full screen header

TIPS: Gatufotografering med Fredrik Jörgensen

Det här är ett gästinlägg skrivet av min kollega Fredrik Jörgensen, som är helt sanslöst duktig på att ta
bilder av främmande personer. För mer bilder, kika in på hans blogg: exponeramera.blogspot.com
 

 
 
 

Du har säkert hört talas om termen gatufoto. Det är lätt att tro, men gatufoto har egentligen inget med gator att göra. Gatufoto är istället bilder på människan: Människan i staden, människan på landsbygden, människan på stranden. Det kvittar var hon är, så länge det är människan. Först och främst är det fotografier av främlingar - främlingar som är i sitt eget sammanhang, i sitt eget liv. Det är inget arrangerat, för de två orden "arrangera" och "gatufotografi" går bara inte ihop. Allting bygger på att bilderna visar den spontana verkligheten.

Detta är min tolkning av vad gatufoto är - för mig är det en livsstil.
 
 
 

 
 

 
Den typen av bilder som klassas som gatufoto har i princip alltid tagits. Dock kallades det tidigare för dokumentärfotografi och födelseplatsen anses vara Paris i början av 1900-talet. I USA började gatufoto ta form först i mitten av 1900-talet - och här i Sverige slog det inte igenom förrän i början av 2000-talet.

Googlar man på gatufotografi lär Henri Cartier-Bresson med största säkerhet dyka upp. Han är en mycket välkänd fotograf från Frankrike, som under 1900-talet tog många av de mest kända gatufotografierna. Om jag får rekommendera två fotografer som är värda att kolla upp, så skulle det vara Severin Koller (min favorit) samt Vivian Maier.
 
 

 
 
 
 
Detta är enkelt: Alla som har en kamera kan ta gatufotografier!
Och just på denna punkt är det många som har starka åsikter om vad man får och inte får använda - och hur man ska använda det. Fundamentalisterna, om man får lov att kalla dem så, menar att man ska ha en analog mätsökarkamera, svartvit film och ett fast vidvinkelobjektiv. Det ska vara litet, diskret och tyst. De som började med gatufoto från allra första början sa aldrig ett knyst om att man måste ha någon speciell utrustning, så oavsett om du använder en mobilkamera, kompaktkamera eller en jättestor systemkamera, går det hur bra som helst. Och oavsett om du har en vidvinkel eller långt tele, går det också hur bra som helst. Om man inte är van att fotografera folk man inte känner kan det vara vettigt att börja med lite längre brännvidder för att distansera sig själv mot dem man fotograferar.

När jag själv fotograferar håller jag mig oftast till 35mm och 50mm (räknat på fullformat - använder du en standard systemkamera, blir det objektiv runt 20-35mm ). Jag använder inga zoomobjektiv, för att hålla nere storlek och vikt, samt för att få så bra bildkvalitet som möjligt. Oavsett om jag använder min Nikon D800 (stor) eller Fujifilm X100 (liten), så blir det bra bilder.
 
 
 

 
 


Den främsta regeln är att det inte finns några regler.
Inom fotografi finns egentligen inget rätt eller fel, eftersom det är en konstform - ett sätt att uttrycka sig på. Alla har rätt att uttrycka sig, vare sig om det är i text- eller bildform. Eller dans, eller mat eller vad man nu tycker om.
Med det i åtanke borde man ändå känna till vissa riktlinjer.
 
Det finns ingen lag eller regel i Sverige som säger att man inte får lov att fotografera andra människor. Inte heller att man inte får lägga upp de bilderna på internet eller till exempel i en bok. Den enda gången detta inte gäller är om bilden tas i kommersiellt syfte. Och för inte alls länge sedan trädde en ny lag i kraft: Att det är olagligt att ta bilder p människor i privata miljöer, så som på en toalett, omklädningsrum och så vidare. Ute i det offentliga får du däremot fotografera hur mycket du vill, så länge det inte är kränkande.

Ytterst sällan händer det att en och annan kommer fram till mig och läxar upp mig om att det "är förbjudet att ta bilder på folk". De har inte koll på vad som gäller. Och av alla tusentals bilder har tagit, har jag inte blivit konfronterad av fler än vad jag kan räkna på min vänstra hand.
 
Så med det; tänk på att inte ta bilder i kränkande situationer. Ha ett sunt förnuft och framför allt: Var vänlig mot dem du fotograferar. Att slänga iväg ett leende efter att bilden är tagen skadar inte.
 
 
 
 
 
 
 
 
Allting som går att applicera inom fotografins stora ramar fungerar också på gatufoto.
Vad betyder då det? Väldigt kortfattat kan man summera det med att man ska söka efter linjer och mönster som man normalt inte ser, färger som sticker ut och sist men inte minst kontraster.
Ett vinnande recept är att hålla sig till tumregeln "less is more". Att lägga till saker i bilden är hur lätt som helst, men konsten att skala av och bara ha med det absolut viktigaste är en utmaning, som är mer än värd att eftersträva.

Vad som också är ganska viktigt att nämna, är uttrycket "the decisive moment". Det kan vara kul att ta bilder på allt möjligt, men försök att leta efter det där ögonblicket när det händer någonting. Till exempel två personer som gör någonting tillsammans - då blir bilden mer intressant.
 
