Tycker synd om mina kollegor...
Det är andra dagen jag är hemma och är sjuk.
Ligger mest och tittar runt på allt som är i rummet (mest taket), men idag såg jag dessa sjukt stora snöflingor (blandat med regn?) som bara vräkte ner utanför fönstret.... Så jag satte mig upp i soffan och lutade mig mot fönsterbrädan och tittade på all denna snö i några minuter.. och suckade..... hämtade kameran och tog några bilder..... tänkte på mina arbetskamrater som ska vara ute i detta väder i flera timmar.... tänkte på hur jobbigt jag skulle tycka att det var.... och helt plötsligt kommer en av dem cyklande!
Tyckte att det var lite komiskt. Precis när jag tänkte på dem.
48 Kommentarer
Postbil genom Jönköping
Yeyeyeyeeeeey!! ...nån som känner igen sig? ;)
Idag fick jag köra postbiiiil!
Lika underbart som vanligt. Dock var det, till skillnad från på filmen, fint väder och barmark, vilket gjorde denna dag extra perfekt.... Fåglarnas kvitter... ingen reklam... Jag var tillbaka på postkontoret 13.00 istället för 14.30.
Och jag hann inte ens bli hungrig!!
Snälla läs
Fotad av Erik - blivande konkurrent inom fotografyrket kanske? ;)
Kvalitet före kvantitet.
När 2009 inleddes, så lovade jag mig själv att det skulle bli mer kvalité på bloggen.
Sluta bajsa ut inlägg när jag inte har något att berätta eller visa med andra ord. Jag vet inte om ni har upplevt dessa bajsinlägg, men jag ser dem i alla fall som fläckar i min fina blogg.
Som att jag har spillt mat på köksduken, men låter bli att torka bort det, för att det är ett bevis på att jag ätit. Så känns skitinläggen. De sticks i ögonen, men "jag har i alla fall bloggat".
Jag vill inte ha det så.
Jag vill inte blogga för att ni vill att jag ska blogga.
Jag vill blogga för att det kommer från hjärtat.
Posten kommer in i bilden.
Nu är saken den att jag har ett heltidsjobb att sköta.
7.00-16.00, fem dagar i veckan, på ett intensivt, stressigt och fysiskt påfrestande jobb.
Missförstå mig dock inte - jag tycker väldigt mycket om mitt jobb och bara ett kreativt yrke skulle få mig att vilja byta.
Dock påverkar det mitt bloggande på vardagarna, på många olika sätt, framför allt av dessa två faktorer:
Det första är att hela dagen försvinner på arbetet, så när jag kommer hem är det mörkt och dags att sova för att orka upp nästa dag. Att fota är det inte tal om, eftersom jag saknar solljuset och det finns ingen tid att starta några stora projekt.
Det andra är att jag inte har någon ork kvar. När jag kom hem idag däckade jag direkt i sängen och vaknade inte förrän Erik kom hem strax efter åtta.
Jag skulle kunna somna så här efter jobbet varje dag, men det känns inte så bra, så istället sitter jag uppe tills det är läggdags som en zombie.
Slutsats.
Det är alltså ingen inspiration eller motivation som tryter, så ni behöver inte vara oroliga...
Jag vill inte sluta blogga - jag älskar att blogga!
Är bara väldigt trött på vardagarna.
Tack och lov för helgerna.
Är laddad för helgens bravader och roliga uppdrag ;)
Kallt blött halt blaskigt... och aj...
Bilder tagna när det snöade mysigt - innan allt flippade ur totalt....
Oh orkar inte ens berätta vad som hänt.
Kan bara sammanfatta det som att Jönköping var som Norrland i morse och nu har det förvanlats till slaskriken nummer ett.
Jag vurpade två gånger på min över 4 timmar långa tur (som under vanliga förhållanden bara tar 3 timmar). Den enda gången slog jag i höften i asfalten och smärtan var nästintill outhärdlig... Uhja. Har fortfarande ont.
Andra gången halkade jag när jag satt på cykeln och "vi" välte rakt ner i det blöta blasket.
