöka förstå mig, av någon anledning känns det rätt bra. För då kan aldrig någon veta vad som sker i mitt huvud.

Kort sagt, jag fick en rejäl tankeställare i alla fall av ditt det här inlägget. (:

Kommenterarens avatar

Känner igen mig så mycket, fällde nästan en liten tår när jag läste (men så är man ju tonåring också, och gråter rätt ofta.) Det är svårt att tänka sig dig blyg och tillbakadragen, men samtidigt skiljer det alltid så mycket mellan att skriva något och att säga det. Det är så enkelt att trycka på tangenterna och skriva exakt det man tänker, men att stå inför en massa människor och säga det högt, det är en helt annan sak. Fast med folk jag känner mig trygg med är jag helt galen. Och sedan jag började på teater har mitt självöfrtroende fått en kick, faktiskt är jag inte alls lika blyg som jag var förut. Blablabla. Haha du har många kommentarer att läsa igenom (om du gör det? Läser alla alltså) så fortsätt med det, och ha det bra!

Kommenterarens avatar

Oj, din text handlar ju om mig! Gud vad jag känner igen mig..
Bra att du har kommit till rätta nu o trivs 🙂

Kommenterarens avatar

Gud, detta säger jag inte bara, utan jag menar det. Dedär kunde varit mig du skrev om. Känner igen mig i hela texten. Wow. Sitter här och är helt tagen. Tack.

Kommenterarens avatar

Ser att många ovan känner igen sig i den text, likaså gör jag. Fasen, har aldrig läst någon text som stämmer så bra in på mig förr!

Kommenterarens avatar

Känner igen mig fruktansvärt mycket i detta. Exakt så jag känner också. Bra skrivet,

Kommenterarens avatar

Jättebra och fint skrivet. Känner igen mig totalt. Keep up the good work, du är fantastiskt duktig på det du gör!

Kommenterarens avatar

Hej 🙂
Måste bara skriva att vi två är hur olika som helst. Jag öppnar mig hur lätt som helst i större grupper. Jag kan säga vad som helst till vem som helst. Jag är en sprudlande och skinade person i större sammanhang. Det är just känslan att jag faktikt inte behöver träffa dessa människor igen om jag inte vill som på något sätt gör mig lugn. Jag kan lätt bjuda på mig själv och vara mig själv.

Men just när man är i de mindre sammanhangen och alla pratar så förtroende med varandra. Sitter jag ofta där tyst och lyssnar. Har inte så mycket att säga. Blir tänkade. Kanske jag är rädd för att öppna mig på ett djupare plan? Kanske är rädd att uttrycka det jag har i mitt hjärta? Jag vet inte. Jag tar inte del av det som pågår runt omkring mig just då. Utan jag blir sådär mystisk som du säger.

Men förändring är på g här.
Det är dax att börja gilla sig själv!
För jag duger!

Kommenterarens avatar

bloggen är jättefin och bra skrivet
Det bor en liten författare i dig.
Kram Maria

Kommenterarens avatar

Känner mig precis så, har alltid gjort det men det är först nu det senaste året kanske som jag börjat uppskatta det.
Apropå något helt annat, är det helt otänkbart att du skulle kunna ordna någon fototräff när du är i Stockholm? Blir så sugen när jag läser om fototräffen(-arna?) du redan haft, och skulle så gärna träffa dig, prata med dig och be om tips 🙂

Kommenterarens avatar

Folk tycker uppenbarligen att du har en hel del att komma med, eftersom du har en välbesökt blogg!! Fortsätt i samma anda =)

Kommenterarens avatar

Hade kunnat skriva vartenda ord av det du skrev själv. Jag känner igen mig i så mycket hos dig, just därför älskar jag att läsa din blogg.
Ta hand om dig 🙂

Kommenterarens avatar

Väldigt bra skrivit. 🙂
det där du skrev "..Men jag är inte blyg. Jag har bara inget att säga. ". Jag blev förvånad när jag läste det. De där orden har jag yttrat för mig själv så jäkla många gånger.
Alla säger att jag är så himla blyg, för att jag aldrig säger något när gruppen sitter och babblar. Jag har bara inget att säga, och därför säger jag inget.

Nåja. men som sagt, jättebra skrivit!

Kommenterarens avatar

Lev och var lycklig. Skit i alla som inte unnar dig det! Var bara den underbara Elin som du verkar vara! 😀

Kommenterarens avatar

Jag har alltid haft en bild av dig som glad och spexig. Men det var intressant läsning, du är duktig på att skriva 🙂

Kommenterarens avatar

jag börjar nästan gråta, känner igen mig så mkt! Jag är nog i ett "tidigare stadium" än vad du är i nu, hoppas att det här leder till ett likadant slut 🙂 Du inspirerar mig verkligen! tack.

Kommenterarens avatar

Jag känner igen mig något otroligt mycket! Du är super vacker, tro mig!
kram

Kommenterarens avatar

Väldigt bra skrivet, Elin!
Som flera har kommenterat så känner också jag igen mig i många saker du har tagit upp.
Fortsätt med det du gör, det inspirerar inte bara mig 🙂

Kommenterarens avatar

Väldigt bra skrivet, Elin!
Som flera har kommenterat så känner också jag igen mig i många saker du har tagit upp.
Fortsätt med det du gör, det inspirerar inte bara mig 🙂

Kommenterarens avatar

Väldigt bra skrivet, Elin!
Som flera har kommenterat så känner också jag igen mig i många saker du har tagit upp.
Fortsätt med det du gör, det inspirerar inte bara mig 🙂

Kommenterarens avatar

Wow. Allt du skrev stämde så bra in på mig. Som att det var mina tankar du skrivit ner. Eller ja, nästan allt i alla fall – ännu har jag inte gått från att vara den osynliga tjejen till den synliga tjejen. Men snart kanske…

Tack för allt. Du hjälper mig och säkert många fler att börja acceptera vilka vi är. Du är en underbar människa för det!
Kramar

Kommenterarens avatar

väldigt bra text.
jag känner mig precis likadan & det känns bra att du har gått igenom samma sak och att det känns bra nu.. 🙂

