full screen header

Vecka 16 | 2017

Den här veckan har varit skön! Min första riktiga "har inga måsten"-vecka och det känns helt fantastiskt!
Att bara vakna på morgonen och göra det jag känner för. Nästan i alla fall ;) 
 
Ögonblick från min vecka
Veckan började med.... surprise... SNÖ! Till och med jag suckade ;)
 
I studion var det dock vår, med två blommiga plåtningar! En med den här fina vasen (adlink)
 
Och sen.....
 
En picknick-cykelkorg, som gjorde mig MEGASUGEN på picknick typ ASAP
 
Det där lugnet som bara kan infinna sig vid en helt spegelblank sjö klockan sju på morgonen :)
 
Hade medeltidsfeeling och testade den här bortglömda klänningen tillsammans med mina bågskytteprylar! Kände mig som Susan i Narnia :))
 
 En annan underbar skogsvy som jag bara kan stanna till och glo på i typ tio minuter :))
 
Matchade väldigt bra med denna pärla! Haha... Och till höger ser ni oss (och Golden Hour) på skärmen hos Scandinavian Photo! :D
 
 Bitch-Elin, Marie-Antoinette-Elin och Färdigalockarihåret-Elin! ;D
 
Sen fotades det lite med syrran och vi hängde på stan med mamma och Filip :D
 
 
 
Saker jag tänkt på
» Varför i hela friden jag köpte de där stora trägalgarna från IKEA när jag flyttade hemifrån? Har huuuur många som helst och de tar bara en jävla massa plats i garderoben (och i lådor när man ska flyttpacka). Håller på och byter ut dem mot dessa supertunna istället och plötsligt får jag plats med typ tre-fyra gånger så mycket kläder?! Ja, man lär sig av sina misstag... haha
 
» Kör barbents premiär idag (söndag). Känner på mig att det kanske inte kommer bli mitt bästa beslut denna vecka ;)
 
 
Tips, favvisar och annat kul
Kommer inte på något nu - tar det nästa vecka ;) 

 
 
Förra året då...? Då ställde jag och Emma Grann klockan tidigt för att ses och fota i Kungsträdgården - SÅ drömmig morgon! Annars hade skolstressen tydligen precis dragit igång och jag var trött som fan. Skönt att det INTE är så nu mvh PIGG ;D
5 kommentarer

Hur har det gått med min 'förändring'?

Alltså tack för peppen och alla tips på inlägg jag kan skriva! Känns så skönt att ni gillar min blogg
även om jag tycker att den är världens tråkigaste just nu. Men det ska det bli ändring på, vi börjar nu! <3
 
 
 
 
För fyra och en halv vecka sedan hoppade jag på en 8-veckors träning- och kostrådgivningsprogram hos en online-PT.
Vill ni höra mig berätta varför, så kan ni scrolla ner till videon här nedanför, men kort och gott: En kombination av stress, otroligt dåliga matvanor (fler överhoppade än ätna måltider, mer snacks och skräpmat än vanlig mat), stillasittande jobb och oroande symptom (yrsel, hjärtklappning, andnöd och väldigt högt blodtryck).
 
I videon berättar jag också hur bra det kändes efter bara fyra dagar av rörelse och bra mat - och i det här inlägget tänkte jag berätta vidare om hur det gått och hur jag känner mig idag! Lite mer än en månad senare! :D
 
 
 
 
 
För det första så var jag väldigt osäker när jag signade upp mig på detta, för jag har alltid misslyckats med liknande upptåg i mitt förflutna. Speciellt om jag både försökt träna OCH laga mat varje dag (och inte äta godis och chips) på samma gång. Det har liksom varit för mycket för mig. Om jag bara satsat på träningen så har jag kanske pallat en månad eller två, sen har det runnit ut i sanden. Men med maten har det varit helt lönlöst. Jag har bara inte fått till det. Det har alltid funnits något (eh, cola) jag är alldeles för sugen på.
 
Så ja, jag skämdes lite inför mig själv (att jag ens tänkte tanken ännu en gång?!) när jag väl bestämde mig för att köra. Men någonting var annorlunda den här gången. Jag hade verkligen bestämt mig. På riktigt. Inte sådär som man kan göra för att man någon gång fått för sig att man inte ser tillräckligt bra ut. Utan jag bestämde mig som om det var mitt livs viktigaste uppdrag. Mission: Rädda min kropp från hälsofara och rädda mitt psyke från ytterligare en depression.
 
För mig är den här resan så mycket mer än kost och träning. För mig handlar det framför allt om att stressa ner, hitta en balans i livet mellan jobb och ledighet - och om att bli en lyckligare människa. Parallellt med detta har jag skurit ner på frilansuppdrag och gör nu inga jobb utanför Indiska.
Varför? För att detta stress-samhälle är skit, för att jag inte har varit ledig och på riktigt kopplat av sen jag var sjukskriven för depression 2013 och för att jag har insett att mina prestationer inte gör mig lycklig. Det är mitt fria liv som gör det.
 