Det dröp om mig sen...
Har jobbat över ca 3 timmar med. En fredag. Känner mig givmild.
Nevnarien blev en snögubbe
Haha det var så himla ironiskt.
Såklart händer det ju alltid mig hela tiden. Visserligen var det ett tag sedan det hände något nu (hmm... ca en vecka sen jag fick soppatorsk mitt i kyla och spöregn... ca två veckor sedan min moped dog och kördes till skroten... osv osv...)
Denna tisdag började bra.
Det snöade fridfullt ute. Det var mysigt.
En till en och en halv decimeter nysnö på marken. Luften var frisk.
Lite svårigheter att cykla dock - för alla drivor.. och för alla vallar från skottning. Och för den lömska isen under det fina snötäcket....
Men det funkade i alla fall.
Men så plötsligt.. när jag höll på och delade ut post till villorna på Rosenlund... När jag hade fått upp ganska hög fart för att vara mitt i all snö... så small min ena handbroms.
Jag har bara handbromsar. Och den som inte small tar ingenting, så den var inte till någon hjälp alls.
...så där for jag rätt fram, utan fungerande bromsar och när jag stoppade ner foten för att få stopp den vägen, så möttes jag av blankis och min cykelfärd fortsatte rakt fram i samma hastighet....
Någonstans måste det ju sluta och ja....
....ostadig som jag var med ena foten glidande över isen på marken, så for jag rakt in i en snödriva/staket. Cykeln välte och jag flög ett par meter.
Haha. Rätt kul när man tänker på det så här i efterhand... tänk hur det måste ha sett ut liksom! haha.
En tant barmhärtigade sig över mig.
Och som tur var så hade jag bara lite post kvar i väskan så det var inte mycket som flög ut.
Lite snö överallt bara...
;)
Post
Jag kanske har glömt att säga att jag jobbar heltid på posten nu?
Har jobbat som en ordinarie anställd (dvs. ca. 07.00-15.30 5 dagar i veckan) sedan 2 juni, så det är ju ett bra tag nu - ett halvår snart!
Söt liten postbil som står i garaget, inte sant? ;)
Post
Har jag sagt att jag kör bil nu?
Min moped bara la sig i förra veckan, så nu får jag köra bil medan den är på lagning.
Om jag ska vara ärlig, så vill jag inte att den ska bli lagad, för det är så himla skönt att köra bil där uppe. Har varit så tacksam för att jag har den nu när det är så dåligt väder. Kallt, ruggit och regnit.
Sen kan man ju fråga sig varför jag får en sådan perfekt knut två dagar i rad på jobbet - men hemma när jag ska göra mig fin så blir det aldrig bra??
Nä nu måste jag cykla iväg till posten. Ses ikväll! :)
Grisnäsa
Moppe is the shit ;)
Det finns en dörr på mitt distrikt som är typ fyra gånger så trög att öppna som alla andra dörrar. Kommer inte alltid ihåg att det är just den dörren som är trög, så jag tar i och springer lika hårt som vanligt för att få upp den mitt i språnget. Precis som idag då... Var inte beredd på att det skulle ta stopp, så jag sprang rakt in i den och gjorde ett näsavtryck i glaset.
Väldigt snyggt måste jag säga...
Och en annan rolig grej..
Min mamma fick visa leg på Systemet idag! Haha! Hon är ju 42 år snart ffs :P
Otroligt bra dag idag igen förresten!
Telefonkatalog
Har varit en riktigt bra dag idag!
En sån där dag som det känns som att man har världens bästa jobb.
Faktiskt.
Har burit telefonkataloger.
Vi har 3 veckor på oss att dela ut dem, så idag tog jag bara ett gäng trappuppgångar med max 8 i varje. Grejen är bara att jag tycker att det är mycket att bära redan nu. Åtta kataloger på 4 cm blir liksom en rejäl hög på 32 cm.
Tänk då när jag kommer till husen där det är 30 i varje?
4x30=1,2 m hög. Ta fram ett måttband o kolla på det. Känns som det kommer bli lite Bambi på hal is över det hela... Haha.
