full screen header

En av sjuttiofem fotografer i världen

 
 
 
 
Well hello there. Var ska man börja? Jag har precis kommit hem från ett tvådagarsevent med Profoto och woooh! Det har varit action kan jag lova! Jag och Emelie var inbjudna, tillsammans med Emily Dahl och Nordica Photography från Sverige och 70 andra locationfotografer från runt om hela världen (ja, kan säga att jag blev lite starstrucked när jag knallade rakt på Jessica Kobeissi bland annat haha)
 
Allt började med en mysig båttur från Strömkajen utanför Grand Hotel i Stockholm, till Finnboda Hamn, där vi välkomnades in till Delight Studios lokaler, där Profotos flaggor fladdrade utanför och där eventet alltså ägde rum.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Det hade vart väldigt mycket hysch hysch runt eventet, så vi visste faktiskt inte vad vi skulle på för äventyr förrän vi kom dit. Eventet började med offentliggörandet av deras nya studioblixt, Profoto A1. En blixt som påminner om Speedlites, men som samtidigt är något helt nytt. Det finns så mycket att säga om detta ljusverktyg, så den bör få ett eget inlägg.
 
Sen fortsatte vi med föreläsningar av amerikanska fotografen Sal Cincotta och svenska blixtexperten David Bicho - superkul och inspirerande att träffa dem båda! Om ni är nyfikna på vad som hände på scen, så livesändes allt på Profotos Facebooksida, så ni kan kolla på klippet här (showen börjar 9min och 10sek in i klippet):
 
 
 
 
 
 
Efter det delades vi in i grupper och resten av dagen hade vi workshops i blixtfotografering, där Profoto A1 stod i centrum. Syftet med hela eventet var att få oss natural-light-only-fotografer att förstå hur enkel den här studioblixten är att använda och hur smidig den är att ha med sig on location.
 
Ja, vi blev frälsta.
 
 
 
Emelie och jag testar blixten utomhus.
 
Emily Dahl kör modebloggar-shopping-posen, precis när vi hämtat ut varsin blixt och var redo för att klämma och känna!
 
En av våra testa-blixt-och-olika-ljus-modeller :))
 
Sal Cincotta, ansiktet utåt för Profoto A1 och en av våra föreläsare/workshopledare.
(och så Emelies kamera runt halsen, tyckte han blev fin!)
 
 
Vi hade en superrolig och sjukt intensiv dag. Aldrig hade man trott att man kunde lära sig så mycket på så få timmar. Eventet var också sjukt bra ordnat, med inspirerande fotografer på scen, peppande workshopledare, superglad Profoto-personal, fotogeniska lokaler, god (snygg!) mat och spännande fotografkollegor på plats. Man kände sig verkligen som en av världens främsta fotografer när man gled omkring där, superduperutvald. They did a great job boosting our egos 😂
 
 
 
 
Foto: Emelie Ohlsson
 
 
Avslutar med en supersnygg bild som Emelie tog på mig när vi höll på att testa A1'an. Min nya fotograf-profilbild? :))
 
Nu är jag hemma, helt slut efter två intensiva dagar med massor av intryck och nya bekantskaper. Mina tankar rullar på engelska och när jag möter människor på stan, så funderar jag på om det är Rembrandt-, Butterfly-, Short light- eller Broad light-ljus som faller på deras ansikten. Haha...
 
TACK, Profoto. Tack för att jag fick komma och tack för ett megacoolt event!
Spara
Spara
Spara
Spara
8 kommentarer

Att krypa ur sängen en mörk morgon i september

 
 
 
 
Som jag skrev i min veckosammanfattning igår, så har jag varit lite trött på skogen under en tid. Men jag tog en paus och den fina känslan kom tillbaka som tur är. Så imorse steg jag upp klockan sex, packade kameraväskan och cyklade till sjön. Jag hade inga direkta förväntningar, utan ville mest komma upp tidigt och vakna ihop med dagen.
 
