Om er. Till er.
BRIS
BRIS.BLOGG.SE
Tillståndet
Jag är sjuk. Har varit riktigt seg ett par dagar. Fick dra från jobbet igår på eftermiddagen för att jag inte kunde sitta upprätt på min stol, mitt huvud var för tungt. Låg och vilade till strax efter sex då jag somnade och sov som en stock fram till halv tio, då Erik väckte mig och frågade om jag verkligen skulle sova mer. I det zombietillstånd jag var i då, kunde jag inte göra annat än nicka och gnälla fram några ynkliga svar. Somnade om omedelbart och sov hela natten.
Drömde om allt möjligt från blogawardsnomineringar till mördarklet.
Nu liggger jag med sprängande huvudvärk och magont och vill inte röra mig. vi har inga värktabletter hemma, så får skicka iväg Erik när han vaknar.
Så nu vet ni om det inte bloggas på ett tag. Orkar knappt lyfta ett finger.
Ord
Jag är inte rakt fram och lätt att få grepp om. Jag flyr ständigt in i tankarnas värld och jag vet att många framåt männiksor har svårt att acceptera mig. De tycker inte om mig för att jag inte kan säga rakt ut allting jag tänker. De gillar inte att jag är så hemlig, de tycker att allt borde var öppet och tillgängligt för allmänheten. Men det funkar inte så.
Jag öppnar mig i mindre skaror och med människor jag litar på. Då blir jag galen och spexig. Glad och sprudlande. Så hur beskriver man mig egentligen? Lugn och galen? Stilla och sprudlande? Filosoferande och spexig? På något sätt går det inte ihop, men det är precis sån jag är. Svår att förstå sig på. Haha.
Förr var det jobbigt att inte vara förstådd, att ingen såg mig för den jag var, att mitt utseende inte räckte till. Men jag har lärt mig med tiden att uppskatta det jag har. Jag gillar att vara mystisk, just nu tror jag att det är mitt främsta vapen. Nu när jag kan hantera det rätt, blir folk nyfikna på mig. Istället för att kolla på mig och kasta bort mig, för att jag är obegriplig, så vill de veta mer. För mig betyder det mer än att vara lättillgänglig och intressant på ytan.
Nu gör det ingenting att jag har gråtit för att jag inte dragit folks blickar till mig. Att jag inte varit tillräckligt snygg eller pratat om rätt saker. För vilka personer är det egentligen man vill nå? Dem som bara skrapar lite på ytan och egentligen inte bryr sig? Eller dem som ärligt är intresserade och ger mig en chans även om jag inte är den snyggaste tjejen? Orkar de fördjupa sig i mig och se mitt värde så är de bra människor. Orkar de inte, så är de ändå inget att deppa över, de hade inte varit värda min tid ändå.
Och som en liten slutnot så har den osynliga flickan blivit synlig tillslut. Jag får fantastiska kommentarer från er varje dag och människor jag inte känner intresserar sig för mig på stan. Mina drag är inte annorlunda och jag har knappt gjort något med mitt utseende. Men jag har mognat och jag gissar att det strålar om mig, för jag gillar mig själv för den jag är.
1 / Bärbar MP3-universalhögtalare
Först ut är en Bärbar MP3-universalhögtalare från Philips.
En bild säger mer än tusen ord....? Den här högtalaren älskar min telefon. Och min laptop. Och ja.... alla tekniska prylar som spelar musik och som har en vanlig hörluringång. Jag har ett tvådelat headset till min mobiltelefon, så det är bara att koppla ur hörselsnäckorna från sladden som går in i telefonen och koppla in högtalaren istället.
Liten, lätt, praktiskt, förvånandsvärt bra ljud och jag kan ta med den överallt.
På picknick, till stranden, sommarstugan, trädgården, till rummet utan musikspelare.... och den spelar väldigt mycket bättre än mina inbyggda högtalare i laptopen.
Jag har, helt ärligt, inget dåligt att säga om den.
It's great!
Eclipse
Inlägg raderat pga att jag skrev mer än jag borde?
Trodde att alla som brydde sig om filmerna hade läst böckerna hundra gånger om, det är det jag har fått uppfattningen om i alla fall ;)
Men jag ber om ursäkt för det, tänkte mig inte för...
En massa funderingar i en enda röra
Det finns ju både för och nackdelar förstås.