0,33 ton tung börda...
Hemkommen från posten. Jobbat övertid. Har slitit som fan med den där jääävla reklamen!
Hade det inte varit för att postens ekonomi hänger på att vi delar ut den, så hade jag uppmanat er alla att sätta upp "EJ REKLAM!" på era dörrar!
Idag har jag burit 330 000g reklam. Dvs. 330kg - 0,33 ton!!
Själv.
Och då har jag inte räknat med posten.
60 (utan hiss) + 6 trappuppgågar + ca 20 villor.
4½ timme.
Jag har ont i ryggen. Träningsvärk i armar och ben.
Välkommen till en vanlig dag i en brevbärares liv.
Men jag är stålbrevbäraren helt klart.
Det ÄR jobbigt. Men samtidigt väldigt kul.
Är man tävlingsinriktad, kan man se det som en sport
- hur snabbt är jag idag?
554 45
Var med om en incident idag med förstås.
Körde bensinmoppen idag på 554 45 (har cyklat på 554 53 de andra dagarna+ förra veckan - måste erkänna att jag gillar de bättre..). Gasade in på en väg, som var blockerad av en bil, trots att jag vet att jag inte kan backa med moppen. Tänkte att de skulle flytta på sig eftersom de stod precis utanför dörren till huset och inte på parkeringen 3 meter därifrån...
Men de flyttade inte på sig och där satt jag fast. Jädra HSB-bil med...
Fick ställa mig och knuffa bak mobben, som var fullastad (för det här hände precis i början) och som jag dessutom inte fick i friläget på, så den ville som dra framåt av sig självt... på mig. Och när den inte kunde hålla sig i en rak bana bakåt, så nådde jag inte styret på grund av den stora lastboxen i fram, så fick försöka hålla tillbaka den, så att den inte åkte fram de meterarna jag knuffat den, samtidigt som jag försökte styra den åt rätt håll.... Nästan omöjligt kan jag säga och så fruktansvärt tungt, att mina armar förlorade all kraft för resten av dagen. Jag skakade så fort jag lyfte dem i axelhöjd och fick som kramp.. känns lite svagt så fortfarande.
Hänt senast:
Skulle avisera ett paket och läste "NEVNARIEN" på det! Hjärtat hoppade till ett par gånger fler än normalt, innan jag insåg att det stog Nevanen, inte Nevnarien, men ändå. Jädra likt ;D
Sen har jag lite konstiga vanor vid frukosten.
Viktor tyckte att jag var weird som inte hade nåt pålägg på mackan. Sen såg han att det låg en ostskiva på bordet bredvid. Så äre - jag har pålägget bredvid mackan när jag äter. Don't ask me why ;)
(OK det har jag inte, men osten va äcklig .. hah)
Haha som i Händelserik dag
Varning för lång text, men jag måste bara berätta...
Haha jag vet inte vad det har varit med den här dagen.
Först missade jag bussen och blev lite lite sen till jobbet. Inte anmärkningsbart sen, men lagom sen för att behöva springa och inte se sig för. Så precis innan jag springer in på postens område, så halkar jag i en kletig hundblaja som ligger i gräset. Great.
Jag hade bajs på byxorna och på skorna - så fint inmojsat i alla skåror i sulan.
Jag luktade skit rent ut sagt.
Som tur var så hade jag ett par rena byxor i skåpet och ställde mig sedan och dränkte mina skor i handfatet. Jag trodde jag skulle spy. Det var vidrigt.
Under sorteringen sken solen utanför.
Allt var frid och fröjd och det kändes som att det skulle bli en toppendag.
Ända tills portarna till garaget öppnades, medan jag stod och lastade post på min postcykel, och jag märkte att det börjat spöregna.
Och då menar jag inte vanligt spöregn, utan vansinnigt spöregn som piskade i gatan. Stora tunga, täta droppar och jag var dyngsur på 2 sekunder.
Great igen.
Byxorna klistrade sig fast i låren, håret hängde slappt rakt ner och regndropparna gled i strida strömmar ner för mitt ansikte.
