Som det egentligen ser ut...
Yttre kofta Once For Girls, inre kofta Indiska, transparent linne Monki, Skinnhandskar H&M,
Halsband boohoo.com & nelly.com, väska junkyard.se och skor DinSko.
Så här ser det egentligen ut när syrran ska fota mina såkallade "outfitbilder".
90% galenskap och 10% försöker man vara normal. Håll till godo. Sånna här bilder skulle få vilken modebloggare som helst att tappa ansiktet! Men inte jag! Nono. Sen är jag ingen modebloggare heller visserligen... *grimaserar lätt med mitt geleansikte*
Är i Skara nu. Ska inte göra ett skit.
På sin höjd äta ostbågar och godis, så att det smular i soffan. See yah ;)
Halsband boohoo.com & nelly.com, väska junkyard.se och skor DinSko.
Så här ser det egentligen ut när syrran ska fota mina såkallade "outfitbilder".
90% galenskap och 10% försöker man vara normal. Håll till godo. Sånna här bilder skulle få vilken modebloggare som helst att tappa ansiktet! Men inte jag! Nono. Sen är jag ingen modebloggare heller visserligen... *grimaserar lätt med mitt geleansikte*
Är i Skara nu. Ska inte göra ett skit.
På sin höjd äta ostbågar och godis, så att det smular i soffan. See yah ;)
58 Kommentarer
HAHAHAHAHAHAHAHA!!!
Alltså fy fan vad jag är dum!!!!!!!!!!!
Mitt IQ måste verkligen vara lågt!
Hör här:
Jag visste inte var min mobil var, så jag tänkte att jag skulle slå en signal från hemtelefonen för att se om jag kunde hitta den med hjälp av ringsignalen. Tyvärr hörde jag den inte, så jag tänkte att jag säkert glömt den i bilden. Så ja... jag sprang ner. När jag väl fått upp mobilen ser jag att jag har ett missat samtal från Erik. 17.17. Klockan var nu 17.20. "Åh det måste ju bara vart meningen att jag kom att tänka på mobilen just nu när han ringer!!" tänkte jag och planerade att berätta det för Erik det första jag gjorde när jag ringde upp.
Så jag trycker på "ringa tillbaka" och väntar. Efter några sekunder börjar det ringa på hemtelefonen, så jag springer dit och svarar, tänker att det är Erik som ringer där med, för han ringer alltid på hemtelefonen om jag inte svarar på mobilen. Men när jag lyfter luren är det ingen där. "Erik såg väl att jag ringde honom och så la han på" tänker jag, för han har två mobiler på jobbet, han ringer alltid från jobbtelefonen och jag ringer alltid till hans privata mobil. I alla fall. Jag ringer upp via min mobil igen och då börjar det åter ringa i hemtelefonen och jag lägger på, för att svara i den andra luren. Ingen där. "Men åh säg inte att vi står här o ringer samtidigt" tänker jag slött och ringer upp igen och då ringer det på hemtelefonen igen! "Men kan han sluta ringa och vänta tills jag ringt?!" tänker jag irriterat och svarar i båda telefonerna. Jag hör bara mig själv och lägger på den ena medan den andra är kvar vid örat. "Hallåååååå?! HAAALLÅÅÅÅ??!?!?" Jag börjar tappa tålamodet. Jag lägger på och ringer upp igen och då ringer det ÅTER i hemtelefonen. Då inser jag....
Jag har skrivit Eriks namn på hemtelefonnumrets nummer!
Det är mig själv jag håller på och ringer till!!
Gissa om jag började asgarva när jag insåg detta... Vilket jävla pucko jag är. Ägnade fem minuter åt att försöka få tag på mig själv...
Segerdansen
Ännu ett inlägg om min överspexiga vardag, orkar ni läsa? ;)
Jag har inte haft det så bra ekonomiskt den här månaden (har bara mig själv att skylla) och den senaste veckan har det varit lite extra knapert. Jag har bokstavligt talat knaprat knäckebröd framför teven, för att spara in pengar på de där sabla chipsen som pluppar upp i mitt huvud som i den käckaste tevereklamen varje gång jag ser på film.