 
 
 
 
 
Saken är den att det har gått otroligt bra. Inte för att det har varit superlätt alla gånger - framför allt inte med maten - utan för att jag verkligen känner skillnaden. Jag vet inte huuuuur många gånger som läkare, psykologer, vänner, familj, artiklar och nätet i allmänhet sagt till mig att "träning är det bästa för att bekämpa depressioner". Men det är en sak att ha den faktan i huvudet och det är en helt annan sak att applicera den på sitt liv. Hur många av oss har inte någon gång försökt att ändra på sina vanor? Det är ju nästintill omöjligt faktiskt. Men babysteps, hörrni. Babysteps. Och rätt tajming.
 
Hade jag börjat den här resan i november, så hade jag förmodligen inte varit lika motiverad. Men att göra detta i takt med att våren blommar ut är lite som att cykla på elcykel. Man måste självklart trampa på själv för att komma någon vart, men får samtidigt en rejäl skjuts framåt!
 
Just nu känner jag mig frälst.
 
Klockan ringer 05.30 på morgonen och då är det upp och hoppa. För att ni ska förstå hur sinnessjukt detta är, så ska jag tala om för er att jag alltid definierat mig själv som en kvällsmänniska. Jag är den där typiska kreativa själen, som har suttit hela nätterna och skapat och inte gått och lagt mig förrän sex på morgonen. Men man ÄR ingen kvällsmänniska - har jag insett. Man GÖR SIG till en. Man VILL vara vaken. Och jag ska tala om att beslutet att ställa om mig till att stiga upp tidigt på morgonen är något av det bästa jag gjort.
 
 
 
 
 
 
Självklart har jag fått offra någonting: Min sena-kvällar-surf-och-pillipill-med-sociala-medier. Men det var en vana som jag ändå inte gillade, för den gjorde att jag hade svårt att sova på kvällarna, eftersom det fick mig att tänka så mycket på jobb. Jag går nu och lägger mig mellan 21-22, vilket gör att jag får sova mina 8h som min kropp behöver. När klockan ringer känns det inte som att klockan är 05.30, för jag har sovit och framför allt så är det ljust ute.
 
Imorse var jag ute, precis som alla andra mornar.
När jag snörade på mig skorna, så hade solen precis passerat horisonten, frosten låg som ett tunt, glittrande täcke över trädgården och det var helt tyst. När jag är ute och går/springer, så är det inte för att prestera, utan jag är ute för att supa in den tidiga morgonluften och vila ögonen på allt vackert som finns omkring mig. Jag använder inte runkeeper eller någon annan mätningsapp, utan jag är ute ungefär en timme och då spelar det ingen roll om jag stannar till ibland och kisar mot solen - eller får flippen och crazyspringer längs stigen som går över fältet.
 
Och jag älskar det!
 
Som jag skrev innan så känner jag mig frälst. Det är någonting med mina morgonpromenader/springturer som får det att börja bubbla av lycka inombords. Solen stiger sakta på himlen, fåglarna kvittrar i träden och luften blir varmare och varmare. Hela jag fylls av glädje, harmoni och så mycket energi. Jag vet att detta är vad man säger händer när man rör på sig, men jag har aldrig tidigare i mitt liv känt det så starkt.
 
 
 
 
 
 
Vad jag mer har märkt för skillnad
 
Detta är nog det absolut bästa med hela förändringen: Den känslan jag känner när jag är uppe före världen.
 
Förutom det har jag gått från att hoppa över frukosten alla vardagar (pga att jag 1. Inte är sugen på att äta. 2. Inte gillar frukostmat. 3. Inte hinner, för att jag snoozar för länge) till att sitta och njuta av solskenet som skiner in genom fönstret, medan jag käkar grapefrukt och yoghurt med frysta bär och wahlnötter. Frysta bär, som typ var det värsta jag visste innan för att det är så surt, men som nu är näst bäst - efter bananplättar ;)
 
Min mage gör inte ont längre och jag är sällan hungrig, för att jag äter regelbundet.
 
Min hy är finare än någonsin (TILL OCH MED UNDER MENSEN!!! WOW!!), för även om jag inte lidit av acne på många år nu, så har de mindre finnarna ändå ploppat upp här och där, med jämna mellanrum. Nu har det snart gått fem veckor utan att jag haft en enda finne (!) och det bästa av allt är att MINA EKSEM ÄR BORTA! Alltså jag vågar inte ropa hej än, för man vet ju aldrig, men alltså på riktigt.. jag vill gråta...
 
Jag har inte ont i axlarna och ryggen längre.
 
Och framför allt så mår jag så himla bra. Jag hoppas SÅ att detta håller i sig. Det är så skönt att vara ute i naturen igen (ofta!) och att för en gångs skull inte stressa sig igenom varenda eviga dag.
 