"Är du blöt?" frågade killen i första huset. Väldigt humoristiskt.
Det såg ut som jag försökt dränka mig själv.
Det gjorde inget att jag badat mina skor i handfatet tidigare i alla fall... Om man nu ska se det från den ljusa sidan.
Sen kunde det väl inte bli värre?
Drypande i vatten, märker jag hur mina händer fått någon konstig missfärgning. Det börjar droppa ner i postenväskan..... Oh shit jag blööööder!!
Ett inflammerat nagelband hade gått upp och det fullkomligt forsade blod.
Jag torkade av fingret för att inte bloda ner posten, men det hjälpte inte, för hur mycket jag än torkade, så droppade blodet igen direkt efteråt.
Det jobbiga i det hela var att det naturligtvis var högerhandens pekfinger som detta sår skapats på.
Så jag fick använda vänster hand för att läga ner post på höger sida av cykeln.
Gissa hur fort det gick...?
Efter det hände det väl inget fasansfullt...
Dock var himlen helt öppen och regnet fortsatte spy över mig hela tiden, medan jag cyklade bland villorna... men när jag äntligen kom till den delen där jag har hyreshus och fick gå in och värma/torka mig... då sken solen upp minsann.
Gud måste ha skrattat där uppe. Så jävla taskigt.
Från att ha stått ute i kallt pissregn medan det ångade om min andedräkt..... till stekhet sol, så att jag var tvungen att cykla i t-shirt för att inte förgås.
Visst låter det som jag var attraktiv?
Neddränkt från topp till tå, med volym och frisyr = 0, jacka i size L och helt osminkad kommer jag rusande in till ett av företagen. Där sitter ägarens kompis och trycker på den mest klassiska frasen som finns:
Jag tycker jag känner igen dig.
Haha. Sen tyckte han att jag skulle sitta ner en stund och torka.
Jag och ägaren av företaget tyckte det var mycket smartare att cykla asfort och torka i vinden - men jag tror inte vi lyckades övertyga honom....
Det var en bra dag i alla fall.
Jag är på bra humör.
Haha jag vet inte vad det har varit med den här dagen.
Först missade jag bussen och blev lite lite sen till jobbet. Inte anmärkningsbart sen, men lagom sen för att behöva springa och inte se sig för. Så precis innan jag springer in på postens område, så halkar jag i en kletig hundblaja som ligger i gräset. Great.
Jag hade bajs på byxorna och på skorna - så fint inmojsat i alla skåror i sulan.
Jag luktade skit rent ut sagt.
Som tur var så hade jag ett par rena byxor i skåpet och ställde mig sedan och dränkte mina skor i handfatet. Jag trodde jag skulle spy. Det var vidrigt.
Under sorteringen sken solen utanför.
Allt var frid och fröjd och det kändes som att det skulle bli en toppendag.
Ända tills portarna till garaget öppnades, medan jag stod och lastade post på min postcykel, och jag märkte att det börjat spöregna.
Och då menar jag inte vanligt spöregn, utan vansinnigt spöregn som piskade i gatan. Stora tunga, täta droppar och jag var dyngsur på 2 sekunder.
Great igen.
Byxorna klistrade sig fast i låren, håret hängde slappt rakt ner och regndropparna gled i strida strömmar ner för mitt ansikte.
"Är du blöt?" frågade killen i första huset. Väldigt humoristiskt.
Det såg ut som jag försökt dränka mig själv.
Det gjorde inget att jag badat mina skor i handfatet tidigare i alla fall... Om man nu ska se det från den ljusa sidan.
Sen kunde det väl inte bli värre?
Drypande i vatten, märker jag hur mina händer fått någon konstig missfärgning. Det börjar droppa ner i postenväskan..... Oh shit jag blööööder!!
Ett inflammerat nagelband hade gått upp och det fullkomligt forsade blod.
Jag torkade av fingret för att inte bloda ner posten, men det hjälpte inte, för hur mycket jag än torkade, så droppade blodet igen direkt efteråt.
Det jobbiga i det hela var att det naturligtvis var högerhandens pekfinger som detta sår skapats på.
