full screen header

Ada Tribute

Det är i alla fall en tröst att det finns tusentals bilder och filmer på den här lilla drottningen. <3
 
 
 
 
 
 
I februari 1998 föddes Ada. Den enda bilresa hon gjort i sitt liv, gjorde hon som skräckslagen kattunge från sin födelseplats någonstans i Göteborg, till hennes nya hem i det gula flerfamiljshuset i Skara. Det var vår granne som tog hem henne den gången, men det hemmet var inte menat för henne.
 
Jag minns egentligen inte när Ada började springa hos oss istället. Det började väl med att hon smet in någon gång när ytterdörren stod öppen - som den alltid gör hos oss på somrarna - och sen fortsatte det bara. Hon smet in och vi slängde ut henne. Så höll det på. Och när dörren inte stod öppen, så klättrade hon på köksfönstren.
 
 
 
 
 
 
 
 
Det stod väl klart ganska snart att Ada väldigt gärna ville vara med oss och att vi väldigt gärna ville vara med Ada. Jag minns speciellt en jul när vi medvetet släppte in henne för att hon skulle slippa vara ute i kylan och såklart för att vi rent egoistiskt ville ha henne hos oss på julafton. Det var så fint när hon klättrade omkring bland alla avslitna presentpapper och paketsnören. Grannen brydde sig inte direkt, så det var nog inte så konstigt att Adas vistelser hos oss bara blev fler efter det.
 
Hanna och Ada blev bästa vänner från första stund. Mig tog hon lite avstånd från under den tiden som jag fortfarande bodde hemma. Nu när jag känner henne så väl så förstår jag att det var för att jag ville lite för mycket... haha. Kattälskare som jag är. För med Ada får man liksom spela svår - men det fattade inte jag då.
 
När jag skaffade egen katt i mitt nya hem i Jönköping, så slappnade jag av mer och då kom Ada till mig. Sen dess har vi varit allra bästa mysbuddies! Varje gång jag hälsat på hemma, så har jag haft henne tätt intill mig på nätterna och varje gång jag legat med laptopen på magen, så har hon hoppat upp och lagt sig bredvid. Sådär har vi spenderat hela dagar ibland - hur mysigt som helst!
 
 
 
 
 
 
 
 
Ada var en väldigt försiktig och rädd katt innan vi adopterade henne för en massa år sedan (grannen sa glatt hejdå och skaffade hund istället). Så när vi märkte att hon sakta men säkert blev tryggare, så gick det inte längre att ha dåligt samvete över att vi släppt in henne fast hon inte varit vår.
 
Från början, speciellt när vi låg i sängen, blev hon rädd så fort man rörde sig lite. Hosta var en big no-no. Gissa hur många gånger jag pinade min stackars kissblåsa, för att jag inte ville att hon skulle fara ur sängen bara för att jag behövde gå på toa lite snabbt. Så att senare se henne ligga lojt och knappt öppna ögonen, medan man hoppade ur och i sängen som en jäkla babian - det var var en sådan bekräftelse!  Plötsligt var det inget problem att hämta en glömd telefon eller gå på toa. Man kunde nästan bädda sängen när hon låg och sov till och med.
 
Och den dagen hon helt relaxed la sig på rygg och lät en klia henne på magen - då hade vi verkligen rivit murar.
 
 
 
 
 
 
 
 
Det bästa jag vet med Ada är.... allt. Att hon har en så himla speciell personlighet, som nästan gör henne mänsklig. Jag har under de senaste åren haft väldigt svårt att se henne som en katt, för att vi kommunicerar så jäkla bra med varandra och för att hon är så himla.. ja, egen.
 
Hon är min lilla bästa vän. Som hoppar upp på magen så fort man lägger sig i soffan. Som hoppar upp och lägger sig bredvid en när man ligger med laptopen i sängen. Som klättrar på laptopen när hon vill att man ska se henne istället. Som lärt sig göra trix som "stå" och "vacker tass". Som följer efter en vart man än går när man är ute i trädgården (supermysigt när jag varit ute med kameran). Som kommer galopperande mot en i världens hastighet från andra sidan trädgården, med svansen rakt upp, för att välkomna en när man kommer hem.
 