Idag tänkte jag lyxa till det med en kyckling jag visste att jag hade i frysen. Jag tänkte på den där kycklingfilén hela vägen hem från jobbet och väntade tålmodigt på att den skulle tina. Det tog ett tag och runt halv åtta, när magen skrek något förtvivlat för att jag plågat den sedan lunch, svepte jag in i köket och började göra i ordning för att steka.
Jag hade fantiserat om hur kycklingen simmat runt i ett hav av underbar basilikasås och öppnade kylskåpet. Mina ögon sökte efter den välkända förpackningen med matlagningsgrädde, till en början lugnt och stilla, men efter hand blev jag allt mer stirrig. SÅSEN! Hallå SÅS! Det fanns ingenting i såsväg överhuvudtaget. Jo, en tunn hinna bearnaisesås som gick ut i juli, blängde skadeglatt på mig från hyllan allra längst ner. Djävuls-Elin som pluppar fram under de mest olägliga stunderna, gjorde bearnaisen sällskap. Förjävligt minst utsagt.
Jag gav dem en dödande blick och hytte lite nätt med näven i luften. Ängel-Elin, som i alla fall alltid är på min sida, immiterade mina rörelser väldigt precist. Jävlas inte med mig, för då jävlas jag med dig, tänkte jag trött. Inte särskilt övertygande. Djävuls-Elin och Bearnaisen gjorde high five. Jag tog en extra sväng med blicken över innehållet i kylskåpet och suckade ljudligt.
Under de närmsta minutrarna hann jag tänka en hel del onda tankar och även överväga möjligheten att köpa en förpackning matlagningsgrädde för de sista slantarna på Icakortet. Det kändes inte speciellt frestande att springa till Ica i ösregnet, men vad skulle man göra? Helst av allt ville jag bara köpa en kebabtallrik och få det hela överstökat.
Kebab Kebab. Snabbt och gott och väldigt nära. Men med noll kulor på kortet och en och annan enkrona i Eriks använda strumpa kommer man inte långt.
Jag hann tänka en miljon förpestade tankar om mitt fattiga liv innan jag kom på den smarta idén att plåga mig lite till. Jag loggade in på internetbanken. Trummade lite med fingrarna på bordet medan jag väntade. Stålsatte mig inför att se det värsta......
Djävulse-Elin som suttit och skrattat åt mig från min axel under hela sås-incidenten, satt nu och filade naglarna. En halv sekund kändes som en minut när jag betraktade beloppet på kontot. Jag såg Ängel-Elin springa emot mig i slowmotion med ett fånigt flin på läpparna och Djävuls-Elin satt plötsligt i halsen - "Crap!". Ängel-Elin gjorde grisnäsa åt Djävuls-Elin och jag for upp ur stolen.
"Peeeeengar på kontot! Peeeengar på kontot!" Tjooohoooo!
Jag stegade ut ur köket och gjorde Egyptendansen (en hand fram en hand bak aha aha) aka Segerdansen på köksmattan. En liten vift på rumpan och knäa ner i golvet och showen var igång. Jag tror till och med att jag undslapp ett käckt TJOHO så det ekade ut i trappuppgången innan jag tog några avslutande balettskutt ut i hallen igen. "JAG ÄR RIIIK JAG ÄR RIIIK EN VECKA FÖR TIDIGT!" Gastade jag.
Och så blev det visst ordentligt käk ändå.
Bekännelse
Klockan är 22.30.
Jag har suttit och kört 10 mil i becksvart mörker och vill inget annat än att sova.
Magen vill dock något helt annat. Den har skrikit oavbrutet de fyra sista milen och jag ger tillslut med mig och svänger in på Max. Ganska otålig, för jag ville egentligen inte stanna.
Jag stannar till vid beställningsapparaten och den är förvånandsvärt tyst. Precis när jag börjat fundera på om någon missat att kolla kamerorna, så börjar en kille mumla från högtalaren. Jag hör ju rösten, men lyssnar inte direkt på vad killen i andra änden egentligen säger och börjar bossigt att beställa.
"Öööh jaaa jaaag vill haa.... öööh....enöö..." Killen i andra änden avbryter mig med en tröttsam ton på rösten:
"V-ä-n-t-a e-t-t ö-g-o-n-b-l-i-c-k s-a j-a-g...."
Jaha... Där fick jag. Lite lagom skämmigt, men va fan, tänkte jag och väntar. Efter ett par minuter börjar han babbla igen och det är dags att beställa.