 
 
 
 
 
 
 
Det blev en helt sagolik morgon. Jag kom dit precis innan naturens morgonshow hade satt igång - när solen fortfarande inte hade orkat sig upp över trädtopparna och dimman stillsamt dansade över sjön. Sedan stannade jag där i två timmar (som kändes som tio minuter), medan ljuset klättrade över träden och satte topparna i brand.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ett äldre par kom cyklande och tog ett dopp i sjön, vilket de tydligen brukar göra tillsammans. Så himla mysigt?! Det var nästan så att jag kände för att trotsa kölden och göra likadant. Sen kom ankmamman och hennes ungar och plaskade runt vid strandkanten, letade mat under näckrosbladen - som de också brukar göra, samma tid, varje morgon.
 
 
 
 
 
 
Nu vill jag komma hit varje morgon. Fast ännu mer vill jag leta efter nya magiska morgonplatser. Någon dimmig dal måste det väl ändå finnas här i närheten? Och någon brygga där det ännu inte kommit människor vid den här tiden på dygnet. Så jag antar att jag får kolla runt. Tur jag har bil :)
 
 
 
 
 
 
 
 
Ni vet för typ två veckor sedan när jag la upp en video om den där skogen som jag tyckte var läskig? Den här skogen är helt annorlunda. Jag har aldrig känt mig rädd här, även om det ofta händer att jag inte är ensam (eller att jag är ensam och det är mörkt med, för den delen). Det är något med den som bara är så himla hemtrevligt och mysigt. Skulle kunna bo här!
 
Ha en fin vecka hörni! <3
 
 
 
 
Canon EOS 5D Mark IV + Tamron 85/1,8 VC och Canon EF 35/2 IS USM
Spara
18 kommentarer

När naturen tar andan ur en

 
Igår såg jag någonting som faktiskt kan ha varit något av det vackraste jag sett i hela mitt liv. Jag stod och rensade avloppet när jag hörde att det började mullra och regnet vräkte ned allt hårdare. Som en ren instinkt ville jag bara greppa kameran och rusa ut för att jaga ovädersmoln och vattenpölar, men jag tänkte att "Elin, du måste inte göra det precis varje gång. Några ögonblick utan kameran är bara hälsosamt". Så jag stod kvar under vasken.
 
En halvtimme senare såg jag i ögonvrån hur trädtopparna på andra sidan vägen var alldeles brandgula, medan regnet fortfarande öste ned och jag bara "Wow". Detta doftar magi. Så jag tog kameran och sprang ut på gårdsplanen. Längre hann jag inte innan jag vände mig om och möttes av detta:
 
 
 
 
 
 
Himlen bakom mitt lilla hus var täckt av gyllene ovädersmoln. Så som det bara kan bli när solen är på väg ned och tränger igenom en liten molnspringa. Framför himlen tornade sig trädskuggorna och mellan dem glittrade miljoner regndroppar som små diamanter i motljuset.
 
Det går liksom inte att beskriva. Bilderna visar det inte bra nog.
Det var MAGI. Ren och skär magi. Mitt konstnärshjärta grät av lycka.
 
 
 
 
 
 
Jag älskar hur väder förändrar världen och gör den mer spännande. Hur ett åskregn kan få en vy som jag sett varje dag i tre år, att bli ny och göra mig hänförd. Samtidigt känner jag mig så oerhört splittrad, för jag vill vara på alla ställen, alltid. Aldrig missa några fler ögonlick. Jag vill vara där för att vakta dimman i dalen, se hur röken dansar över sjön, jag vill se himlen brinna kväll efter kväll. Jag vill sitta under träden hela hösten medan löven dansar ner från grenarna. Men det går ju inte riktigt.
 
 
 
 
 
 
Men när jag väl är där och upplever, då lever jag.
Wow, vilka känslor naturen kan framkalla. Och jag älskar det.
 
 
 
Canon EOS 5D Mark IV + Canon EF 135/2 L USM
Spara
Spara
Spara
Spara
9 kommentarer