Bäst av allt är väl ändå när hon somnat på soffan och jag tänkt gå och lägga mig. Då behöver jag bara klappa henne tills hon vaknar och när jag går mot sovrummet och ropar på henne, så fattar hon direkt att det är mys på gång. Och när jag rättar till kuddarna så ser jag hur hon tassar fram mot mig på täcket och tycker att jag segar mig liiiite för mycket - "få det bara gjort mänska, så jag kan lägga mig på dig sen, kom igen!"
 

 
 
 
 
 
 
När jag fantiserar om hur Ada låter och vad hon tänker på, så ser jag framför mig en boss med mörk härskarröst, som kastar ut befallningar och muttrar när folk inte gör som hon vill. Det har blivit lite som en komediserie av det hela, där jag buktar (well, inte för att jag kan det, men ändå hehe) hennes röst i olika situationer.
 
Nä, Ada var verkligen en stor boss, förklädd i en liten gullig kattkropp. Man kunde ju inte annat än känna hatkärlek till de där gångerna när hon bestämt skulle bli klappad mitt-i-natten. Hon började med att kliva på en och om det inte funkade, så klättrade hon på alla möbler i närheten av sängen och skulle helst riva ner så mycket som möjligt på vägen.
 
 
 
 
 
 
 
 
De senaste åren med henne har verkligen varit magiska. För varje gång jag kommit ner har hon gjort nya gester av tillgivenhet, som hon aldrig tidigare gjort förrut. Som bara en sån basic grej att hon helt plötsligt började ligga med huvudet vänt mot en istället för bort från en, som hon gjort i alla år - oavsett om hon legat på en eller bredvid.
Hon har alltid tyckt att det varit lite obehagligt när ens ansikte är nära hennes ansikte, så jag antar att det var det som var problemet.
 
Sista gången jag träffade henne, för några veckor sedan - den sista natten till och med - så gned hon sitt huvud mot mitt ansikte för första gången. Jag blev helt paff. Det där är en sån där grej som typ alla andra katter gör, men inte Ada. Det känns fint att tänka på.
 
De sista tre gångerna jag träffade henne så kunde jag inte få ur huvudet att det kanske skulle vara sista gången som jag fick vara med henne, så jag har verkligen njutit av varje sekund. Jag har legat vaken i timmar och viskat åt henne hur mycket jag älskar henne och hur mycket hon betyder för mig, medan hon legat och kurrat och kisat på mig tillbaka. Jag är glad att det är mitt sista minne av henne.
 
 
Min fina lilla tjej. Jag kommer att sakna dig tills den dag vi ses i himlen <3
Spara
Spara
43 kommentarer
johanna

<3

Josefin

Så himla fint skrivet! Många kramar

Ellen Lindberg

<3<3

Norah

Matilda

Så fint inlägg, ryser över hela kroppen. Förstår verkligen din kärlek till henne. Vår katt, och en älskad familjemedlem sedan sexton år tillbaka, somnade in i min pappas famn i fredags. Hon var knappt vid medvetande när jag kom dit, men när hon kände igen mig började hon både spinna och röra på sig med de få krafter hon hade kvar i kroppen. Mitt hjärta brast och jag vet inte hur det ska bli helt igen... Men nu vill jag bara minnas alla fina stunder och få vara glad för den tiden vi fick tillsammans, precis så som du förmodligen känner för Ada <3

Svar: Åh alltså... började typ gråta när jag läste. Vad fint, men så himla hjärtskärande <3 Massa, massa kramar!
Elin Kero

rebecca

<3

Sofia

Vet precis hur det känns, att förlora sin bästa kissekompis. <3

matilda

åh. påminner så mycket om min relation till vår Maja som gick bort för tre år sen <3 jag och min syster gjorde alltid till våra röster och pratade med en mörk basröst när vi imiterade det vi trodde hon skulle sagt om hon kunde prata!

