Förr…
Pappa: Brukar flamsa runt i samma rum och mima till det jag säger, samtidigt som han lägger på sin feminina charm och blinkar och flaxar med händerna som en riktig fjolla.
Syster: Brukar börja prata med mig och skratta och ja.. fråga saker (vadå, så höll du ju inte på innan jag lyfte luren!)
och nu….
Erik: Från att ha suttit så stilla vid datorn kom han nu in och skulle börja kramas och pussas och jucka och ta kort på mig och ge ifrån sig konstiga ljud. Haha… Jag kunde ju inte låta bli att skratta… mitt i allt allvar som jag och väninnan pratade om.
Varför ska alla ha sån uppmärksamhet när jag pratar i telefon? Det är som nån förrbannelse över mig och telefoner.. Alla bara dras till mig 😉 haha
Å min pojkvän är likadan. Haha.. Helt sjukt. Ingen annan får ta upp mer av min uppmärksamhet lliksom 😛
Nä, precis Emelie! Huvudet på spiken! De reagerar som barn gör, ingen får ta mer av “mammas” tid än dom! HAHAHA!!!
Alltså, Marie, det där var min kommentar!! *hihi* kulle precis skriva det då jag såg att du redan hade skrivit det. =)
ja, precis så är min pojkvän med. annars vill han inte ha uppmärksamhet. Men när jag pratar i telefon ska han hålla på..? sjukt.. ;D
“Erik” som du nämnde.
Jag vet precis hur du menar! Man får ju hets ;D