Med det där att ha blivit "stor". Just de här dagarna, som jag varit väldigt seg och helt omotiverad till bloggning, så saknar jag lill-Nevnarien. Hon som var för två-tre år sedan och få visste någonting om. Det var helt fantastiskt vad jag kunde skriva om sådant som egentligen inte hade någon mening överhuvudtaget. Jag skrattar idag åt inlägg jag skrev då. Var tog det sättet att skriva på vägen?
Jag kom på mig själv i morse med att sitta och asgarva åt en bild på en ko som bajsade, som jag tog i förrgår. Hade det varit lillnevnarien som bloggat då, så hade jag lagt upp bilden på en gång och förstorat upp bajset. Sen hade jag skrivit någon latjo text till, där jag gjort smått narr av mig själv.
Inget av det där barnsliga, skojiga, skämtsamma, galna som fanns i bloggen då, har försvunnit från mig som person. Det har bara försvunnit från bloggen, eftersom jag börjat tänka mer på konsekvenserna.
Jag vet idag att om jag skulle publicera uppförstorat bajs på bloggen så skulle minst en grinig person komma in och kommentera att "ååh gudars vad barnslig du är, du har förlorat en läsare!". Egentligen så spelar det väl inte mig någon större roll. Folk utan ironi och som är helt gravallvarliga när de läser bloggar, behöver inte läsa min blogg. Det är bara bra om de lämnar bloggen i så fall. Men det är så jäkla synd att sånna ska komma och förstöra stämningen. Man blir liksom inte sugen på att visa sitt sanna jag då. Man känner sig rätt utsagt tillplattad.
Sen vet jag att 99% av mina läsare uppskattar pipobloggar, när jag leker James Bond på Ica Maxi och när jag driver med mig själv på olika sätt. Men den där enda kan göra så mycket.
Jag blir arg på mig själv för att de påverkar mig, men å andra sidan... De påverkar mig mindre än vad de gjorde just för 2-3 år sedan när jag var lillNevnarien.
Jag är och har alltid varit en känslig och djup person. Jag har haft svårt att stå upp för mig själv, varit som en rädd liten kanin och ja... allt det där. Och visst finns det drag av det kvar hos mig, jag uppskattar den sidan hos mig också, men det har blivit så grymt mycket bättre. Jag kan ta att jag får kommentarer om att jag har feta lår eller fula tänder. För jag vet att ingenting av det är sant. Egentligen vet jag i alla lägen att ingen som kommenterar fult på den här bloggen har rätt. De kan tro att de har rätt, men det spelar ingen roll eftersom den enda som sitter med facit är jag.
Så varför är jag rädd egentligen? Det är väl mest så att jag dragit åt mig allt som sticker ut för att undvika sånna här kommentarer så mycket som möjligt. Sticker man inte ut så finns det inget att kommentera. Men ju mer jag visar av min kropp, ju mer jag driver, ju mer jag... sträcker ut spetsarna runt omkring mig, ju mer sånna kommentarer får jag. Och det vet jag. Så det blir väl en slags.. sköld jag ställer upp framför mig, som alltid gör mig påmind om att tänka ett steg längre. Hur kan jag blogga och hur kan jag inte.
Så tråkigt, men... ja. Jag önskar att jag inte formade mig efter sånna dumhuvuden. Jag önskar verkligen det.
Sen är det klart att jag inte är något annat än det jag är i bloggen, jag är bara inte Elin fullt ut. Min djupa sida vågar jag inte visa, för den är sårbar. Och min galna sida är så udda att folk stör sig. Men go och glad kan man vara och det har jag kvar i alla fall! ;)
Ja, jag skulle kunna mala på mer om det här, men jag slutar nu. Tänkte bara meddela att det finns mänskliga tankar även hos mig. Jag kan verka helt problemfri, men obviously... Jag är inte alltid på topp, jag kan tänka riktigt dåliga tankar om mig själv och det jag gör, jag har sneda tänder, blemmor i ansiktet, lite putmage mot min i övrigt smala siluett, jag är slarvig och glömsk, har ingen självdiciplin och är kanske lite väl mycket uppe i det blå... men tja... Ingen är perfekt. Och jag är tacksam över den jag blev. Det hoppas jag att ni också är, ni fantastiska människor som läser och kommenterar här! Jag diggar er.
Philips Blog Awards
Philips anordnar en tävling som heter "On The Go Blog Awards".
Väldigt smart marknadsföring. Väldigt smart sätt att få bloggare som jag att skriva om dem. Haha. Där har de tänkt till.