Detta har verkligen varit något av det bästa jag bestämt mig för att göra.
Någon av er som tagit ett liknande beslut? Hur går det för er?
 
 
Lovar att återkomma igen när den här 8v-perioden är slut! <3
Spara
Spara
Spara
Spara
Spara
41 kommentarer

Vecka 15 | 2017

Den här veckan har jag vart sjuk. Hela veckan lång. Började med halsont, slutade med att jag var totalt feberdäckad.
 
Ögonblick från min vecka
Var i Uppsala i början på veckan. Det var lite påskfjädrar här och där, men jäkligt regnigt!
 
Skulle käka lunch på Västgöta Nation, men de hade inte öppet serveringen - men jag hittade min hemstad Skara målad på väggen! :)
 
 Tog ett varv förbi Sergels Torg och Drottninggatan, för att försöka förstå vad som hänt medan jag var på Gotland.
 
Påsk har alltid varit sol och vårväder för mig, så vad I HELA FRIDEN ÄR DETTA?!
 
Påskhelgen tillbringades med dessa tjejer! <3 Therese & Lovisa (och våra pojkar såklart!)
 
Vi spelade Roborace - kandidat till världens bästa brädspel - rekommenderas längre ner :)))
 
Och jag blev vrålsjuk. Rinner alltid ur ögonen när jag är förkyld, därav halsduken över ansiktet.
Och sen kan man undra hur den här högen kläder fått plats i min garderob??
 
 
 
Saker jag tänkt på
» Påskhelgen var en sån total MISÄR. Först blodbads-mensen, som bara i sig självt kan få vem som helst att svimma av blodförlust/smärta. Sen - på det - feberförkyldningen från hell, som gjorde mig totalt lamslagen i flera dagar. Och som kronan på verket, när vi var ute och skulle ta sagobilder i den nollgradiga skogen (brrrrr, det snöade till och med), så var jag lite våghalsig och skulle pose'a ute på en sten i bäcken vid stod vid. Såklart halkade jag och landade med svanskotan först på en spetsig sten. That pain. Kunde inte sitta på resten av kvällen och har nu ont varje gång jag böjer mig ner.
 
» Att min blogg måste väckas till liv. VAD ÄR DETTA? Det finns så mycket jag vill göra, men jag vet inte var jag ska börja? Det enda min blogg handlar om just nu är veckosummeringar, Youtubeklipp och ett och annat inlägg med stillebehnbilder. INTE NÖJD. Har ni några tips på hur jag kan återuppväcka min blogg och göra den mindre tragisk? Haha... Mer vardagsbilder tagna med systemkamera? Mer tankar om livet? Mer mysbilder? Mer sagobilder? Mer tips? Okej, mer av ALLT DETTA. 😂
 
» Att jag saknat mamma varje gång jag varit sjuk sen jag flyttade hemifrån. Det är ju så härligt när någon bryr sig och tar hand om en när man är som mest ynklig. Kommer aldrig glömma varje gång hon kommit in med potatissoppa och tvättlappar dränkta i iskallt vatten för att svalka mig när jag hade feber. Filip har dock gjort en strålande insats denna helgen, så nu vet jag att han kommer bli världens bästa sambo - fast okej, det visste jag redan ;) <3
 
 
Tips, favvisar och annat kul
Annonslänkar!
 
» Den här stickade tröjan! Jag hade egentligen på mig snållkappan när jag hittade den och hade nobbat flertalet andra snygga plagg som jag sett i butiker innan jag slutligen gick in på BikBok, men det var allt något speciellt med den här. Var osäker när jag drog kortet (pga snålheten), men nu står det helt klart att jag är tokförälskad i den här tröjan och jag har haft på mig den varje dag hela veckan 😂 Köpte den i lila, men den finns även i vitt och grått :)
 
» Roborally. Ett brädspel som handlar om att man ska programmera robotar, vilket säkert låter supertrist, men det är så himla KUL! Jag var inte ens med och spelade, för att jag var för sjuk för att tänka, men detta var seriöst det första spelet som jag tyckt varit roligt bara att titta på. Spelet börjar med att man "programmerar" hur roboten ska gå på spelplanen med hjälp av kort som man har på handen. Varje gång man blir beskjuten av andra robotar/laserstrålar eller råkar gå utanför spelplanen/kliva i hål så får man plocka på sig kort som är spam/virus/trojanska hästar/maskar, som ju längre spelet lider gör det svårare och svårare för en som spelare att kontrollera sin robot och i slutet kan vad som helst hända. Man tror man har kontroll, men robotarna knallar runt lite som de vill och det är bara så himla gulligt 😂

 
 
Förra året då...? Då var jag pepp på att starta företag, det var vårkänslor med massa rosa och körsbärsträden blommade i Kungsträdgården (även om de blommar mer i år! Hoh!)
Spara
Spara
25 kommentarer