Svar: haha det blev en del knäppa stories av det ;)
Elin Kero

LN

Åh, Ada </3
Jag har själv aldrig haft katt men jag förstår att det verkligen är att förlora en familjemedlem.

Vad skönt att eran sista tid tillsammans blev så himla fin, även om det såklart bara dövar smärtan lite.

Många kramar! <3

Sandra

Åhh :´(
Finaste lilla Ada.
Vilket vackert inlägg och jag känner verkligen med dig!
Gruvar mig för den dagen det otänkbara händer vår lilla pissråtta (kissen alltså)...

<3

Svar: <3 <3
Elin Kero

freja

vad fin hon är och vad fint skrivet. Är själv kattälskare, de är sannerligen speciella underbara djur!

Ulrika

Har tårar i ögonen efter din text om Ada. Så fint och personligt skrivet.
Jag var tvungen att ta bort min 17 åriga katt i vintras. Efter så många år har man byggt upp en lång vänskap. Och ingen kan någonsin ersätta just henne. Vi får vara glad över den tid vi fått med dem och tänka tillbaka just på alla minnen.
Sedan två veckor har jag en ny katt som ligger bredvid mig i soffan. En ny personlighet att lära känna :-)
Men det kommer alltid vara ett tomrum i hjärtat...
Kramar!

Svar: Verkligen... Är glad att jag har fått lära känna henne och leva hela hennes liv med henne <3 En dag kommer jag också att skaffa ny katt, med en ny personlighet, som förhoppningsvis kommer göra livet lika livfullt och kärleksfullt som mitt liv med ada, om än på ett helt annat sätt <3
Elin Kero

ISA

finheten i detta <3 blivit så kattkär nu sedan min syster skaffade två. De små liven.

Svar: <3
Elin Kero

Lovisalynx

Finaste inlägget om din allra finaste vän. ❤️ En stor kram till dig, förstår att det känns tungt. Tror säkert hon tittar ner på dig från katthimlen och viskar befallningar ;) så när du tror att du gör något av egen vilja så är det egentligen för hennes skull.

Vackra bilder har du, dom kan du bo i, alla fina minnen. Kram

Svar: Haha jag hoppas det - jag lyder med glädje hennes minsta vink ;) <3
Elin Kero

mamma

ÅÅ så många fantastiska ögonblick du fångat Ada på pricken vid munnen! Hennes personlighet att aldrig titta in i ögonen på en utan alltid brevid... Att hon njöt av att man smekte henne mellan ögonen ner mot nosen (vilket jag aldrig sett en katt göra!) Så klockrent skrivet! Så känner jag med! Jag ser henne överallt och förväntar mej konstigt nog att hon ska hoppa upp framför datorskärmen när hon tycker jag suttit där för länge. Tack för detta inlägg! Jag behövde det!

Malin

Vilket otroligt fint inlägg av dig Elin! Det var inte längesen jag miste min katt som också skulle fylla 19 år. Jag saknar henne så mycket och är glad över alla fina minnen hon givit mig, precis som du verkar ha med fina Ada.
Kramar! <3

Svar: Kommer leva på de minnena resten av mitt liv <3
Elin Kero

EMMA ~ MARIA

Så himla vackert skrivet. Sitter här helt rörd! Hoppas allt går bra med dig! <3

Svar: <3
Elin Kero

MinnaCelina

Har haft en jobbig dag och redan gråtit en del. Brast igen när jag läste det här! Så fint skrivet och så fina bilder. Är 17 och har 3 egna katter. En som är 15. Blir så ledsen när jag tänker på att jag måste lämna dem snart. Och att jag kanske inte är här till slutet. :( Tack för inlägget! <3

Svar: Det är så jobbigt att tänka på... jag tänkte på det en del under de två senaste åren... och det var lika hjärtskärande då som nu när det faktiskt blev verklighet <3 Våra fina älskade katter <3
Elin Kero

