full screen header

Före & Efter: Från grundkursen i Bildbehandling

 
 Foto: Sara Arnald
 
Just nu jobbar vi mycket med att få till korrekta hudtoner i Grundkursen i Bildbehandling på Fotoskolan.
Det är så hima kul att få lära sig alla tekniker så här ingående och dessutom att få veta hur man mer effektivt rättar till små problem i bilder. Den röda tråden i bilderna som vi jobbat med den senaste veckan är att samtliga har problem med gröna färgstick. Modellerna har blivit plåtade i strålande sol och i härlig grönska, som liksom.. reflekteras på huden - och det jobbar vi alltså med att få bort. Går bra tycker jag!
 
Varje gång vi känner oss klara med en bild så printar vi den på ett A4 och så får vi feedback av vår lärare (och även från klasskompisarna - det är kul att jämföra resultaten och se hur alla tänkt!). Just den här bilden har jag printat tre gånger för att fixa olika småsaker som "stör" i bilden. Gillar att få så petig kritik! Sista bilden hade jag t.ex. en alldeles för grön tunn, liten rand längs ett blad i bakgrunden och huden hade blivit lite röd på en fläck på näsan efter att jag hade lagt på lite kontrast. Så sånt får vi rätta till. 
 
Nu sitter jag och funderar på om jag ska kila hem från skolan eller om jag ska börja på nästa bilduppgift!
27 kommentarer

För fem år sedan...

 
Bild från 2009, fotograferad med Canon EOS 400D (!) och Canon 50/1,4 av Hanna Kero.
 

...gick jag från min budget-kamera till min (nuvarande) fullformatskamera - en helt fantastisk känsla! Jag vann pris för Årets Fotoblogg i Veckorevyns Blogawards och trodde knappt att det var sant. Stod och trampade på tröskeln till att starta företag (är så glad att jag vågade - vilken erfarenhet!). Jag fotograferade personer som jag inte kände för första gången. Jobbade på posten, men skulle inom ett halvår bli erbjuden jobb på Scandinavian Photo, a dream come true. Fick vid tidpunkten fler taskiga kommentarer än jag någonsin fått på min blogg (varken tidigare eller fram tills idag). Ville bli modefotograf. Och trodde inte att jag någonsin skulle flytta från Jönköping.
 
Som det kan bli. Min kamera börjar bli rejält sliten.. jag har varit nominerad i Blogawards två gånger till. Hunnit lägga ner mitt företag igen, sluta på Scandinavian Photo, flytta till Stockholm, bestämt mig för att lägga kameran åt sidan och pyssla med Bildbehandling och ja.. stämningen på den här bloggen är mer harmonisk än någonsin.
 
Förr var jag så himla specifik med det jag ville. Det är en sån där sak som jag är glad att jag har kommit ifrån. För jag stressade upp mig så. Min inställning nu är verkligen att ta dagen som den kommer. Göra det jag känner för NU och låta framtiden lägga ut sig lite som den vill. Såklart har jag en massa drömmar, men de får ligga där och gro tills jag är redo för dem. Känns nästan mer spännande så. Ingenting är förutbestämt. Allting kan hända.
 
Känner mig lite som en bok, där orden plötsligt rinner ut på ett tomt, sista blad och det liksom pirrar till inombords när man tänker på hur fantastiskt allt länkades samman tillslut...
...och hur man nästan exploderar av förväntan inför uppföljaren...!
24 kommentarer

Je t'aime

 
 
 
 
 
 
 
 
Halsduk från H&M och väska från knuthbergholm.com
Köper inga nya kläder längre, så resten av kläderna är gamla. :)
 
 
Sist jag postade en outfit på bloggen (på exakt samma ställe som den här gången dessutom!) så berättade jag att jag skrev med den stiligaste killen jag någonsin sett. Jag kan inte låta bli att le när jag tänker på det. Dessutom var det den 17 juli - exakt på datumet en månad innan vi blev tillsammans. Jag minns att jag tvekade lite när jag skrev sådär. Mest för att jag visste att chansen var stor att han skulle läsa det (vilket han gjorde) och ja... jag vet inte.. Det känns inte som att man skriver saker i sin blogg förrän man är helt säker på vart det är på väg.
 
Å andra sidan så var jag nog rätt säker ändå. För på något konstigt sätt visste jag redan att han var the one.. även om vi inte träffats eller ens skrivit till varandra på det sättet. Jag försökte tänka rationellt några gånger och övertala mig själv att... "Elin, du känner inte ens killen! Hur kan du känna sånna känslor för honom? Och hur kan du veta att han passar dig?". Men jag insåg också snabbt att man ska lita på sitt hjärta. Vi är och var precis som två magneter som helt ohejdat klickade samman och sen inte gick att få loss från varann.
Och jag älskar det - han är så rätt!
 
Je l'aime <3
32 kommentarer