"Ja... öh.. jag vill beställa en Big Mac".
"Vad sa du?"
"En B-i-g m-a-c" Jag artikulerade överdrivet, något som jag ångrade i efterhand.
"Öh.." Han tar ett andeltag i något som känns som tio minuter. "Vi har inga b-i-g m-a-c här, du är på MAX!"
Vid det här laget vill jag bara slå mig själv i huvudet med något hårt, men finner inget i närheten och sväljer skammen. "Öhm.. ehh.. jaha... juste.. vad dum jag är... ööh... ett Orginalmål".
Fan va pinsamt.
Jag kör upp mot luckan där det redan står en bil i kö och jag ser killen med headset på huvudet. Nu kommer han se mig också tänkte jag. Ville inte vara med. Jag vill inte vara den där dumma bruden.
Det går ca fem minuter, jag sitter och bävar inför minuten då han sträcker mig hamburgaren och jag betalar.
Då gör jag det.
Jag kör.
Jag smiter!
Jag försöker dessutom att övertyga mig om att det är för att jag inte orkar vänta, men sanningen är en annan... haha. Jag känner mig som en brottsling som flyr från brottsplatsen eller någonting.
Så kan det gå. Det var la inget... tänker ni... och det tänker jag nu med. Men igår var det på liv och död! Det lät inte som att han hade någon humor överhuvudtaget! haha.. :P
Har ni gjort något skämmigt på senaste tiden?
Lumix GF1 + Nikon 70-200
Monsterobjektiv på minikamera.
Den här kom Anders springande med på jobbet idag. Ser helt sjukt ut i verkligheten tycker jag!
Det går knappt och fota med dessa. Man kan ju inte hålla i kamerahuset och tro att man ska orka objektivet direkt.... Så jag höll objektivet stadigt med båda händerna och försökte "sikta". Sen ska man ju klicka av ett kort också. Omständigt värre.... Men självklart intressant!
Minikameran är en Panasonic Lumix GF-1 - en systemkamera i kompaktkameraformat.
Objektivet är ett Nikon 70-200/2,8 med bildstabillisator.
För att dessa ska passa sitter det en adapter mellan objektiv och kamerahus.
Skoj, ellerhur? :)
Erik the man
Bild 1 - En stillsam och tillmötesgående herre utan invändningar.
Bild 2 - Samma herre ca femtiofem minuter senare, efter att han blivit jagad gata upp och gata ner i Gamla Stan av en enträgen flickvän, som inte riktigt fattat att det är husen, eller typ.. gränderna man ska fota.
Jag undrar hur det egentligen är att vara min andra hälft.. haha.
Det tog ett tag innan han accepterade min lover Kameran. I början av vårt förhållande flippade han nästan ur på mig när jag skulle ta kort på precis allt, som till exempel reflektioner i grytlock när vi lagade mat och sånna onödiga grejer.
Jag har lugnat ner mig lite nu, i alla fall i vardagliga situationer... haha... Ett tag fotade jag väldigt mycket natur och växtlighet. Droppa mig i en skog liksom, så är jag sysselsatt i fem timmar. Ungefär som när man lämnar in ungarna på IKEA i det där lekrummet innan man börjar handla, droppa mig i en skog och dra iväg och hämta mig när du är klar.. I promise you, jag har knappt rört mig en meter! Haha...
Så nu brukar han reta mig när vi är ute och åker: "Elin! Kolla! Ett TRÄÄÄÄD! OMG!" Haha... *humf*
Andra saker han måste stå ut med när jag inte jagar honom med kameran:
- [Bli totalt utskämd på IcaMaxi när jag leker James Bond]
- [Handla med mig, det är ju bara katastrof...]
- [Vänta på mig när jag fotar bajs]
- [Fota mig under stränga tillrättavisningar]
Det är fritt fram att tycka synd om han, livet med en energisk fotograf till flickvän är inte lätt ;)
Vi är ju i princip släkt...
Frågan är vem av oss som är mest lik en hund? ;)
Vi funderar på vem som ska ta steget och bita i grenen först.
...ja inte blev det jag inte!
När morfar var här så hade han med sina två hundar.
Jag tog mig friheten att vara hund för en dag. Eller åtminstone för fem minuter. Jag gick både på alla fyra och blev slickad i ansiktet i underläge. Haha.
Bilderna från min tid som hund, har min syster såklart tagit.