Linnéa Elisabeth

Jag blev tårögd när jag läste ditt inlägg om att A da hade fått somna in. Är så ledsen för din och hennes familjs skull. <3 Just nu känns dina ord lite extra i mig, då min egna lilla kisse nyligen var med om en olycka som verkligen fick mig att förstå hur fruktansvärt det hade varit att förlora min allra bästa kattvän. Så mitt hjärta kan inte annat än värka för dig. Min katt klarade si, tack gode gud, med ett brutet ben och nu ett antal vetrinärbesök och lite tid är hon nästan återställd, men den där känslan av att tro att allt var förlorat satte sina spår och man förstår verkligen hur skört livet är. Kärlek till er, och jag beklagar verkligen sorgen. Men jag är säker på att hon sitter på ett moln i sin katthimmel och är tacksam över sina år med er!

Svar: Men åh vad glad jag blir att hon klarade sig - starka kisse <3 Skickar en stor kram till henne och dig! <3
Elin Kero

Mina

Alltså så himla fint skrivet, satt och lyssnade på Oblivion av Bastille när jag läste innlägget, och sången passade liksom på Ada haha

Svar: Men gud började grina av första tonen till den låten - så fin <3
Elin Kero

Sandra

Bara gråter nu. Tur att hon fick bo hos er som hon allra helst ville. Hon verkar ha varit en lycklig katt och det är så fint att läsa. ♥


Svar: Ja, jag är så tacksam för att hon blev vår tillslut - vi blev en så lycklig familj tillsammans <3
Elin Kero

Sofia L

Åh så fint skrivet. har själv 4 katter, 2 i livet och 2 i katthimlen... Känner igen det du skriver.

Kram till dig

Svar: <3
Elin Kero

Julia

Åh så himla fint skrivet! Jag blev helt rörd, och önskar att jag också hade en sån nära relation till en katt som du hade med Ada. Det var väldigt vackert. Massa kramar till dig! <3

Svar: <3
Elin Kero

Rania {Rowan Tree}

Så himla fint inlägg, med mycket fina bilder och mysigt att få höra Adas historia. Vad glad jag är att hon började gå till er, att ni välkomnade henne och att hon stannade.

Hos er hör jag att hon fått ha ett fantastiskt, mysigt liv fullt med kärlek <3

Sitter med tårar i ögonen, det är så jobbigt det här med djur. Jag älskar dem alla så och det är tungt att vi lever så mycket längre än dem. Men det är fint med alla fina minnen man har med dem, och visst är det väl fantastiskt hur egna alla är i sina personligheter?

Ada har liksom alltid varit en del av din blogg på något vis, det blir tomt utan henne även för oss som inte haft äran att få träffa och lära känna henne <3

Svar: Ja, jag är också så himla glad för det.. att hon fick bli vår tillslut <3
Och håller med... att veta att alla katter man skaffar ( i alla fall innan 50?) kommer att somna in under ens livstid. Men det är värt sorgen, när man får så mycket kärlek och livsglädje tillbaka från dem <3

Det känns typ som att en ny tid är kommen. Tiden utan Ada. :(
Elin Kero

Jarina

Så sorgligt <3 och så fint inlägg.

IDA-FOTO

Åh så fint skrivet! Har själv en katt nu som är 18 år och jag är också arton så hon har funnits med mig hela livet... Kan inte föreställa mig hur det skulle kännas och bli utan henne och jag antar att hon inte kommer leva sålänge till heller men man får vara glad för att dem levt så länge ändå! Massa kramar <3

Svar: Ja verkligen! Min första katt blev bara 15 månader gammal... så vad som helst kan ju hända.. är så glad att Ada nästan blev 19! Det har varit 18 fantastiskt år <3
Elin Kero

Sara (fokus- och all fotograf)

Åh, jag började nästan grina när jag läste det här inlägget :( <3 Så himla fin katt!