Så jag fick använda vänster hand för att läga ner post på höger sida av cykeln.
Gissa hur fort det gick...?
Efter det hände det väl inget fasansfullt...
Dock var himlen helt öppen och regnet fortsatte spy över mig hela tiden, medan jag cyklade bland villorna... men när jag äntligen kom till den delen där jag har hyreshus och fick gå in och värma/torka mig... då sken solen upp minsann.
Gud måste ha skrattat där uppe. Så jävla taskigt.
Från att ha stått ute i kallt pissregn medan det ångade om min andedräkt..... till stekhet sol, så att jag var tvungen att cykla i t-shirt för att inte förgås.
Visst låter det som jag var attraktiv?
Neddränkt från topp till tå, med volym och frisyr = 0, jacka i size L och helt osminkad kommer jag rusande in till ett av företagen. Där sitter ägarens kompis och trycker på den mest klassiska frasen som finns:
Jag tycker jag känner igen dig.
Haha. Sen tyckte han att jag skulle sitta ner en stund och torka.
Jag och ägaren av företaget tyckte det var mycket smartare att cykla asfort och torka i vinden - men jag tror inte vi lyckades övertyga honom....
Det var en bra dag i alla fall.
Jag är på bra humör.
Upponer
Och nu när jag räknar hur många trappor det verkligen är som jag springer i varje dag, så börjar jag också undra... haha!
60 stycken hus med 3 och 4 våningar. 6 hus med 7 våningar.
Upp och ner upp och ner.....
...inte undra på att jag inte kan ha mina jeans längre!
55456 676646 3988 34667
Min handled kanske ser ut att vara fullklottrad med vanliga siffror i era ögon, men jag ska säga er att detta är en exakt och väldigt noga dokumentation av hur många reklam som ska delas ut i varje trappuppgång. Det ni! ;)
Måste nämligen lära mig min "nya" del av mitt distrikt.
För utan reklamkunskap, så tappar jag effektivitet....
Min första riktiga dag som brevbärare på två och en halv vecka.
Det har varit en trevlig dag faktiskt, även fast 554 45 (postnumret där jag delar ut) inte direkt kan liknas vid någon sagoupplevelse efter postens drastiska omstrukturering...
Fast vad förväntade jag mig egentligen?
Känns i alla fall inte lika hopplöst längre....
Vad är det med den här dagen??
Det har varit en riktigt skum dag på posten idag.
Läs bara följande, så förstår ni säkert vad jag menar:
1. Jag körde Rosenlund idag, vilket betyder att jag kör runt med elcykel.
Batteriet till den cykeln är stort som... ja vad ska man jämföra med... en 1½ liter förpackning med mjölk. Den väger bly och låses fast typ ovanför tramporna på cykeln.
Av någon underlig anledning så höll inte låsningen idag och jag fick hela batteriet på fotknölen, mitt i en backe, där jag stannat för att fylla på mer reklam i den främre väskan.
Behöver jag säga att det gjorde ont?!
Det gjorde så sjukt ont! Jag höll på att tappa cykeln och kunde knappt stå i 30 sekunder. Fan. Jävla skit ;D
2. Jag delar post i fyra ganska otrevliga "hög"hus.
Jag vet inte hur många gånger jag sprungit i de där jävla trapporna.
Tror ni jag blev glad idag, då jag för andra gången denna veckan tog de fyra husen så snabbt jag kunde för att bli av med trapporna, och i sista huset träffar på en som bor där som försiktigt säger:
"Duu.... vet du att vi har fastighetsboxar en halv trappa ner??"
Jag har inte kört Rosenlund på hela sommaren och de som går där annars hade tydligen inte tänkt på att jag inte visste om att de satt i sånna där boxar..... Så ingen hade sagt nåt...
-_-
3. Jag delar post med musik i öronen.
....vilket betyder att jag inte hör så där värst bra vad som händer runt omkring mig. Så bara det kommer ut någon genom en dörr bredvid mig så flyger jag iväg en kilometer... typ.. haha.
Gissa då hur rädd jag blev då jag blev påflugen av en skata i en av trappuppgångarna!