Hon tar ju alla bilder som är på mig typ... ;)
Kissie påverkar.... ;)
Haha! Jag visade Kissies blogg för en kollega i måndags.
Han fick nog men för livet tror jag... haha... närå.. men idag fick jag det här mejlet med bifogad bild av honom...
Så klockrent. Jag tror jag ska börja redigera mina bilder så... blir så mycket snyggare då ;)
Graciöst? Ja!
När vi var ute och tog bilder till min nya bloggdesign (som kommer upp inom kort), blev det lite andra... mer eller mindre... emm.... seriösa kort också. Syrran filmade även mig när jag sprang framför henne i mina 1dm höga kilklackar. Vilken syn. Tur att ingen annan såg, annars hade jag skämt ut mig själv rejält... ;)
Vacker grönska det är nu! Looooveeelyyy!
Högst vardagligt?
Jag lagar mat som på den gamla goda tiden.
Nej jag lagar mat som jag alltid har gjort! Erik är inte hemma så det är lugnt...
Det bästa med det är att ingen kan komma och ge mig en menande blick när jag berättar vad jag ska laga för något! Speciellt inte när jag nämner orden Pommes Frites eller Schnitzel. Eller typ Bearnaisesås eller... ja det var väl det... som är min kost? ;)
Tallriksmodellen är en tredjedel pommes/kött/sås.
Koblajan here we come!!
Det var en gång en Elin, som var ute och åkte bil.
Då kom de till en kohage och Elin skrek "STOPP STOPP STANNA". Erik, som ville hem, svängde motvilligt in till sidan och Elin skuttade ut. Kjolen fladdrade ända fram till staketet, där hon stannade. Erik såg henne försvinna och tänkte att "nej, nu kommer vi bli kvar här en timme...". Men någonting var inte som det skulle! Elin kom skuttande tillbaka redan efter en och en halv minut med mungiporna uppe vid öronen. Helt överlycklig.... "Erik! Erik!" *flämt flämt* "Erik! Kolla! Jag fick med BAJSET!!"
När jag kollar igenom minneskortet (som brukar vara fullt),
så finns där en bild på en blomma, en bild på en trött kossa framifrån (som undrade whatafuck det var för kryp som studsade upp och ned framför henne en så sen onsdagkväll och pratade till henne som hon vore bebis. Snacka om tönt liksom) och en kossa bakifrån, där jag precis lyckades pricka in bajset i luften! Hurra!
Och sen var jag nöjd. Tänk vad lite koblaja kan göra.
Suck.
Tack för allt pepp! Ni är ju tamejf... helt underbara!
Blir ju helt rörd när jag sitter här och läser! Goa rara flickor och pojkar. ILoveYou.
Bloopers video
Eftersom jag inte hade någonting bättre för mig ;)
Blond? Haha!
De flesta vet ju redan att jag är rätt så ljus naturligt.
Hittade en bild på StinaLee, där hon hade en väldigt fin färg på håret och så klistrade jag på mitt ansikte. Ska nog göra något liknande lite mer noggrannt någon dag, men tyckte att det var rätt kul ändå! ;)
Mitt ansikte är dock taget med blixt och Stinas bild utan, så det blir lite fel i tonerna.. men i alla fall....
Men fy vad jag ser annorlunda ut!
Kommer aldrig våga gå tillbaka till mitt naturliga... haha!
Tummen upp eller tummen ner? ;)
Ps/ Vad kul att det är några som vill se mig i Bella&Tyra-show! Puss på er!
Snor!
Schysst att jag tar en sista bild när jag fått på mig kläderna, innan jag springer hem...
och så ser man droppen som rinner från näsan.. haha. Det borde jag väl ändå ha känt?? ;)
Gudars vilken bra bloggerska jag har varit idag!
FEM inlägg, när hände det sist liksom? Haha... Och vi har mycket mer på gång ;)
Nu är torsdag-fredag räddad när jag ändå inte har tid att sitta vid datorn och fixa.
Måste även upplysa alla om det fantastiska som har hänt!
Elin Kero har inte ätit kebab på en månad! Det är seeeeensation!
Jag brukar äta det i alla fall en gång i veckan annars, blir lätt så när man jobbar ;)
Dålig humor...
2 besökare
Haha..