I alla fall. Jag ska deltaga. Det hela går ut på att deltagarna ska testa tre produkter var och sedan "på det mest kreativa och innovativa sättet, berätta hur dessa tekniska prylar underlättar din rörliga vardag".
Kreativa tävlingar med få deltagare gillar jag. Dels har jag ju en större chans att vinna och dels fick jag en idé som direkt ploppade upp i huvudet när jag läste.
Ska bli intressant. Dags att gnugga geniknölarna...
En kärlekssång
Haha. Jag har hittat en så mysig grej.
Kunde inte riktigt hålla mig till alla hjärtans dag, så Erik har redan fått den. Det är en sång. Man blir nästan lite generad när man hör den - inte varje dag någon sjunger ut ens namn direkt. ;)
Det som fascinerade mig mest var nästan att våra namn var inristade i en trädstam i filmen. Himla häftigt :)
Här kan du skicka en egen sång till någon du tycker om. :)
*Ååååh Eeeerik.. Åååååh Eeeerik* ;)
Vinnare + 10% rabatt
Frida och Linda vann smyckestävlingen, grattis :)
Linda, du kommer få ett mejl inom kort, men Frida glömde skriva sin mejladress, så du får mejla till jojo@joona.se så snabbt du kan ;)
Ni andra får 10% rabatt i webshopen om ni anger koden Nevnarien10 när ni beställer :)
Tävling / www.joona.se
Nu ska vi ha en tävling här, för att främja skaparglädjen :)
Smyckena är gjorda av Linda Joona, som jag tidigare beställt ett namnsmycke av.
Vinsten i tävlingen är ett valfritt smycke från www.joona.se.
För att delta i tävligen behöver du bara gå in på www.joona.se och välja ett smycke, samt motivera varför du vill ha det och skriva ner detta tillsammans med din mejladress här bland kommentarerna till detta inlägget.
Tävlingen är öppen fram till torsdag, 16.00.
AVSLUTAD!
SONATA ARCTICA!!
Fan vilken underbar kväll! Kärlek!
Elaka, hemska människor!
Kommentar på Shirins blogg.
Jag fick en kommentar från Shirin, som undrade varför jag skrev en så elak kommentar till henne och jag fattade absolut ingenting.
Alltså.... nog med att det finns folk som är så rädd att de måste kommentera anonymnt så fort de har någonting kritiskt eller till och med elakt att säga. Men att skriva någonting sådant och sedan ge mig skiten?! Hur dum får man vara egentligen? Skaffa lite ryggrad!
Jag skulle aldrig någonsin försöka förstöra andras drömmar, min blogg är till för att inspirera och peppa. Jag hoppas verkligen inte att det är fler som har fått sånna här kommentarer och på allvar trott att det är jag som har skrivit dem...
Tänk vad liten och rutten du skulle känna dig om jag fick se dig i ögonen.
Ynkrygg.
-_-
När jag känner en sådan underbar skaparlust dyka ner i kroppen och svepa runt med mig.... den perfekta musiken är påslagen och driver bara fram strömmarna ännu mer...
....och så måste jag gå och lägga mig!
Fucking jävla skit.
Helt obegripligt.
Oooooh myyy gooooossshhhhh!
Jag ska försöka bygga upp en förväntan! 24h. Jag tror jag kommer flyga.
Otroligt. Pepp pepp pepp. Hoppas det inte kommer att snigla sig, som det annars gör när man vill att tiden ska gå.
Kan jag inte bara få skutta framåt? 1 mil. Fram och tillbaka. Av med min uniform. Skit i håret.
Och flyyyyg iväg... flyg iväg flyg iväg flyg iväg flyg iväg flyyyg iväääääääg!
Ses imorn efter jobbet! ;)
(Kul att se era gissningar, men ni behöver inte sätta på teven ;) hihi)
Nätmobbing
Det är något som pågår hela tiden, runt hela världen och som bara blir vanligare och vanligare... för alla vet vi ju att de som mobbar är ena fega, osäkra stackare... och då är det ju ett ypperligt tillfälle att ta datorn till hjälp och gömma sig bakom skärmen.... skriva anonymt... trakassera....
Jag tycker synd om dessa tjejer.
Som tur är, så är min lillasyster stark. Tusen gånger starkare än dessa tjejer är tillsammans. Det kommer inte att göra någonting annat än att stärka henne.