Han flaxade som bara den och jag höll på att skrika högt!
Tror vi båda var lika rädda för varandra där faktiskt ;)
Så Jesper, nu är vi typ... kvitt? haha. Du har krockat med en Duva och jag har fått en skata i huvet ;)
Frukost på Posten
Följande resonemang kom fram imorse vid frukostbordet:
Eftersom det är lill-lördag idag, så var det väl lill-fredag igår och lill-torsdag i förrgår?
Och lill-onsdag i söndags - alltså lill-lill-lördag! ;)
Haha...
Och på lill-lill-lördag får man bara titta på ölen ;)
Postbilen
Denna vecka har jag som sagt en övare med mig.
Så jag slipper moppen och får köra bilen istället - mycket mer komfortabelt, men en aning omständigt att kliva ut och in och köra fram två meter hela tiden ;)
Men jag och Sandra är ett perfekt team, som jobbar väldigt effektivt - kommer sakna henne när hon är färdigövad ;)
Sommarförmåner
Tre postbilar, en bensinmoppe och en ClubCar.
Tillräckligt för att få alla som åkte/gick förbi att vrida huvudena av sig.
"Lite som Cops, fast med postbilar", sa Robin.
Kändes en smula lustigt när vi "Dalvik-brevbärare" kom farande där efter varann ner för Dunkehallavägen, på väg till Stadsparken för att äta glass.
Väl förtjänta av de, var vi i alla fall.
Glassen var godare än någonsin i den stekande hettan.
Dock måste jag säga att den pyttefjuttevind som blåste idag, men inte igår, gjorde en väsentlig skillnad på jobbet idag.
Tack du lilla vindpust som räddade min dag!
30+ Brevbäring & Vätterstranden
Kanske har fått det att låta som att posten är världens bästa jobb vissa gånger, men dagar som dessa vill man verkligen inte vara brevbärare....
Jag trodde jag skulle svimma i hettan.
Svettet rann oupphörligt, min uniform kändes som en tvångsdräkt med inbyggd bastufunktion, huvudvärk av allt kisande och absolut ingen energi till att springa...
En omtänksam tant kom dock ut med en glass till mig när det var som värst och sa:
"Sätt dig ner i skuggan och vila lite och ät den här glassen".
Gissa om jag blev tacksam!
Annars har jag ju varit med om gubbar som cyklat förbi när jag suttit ner två minuter och ätit äpple och poängterat hur otroligt lata brevbärare är....
Efter jobbet följde jag med Erik och hans bror till Vätterstranden.
Tror jag var med om årets sämsta raggningsreplik.
Killen: - Du... jag kan inte simma, kan du lära mig?
Haha.. jag ba: - Eeeh... ne?
Killen: - Ja men det är sant!
Jag: - Ne.... *börjar gå åt andra hållet*
Killen: - Men allvarligt, vad söt du va!
Jag: - Eh tack? *Eeerik var eee duuu....*
"Favorit" i repris
Idag lyckades jag tydligen reta upp mopeden, för det tog tvärstopp på Dunkehallavägen igen. På nästan exakt samma ställe dessutom, bara några meter högre upp.....
Lustigt sammanträffande....
Den hade hållt på och krånglat hela morgonen, men när jag äntligen fått hjälp efter 40 minuter, då minsann - DÅ - spann han på som en katt och låtsades som ingenting hade hänt.
Så jag åkte vidare - skitirriterad. Jag som hade hoppats att han skulle åka in på skroten...
Och naturligtvis skulle han börja jävlas igen ca 30 minuter efter backincidenten.
Fattar inte vad som är problemet?
Han bara.... stannar.
Inte bara i backar, utan på planmark (!) också.
Nevermind.
Jag ska köra samma race som han i morgon och låtsas som inget har hänt....
Aset från sidan.
Skrämmer både katter och hundar, gör barn paralyserade och vuxna barnsliga.
Nevnarien utan make.
Och med flera uttråkande minuter i 13 olika hissar.
Liten handstil?
Frågan är hur man läser ett sånt här kort ^^