Kommenterarens avatar

Den här texten träffade mig direkt. Det är precis på det sättet jag alltid har känt mig fram till för knappt ett år sedan. Då jag började tvinga mig själv att utvecklas och se det fina hos mig i stället för det negativa. Då, sakta men säkert kände jag också hur både mitt självförtroende och min självkänsla började växa. Även om det ännu inte strålar om mig så vet jag att det i alla fall måste finnas ett litet svagt ljus som hela tiden växer till något starkare. Jag har också alltid haft svårt att placera mig själv. Jag har aldrig sett mig själv som direkt blyg även om andra alltid tyckte det om mig. Jag har bara inte haft någon lust att slänga ur mig vad som helst bara för att…

Kommenterarens avatar

Alltså, jag är typ precis likadan. Har svårt att öppna mig för nya människor. Men med mina närmaste vänner som jag verkligen litar på, är jag väldigt annorlunda med utanför skolan.
Folk säger typ alltid att jag verkar blyg, men det tycker inte jag.

Hugs ! 🙂
Bra skrivet också 😉

Kommenterarens avatar

Verkligen fint skrivet. Det låter som att du verkligen känner och är stolt över dig själv. Sådant tycker vi om att läsa om, fortsätt så!

Har startat upp min lilla blogg igen och jag skulle vara nyfiken på vad just du tycker 🙂

Kommenterarens avatar

Precis som fler andra – Jag känner igen mig!
Förut var jag iofs en som bara babblade heela tiden, med folk jag kände. Nu har jag blivit "coolare" och mer mystisk. Haha. Eller mystisk.. nja.

Jag tycker du ska vara jättestolt för den du är idag och du är jättefin!

Kommenterarens avatar

Vilket härligt positivt inlägg. Det är så ärligt och äkta det du skriver och du har all rätt att tycka om dig själv för den du är. Du är fantastiskt duktig och en fin person på alla sätt. Jag känner dig inte annat än genom den här bloggen men tycker du verkar vara en toppentjej!

Kommenterarens avatar

Jätte fint, vackert och positivt skrivet :D<3
Loooooove your blog!!!

Kommenterarens avatar

Vilken underbar text! Och så himla sant… Brukade också bry mej (mycket mer) om vad folk tyckte och tänkte om mej men nu spelar det inte längre nån större roll. Antar att man mognat och äntligen kan känna sej glad och stolt över vem man är 🙂

Kommenterarens avatar

Fyfasen vad jag känner igen mig. Helt sjukt!
Skillnaden är väl bara att jag inte riktigt är helt nöjd med mig själv än. Jag vill liksom krympa ibland.
När man läser folks kommentarer här inser man ändå att man inte är så speciellt ensam om att känna såhär. Det är nog fler än man tror som känner på precis samma sätt, kanske nästan alla. Och det är ju alltid en tröst.

Kommenterarens avatar

Kan du hjälpa mig med en fråga 🙂

Jag ska hitta ett bra objektiv som inte kostar skjortan för fotografering av skidning. Jag kollade på Tamron AF 18-200mm F/3,5-6,3 XR Di II LD Asfärisk (IF) Macro men passar det också till min Nikon D60? Och går det att fota både närfoton och motiv långt borta? Och finns det autofokos i objektivet?

Jag skulle vara mycket tacksam för svar för ärligt, jag vet inget! 🙂

Kommenterarens avatar

Jag kände igen mig i texten då du skrev att du var tyst och flydde in i tankarnas värld, men öppnade dig och blev spexig och galen bland människor du litar på 🙂

Kommenterarens avatar

Den känns som om du tagit mina tankar och skrivit de med ord. Stämmer in på mig så sjukt mycket, jag har dock inte kommit lika långt som du. Men du är så himla inspirerande så du har nu gett mig lite hopp – Nu ska jag kämpa så jag någon dag kan acceptera (kanske rentav gilla) mig själv precis som jag är.

Kommenterarens avatar

wow, du skriver otroligt bra måste jag säga.

och sen när man läser din blogg verkar du intressant rolig, smart och lixom cool.

det skulle aldrig slå mig in att du har vart blyg

det jag försöker säga är: Du verkar vara en bra peson 🙂

Kommenterarens avatar

Som SÅ många andra: vilket fantastiskt inlägg! Jag känner igen mig till 100 %, kändes nästan som att jag hade skrivit det själv 😀 Du är grym, fortsätt kämpa på!

Kommenterarens avatar

Jättefint skrivet! känner verkligen igen mig utom det sista men jag kämpar på 😀 Älskar din blogg!

Kommenterarens avatar

håller med! skärskillt det med blyg.. jag har bara inget att säga, inget att komma med!

Kommenterarens avatar

Jag tycker du visar stort självförtroende i att verkligen vara den du är (som sååååå många andra oxå egentligen är) och att dessutom utrycka det i KLARTEXT. Idag är det "så" viktigt att marknadsföra sig själv och bygga sitt varumärke starkt och coolt.
Sen gör du enormt fina bilder. Både kreativitet och teknik. Din framtid inom foto Elin är en motorväg. LYCKA TILL. Följer din blogg dagligen. Bilderae är som sagt helt fantastiska

Kommenterarens avatar

Skit snygg blogg!!!!!! Bli veckans blogg på min blogg men skynda dig!! Lycka till kram <3

Kommenterarens avatar

Jag ser att många har skrivit det redan men jag känner verkligen igen mig i din text.
Skönt att se att man inte är ensam =)

Kommenterarens avatar

Den där hemliga tjejen har precis delgett tusentals personer några av sina inre tankar 😉 Fast det är alltid lättare att skriva än att prata!

Kommenterarens avatar

Det var en fin text.
ibland känner jag lika dant.
Ibland är jag en tjej som drar till sig massa uppmärksamhet & typ livar upp alla så crazy.
men med vissa, när jag nt vill skämma ut mig sitter jag typ helt tyst, oftst när jag är med killar.
jag har kommit på mig själv med att sitta och göra konstiga ljud för jag inte kommer på något att säga.

det blir som en spärr i huvudet när jag är med sånna människor, jag vet nt varför, och jag kan nt göra något åt det heller.
ha den bra dag! kram

Kommenterarens avatar

Jättefint skrivet. Jag har varit i samma situation många ggr, särskilt den biten med att ingen förstår sig på en eller verkar bry sig bara för att man e lite strange.(jag var nörden som jämt satt i ett hörn och ritade, klädde mig fel, hängde inte med om allt buzz från fester, var lätt att driva med, etc etc)

Det e många som tröttnar, men man har som sagt alltid kvar sina närmaste vänner, och är man trygg i sig själv, så räknar man inte hur många dem är. Huvudsaken är att det finns NÅGON som ser en och gillar en för den man är 🙂

Svar: Tack snälla förrseten, kul att du tyckte om vargskissen!