Sanningen är.... att jag har inte alls en stor blogg! Jag har ljugit hela tiden!!
Mina prenumeranter är fake och egentligen har jag 2 läsare om dagen...
I alla fall om min statistikmätare är trovärdig... höhö
Och juste... alla kommentarer har jag skrivit själv ;)
Tillägg: Oj detta hände efter att jag la ut min nya design
- är det jag själv som sabbat allt? XD
Tillägg2: Haha det var nog jag ja... La tillbaka en kod som jag råkat ta bort och vips så har man ett par hundra besökare idag ;)
Tillägg3: Koden som tar bort statistiken ligger precis ovanför </body> nästan längst ner:
<img src="http://stats.blogg.se/?id=${BlogID}" border="0" width="0" height="0" alt="" />
En röd sjal mitt i natten
Ny sjal från Gina Tricot (129:-), var det enda som följde med mig hem idag.
"Men Elin, vad håller du på med?"
Ja det kan man ju fråga sig. Klockan har passerat midnatt och jag har helt glömt bort mig, ståendes i badrummet där jag förmodligen hade tänkt bortsta tänderna och tvätta bort sminket... men det var väl en blick jag gav mig själv i den där spegeln som förändrade framtiden en aning och gjorde lördagsnatten lite mer spännande än bara den där nya tandborsten som tandläkaren gav mig och det där obligatoriska kuddfluffningen som jag alltid beskådar innan läggdags (you see... Erik har någon slags tvångshandling varje kväll - innan han kan lägga huvudet på kudden så måste han knuffa och pluffa... som en katt som trampar och snurrar innan hon lägger sig till rätta....).
Det blev lite kamerakramp i handleden (självporträtt är inte helt lätt alla gånger), stirrblickar som sved av tröttheten och en del fniss såklart, eftersom min lillasyster var inblandad.
Nu är det dags att gå till sängs och jag känner mig väldigt belåten.
Idag har vi avnjutit pommes och dipp långt bortom er fantasi, en Sanna full av galenskap på vägen hem från stan och en bilrunda som slutade i film hemma i soffan - kompat av grannens kraftiga dunkande där nerifrån (Robin, känn dig träffad!). Stämning.
Nä nu kryper vi till kojs här hemma....
Mer godis för pengarna...
När jag var liten så trodde jag att man fick mer godis för sina 20 kronor i veckopeng, om man hittade sånna här ifyllda godisar.
Det var nog av samma anledning som jag öste på med "godissalt" till mina salta balkar.
Tillbaka till napparna... tänk vad glad man blev när man väl hittade dem!
Om jag hade varit liten igår hade lyckan varit total.
Ur dödlig synvinkel
Spela för lite feeling..... ;)
HAHAHAHAHAHA!!
HAHAHAHAHAHAHAHAA!!
Jag såg just min granne helt naken XD
Vem fan står näck i ett rum med lampan tänd i taket, när det är kolsvart ute??
Och inte nog med att han stod heller. Nä han kollade sig själv i spegeln och drog i snoppen som för att töja ut den. Haha. Usch.
Fast ok.. jag har faktiskt också glömt bort mig ett par gånger....
Jag såg just min granne helt naken XD
Vem fan står näck i ett rum med lampan tänd i taket, när det är kolsvart ute??
Och inte nog med att han stod heller. Nä han kollade sig själv i spegeln och drog i snoppen som för att töja ut den. Haha. Usch.
Fast ok.. jag har faktiskt också glömt bort mig ett par gånger....
"Kul man kan ha..."
Ingredienser till en lätt tråkig eftermiddag för två personer:
- En mac
- En skön soffa att sitta i
- Lite fantasi
Min andra hälft - mer tre fjärdedelar?
Kände att denna bild passade in ;)
Det finns en person som verkar känna mig bättre än jag själv gör.
Imorse ringde jag från jobbet och beklagade mig över att min säkerhetsdosa till internetbanken var borta och att jag var tvungen att ha den idag.
Typ fem minuter senare ringer han upp och säger att han hittat den.
Jag hade fan sökt efter den över en vecka!
Nä så han hade funderat på var jag skulle sitta och göra bankärenden någonstans. Tänkt sig in i min klantighet och förstått att jag förmodligen tappat den någonstans på något konstigt ställe.
Och naturligtvis.. den låg under soffan.
Erik är bra han.