Svar: <33
Elin Kero

Andrea

Vilken fin tribute! <3

Beklagar verkligen sorgen :( Så sjukt hemskt att förlora en kär familjemedlem. Vet precis hur de tär. Gick i tusen bitar när min ena katt gick bort förra sommaren, och fick panik av insikten att tiden nu tickar på utan honom. Förstod inte hur jag skulle klara av det, men det gick på nåt sjukt sätt.

Hon verkar ha haft ett fantastiskt liv hos er, och jag är så glad för er skull, alla minnen ni fått tillsammans! Häftigt att hon bjöd in sig hos er, ni måste känt er så utvalda och speciella <3


Svar: Det kände vi oss verkligen! Och vi är så himla glada att hon valde oss och gjorde våra liv så mycket rikare <3
Elin Kero

Ida

Åh vilket fint inlägg.. vi tog bort min sjuttonåriga kattfarbror Findus för två veckor sedan. Det är bitterljuvt att tänka på alla minnen vi har (han föddes bakom vår TV och har funnits hos oss sedan sitt första andetag) och stundvis gör det ont.. men jag vill också tro att vi ses igen. Fina Ada. ❤️

Svar: Verkligen! <3 Jag hoppas och tror det! Det gör i alla fall att det känns bättre i själen <3
Elin Kero

Linda | ellerbaralinda.blogspot.com

Alltså åååh, sitter och storgråter nu, herregud så rörande inlägg.
Kan känna igen mig så bra, vår familj har alltid haft katter och det är alltid lika hemskt när någon av dem går bort. Vår äldsta katt fyllde 14 i år vilket ju är ganska gammalt för en katt ändå så de där tankarna om att det kanske är sista gången jag träffar honom dyker upp varje gång jag besöker föräldrarna...
Men härligt att Ada fick vara med så länge ändå :') Många kramar till dig <3

Svar: <3
Elin Kero

made by mary

Men nej...åh. Kärlek, stor kram, tänker på dig! <3 <3 <3

Sara Rödett

Åh, så himla vackert och fint skriver om din fina Ada. <3 Min svärmors/hennes mans katt Lille känner jag lika stor kärlek för som du känt för din Ada och hon är också en liten tanta på 13-14 år. Helt galet hur man kan ty sig och känna en sån personlig kontakt till sina djur. Fint att läsa så många minnen ni har tillsammans. <3 styrkekramar till dig kära du!

Emma Hansson

Du fick mig att stortjuta hela kvällen. Allt du skrev om din katt fick mig att känna igen mig i min egen. Jag förstår din situation så väl. Ligger och luktar på min katts favoritfilt varje dag, kan inte ta in att hon är borta för alltid. Skickar lite peppande kramar, även om det är svårt just nu. Du skrev så fint om Ada, fint att se hur er relation utvecklats genom alla år. Hur många gånger man läst i bloggen om Ada, hon har varit en så stor del av bloggen. Hoppas våra katter ses i katthimlen, de verkar ha varit väldigt lika (och svårspelade). <3

Svar: <3 Emma, mass kramar! Jag hoppas också att de gör det! <3
Elin Kero

Andrea

Vilket fint inlägg! Hon sover säkert jättegott nu. Lilla Ada <3

Anonym

Vilken fin tribute. Katten Nisse flyttade med in hos mamma och hennes man. Dock har han varit sjuk länge. Nu fick han diagnosen obotlig cancer så så länge han mår bra, eller ok så får han leva. Han har oxå en stark personlighet.

Kramar till dig !

Matilda Danielsson

Hej!

Vi på Blogg.se har valt att lyfta ditt inlägg på vår facebooksida: https://www.facebook.com/bloggse/

eftersom vi tycker det är så himla fint!

Ha det fint!

/Matilda, Blogg.se

Michaela Borg

Så fint!! finns inget bättre än att ha en eller flera katter i sitt liv.