//Andrea

Kommenterarens avatar

Känner igen mig så grymt mycket i texten, och tycker att det var riktigt bra skrivet 🙂

Kommenterarens avatar

fyfan elin, vilken text! känner igen mig precis i din text, men jag hade aldrig kunnat uttrycka det på det fantastiska sett du gjort. sjukt bra skrivet!♥

Kommenterarens avatar

Du förtjänar alla bra ord.

För några år sedan hade vi den såkallade "tånårskrisen" i skolan & jag orkade knappt med allt. Det var hemskt! Vänner som plötsligt ingorerar en, gick över till den "populära" sidan, lämnade en ensam kvar. Hemskt!
Om det inte vore för insprationen du gav mig vet jag inte vad jag hade gjort. Skrev till och med ner allt som hände och gjorde en hel bok av det.

[numera är det dock bra]

Du är bäst Elin! 🙂

Kommenterarens avatar

wow.. det var som att läsa sina egna tankar! Jag känner verkligen igen mig i din text för jag känner mig sådär nästan varje dag, grymt bra skrivet Elin!

Kommenterarens avatar

Tycker det var riktigt bra skrivet och jag känner igen mig. Många ser mig som tyst och försiktig. Jag är ofta tyst nä jag träffar nya människor, sitter och lyssnar istället för att säga nåt själv ibland. Men sån är jag inte med mina kompisar.

Kommenterarens avatar

Jag är precis lika dan som du då! Precis så som du beskriver är jag med. Dock så har jag utvecklats väldigt fort bara detta året. Så fort jag färgade håret brunt så fick jag kommentarer av folk i skolan – som jag aldrig snackat med och som aldrig gillat mig – att jag är vacker, fin, snygg, udda utseende (på ett positivt sätt) och mycket mer. Killar fick upp ögonen för mig osv. Men det beror nog mycket på också att jag har inställningen att om någon vill mig något, så varsågod att ta kontakt. Men jag behöver inte någon annan, därför bryr jag mig inte om att försöka bli vän med "skolans populäraste".

Kommenterarens avatar

Åh underbar text Elin! Jag är oxå lite sådär olika och när jag mår dåligt blir jag väldigt tyst och mystisk men jag är inte rädd för att tala för mig 😛 hoppas man kan mogna och bli ligga snygg som du är 🙂 det verkligen lyser om dig 🙂 älskar din personlighet här på bloggen, & du är säkert ännu underbara irl 🙂 <3

Kommenterarens avatar

Åh underbar text Elin! Jag är oxå lite sådär olika och när jag mår dåligt blir jag väldigt tyst och mystisk men jag är inte rädd för att tala för mig 😛 hoppas man kan mogna och bli ligga snygg som du är 🙂 det verkligen lyser om dig 🙂 älskar din personlighet här på bloggen, & du är säkert ännu underbara irl 🙂 <3

Kommenterarens avatar

Bra skrivet, kan känna igen mig själv väldigt mycket i det du skriver

Kommenterarens avatar

Jag känner mig precis som de två första styckena beskriver! Jag hoppas att jag lär mig att tycka om mig själv förr eller senare som du!

Kommenterarens avatar

så grymt bra skrivet!
framförallt den första kolumnen, kände igen mig så väl. har letat hur länge som helst inom mig hur jag skulle kunna beskriva mig själv så att alla förstod och du, som inte ens känner mig, träffade bulls eye på första försöket.
kusligt, om du frågar mig…

Kommenterarens avatar

Jag känner verkligen igen mig i den först delen. Men jag antar att jag inte har kommit så långt som du än. För jag vill så gärna vara omtyckt. Jag har inte alltid varit såhär, jag vet inte om det är jag eller mina vänner som har förändrats men jag kan inte längre vara mig själv med dem. Jag blir bara dåligt behandlad. Och nu är jag för osäker på mig själv för att våga ta kontakt med nya. Tack för en jätte bra och inspirerande blogg.

Kommenterarens avatar

Du satte ord på exakt det jag går runt och känner, men skillnaden mellan oss är att jag inte har så bra självförtroende, jag har helt enkelt gått och avskytt mig själv.. och det ger en hel del konsekvenser i mina beslut, mitt beteende och mina känslor.. jobbigt är det men jag hoppas att jag en dag kan känna det du känner idag :} glöm inte att du är en riktigt fin tjej!

Kommenterarens avatar

Det vart för himla bra skrivet och jag känner verkligen igen mig med allt du säger. Jag är också den tjejen som är lite utanför om det andra som pratar, jag tänker på massa annat bara. Jag har försökt bättra på det, men jag har ingenting att säga, dom andra har gjort det så bra. Jag kan till exempel inte vara med två kompisar så vi är tre stycken, känner mig utanför då. Speciellt i mitt umgänge nu, men det beror väl också på hur dom andra är som person. Jag är bara riktigt osäker i mig själv och trivs inte för den jag är, faktiskt inte. Men när jag är bland folk försöker jag bara dölja det, men finns vissa som kan ta emot det och hjälpa mig framåt, men inte många. Tack för din inspiration , gillar din blogg till tusen.