Men utifall att.. så kan ni ju veta att hon har en storasyster, som i normala fall är lugn och försiktig.... men som kan bli sjukt jävla förbannad och livsfarlig om någon ger sig på hennes syster. Den ungen betyder allt för mig och är det någon som gör henne illa, så ska jag personligen släpa er i stringtrosan, så att ert clownsmink kletar ut sig på golvet efter er... och när färden är slut så kommer ni att vara så jävla rädda att ni inte vågar er på henne något mer! IDIOTER!
Jag hoppas verkligen att alla som en gång varit mobbare, växer upp en dag och inser att det är deras egna problem som de ska ta tag i. Inte hitta på bullshit om andra som råkar sticka ut runt omkring.
Hejhopptjalopp! Jag lovade att inte gå utanför gränsen i bloggen, men jag var bara tvungen... haha... det var bara en så vacker syn som spelade upp sig i mitt huvud... och jag skulle glatt göra det om det hjälpte alla utsatta barn där ute i världen... Tyvärr gör det inte det, men jag hoppas i alla fall att alla dessa barn har någon bakom dem, som kan stötta upp dem och få dem att förstå att det inte är de som är problemet, utan att det är den som mobbar som är det.
Så det bästa är väl att bara ignorera de stackarna och inte brusa upp och dra dem i stringtrosan eller ja... doppa deras nyllen i toalettstolen, som jag ville göra först... men man kan ju allt fantisera.. och sedan ja... *ploff* finns de inte mer. *Oj tror jag hörde en mygga surra? Eller inbillade jag mig?*
Hoppas att ingen av er faller för grupptrycket och gör saker ni egentligen inte vill, bara för att en tjej eller kille bestämt sig för att hennes/hans ord är lag.
Och hoppas ni hjälper dem som är utsatta, de behöver er.
Nevnarien har sorg
Det känns vemodigt att se de stjärnor som lyst allra klarast försvinna...
Det känns som att mina närmaste bloggvänner försvinner, en efter en.
Det var med deras hjälp jag vågade vara jag, blev inspirerad och pushad att fortsätta.
Vad nu då?
Är jag ensam i denna stora värld nu?
Världen där ingen längre bekymrar sig över vem som är unnik.
Alla ska vara kloner. Speciellt barbiekloner.
Var är alla ärligt duktiga bloggare?
De som kan skriva? De som har något att komma med?
Jag kommer sakna min bloggbrorsa. :'(
Nattvisning av New Moon
SF bio har släppt biljetter till nattvisningar av Twilight & New Moon!
17 städer har alltså nattvisning den 19 november. Biljetter kostar 200 kronor och då får man se båda filmerna efter varandra. Wiehu. Låter ju jättemysigt!
Tycker fortfarande att det är synd att åldersgränsen är 15 år, eftersom de flesta Twilightfansen är just under femton... Tycker femton år är rätt hög åldersgräns. Min syster får ju inte ens gå och jag har svårt att se att hon inte skulle klara våldet i den filmen... :P Men men.
ED: Ja alltså, SF ska ni gå in på om ni ska boka som sagt ;)
Två fotograferingar!
Finally.
Som ni har tjatat på mig! Tjatat och tjatat.
Fegis som jag är, har jag bara skjutit upp det.
MEN NU! Nu jävlar...
Nu har jag två fotograferingar inplanerade.
En med en väldigt rolig bloggare... någon som vågar gissa? Rätt svar är Tobias, bra gissat! ;) Och en med en tjej som jag (hör och häpna!) tog kontakt med via modellbilder.se - skitsöt tjej, hon passar perfekt in i min vision ;)
Jag är så spänd och glad! Så svårt var de ju inte.... ;D
Fotobok
Jag sitter och försöker göra en fotobok på Vulkan.se.
Det gick bra ända fram tills jag var inne på mitt andra uppslag, då slutade sidan att vilja ta emot mina bilder... haha... har slängt iväg ett mejl om hjälp nu, så att de kommer nog att lösa sig snart. Kommer i alla fall att bli så jäkla snyggt, upplägget är väldigt trevligt nämligen - vitt och stilrent ;D
Ska göra två fotoböcker.
En om mitt år med min kamera och en annan med privata bilder.
Kommer bli så himla kul att sitta där och bläddra i det sen! Sitter bara o blänger på skärmen hela tiden och det är ju inte alls samma sak....
:)
