Jag tänkte ta tillfället i akt, nu när jag inte har något bättre för mig, och prata om det här med att vara en kreativ människa och om viljekraft. Den vanligaste förekommande frågan på den här bloggen är hur man lyckas och hur man blir bra på det man gör. Jag tror aldrig att jag riktigt har svarat ordentligt på det.

Hur blir man bra på att teckna?
Hur blir man bra på fotografering?
Hur blir man bra på bildbehandling?
Hur blir man bra överhuvudtaget?

Jag vet att många bara antar att eftersom jag är kreativt lagd, så har jag så lätt för allting. Men det är inte sant. Jag har precis samma utgångsläge som alla andra. Skillnaden är väl bara den att vissa personer har ett gediget intresse och andra inte.

En del tror att det finns en nyckel till allting. En hemlig genväg eller kanske till och med en trollformel som gör att man kan. En hemlighet. Sanningen är dock hårt arbete. Åtskilliga timmar framför datorn och ett evigt slit för att bli bättre och bättre. Jag vågar inte ens tänka på hur många timmar jag spenderat i photoshop, med bloggkoder och med kameran. Jag började också på ett vitt blad. För tre år sedan visste jag ingenting om html och css. Ingenting. För två år sedan började jag fotografera. Från det att ett intresse väcks hos en, är det helt upp till en själv att göra någonting med det. Antingen ger man upp, eller så kämpar man. Så är det bara.

När jag har bestämt mig för något så gör jag det till tvåhundra procent. Jag är uppvuxen med mottot att "Man kan bara man vill". Det är först under de senaste åren som jag förstått att det faktiskt är så det är. Jag har inte misslyckats med någonting jag verkligen velat. Och då menar jag inte att jag vill "lite grann" utan jag vill till sista kraftansträngningen och till världen går utför. Det går inte riktigt att beskriva.

Jag lever för mina intressen. Mina händer är till för att skapa, jag känner det i hela kroppen. Mina ögon är till för att se det där. Mitt huvud finns för idéerna. Jag fotar inte lite grann sådär bara. Lite så. Trycker på knappen och hoppas att det blir en bra bild så jag kan bli fotograf en dag. Jag fotar för att det finns ett begär inom mig. Jag tecknar för att det ger liv i glöden inom mig. Jag älskar utmaningar och det finns inget som går upp emot känslan när man passerat ett - till synes - omöjligt hinder.

Ingen kan innan man lärt sig, alla startar på vitt blad. Jag har kommit en bra bit på väg, men jag har mycket, mycket kvar. Jag vet att jag är bra, men jag vet också att jag kan bli bättre. Varje dag ser jag något som jag också vill kunna behärska. Varje dag kläcks en ny idé som jag bara måste slutföra. Sedan är det bara jag som ser till att det slutförs. Jag vet inte hur många mål jag satt upp, eller hur många hinder jag passerat, men en sak är i alla fall klar och det är att man känner sig så jävla bra mitt i alltihop. Självklart har jag dåliga dagar, då jag känner att jag är den sämsta av alla, men mestadels håller jag huvudet högt och kämpar vidare. Jag blir aldrig bättre än vad jag själv gör mig till och jag kommer inte vidare om jag inte tror på mig själv och om jag inte vill på fullaste allvar. Allt jag gjort hittills är ett bevis på att jag klarar allt som finns framför mig.

Jag hoppas att ni förstår lite hur det funkar. Det kanske känns dystert att veta att det faktiskt inte finns några genvägar eller hemliga trix till framgång. Sanningen är den att alting tar tid och att man får jobba för det. Man kan inte bara sitta där och hoppas att det blir bra av sig självt. Tyvärr.

Å andra sidan så kan jag säga att den glädjen och lyckan man känner när man påbörjat sin resa.... den är enorm. Ni vet säkert vad jag pratar om. Jag minns första gången jag gjorde en eldboll i photoshop. Det var en fantastiskt överväldigande känsla... ;)