Kommenterarens avatar

Va fint skrivet, och jag känner igen mej i det. För det är precis sån jag är också. Jag har alltid velat vara jättesocial och kunna prata me alla. typ. Men det är jag inte, så då får jag väl finna mig i det. xD
Och det är faktiskt bra att inte säga allt. För man ångrar mycket mer då :Phahaha

Kommenterarens avatar

Wow vad bra skrivet. Tycker att du verkar vara en riktigt härlig tjej och det där att du är lite mystisk tycker jag bara som du säger, gör dig mer intressant 🙂 du är dig själv och vågar stå för det och det tycker jag är riktigt toppen. Keep on rocking Elin. Du är bra precis som du är! Kram

Kommenterarens avatar

Du har så rätt i att det är de människorna som verkligen bryr sig och vill se ens riktiga jag, de människorna som man kan vara sig själv och ha roligt med, som är de människor som är mest värda att behålla nära sig. Jag tycker att stilla och sprudlande lät som en fin och intressant kombination, men eftersom jag inte känner kan jag inte säga att det är vad som passar dig bäst. Att de strålar om dig kan man till och med se på vissa av dina bilder 🙂 Du verkar vara en intressant och fin människa!

Kommenterarens avatar

himla fint skrivet! 🙂
kul att höra att du har kommit så långt, eller vad man ska säga.
tycker du verkar vara en sjukt härlig och cool tjej, önskar jag kände dig. älskar din blogg också, du har sån talang och humor! 😉
tack för att du är en sån förebild, och för en jätteinspirerande blogg! 🙂

Kommenterarens avatar

Det där gick rakt in i hjärtat. Jag känner igen mig i varje mening. Jag har trott att jag har varit blyg i hela mitt liv, tills jag för ett år sen kom på att, det är jag inte. Jag har heller inget att säga! Jag är precis som du.

Kommenterarens avatar

Det finns bara en som du Elin Kero. Du är en fantastiskt människa!

Kommenterarens avatar

känner igen mig bland vissa punkter i denna texten… väldigt bra skrivit sötis <3

Kommenterarens avatar

Jättefint skrivet, tror din bok kommer bli väldigt bra!

Kommenterarens avatar

Jattebra skrivet och intressant lasning, kanske speciellt for mig som ar en av de dar som alltid tar jattemycket plats i stora grupper, babblar och dyker rakt in och ofta hor jag efterat, "men alla ar inte lika oppna och sjalvsakra som du ar" och sa vill jag skratta och grata och skrika. Inte for att jag ar missforstadd och jatteblyg, men for att folk tror att de kanner mig for att jag pratat mycket. Jag tror att jag ar hogljudd och pratsam och haller igang for att jag inte vill att nagon av de har manniskorna i den stora gruppen – som jag egentligen inte litar pa, ska stalla en fraga om mig, och jag maste svara, och jag maste vara bara mig och plotsligt domer de mig och mitt. Det var jatteintressant att ta del av din "tysta" sida av det hela, och kanna igen mig sjalv i det hemliga, det stangda; i dorrar som bara oppnas for valdigt fa. Tack for att du delade med dig!

Kommenterarens avatar

Elin du tog orden ur min mun! Särskilt första stycket. Skulle kunna vara jag själv som skrivit det. Du är grym!

Kram Amanda

Kommenterarens avatar

Jag blir nästan rädd.. hur läskigt likt det där var mig. Det kändes som om det var mig du beskrev, och att det var mina tankar som avslöjades i din text. Det är inte ofta man träffar på någon som beskriver en så bra utan att veta om det, eller som känner likadant. Håller med många andra här, du är grym!!

Kommenterarens avatar

Skitbra skrivet! 🙂 tror nog det kan finnas en del som känner igen sig själva i ditt inlägg.. jag gör det iaf.

Kommenterarens avatar

Åå va grymt skrivet!! Som så många andra här så känner jag igen mig, och det här var ett riktigt peptalk inför den här dagen…Tack!!! Du verkar så himla härlig!!

Kommenterarens avatar

Du är så… inspirerande.
Jag är fortfarande fast, fängslad, i den där perioden då man bara känner sig missförstådd och blir irriterad över att alla förväntar sig att man ska vara utåtriktad och glad. Jag har inte hittat min mystik än.
Själv håller jag också på mycket och redigerar bilder och skapar bilder (eller har börjat nyligen i vilket fall) och det var på det sättet jag hittade din blogg.

Kommenterarens avatar

Vill du bli Dagens blogg på min blogg och tjäna mycket mera besökare?
Kommentera då så mycket du orkar på mitt inlägg så har du stor chans att
vinna! 😉

kram Idjjaa

Kommenterarens avatar

Riktigt bra skrivet, du har fått till en perfekt beskrivning av mig 🙂 Som det att folk tror att man är blyg och tråkig bara för att man inte har något att säga. Eller när jag är i ett mindre sällskap, då är jag oftast väldigt framåt och galen 😛 Men de människor som inte orkar/vill lära känna mig, de är antagligen inte min "typ" av människor och vänskap med dem skulle bara bli falsk och oärlig. Jag har flera jättefina vänner och känner inget behov av att kämpa för att skaffa ännu fler.

Ditt sista stycke, dit har jag inte riktigt kommit än. Men jag är glad för din skull, du är värd det 🙂

Kommenterarens avatar

Vadå inte den snyggaste tjejen? Vem har sagt det? Ingen kan säga att du inte ser bra ut, Elin!!

Kommenterarens avatar

Det var precis som att du slet ut alla mina tankar och skrev ner i dina ord!

Kommenterarens avatar

Jag är precis som du. Grubblar mycket. Och säger inget om jag inte har något att säga. Folk tror att jag är blyg, men så nämner de ett ämne jag brinner för och då diskuterar jag glatt. Men annars är jag tyst.

Kommenterarens avatar

så fint skrivet! vet hur du känner dig. har också känt så förr.

Kommenterarens avatar

Det känns som att jag kunde ha skrivit det där. Klockrena ord. Dock vet jag inte riktigt om de sista två styckena stämmer in på mig helt. Inte än. Men förhoppningsvis kommer de att göra det en dag.
Jag är tydligen inte den enda som kände så heller. Det är lustigt, att man inte är ensam om det ändå.