 
 

 
 


Detta är oftast det svåraste av allt.
Att våga titta genom kameran, rakt på en människa man inte känner och ta en bild på honom eller henne.
Det kan vara svårt att komma över den där tröskeln som känns så stor och obehaglig, men det finns bara ett sätt att övervinna rädslan: Att öva. Fota, fota, fota!

Som jag skrev innan kan det underlätta att börja med ett teleobjektiv, för att undkomma den där nästan intima kontakten man får med personen man fotograferar.
För mig blev det som en drog. Jag tog en bild, även fast det kändes obekvämt, men det kändes så bra och jag ville ha mer. Och så fortsatte det. Idag tar jag bilder p folk överallt runtomkring mig och det känns som det mest naturliga i hela världen.

En viktig sak att poängtera är att man måste vara självsäker i det man gör. Om du tvekar och velar innan du tar bilden, syns och märks det och då är lätt att andra att får fel uppfattning av dig. DÂ kan det gå åt skogen om man har riktigt otur.
 
 
 
 
30 kommentarer

Tips: Få din mat att se kick-ass ut på bild

Gästbloggsinlägg av Cecilia Möller.
 
”Satan i gatan vad maten luktar gott! Och det ser så galet fint och fräscht ut. Bara måste ta en bild som att lägga ut på instagram/twitter/tumblr/facebook/bloggen...”

Hur många matbilder ser ni i era sociala feeds på en dag? Hur många av er tar bilder av er mat och hindrar era vänner från att påbörja äta sin, innan ni förevigat den digitalt? Lånar ni in modeller som statister? Okej det sista kanske inte så många av er gör, men jag får nuförtiden betala min 5-åriga dotter för att hon ska ställa upp som modell...

Många matbilder är ofta tagna i farten. Bara för att dokumentera. Inget fel med det. Jag gör det också. Men tänk om ni skulle kunna ta matbilder med lite mer balanserad komposition, mer eftertanke om ljus och rekvisita som gör att maten ser godare ut? BOOM BAAM! Jag ska ge er 6 generella tips för att få snyggare matbilder.
 
 
 
 

Det har man aldrig hör om när det gäller fotografering, va? Men seriöst så är det ljus man målar med när man fotograferar - att förstå hur ljuset påverkar formerna på ett objekt och känslan i bilden är viktigt. När det kommer till att fotografera mat, ska ljuset helst komma bakifrån - snett bakifrån eller från sidan. Det är för att få fram djup i bilden och struktur på maten. Mat fotograferad med ljuset rakt på ser lätt platt och ointressant ut. Det är skuggorna som man vill åt att jobba med, så att de smickrar maten.

Alltså inte bara just maten utan även omgivningen. Titta runt i bilden och ta bort störande moment, som inte tillför något för känslan, eller som inte har med situationen att göra. En bild på en bulle ni äter på ett fik med en kompis? Ja, telefonen bredvid tallriken kan tillföra sammanhang och känsla i bilden. Men om ni fotograferar en bulle i ett kök skulle det se helt galet ut, även om det är verkligheten. Där skulle istället lite mjöl på bänken, en omkullvält mjölpåse och bakduk ger mer sammanhang.
 
 
 
 
 
Vilka färger är det på porslinet, duken, servetten eller blommorna? Håll det enkelt färgmässigt och tänk på att även färger förmedlar en känsla till maten och bilden. Blått känns lite kallare, likaså vitt. Rosa, rött, orange och lila ger en varmare känsla. Grönt en ganska neutral känsla. Men en mörkare grön känns mustigare och en ljus mer fräsch. Med andra ord har även nyanser av färgerna påverkan på hur maten upplevs.
 
Ovanifrån (sk. helikoptervy), från sidan eller 45° upp, är tre klassiska vinklar att fotografera mat på. Vad som är den rätta vinkeln för en viss maträtt är en smaksak, men jag skulle säga att platt mat är snyggare i helikoptervy och mat som går att bygga mer på höjden är snyggare i 45°. Men va tusan, är ni ändå igång och fotograferar, prova båda. I vinklar från sidan och 45°; tänk på djupet i bilden och höjdskillnader för att göra bilden intressant. Vid fotografering i helikoptervy; jobba mer med formerna på maten, dukningen och rekvisitan runt omkring.
 
 
 
 
 
Det kan vara så enkelt som att lägga lite örter på en soppa som topping, för att göra den mer intressant att se på. Eller att addera sesamfrön på ris, för att riset inte ska upplevas som en stor vit boll. Experimentera! Tips på bra toppingar är gröna kryddor, torkade kryddor, frön, hackade nötter, finhackad chili osv. Såklart ska toppingen gärna ha en koppling till maten smakmässigt, så det inte är helt random.
 
Se till att inte vara galet hungrig när du fotograferar mat, då blir det gärna stressigt. Ät innan, ta din tid och bjud in gästerna till lite senare.
 

Om fotografen: Cecilia Möller är en 28-årig matfotograf som även fotar inredning- och lifestylereportage, reser över världen och har sålt till över 20 olika tidningstitlar i Norden. Följ henne på bloglovin, facebook eller kolla in hemsidan. Cecilia svarar på alla kommenterar i sin blogg.

40 kommentarer