Hur vi handlar - en mycket intressant historia
Detta var den enda bilden som blev bra.
Jag var alltså jobbig heelt i onödan.... ;)
Erik och Elin är på väg till ICA.
Hemifrån, längs Brahegatan och ända bort till Drottninggatans kors håller de varandra i handen. Elin skrattar och tjoar. Försöker få Erik på gott humör. Men han är trött, så det går inge bra....
Elin tröttnar och tar tag i kameran som hon har med sig. Börjar fotografera ett par skor som hänger i ledningen ovanför gatan. Erik stannar till en stund. Elin skynda dig då!
De fortsätter gå.
På Myntgatan börjar Elin fotografera i princip alla hus hon ser. Erik tycker hon är jättejobbig som stannar var femte meter för att fota något (till synes) ovässentligt.
Elin klickar av säkert tjugofem bilder upp emot ett av husen. När hon tar ner kameran så ser hon att det står en gubbe i ett av fönstren och glor på henne. Frivillig modell kan tänkas. Synd att han inte syntes på de färdiga bilderna sedan.
De går in på ICA och handlar. Erik tror sig se Amy Dimonds. För visst var det hon? Elin skiter i vilket och är märkbart ointresserad.
Erik speedar iväg genom affären för att få allt överstökat och Elin flaxar runt mellan hyllorna så snabbt hon kan för att hitta allt på inhandlingslistan och samtidigt hinna ikapp Erik. Tillslut har hon fått med allt. Till och med tacobrödet.
Meeeh... Jag vill ju ha smååå brööd... gnäller Erik.
Jahopp.
Ut ur affären och Elin är ännu mer fotosugen än innan. Erik blänger på henne. Men kom nu dååå.
Elin räcker ut tungan och fotar Erik i hans absolut mesta blängtillstånd.
Erik går iväg. Elin fotar. Erik går. Elin fotar lite till.
Sen tar hon fart och springer ikapp Erik - det fortaste hon kan. ICA-kassen hänger knappt med.
Precis när hon hunnit fram till honom, hittar hon något nytt att fota och stannar till.
Erik går. Elin fotar. Erik går. Elin fotar lite till.
Erik är vid det här laget tillbaka i Drottninggatan-korset och Elin rusar ifatt igen (hon springer så snabbt att benen knappt syns).
Det måste ligga något magiskt över det korset, för Elin antar precis samma sinnesstämning som innan - dvs skrattig och flamsig. Börjar hoppa och studsa och skratta åt ingenting.
Erik blir sur, för han tror att hon skrattar åt honom.
Elin försöker hålla sig. Men det går inte. Och så skrattar hon hela vägen hem.
SLUT! ;)
Lika som bär?
Frodo vs Erik
Jag har visat ett kollage med Erik/Frodo förr, men det skadar ju inte att göra det igen....
Särskilt inte när man får fler kommentarer där det står "Frodo" än "Fin bild" ;)
(Det händer inte så ofta.. haha)
Lite komiskt att en LOTR-fantast som jag blir tillsammans med en hob ;)
(Dock var det ju Legolas jag gillade och inte Frodo, men ändå.. haha)
Jump!
Go ahead, jump! Jump! ;)
Tänkte bara visa en hoppbild - erkänn att det är jag som har stilen! ;)
Jag kommer att representera Sverige i Lufthopp i OS i London 2012!
Mina . Skills . Kommer . Leda . Till . Guld !
Måste nog jobba på mina uttryck dock....
Nevnarien - inte alltid lika snygg..... ;)
Ja det är ju tur att man kan vara normal en liten stund i alla fall.... ;)
Men som vanligt när det gäller mig, så ska det alltid flippa ut.
Nån annan som har hoppat på 13 cm klack?!
Nattsnack
Igår hade jag och Erik världens mest givande konversation när vi skulle sova.
Vi gick igenom den svenska översättningen av alla tangenter och försökte komma ihåg vilka tecken som satt på samma knapp som vilken siffra på tangentbordet.
Vet inte hur länge som vi låg och diskuterade det.
Tillsut bestämde vi i alla fall oss för att klockan var mycket och att det var dags att sova.
Typ tio minuter senare har jag fortfarande inte somnat, utan ligger fortfarande och tänker på de där jäkla tangenterna:
"Du Erik..... Visst sitter dollartecknet på fyran......?"