Kommenterarens avatar

Som jag har saknat din blogg nu de senaste dagarna då jag inte haft tillgång till ngn dator! Det var en fröjd att komma hit igen och se dessa underbara nya inlägg. Nu har jag ju en hel hög att läsa ikapp <3 Plus att det här inlägget var superbra skrivet. Du är sån inspiration och så otroligt många känner nog igen sig, även jag! 🙂 Du är bäst på allt du tar dig för och ger dig in på, lycka till i fortsättningen. Hoppas jag tar mig till Gbg på lördag så jag får träffa dig äntligen! 😀

Kommenterarens avatar

Riktigt bra skrivet! Jag känner igen mig i din berättelse, att aldrig komma på vad som man ska säga vid stora grupper, folk ser en som tråkig och blyg, men när jag är med människor som jag känner och litar på är jag allt annat än det. Och som du säger. Man ska vara stolt över den man är, om man inte tror på sig själv, tror ingen på dig heller. Man blir den man gör sig till.
Tack för en jättebra text!

Kommenterarens avatar

Jag känner också igen mig i texten bara att jag inte riktigt uppskattar det men vem vet det kanske kommer en dag då jag gör det som du skrev 🙂

Kommenterarens avatar

Herregud. I styckena 1 och 3 beskriver du mig precis. Vad skönt. För jag är allid den som lyssnar och när jag väl vill inflika något har de plötsligt bytt ämne, och min kommentar var väl inte så märkvärdig. Men hos min släkt och mina närmaste vänner kan jag vara precis som jag är, nästan lite mer och dom gillar mig jättemycket ändå. Och jag klarar mig med dom jag har. Bättre att ha några bästa än många ytliga.
Peace out.

Kommenterarens avatar

Elin, jag fastnade inte för din blogg för flera månader sen för att du var tyst och tråkig. Jag fastnade för den för att du är en inspirerande, kreativ och sprudlande människa. Allt detta kommer ut genom bloggen så man kan inte annat än älska din blogg! Och klaga inte på ditt utseende, du är så otroligt söt och dina ögon har en alldeles unik nyans som är helt otrolig. Och om man är blyg skulle man inte ställa sig framför en grupp människor och prata om kameror och bloggdesign, då är man modig, och det är du. För att inte prata om hur hjälpsam du är! Jag har sagt det tusen gånger och kan säga det tusen gånger till, tack för all hjälp du gett mig! Det är inte många som skulle gjort det. Jätteroligt att få prata med dig, och jag hoppas att jag får lära känna dig ännu mer 🙂
Du kan nog hjälpa många med att skriva sånt här!

Ha en bra dag! kram 🙂

Kommenterarens avatar

Intressant känsla som uppstår när man läser något som beskriver precis allt man känner själv men man aldrig har kunnat sätta egna ord på. En kväll när jag var bruten över precis samma sak sa min mamma till mig "Du är en kvalitets tjej", jag förstod väl inte just då vad hon menade med det, jag kan idag uppfatta den benämningen på ett annat sätt än vad jag gjorde just i stunden.
Vissa människor söker kvalitet,
Andra söker kvantitet,
Många söker bara acceptans och blir så desperata att det anpassar sig för att passa in.
Enligt mig ska man aldrig förändra sig för andra, speciellt inte om man råkar vara just en "Quality Girl" det finns nämligen inte hur många som helst av dessa men det finns många som söker just de egenskaper som ofta finns hos en kvalitets tjej; Ett djup, ett ärligt sinne, en vänlig själ som tar saker för vad de är. Men det är bara de bästa som orkar gräva djupare för att upptäcka alla dessa otroligt uppskattade egenskaperna.

Du är en kvalitets tjej, Elin.
Embrace it 😉
Ta hand om dig, Rocket Queen. <3

Kommenterarens avatar

Wow. Tänk vad många som känner likadant som sig själv. Jag vill så gärna vara som de pratglada när det är en stor folkmassa som gäller. På scenen blir jag den personen, den orädda och den som får uppmärksamhet men i vardagen försvinner jag, har svårt att få ord i luften och vill inte ens försöka med tanke på att bli nobbad. Jag antar att vi ska vara glada över hur vi är! Alla kan ju inte vara likadana. Och jag vet hur du känner dig för med mig är det samma sak.

Kommenterarens avatar

Jag brukar läsa din blogg, men aldrig gett mig till känna förrän nu. Nu känner jag att jag bara måste skriva ner några rader, för du träffade precis den känsla jag har.
Jag är inte heller utåtriktad och pratsam jämt och med vem som helst. Ibland känns det svårt, just för att man inte alltid syns lika mycket som andra och för att man inte känner sig lika synlig.
Jag gillar din beskrivning "stilla och sprudlande". För visst kan man vara det. Man behöver ju inte vara mest pratsam för att bli omtyckt och synas. Så skönt liksom! Att man kan vara synlig även om man är en tänkare. Och tänkarna blir oftast de med kreativa intressen. Det har du ju minsann 🙂 Och man är bara inte alltid intresserad av vissa diskussionsämnen. Jag kan bli väldigt pratsam om ämnet är ett sådant jag brinner för.

Tur att alla är olika. Tänk vad tråkigt det hade varit om alla hade varit ybersociala och extremt pratsamma. Det hade nog blivit kaotiskt. För vem skall då lyssna och ta in intryck?

Kommenterarens avatar

Nästan så att jag hade kunnat skriva den där texten själv, i alla fall början, men jag hoppas att jag också kommer att lära mig hur jag ska göra jag känner i alla fall hur jag börjar gå framåt. Det är precis som du skriver, om alla säger att man är så blyg – då blir det ju så! Även fast man kanske bara inte har någit att säga.
Jag tror att de som inte sitter och babblar hela tiden är de som verkligen har något att komma med.

Kommenterarens avatar

vet hure känns .
har dock inte kommit över det som du beskriver att du har än..
men jag försöker hoppas på att oxå kunna ta mig dit en dag.
kram

Kommenterarens avatar

Som att läsa om mig själv… riktigt bra, och modigt, skrivet. Kram!

Kommenterarens avatar

Jag är precis som du var och jag är glad att du tar upp detta. Du har ändå en stor blogg med många läsare, som säkert är tvärtom. Sådana som är högljuddast i klassen, syns mest och får all uppmärksamhet. Varför jag är glad att du tog upp det här, var för att, dessa människor som älskar uppmärksamheten och att stå i centrum kanske får sig en tankeställare om de läst texten. De kanske kan förstå att den där tysta tjejen/killen som gärna sätter sig lite längre bak i klassrummet faktiskt också vill synas, men inte på samma sätt. Ett "hej" på morgonen skulle nog räcka så långt för många människor. Tack Elin, för att du tog upp detta!