Zarah-Lou

Ett otroligt rörande och fint inlägg <3
Det märks att du älskar Ada så mycket! Det är det här som är så bitterljuvt med våra håriga små familjemedlemmar - en vacker dag kommer den där dagen man bara fasar för. Men man måste försöka komma ih¨åg alla de fina och underbara dagarna man fått ha tillsammans. Men det vet jag ju att du gör <3

Massor av kramar!

Svar: Verkligen... Hur vi än gör så kommer vi ju alltid att leva längre än dem (förmodligen - om vi inte skaffar dem när vi är väldigt gamla). Man får ta sorgen som ett tecken på den absoluta kärleken istället och såhär en tid efter, när jag lugnat ner mig så inser jag ju vilken otroligt fin tid vi haft och hur glad jag är att jag fått uppleva den <3
Elin Kero

Annie - Fotograf i Linköping & Stockholm

Vilket fint inlägg <3
Så värdefullt att ha kvar alla fina minnen och alla fina bilder.
Kramar

Miriam

Åå så himla vackert skrivet Elin! Sitter och fäller tårar här vid söndagsbrunchen och relaterar så mycket till din text. Samma dag som jag såg min bästis somna in fick jag mail om att jag kom in på fotoskolan sthlm. Det var som att ett kapitel tog slut och ett nytt började, för mig. Jag tackar henne för det och de åren hon gav mig.
Dom finns där uppe någonstans och vakar över oss, för ibland kan jag nästan se något stryka sig vid fötterna eller höra ett jam i hallen som ett "hej, jag finns kvar här bara så du vet".
Ada hade inte kunnat haft ett bättre hem, det är jag säker på! Hon kommer alltid finnas hos dig och du hos henne, för det är ett speciellt band man får med de små liven.
Hoppas du mår bättre och ta hand om dig!

Svar: Tack fina Miriam <3 Jag försöker tänka på det.. att de alltid är med en <3
Elin Kero

Linn

Finaste Elin,
Jag har följt din blogg i flera år och när jag läste att Ada hade gått bort kändes det plötsligt så tomt. Jag blev helt tårögd på jobbet och bläddrade sakta genom alla fina bilder på henne. Jag vet precis hur du känner och speciellt den där känslan att man "säger hej då" till dem varje gång man ser dem i fall att det kanske är sista gången man ses. Man känner sig tom och orkeslös, som om ingenting annat betyder något. Jag har en liten kisse hemma hos mina föräldrar som betyder allt för mig, den dagen han går bort vet jag inte vad jag ska ta mig till.
Jag tänker på dig <3

Svar: Det är så himla fint att hon liksom... lämnar tomrum efter sig även här på bloggen.. och tack för dina fina ord <3
Elin Kero

Frida

Åh, vår grannkatt kommer också alltid in hos oss. Vi flyttade till detta huset för tre år sedan och sedan dess har han i stort sett varit "vår". Hans verkliga ägare har utöver denna katt två andra katter och två stora hundar. Tydligen mobbar hundarna denna ena stackars katten så han går aldrig in i sitt riktiga hem. Han är 14 år nu och ägaren sa att han aldrig har sovit en enda natt hemma hos henne. Han brukar inte sova nätterna hos oss, för han har varit utekatt så länge men han kommer in för att värma sig och gosa med oss :) Har redan nu tänkt att han börjar bli gammal.... :'(

Förresten, det vore mysigt om du kunde hitta gamla bilder på er med Ada. Typ när ni var små? Hade varit kul att se :)

Svar: Det var en bra idé! Ska se vad jag hinner och vad jag kan hitta nästa gång jag åker hem till Skara :D
Elin Kero

Alma

Så himla fint inlägg. Kan förstå vartenda ord du skriver. Min katt är allt för mig, och det är så galet jobbigt att bo 50 mil från honom. Katter är speciella djur, och det bästa med dem är att all kontakt med dem alltid är på deras villkor. Det går inte att tvinga en katt till något, och man känner sig extra uppskattad när de vill umgås med en.
Massvis med kramar till dig Elin!! <3