full screen header

På andra sidan havet

 
 
 
 
Här står jag på Visbys strand och stirrar ut mot ett hav som är så oerhört stilla. Solen brinner intill horisonten och jag står här som förtrollad, medan vinden biter och drar. Det är så svårt att förstå vad som har hänt där hemma, vad som hände samma dag som jag reste från stan.
Fredagen den sjunde april.
 
Precis som många andra har jag också haft en klump i magen som bara blivit större efter varje terrordåd som rivit genom Europa. För att jag haft på känn att vi inte skulle slippa undan. Jag minns i somras när min vän N tog omvägar med buss runt stan för att inte behöva sitta på tunnelbanan förbi T-centralen på vägen till skolan.
 
Jag har aldrig velat kuva mig så, men det är klart jobbiga tankar har kommit fram när jag suttit på trånga tunnelbanetåg, morgon efter morgon. Då när man redan känner sig klaustrofobisk på grund av alla människor.
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag satt på Medeltidsveckans kansli och hade precis avslutat dagens möte/genomgång när skärmen på min mobil lystes upp och jag läste sms'et från min syster: "Om ni läst nyheterna så är jag okej". Tack Gud att hon hann skriva innan jag hörde något om lastbilen, annars hade jag förmodligen freak'at ut totalt (hon jobbar nämligen på Hötorget).
 
Nej, det är sjukt det som hänt. Så fruktansvärt hemskt. Men det värmer i hjärtat när man läser om alla människor som engagerat sig efter händelsen och all kärlek som efterföljer sådan ondska.
 
Hoppas att ni som läser detta mår bra <3
 
Jag är som sagt i Visby på vårmöte med Medeltidsveckan inför årets volontärarbete. Om någon missat det så jobbar jag alltså som fotograf för Medeltidsveckan och det här blir mitt tredje år under deras fana. Imorse fick vi en genomgång av alla nya planer inför året och det låter sååå fantastiskt! Kan inte vänta på värmen, ljuset och tiden när Visbys strand, marknadsplatsen och gränderna fylls med superglada, medeltidsklädda människor.
 
Även det är kärlek.
 
Ta hand om er och sov så gott <3
 

 
 
 
 
Bilderna är tagna med Olympus Pen F + Olympus 17/1,8
(Förrutom bilden på mig med Olympusen, som är tagen av Henrik Jensen med hans Nikinikon) ;)
Spara
Spara
7 kommentarer
Lovisalynx

Fint bildkomponerat, vackert skrivet.
Det som hänt skapar förvirring och sorg inombords men kärleken kommer segra.
Och ett kärleksfullare event än Medeltidsveckan får man leta efter <3
Du gör ett kanonjobb!

Svar: Tack lovisa <3 Ja, kärleken kommer att segra!! <3
Elin Kero

Ellen

<3<3

LN

Ja, så fruktansvärt. Jag hade också på känn att det var en tidsfråga, men chocken när det väl händer blir inte mindre för det.

Jag har suttit klistrad till mobilen, följt varje pressträff och livesändning och hjärtat kokar nu av värme och kärlek. Vi gick från att känna skräck och ovisshet till att trotsa rädslan för att fylla staket och polisbilar med tusentals blommor. De försöker skrämma oss och splittra oss, men kittet som håller oss samman blir bara starkare.

Jag känner en sån kärlek till det här landet och till alla de fantastiska människor som bor här. Nu mer än någonsin.

Du har skrivit en jättefin text, och bilderna är supervackra (som vanligt) Skönt att höra att din syster är okej! Och skönt att se Visby och veta att det finns något att se fram emot. Längtar efter värmen och kärleken.

/Ellen.

Svar: <3
Elin Kero

emblas.se

Helt sjukt det som hänt, men tyvärr inte oväntat... jag hade också extrem ångest inför kollektivtrafiken när jag bodde i Stockholm. Åkte hellre buss med flera byten, än satte mig bland folkmassorna på tuben...
All respekt åt de som arbetar med detta outtröttligt! <3

Svar: <3
Elin Kero

Lena

Precis som du skriver så kom det inte som en chock och det märktes också på Stockholmarna som gick samman, ingen skräck visades alla gick gemensamt ihop för att hjälpa folk. Det var en surrealistisk känsla att promenera i Stockholmsnatten med polissirener och militärhelikoptrar ovanför huvudet. Men kärleken och den orädda inställningen bland folket i Stockholm var så sjuk påtaglig, det var inte en enda bil som inte var proppfylld med människor som skickade en ny vän hem säkert. Det är en sjukt overklig känsla och syn men ändå det känns som om det personen ville sprida, skräcken, inte fanns där. Mer en sorgsamhet och solidaritet med offren och medmänniskan. Jag hoppas verkligen att du kan försöka koppla bort detta som hänt även om det är svårt och njuter av medeltidsveckan, ser fram emot att få lite glädje av dina fantastiska bilder senare! Ha det gott!

Svar: <3
Elin Kero

anna

det är så fruktansvärt det som har hänt. terrorismen känns verkligare nu när den kom så nära

madabouttea.se

Vad mysigt det såg ut!