Kommenterarens avatar

du är fantastisk elin, och jag har beundrat dig från den gången jag såg dina bilder på bilddagboken, och då började läsa din blogg. du är kanon!

Kommenterarens avatar

Jag är precis som du var. det
är inte så lätt att gå upp på morgonen och att vara sig själv precis. men tack för att du tog upp detta. det gjorde mig så mycket gladare.

Kommenterarens avatar

Bra skrivet, känner igen mig något sånt otroligt! Behövs såna som du som skriver sånt här, då vi alla är olika och de flesta som får uppmärksamhet är de som skriker efter det, så förtjänar alla uppmärksamhet i viss grad oavsett vilken personlighet de har!

Keep up the good work!=)

Kommenterarens avatar

OJ!
Det kändes som om de där raderna handlade om mig själv, för jag är precis sådär. Jag förstår mig inte riktigt på mig själv när jag hamnar i stora sociala sammanhang, då känner jag mig blyg trots att jag egentligen skulle ha kunnat säga nåt. Men inget blir sagt och så blir jag arg på mig själv för att jag inte sa nåt. Sen när jag är med mina bästa vänner blir jag pratglad och vild igen. Konstigt.

Kommenterarens avatar

Bra skrivet.
Det är ju lite det som det handlar om, trivs man med sig själv så strålar man, och det märker folk.

Jag är/var likadan som du var. Jag fick en kommentar när jag gick på högstadiet "Man går förbi Harriet, men det märker man inte, för hon syns inte, hon är osynlig." Notera även att trots att den är sagd till mig, så benämns jag i tredje person.

Kommenterarens avatar

Jag är precis likadan! Folk uppfattar mig som blyg fast det egentligen bara är så att jag inte har något att säga. Det jobbiga är att folk hellre är övertygade om att man är blyg istället för att försöka förstå att man bara inte är så pratglad. Men precis som du så har jag accepterat att det är så det är och istället vänt det till något positivt! 🙂

Kommenterarens avatar

Så vackert skrivet, på något vänster känns det som om jag skulle skrivit detta själv, så rätt träffar det! För det är precis sån jag känner mig. 🙂

Kommenterarens avatar

Fantastiskt …. !! blir nästan lite gråtfärdig ,, så vackert ,…. ♥

Kommenterarens avatar

Fint skrivet, känner igen mig i det du skrev. Egentligen är jag stolt över den jag är, men lärare osv har fått mig att känna mig dålig pga min perosnlighet. Känns som om alla andra bli accepterade, men jag och min personlighet är det inte.

Kommenterarens avatar

Jag vet, alla har skrivit att att de känner igen sig i denna text och låt mig säga likadant. Jag öppnar bara upp mig i små grupper av någon konstig anledning, vet inte känner mig mer tryggare? Tycker i alla fall att det var bra skrivet och fortsätt bara vara du för jag älskar verkligen att läsa din blogg!

Kommenterarens avatar

Jag känner igen mig i mycket av det du skriver. Men jag tänkte också på vad som gör att jag läser en blogg… ofta har det att göra med att jag tycker en person ser bra ut, eller är otroligt duktig på något som första hållhake, men efter ett par inlägg inser man att det inte räcker. Exempelvis Kenza för min del, jag fastnade för hennes snygga utseende, men när man läst lite så inser man att det inte är mycket vettigt mellan raderna. Jag tycker du är sjukt söt Elin, men det var inte det jag fastnade för. Jag fastnade först för dina teckningar,s en för dina foton och jag har sedan länge varit fast. För att du är jordnära och så lik mig, det hade kunnat vara jag. Jag hade kunnat vara riktigt bra vän med dig och trivas med dig, det du skriver är vettigt, även om det är om din vardag. Du är unik.. därför är jag fast i din blogg!

Kommenterarens avatar

Jag känner också igen mig. Det har varit svårt att acceptera… för jag känner mig dryg när jag fortfarande har svårt att prata med och känns mig bekväm med min pojkväns kompisar fast vi varit ihop i två år. Jag sitter och tänker hela tiden att jag borde säga saker men jag har inget vettigt att tillägga… då sitter man istället och får ångest för att man är så tyst.

Kommenterarens avatar

Åh vad härligt att läsa! Jag är exakt likadan och har alltid fått höra att jag är tyst, och gått omkring med känslan att inte duga. Men jag har precis som du insett att det snarare är till min fördel. Folk måste intressera sig för att få veta vem jag är. Och jag är också sprallig och tillbakadragen 😉

Kommenterarens avatar

Otroligt bra skrivet! Kände igen mig på vissa delar av din text.

Kommenterarens avatar

Shit det kändes verkligen som du beskrev mig. Exakt sådär är jag. Jag är inte blyg, jag har bara inget att säga. Men när jag väl har något att säga så kan jag prata hur mycket som helst. Grymt bra skrivet! 🙂

Kommenterarens avatar

det kändes precis som om du skrev om mig! det är riktigt skönt att veta att det inte bara är jag som har upplevt detta och gått runt med dessa tankar i huvudet. och att veta att du har släppt dessa orosmoment gör att jag känner att det förmodligen kommer "lösa sig" på samma sätt för mig.

Kommenterarens avatar

jag är exakt likadan! Kändes som det var en sida av min dagbok som jag läste. Vad skönt att det känns att flera är som en!

Kommenterarens avatar

Jag känner igen mig ganska mkt i det du skriver:)
OTROLIGT bra skrivet!
Älskar din blogg♥

Kommenterarens avatar

Verkligen superbt skrivet, den över halvan av texten stämmer in på mig med, jag är inte blyg, jag har bara ingenting att säga och att jag öppnar mig i mindre grupper. Tycker det är grymt att du skriver om sånt här för du blir verkligen som en förebild för alla som känner så 🙂

Kommenterarens avatar

Känner igen mig sååå mycket (i övre halvan av texten). Jag tror att folk ser mig som blyg och tyst och kanske tråkig…men jag ÄR ju inte det egentligen! Jag har bara inget att säga.. Ibland skulle det underlätta att vara översocial, det är ju sådana folk gillar lätt har jag fått för mig.
Men man är ju som man är, och det är väl tur det!
Bland mina bästa vänner kan jag babbla och flamsa ordentligt och det är ju skönt 😉
Du är grym ska du veta!

Kommenterarens avatar

Jättefint och bra skrivet, känner absolut igen mig, även om de börjar gå åt rätt håll för även mig nu:)

Kommenterarens avatar

Riktigt bra skrivet. Känner igen mig läskigt mycket faktiskt. Har inget att säga när de pratar om saker. Har inte hittat någon som orkar och vill lägga tid på att känna mig. Men jag har min pojkvän, och det är jag så otroligt glad över, och jag hoppas jag hittar någon som vill lära känna mig tillslut också, för den jag är ! 🙂

Kommenterarens avatar

Jösses. Det här känns ungefär som något konstigt man skulle kunna läsa i en tidning. Typ "Jag visste inte vad jag hade för sjukdom förrän jag såg det på tv".

Nu vet jag vad jag "felar". Allt känns plötsligt så strålande klart. Tack!

Kommenterarens avatar

Folk tycker/tror också att jag är blyg, men det är oftast att jag helt enkelt inte har något att säga.
jag kan vara ganska blyg mot nytt folk men annars nej.

Kommenterarens avatar

Känner nästan igen mej lika mycket i den hör texten som Reflection-Christina Aguilera & skattkammarplanet låt texten 😉 du skriver verkligen jätte bra, & jag hoppas att alla någon gång ska få känna som du att man är nöjd med sej själv, pm det är något vi svenskar kan så är det att leta fel.
Du är verkligen något extra Elin, jag känner dej inte, men du känns inte som någon kissue som ljuger till 90% och photoshopar sönder hela sej själv. Du är någon man kan se upp till. You'r freakin' awesome! Glöm aldrig det.

Kommenterarens avatar

Jösses vilket fantastiskt inlägg! Älskar hur du formulerar dig och vad du faktiskt kommit fram till – att vissa människor inte är värda att lägga sin energi på, eller deppa över – de ska ju vara ledsna att de missar DIG och inte tvärtom!

Tycker du verkar vara en fantastisk tjej Elin, även fast jag inte träffat dig IRL. Har följt dig ett BRA tag nu! 😀

Kommenterarens avatar

Det är precis hur jag känner, de som jag är"sprudlande" med säger alltid: Du är så rolig nu men i skolan så är du ju jätte tyst och sitter bara brevid…

Kommenterarens avatar

Fick länken till detta inlägg av en kompis med kommentaren "detta påminner om dig". Och du satte ord på hur jag är, klockrent! 🙂

Kommenterarens avatar

tihi, känner igen mig lite i texten (: men det jag ville säga att du är underbar! jag har träffat dig en gång och tyckte att du var riktigt kul att umgås med! och ditt utseende? inte spciellt? vet du hur många personer jag visat din blogg avundas ditt utseende? antgaligen inte… du är speciell and all pixilike 😉 en av de bästa individer jag stött på!

Kommenterarens avatar

Känner igen mig otroligt mycket i det du skriver. Och jag måste ge dig massor med cred för en underbar blogg! Du är GRYM på att fotografera 🙂

Kommenterarens avatar

Jag känner också så, och såhär har det alltid varit för mig..och kommer nog alltid att vara? Jag har så mycket att visa men ingen kollar på och när dem väl gör det blir jag tyst och blyg and so on..

Och jag tror att alla konstnärer är tysta och mystiska, eller okej, dem flesta.. (:

Kommenterarens avatar

Jag känner igen mig i väldigt mycket det du skriver – samt alla slutsatser (som även jag precis fiskat ur mig). Jag har börjat rensa och förstått att jag behöver faktiskt inte anstränga mig för att någon ska se mig. De som ser mig kommer istället att få se mer utav mig…och det har jag även fått höra x antal ggr.

Där jag känner mig osäker eller känner att jag inte har någonting att hämta – där drömmer jag mig bort. I samband med såna situationer kan jag få höra "är du sur/ledsen/arg?". Nej, jag känner bara att jag inte har något att ge – har jag lust att säga.

Vill även avsluta med att du är väldigt vacker på både utsidan och insidan (av det vi får ta del av)!

Kommenterarens avatar

Jag känner igen mig i väldigt mycket det du skriver – samt alla slutsatser (som även jag precis fiskat ur mig). Jag har börjat rensa och förstått att jag behöver faktiskt inte anstränga mig för att någon ska se mig. De som ser mig kommer istället att få se mer utav mig…och det har jag även fått höra x antal ggr.

Där jag känner mig osäker eller känner att jag inte har någonting att hämta – där drömmer jag mig bort. I samband med såna situationer kan jag få höra "är du sur/ledsen/arg?". Nej, jag känner bara att jag inte har något att ge – har jag lust att säga.

Vill även avsluta med att du är väldigt vacker på både utsidan och insidan (av det vi får ta del av)!

Kommenterarens avatar

Jag känner igen mig i väldigt mycket det du skriver – samt alla slutsatser (som även jag precis fiskat ur mig). Jag har börjat rensa och förstått att jag behöver faktiskt inte anstränga mig för att någon ska se mig. De som ser mig kommer istället att få se mer utav mig…och det har jag även fått höra x antal ggr.

Där jag känner mig osäker eller känner att jag inte har någonting att hämta – där drömmer jag mig bort. I samband med såna situationer kan jag få höra "är du sur/ledsen/arg?". Nej, jag känner bara att jag inte har något att ge – har jag lust att säga.

Vill även avsluta med att du är väldigt vacker på både utsidan och insidan (av det vi får ta del av)!

Kommenterarens avatar

Hej!! Jag är precis som du!
Hoppas att det gör inget att jag kopierade din text till min blogg.
Du är den finast och unik Elin i världen för det finns bara en Elin! / Mirjam 🙂

Kommenterarens avatar

Fint sagt! Känner igen mig i det du skrivit. Alla ser mig som blyg, och egentligen är jag väl rätt blyg, men när det kommer till samtal och sådant känns det som om att jag vill säga något, men vet inte vad.

Nu får du en massa såna här kommenterer, haha. Men det känns fint att höra att det känns bättre nu. Hoppas det blir bättre för mig med 🙂

Kram kram.
Du är bäst! 🙂

Kommenterarens avatar

jag är precis likadan. jag måste känna mig bekväm för att kunna vara "hela" mig, dvs en galen, tokig, skrattande och ibland aningen (på ett bra sätt) vrickad. jag är sprallig, pratglad, har lätt för att skratta – men bara när jag är bekväm. därför är det så svårt att komma in i nya sammanhang;som att börja högskolan om ett par ynka veckor = MASSOR av nya människor. och då blir man vaksam, observerar och har kanske inte så mycket att tillägga i samtal. blyg..? nej. bara som du säger, inte mycket att säga eller så observerar man istället. svårt att komma in i gemenskapen då och kunna känna sig trygg – och därmed bli den där människan som alla mina vänner älskar.

svårt..

Kommenterarens avatar

Klockrent!! Kände igen mig i varje mening, ord och stavelse. Även jag behöver lära känna en person innan jag "öppnar upp" och blir den jag verkligen är. Annars är jag ganska tyst och försiktig. Och sen har jag jättesvårt att lära känna en ny person av mig själv. Oftast hänger jag på när en av mina vänner lär känna någon ny person och sedan vips har man fått en ny bekantskap 😛 Önskar att jag var LITE mer öppen :/ Men man får ta sig själv för den man är… Jättefin blogg!!! Kram

Kommenterarens avatar

Klockrent!! Kände igen mig i varje mening, ord och stavelse. Även jag behöver lära känna en person innan jag "öppnar upp" och blir den jag verkligen är. Annars är jag ganska tyst och försiktig. Och sen har jag jättesvårt att lära känna en ny person av mig själv. Oftast hänger jag på när en av mina vänner lär känna någon ny person och sedan vips har man fått en ny bekantskap 😛 Önskar att jag var LITE mer öppen :/ Men man får ta sig själv för den man är… Jättefin blogg!!! Kram

Kommenterarens avatar

Så där känner jag också många gånger!! Väldigt bra skrivet. Åker till Jkpg för tredje gången på torsdag 😉

Kommenterarens avatar

Så fint skrivet! :')
Kände igen mig själv i texten, Och Fick en lite gnutta hopp om att en dag kanske människor försår mig också:)

Kommenterarens avatar

Jag ser att fler har skrivit liknande kommentarer tidigare, men jag måste också få påpeka att jag känner på pricken igen mig. Det var helt fantastiskt det du just beskrev.
Jag är väldigt myckt inne i mig själv och mina egna tankar. Folk säger ofta att jag är mystisk och blyg, men jag tror som du säger att det inte bara är negativt utan också positivt. Man blir mystisk på ett positivt sätt!

Kommenterarens avatar

herregud, det där var som taget från mig. Trodde inte att det fanns någon som var mig lik, men sidär!

Kommenterarens avatar

herregud, det där var som taget från mig. Trodde inte att det fanns någon som var mig lik, men sidär!

Kommenterarens avatar

herregud, det där var som taget från mig. Trodde inte att det fanns någon som var mig lik, men sidär!

Kommenterarens avatar

Känner igen mig i varje ord! Tack för att du skrev ner det 🙂

Kommenterarens avatar

Åhh känner igen mig så hääääääääääääääääär mycket! Blir verkligen berörd av det du skriver och du är en jättefin tjej Elin!!!

Kommenterarens avatar

Mycket fint skrivet, Elin. Du är otroligt vacker och det har jag alltid tyckt!

Kommenterarens avatar

Texten kunde handlat om mig! Kände igen mig på pricken, riktigt bra skrivet. Kram!

Kommenterarens avatar

Alltså. Förlåt men jag började verkligen gråta. Jag sitter här och lipar och jag vet inte vad jag ska skriva, bara att det är exakt det där jag försökt förklara så många gånger för mig själv, men aldrig riktigt fått något grepp om. Tack! vet inte vad jag ska skriva. du är förresten mycket vacker bara så att du vet!

Kommenterarens avatar

Jag har precis haft mitt första sommarjobb och när du skrev det här blev jag glad att jag inte är ensam om den där känslan. Fast jag tror dock att det handlar mer om personerna själva, deras osäkerhet och avundsjuka på att alla inte har ett behov av att framhäva sig själv inför allmänhe

Kommenterarens avatar

Du förstår inte hur mycket den här texten betyder för mig, varje litet ord som står i texten är en byggsten av mitt liv ! Ush ja gråter, haha ja e lite löjlig av mig, nej men hela mitt liv har vart så som du skriver där..

Kommenterarens avatar

Jag är också lite sådär. Inte riktigt, men nästan. Men jag måste bara säga, vadå inga speciella drag? :O Jag tycker du är skitsnygg!

Kommenterarens avatar

Jag känner verkligen igen mig i precis alla ord du skrev här 🙂 Dessutom är du verkligen en tjej jag ser upp till, jag ser mig själv som en yngre version av dig på nåt sätt. Så härlig stil och sjukt bra på foto. Du är grym! Dessutom tycker jag att du ser grymt bra ut oxå, man kan inte alls tänka sig att nån skulle tycka nåt annat. Du är grym, så är det!

Kommenterarens avatar

Alltså. förklarar bara vilken bra förebild du är! Känner igen mig som fan i en del grejer & det var väldigt mycket åt det hållet förr. Jag är rätt mystisk av mig & känner inget behöv av att prata som fan om grejer inför människor jag inte känner bara för att prata & synas liksom. Visst kan jag prata och va social men jag har alltid varit rätt inne i mig själv. Men har märkt att det gör en rätt intressant, man är inte som alla andra liksom. & det här inlägget fick mig nästan lite stolt. Tack!

Kommenterarens avatar

sen kommentar,men måste säga att ALL text passar PRECIS in på mig..men jag är säker på att framtiden blir bättre,att folk kommer se den pesonen jag är och som inte kan visa för alla förutom dem allra närmsta nu.men jag hoppas den dagen kommer!
måste även säga att du är så otoligt fin! sjukt vacker!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *